Valet 2018 – tillbakablick och framåt

När detta skrivs har vallokalerna inte stängt. Men jag har röstat. Ni vet redan på vilket parti, kampanjandet är slut och jag kommer nu återgå till mitt vanliga arbete på bloggen – ge er historier och perspektiv ni inte hittar i media, framför allt via granskningar.

Men innan jag går vidare vill jag tacka alla er läsare.

Som delat inläggen jag skrivit under valrörelsen. Varje delning har bidragit till valrörelsen, jag skulle få fixa ett nytt jobb om det inte vore för er som läser och delar. Ni är ovärderliga.

Till var och en av er – min djupaste tacksamhet. 

Valet är inte slut när detta publiceras men valrörelsen är. Tid att sammanfatta, innan minnet bleknar och vardagen tar vid. Och skapa ett tidsdokument för internet aldrig glömmer. Låt oss minnas hur det var, fyra år går fort och rätt var det är kommer valrörelsen 2022.

Vi kan ta avstamp i just det – det nya medielandskapet. Valet 2018 var det första valet där de digitala kanalerna var i centrum, när kampanjplaner där inte var en liten del i partiernas måsten utan en central del. Visst har annonser och stortavlor på stan också funnits men effekten av den sortens masskommunikation är oerhört svår att mäta och har låg effektivitet. Men mer än vinner val förlorar man val på digitala kanaler. Dels om man inte har någon strategi men inte minst är internet och sociala medier skoningslösa att i realtid kunna avslöja smuts och lögner.

Jag har varit politiskt engagerad sedan slutet av 1980-talet, det första val jag fick rösta i själv som 19-åring var 1994. 

Det valet fick följande resultat: 

Visst är mycket sig likt?

Med dett enda undantag – Socialdemokraterna. De fick 45 % (!). Moderaterna 22 %. Och nu har vi ett nytt parti som inte fanns i riksdagen då, ett stort. Så varifrån kommer de rösterna till Sverigedemokraterna? Från Moderaterna eller från Socialdemokraterna?

Medan Moderaterna legat ett par procentenheter under ett normalt valresultat för Moderaterna, på ungefär 22 %, har Socialdemokraterna, som hade siffror på över 30 % bara för något år sedan, fullständigt klappat ihop.

Socialdemokraterna har aldrig gjort ett sämre valresultat än 28,5 %. Det var 1911. För 107 år sedan. 

Valresultatet för S detta valet är en bottenlös katastrof.

Äntligen! Som vi väntat på att även den svenska socialdemokratin skulle knäckas, som den gjort runt om i Europa det senaste decenniet. När man ser deras siffror historiskt så förföras åtminstone jag. För att jag inte ser annat än en enpartistat, ett land med stort demokratiunderskott. Jag växte upp under den här tiden, född 1975 som jag är. Min barndom var framför allt på 80-talet. När Palme körde härskarteknik i talarstolar och tillsammans med LO var på god väg att stjäla hälften av landets företag. Lagligt. När det som beslutades på sossarnas partikongresser var samma som lag och man inte såg något slut på eländet.

Mitt politiska engagemang väcktes då. Av löntagarfonder och enpartistat. Av förbud mot reklam i etermedia, av förbud mot andra TV- och radiokanaler än de statliga, av att man fick böter om man smugglade in en telefon från utlandet istället för de grå och beige i bakelit alla fick hyra från statliga Televerket.

Det folk inte fattar som babblar om samlingsregeringar mellan M och S som ett reellt politiskt alternativt verkar inte förstå hur många moderater som drivs av vrede mot Socialdemokrater, nästan lika stort som vårt engagemang för vårt eget partis ideologi.

Den här valrörelsen tror jag ingen undgått hur socialdemokraterna vinner val. Med smuts, lögner och valfläsk. 

Valet 1991 hävdade Ingvar Carlsson att spädbarnsdödligheten skulle öka om Moderaterna vann. Bebisar skulle dö om moderater satt i Rosenbad. 

Men tack vare sociala medier avslöjas nu lögnerna. Och inte bara av folk som jag, som jobbar professionellt som opinionsbildare, utan av er. Vanliga väljare. Som ser något, synar det, hittar beläggen och antingen postar det i egna kanaler eller tipsar mig eller någon annan. Som lägger ut det. Tiden mellan lögnen och avslöjandet kan handla om minuter i bästa fall.

Medan alla andra valrörelser så har sossarna kommit undan.

Jag hade lågt ställda förväntningar på den här valrörelsen eftersom jag vet hur de brukar göra. Men även jag, som är luttrad, har chockats av nivån, av omfattningen och av den skamlösa fräckheten Socialdemokraterna har uppvisat. 

Ingen gräns har varit för låg, inte anständighet värd att upprätthålla.

Samtidigt har DE mage att tala om andras anständighet. Den 3 september sammanfattade jag lögnerna, hittills. Den listan måste efter valet är över kompletteras till en fullständig samling, för lögnerna minskade inte därefter utan intensiteten ökade snarare.

Inte en valdagen kunde de låta bli att ägna åt smutskastning och personangrepp. För inget är heligt för en sosse förutom makt. 

Hon, som fram till att hon blev finansminister, bara varit tjänsteman, har mage att ifrågasätta Kristersson politiska kompetens, och hans person. För mogen syftar på honom personligen.

Men det finns en annan sak som är intressant här – hur media skildrat det. För nyheten blev inte Andersson pressträff. Utan hur Moderatledaren reagerade på påhoppet.

Påhoppet fungerade alltså inte.

Detta var nämligen inte alls reaktionen hon hade hoppats på från media utan att de snällt skulle återge hennes ord. På valdagen, när folk är på väg ut från sina hem och in till vallokalerna.

Att ljuga om sina politiska motståndare och fokusera på att prata om vad de påstås vilja göra har ett namn – dirty campaigning. Valrörelsen 2014 använde sossarna bulvaner för att bedriva mycket av den smutsiga valrörelsen – Alliansfritt Sverige och alla satelliter runt omkring dem. Då dominerade vänstern online.

I mars 2018 sa Löfven till alla andra partier att alla måste bedriva valrörelsen schysst.

Sedan gick han iväg och doppade hela sig och sitt parti i gyttja och hämtade kanonen. 

Men man vinner inte längre några val på att ljuga och smutskasta för att korten synas omedelbart. Jag skulle inte säga att media har varit i frontlinjen här utan avslöjandena om lögnerna har drivits på från sociala medier, till medierna. Framför allt Expressen har varit ivriga att plocka upp saker från ny media, som jag, och från sociala medier generellt och drivit på avslöjande efter avslöjande i valrörelsens sista 3 veckor.

SVT har varit bedrövliga, och resten i gänget som fick 8 miljoner kronor extra från Vinnova till kalkonprojektet Faktiskt.se. Låt oss slippa sådant i alla framtida valrörelser.

Tack vare att vanliga människor så lätt och gratis kan delta i det offentliga samtalet via Facebook och Twitter har vi nu tiotusentals faktagranskare som ideellt och i realtid granskar vad politiker säger och gör. Och bidrar till att avslöja allt som sker. 

Tack vare sociala medier kommer inte längre maktpartiet och partiet som förfinat dirty campaigning till en konstform genom alla år inte undan längre. De kan inte säga att Stefan Löfven inte alls gömt sig och tackat nej till debatter mot Ulf Kristersson hela våren för att journalister direkt kan gå ut på Twitter och säga att det där stämmer inte och vi kan bevisa det via mail.

De kan inte längre påstå att borgerliga partier oavkortat vill införa marknadshyror utan att någon synar bluffen. Eller att Alliansen vill sänka skatten med 100 miljarder.

Eller posta lögner på arabiska och somalia.

En demokratisk revolution som också gynnar källkritiken. För folk är mer noga än vad journalister vill ge dem erkännande för, delvis för att motsatsen hade varit att inte försvara den upphöjda position journalisten anser att han har och bevakar denna position med precision.

Vår demokrati har gång på gång den här mandatperioden beskyllts för att vara sämre än vanligt. Detta kunde inte vara mer fel. Sociala medier har demokratiserat debatten och gett vanliga människor en röst. Och agerat motor i källkritiken vars värde vida överstiger de enstaka troll och botar som försökt förstöra. Nya fria medier som jag själv representerar har gett viktiga bredare och andra perspektiv. Lögner har avslöjats, bykar har offentlig tvättats och sanningen har kommit fram mer än i något annat val.

Det här valet har också smutkastningen av Sverigedemokrater peakat, det tror jag att man kan säga utan att för den delen kunna se in i framtiden. De sista självande resterna av brunsmetning och utfulning som politisk strategi har levererats. Som alltid varit ett demokratiskt underskott.

Slutligen har vi bevittnat slutet på svensk politik med två block. Vi har numera tre block. Borgerligheten kommer visa vägen hur man regerar i den här nya politiska situationen.

Tänk vad många val sossarna vunnit för att de kommit undan.

Och tänk vad många val i framtiden de kommer förlora för att det är slut nu.

Ja, sossarna. Det är slut nu. RIP. 

……………………..

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *