Medierna i P1 ringde

De gör ett program om “swishjournalistik” och ville ha med mig. Jag avböjde. Det beror inte på att jag har något att dölja eller att jag ogillar fenomenet, tvärtom älskar jag ju marknadsekonomi och mediebranschen behöver fler aktörer, inte färre. Det är bra om frilansare hittar egna sätt att finansiera sina artiklar på.

Men jag är fel person att vara med. För jag är inte journalist. Jag är opinionsbildare och jobbar med påverkan. Jag är fortfarande mer civilekonom än journalist enligt min egen åsikt. Jag jobbar med kommunikation. Min blogg har aldrig utgett sig för att vara en journalistisk produkt heller. Det är en opinionsblogg jag använder bland annat i mitt jobb.

Bloggen ligger dessutom på min företagssajt. Därför avböjde jag att medverka i telefonen när jag pratade med deras reporter. Jag är helt enkelt inte journalist och kan inte vara med i ett program om journalister, vare sig det handlar om swish eller något annat. Det vore fel. Jag är inte en del av media i det avseendet, även om folk ibland påstår det. Jag rättar alltid folk när de påstår att jag är journalist även om de säger det som en komplimang. Sedan är journalist inte är en skyddad titel och eftersom jag använder journalistens verktyg för att påverka så är det givetvis lätt att betrakta mig som någon slags hybrid. En ny sorts journalist, men det är jag alltså inte.

Ironiskt nog handlar deras program om brist på transparens. När jag kanske är den mest transparenta i den offentliga debatten.

Öppen med att jag inte är objektiv utan borgerlig, öppen med varifrån jag fått min fakta genom att länka till alla källor för folk att kontrollera, öppen med att jag inte är journalist utan opinionsbildare. Jag driver aktiebolag öppna för alla att läsa boksluten på. De tre bolag jag driver. Mitt bolag heter till och med Uvell Kommunikation AB, för att jag jobbar med kommunikation. Inte media. Jag har kunder som konsult, håller föredrag, skriver böcker etc.

Tyvärr spelar det inte alltid någon roll att man avböjt och talat om varför. De kan ändå ta med mig, de kan ha bandat samtalet eller hävda att de inte fått tag i mig. Avböja att medverka kan man helt enkelt inte egentligen. Undviker man att svara helt kan de hävda att de försökt få tag i en och ta det som intäkt att man har något att dölja.

Jag har inget att dölja, inte alls. Om jag hade det hade jag inte varit så otroligt transparent.

Men nu vet ni. Om jag ändå trots allt dyker upp i Medierna i P1 i ett program som handlar om något jag inte är – swishjournalist.

3 kommentarer
  1. Jag tycker den största anledningen att välja bort MSM (åtminstone om det gäller ett ämne som kan vara kontroversiellt) är att man inte vet hur redaktionen kommet att klippa ihop en intervju eller liknande. Med tanke på att en majoritet av SVTs och SRs personal röstar till vänster och skämtet till intervju som SVTs Aktuellt åstadkom med Joakim Ruist (se tex //www.youtube.com/watch?v=uMwk-KP8MB0 ) så skulle jag inte ställa upp på att bli intervjuad. Det är helt uppenbart att SVTs *host* journalist *host* driver en agenda men får “fel” svar av forskaren. Om redaktionen har en inspelad intervju att utgå från så kan de ju klippa ihop något som ger ett helt annat resultat än om de sänt hela intervjun i oklippt skick.

  2. Medierna i P1 kan ibland vara ett av de bättre programmen. Bra att sk journalistik ifrågasätts. Emellanåt vänstervridet, men det är ju alla program nästan. Men dina argument håller, Rebecca.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *