Feministmyter


Jaha. Då är det den 8 mars igen. Och varje 8 mars får man i radio, TV och tidningar läsa en massa ogrundade påståenden som inte ifrågasätts för att det är kvinnor som säger dem, om feminism.

Men jag blir tokig på att debatten är så infantil. 

Ta det här med kvinnor i bolagsstyrelser till exempel, denna feminismens heliga graal som förenar folk som går på Timbro-seminarier med den allra rödaste medlem i Feministiskt Initiativ. Det är den enda fråga där välutbildade medelklasskvinnor med hög inkomst är socialistens största fokus att hon ska få mer makt och tjäna ännu mer pengar. Är inte det underligt? Men själva kritiken är varje år att det är få kvinnor i bolagsstyrelser, för att målet (som man sällan säger) är att hälften ska vara kvinnor.

Däremot svarar man aldrig på frågan varför. Det är på något sätt sjävklart. Varför ska varenda bolag på börsen och helst i hela Sverige ha 50 % kvinnor?

Vi hade oftare fått svar på frågan OM DEN ÖVERHUVUD TAGET STÄLLTS. Men ingen journalist i Sverige är intresserad av det. Visa mig en. 

Det är sant att kvinnor idag är i majoritet på karriärsutbildningarna civilekonom och jurist. Inte på civilingenjör, där dominerar fortfarande männen. Men spelfältet är trots detta jämt. Lika många kvinnor idag skaffar sig den utbildning som krävs. För det krävs alltid kunskap för saker och dessa tre utbildningar dominerar för att göra den karriär man pratar om vad gäller börsbolag.

Men så här har det alltså inte alltid sett ut. Och för att kunna sitta i en styrelse krävs många års arbetslivserfarenhet och erfarenhet av en rad olika positioner, inklusive sitta i en koncernledning. Tomas Klingström skrev en utmärkt rapport 2014 som visade att när man tar hänsyn till examensår så är snarare kvinnor överrepresenterade i bolagsstyrelser men att detta snabbt kommer ändra sig när de stora kullarna kvinnliga civilekonomer och jurister har jobbat tillräckligt många år för att kvalificera sig.

Ett annat infantilt påstående är att kvinnor skapar lönsamhet för “det har man sett”.

Har du någon källa på det, frågade inte en journalist någonsin. För det finns någon enstaka, varav en är citerad i Timbro-rapporten, och den har bevisligen inte backning för slutsatserna. Det kan man läsa i Appendix nämligen. Och den tar inte hänsyn till korrelation och kausalitet.

Det kan låta som en petitess men icke. För utan hänsyn till detta blir just slutsatserna hyfsat värdelösa. De bolag som enligt den dåliga rapporten visade sig ha högre lönsamhet där det var fler kvinnor – kan detta bero på något annat än att andelen anställda/bröst var i genomsnitt högre kanske? Som fler högutbildade personer? En bransch där lönsamheten från början redan är högre? Är några av frågorna som saknas.

När jag hör det där påståendet, som jag gjorde på P1 i morse (för det gör man varje 8 mars), vill jag bara skrika:

Är ni dumma i huvudet?

Tror ni på allvar att stora företag, där ytterst få beslut inte HELT baseras just på ekonomi medvetet skulle låta bli att anställa kvinnor om de automatiskt höjde lönsamheten?

Vilka bolag skulle medvetet låta bli att göra precis allt för att höja lönsamheten och medvetet strunta i kvinnor för att…..det är kul? Fundera på det och återkom.

Och så den befängda insinuationen att kvinnor är ett särskilt slags folk och helt utbytbara med varandra. För att lönsamheten ökar med kvinnor säger just detta. Sätt en kvinna, vilken kvinna som helst i bolagsledningen och vips! Pengarna strömmar in.

En gång i tiden fanns det en verklig kvinnokamp.

För att kvinnor bara på grund av sitt kön lagmässigt uteslöts från saker. Vi fick inte rösta till exempel. Kulturellt fanns ännu fler regler som bara på grund av vårt kön hindrade oss från att uppfylla våra drömmar.

Men så är det inte längre. Vi har exakt samma juridiska och kulturella möjligheter som män i Sverige att göra exakt det vi vill och leva som vi vill.

Istället har pendeln svängt. En kvinna får idag leva exakt hur hon vill, kalla sig kvinna eller hen eller något annat, leva med den hon vill, skaffa barn eller inte, ha vilket yrke som helst, klä sig som hon vill. Allt är möjligt.

OM hon inte väljer traditionella saker.

Då är det ajabaja av genuspastorerna och slagordsfeministerna.

En kvinna får absolut inte välja att göra traditionella kvinnosaker i hemmet eller välja att inte göra karriär för att hon vill vara med barnen. Eller vara hemma extra länge med bebisarna. Eller amma extra länge. Eller säga att hon älskar att vara mamma. Eller älskar kärnfamiljen och inte vill skilja sig och inte tycker att barn ska vara så mycket de bara kan på dagis i statens omsorg.

Den tvångströja av hur en kvinna ska vara som vi lyckades skaka av oss genom framgångsrik kvinnokamp är tillbaka.

Alla de feminister som krävt att vårt kön, att vi har bröst, inte ska vara en faktor alls. Krävt att alla ska betraktas som bara människor vad gäller rättigheter. De vänder sig i sina gravar nu. När de feminister som säger att kvinnor ska få ditt och datt just för att vi är kvinnor och besitter något särskilt unikt därefter, gyttjebrottas med en grupp som säger att man får välja sitt kön och därför ska före detta män och vem som helst få inkluderas i denna särskilda grupp människor som kvinnor är, och få fördelarna man kräver.

Dessutom har kvinnokamp omvandlats till hetsjakt på män.

Som pojkmamma är jag djupt oroad över hur genuslallandet sprider sig som ett virus i akademin, myndigheter och inte minst i förskolor och skolor. Obehagliga teorier om makt och att kön inte har något alls med biologi att göra, när kön har nästan allt med just biologi att göra.

Förklara för mig hur en person kan vara född i fel kropp, som litet barn känna att man inte är i rätt kön, om inte kön är i första sak biologiskt?

Nej, just det.

Att säga att kön inte är biologiskt utan enbart en social konstruktion är lika relevant som den kristna “creational evolution” som påstår att Darwin hittade på det där om aporna och att det finns ett “alternativ” till den vetenskapen, nämligen att Gud skapade människan och jorden.

Kvinnokamp har blivit en anti-mans-jakt, där pojkar och män på så många ställen ska nedprioriteras, ge plats till kvinnor, kollektivt skuldbeläggas. Alla män….fill in blank är mer vanligt än ovanligt som argument i dagens feminism. Allt som män traditionellt gjort är dåligt, allt är deras fel och alla män in progress, alla oskuldsfulla söta små 7-åringar som mina pojkar, förväntas att gå åt sidan för att kvinnor historiskt har missgynnas.

När blev det okej att kollektivt skuldbelägga någon alls undrar jag. När slutade vi tycka att det är en rätt vedervärdig syn på något?

Det finns verkligen mycket att göra, där är jag och dagens statsfeminism eniga.

Men jag ser mitt jobb som att kämpa emot alla myter, dumheter, dålig journalistik och hetsjakt på män. Och att återupprätta det som feminismens handlade om från allra första början – att kvinnor och män ska ha samma möjligheter att till fullo leva sina liv exakt som de vill, på samma villkor, med samma rättigheter och skyldigheter i samhället.

…………………….

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

2 kommentarer till Feministmyter

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Copy link
Powered by Social Snap