För maktskifte måste man rösta borgerligt

Jag tänkte här upprepa det jag sagt i massa andra inlägg och sedan förklara varför. Jag märker i mina flöden att många helt enkelt inte vet hur det fungerar i riksdagen.

Om man vill ha bort Stefan Löfven i morgon måste man rösta på ett borgerliga alternativ.

För SD har sagt, senast igår, att de lika gärna kan rösta ja till Löfven och nej till Kristersson. 

Han har upprepat det budskapet under hela mandatperioden och senast igår i slutdebatten i SVT: han kan stödja Löfven lika gärna.

DÖ finns inte. Jag håller med om att oppositionen varit mycket svag även efter DÖ föll i oktober 2015 och det beror på att småpartierna i Alliansen tyckte att de tog stryk under regeringsåren och behövde ägna fyra år åt att profilera sig själva. Denna profilering av C och L har lett till att Alliansen inte agerat som en allians utan var och en för sig och därför har man inte lyckats få igenom särskilt många förändringar.

Med det sagt – man regerar inte i opposition. 

Hur mycket politik fick Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet igenom 2006 – 2010? Eller 2010 – 2014, när SD kommit in men inget DÖ fanns? I princip ingenting faktiskt. Det är inte odemokratiskt, det är tvärtom demokratiskt. Att väljarna avgör på valdagen och det regeringsalternativ som är störst regerar.

Alliansen har inte samarbetat särskilt mycket alls under oppositionen och inte med SD helt enkelt för att man varit i opposition. DÖ var odemokratiskt och fel men det finns inte kvar, varken praktiskt eller i teorin.

Det som finns är något annat – en helt ny spelplan i svensk politik. Vi hade två block. Tills nyligen. Vi har haft två block i svensk politik sedan vi blev en demokrati, dvs sedan vi slutade ha en kung som bestämde allt och hans barn ärvde allt. 

En del av er låter tvärsäkra i flödena men ni får ursäkta alla andra – ingen vet hur man ska hantera tre block för vi har inte testat. Efter förra valet stod det klart att SD nästan tredubblats. Chocken var stor för många. Men praktiskt gjorde man som man alltid gjort – man utgick från två block. Det var inte rätt men det var ett resultat av förvirringen. Att regeringsfrågan fullständigt konkurrerat ut alla andra sakfrågor den här valrörelsen i media är ett bevis på det – folk vet inte. Man har ingen aning.

Hur regerar man Sverige med tre block?

Med tre jämnstora partier där ingen av dem ingår i någon slags Allians med de andra och två av dem är de gamla två blocken?

Jag tycker en del av er har begärt väldigt mycket av resten, inklusive politikerna. Mandatperioden har varit rätt förvirrad, med två moderata partibyten, DÖ som sedan dog efter 10 månader, C och L som ibland betett sig som de gillar socialister före högern och annat obegripligt för många. Återigen, det är ett resultat av att hela den svenska politiska apparataten, och demokratin i slutändan, går igenom en fas av först förstörelse (de två blockens utplåning) för att sedan kunna formera sig runt något nytt (tre block).

Det vi ser är något historiskt.

Men för att vi ska kunna skapa något nytt i svensk politik måste vi först få ett maktskifte.

Det gamla röda blocket måste bort. En röst på SD är inte det. Om Åkesson varit tydlig med att en röst på honom är en röst på maktskifte hade det varit en annan sak men nu säger han gång på gång att han lika gärna kan stödja Löfven. Först när Ulf Kristersson vunnit och är statsminister kan förändringen verkligen börja. Och enda sättet för SD att maximera sitt eget inflytande, som varit minimalt hittills, är att se till att han blir statsminister för inget annat parti än Moderaterna har sagt att man vill prata med SD.

Nu fortsätter jag med lite fakta hur landet styrs. För det florerar en massa myter och missuppfattningar. 

…………………………………..

1. Först av allt väljer riksdagen ny talman

Riksdagen har sin första sammankomst den 24 september. Innan dess händer inget officiellt efter valet. Förutom talman väljs samtidigt tre vice talmän. Det största partiet i det största regeringsalternativet brukar få talmansposten men det finns inga fasta regler utan praxis. Alltså var det moderaten Per Westerberg som var talman 2006 – 2014 och sossen Urban Ahlin 2014 – 2018. 

2. Statsministeromröstningen

Dagen efter riksdagen valt talman är statsministeromröstningen, den 25 september. Stefan Löfven kommer inte avgå oavsett resultat har han sagt. Så först kommer riksdagen rösta ja eller nej till honom. Vi har negativ parlamentarism vilket innebär att man inte kan ha en majoritet EMOT sig, dvs som röstar nej.

I statsministeromröstningen kommer C, L, M och KD rösta nej till Stefan Löfven. S, V och MP kommer rösta ja. Är Alliansens fyra partier större räcker detta för att Stefan Löfven ska få sparken. SD kan lägga ner sina röster, de behöver inte rösta nej ens. Är Alliansen mindre kommer alla fyra partier ändå rösta nej till Stefan Löfven. Ska han få sparken måste SD rösta nej. Det räcker inte att lägga ner rösterna. Annars sitter han kvar. Enda säkra rösten på att Stefan Löfven får packa väskan är alltså att Alliansen blir större än S, V och MP. En röst på SD är inte det. En röst på SD är en röst på det tredje blocken som inte har några problem att låta Löfven regera vidare.

Får Löfven sitta kvar blir det fyra mörka år med miljöpartister som dikterar tomte-politik, med enda skillnaden är att vice statsminister heter Jonas Sjöstedt, som gärna minglar med terroranknutna organisationer och som vill förstatliga hela det svenska näringslivet. 

Får Löfven sparken den 25 september frågar nya talmannen det regeringsalternativ som har störst sannolikhet att få igenom sin budget, och det är Ulf Kristersson. Han ställer sig till förfogande och riksdagen röstar. S, MP och V kommer då rösta nej till Kristersson. M, KD, L och C kommer att rösta för. Är Alliansen större räcker det om SD lägger ner rösterna. Är Alliansen mindre måste de rösta ja för att Kristersson ska bli statsminister.

Faller även Kristersson går frågan igen till Stefan Löfven.

Om SD bestämmer sig för att fälla båda röstar riksdagen totalt fyra gånger, sedan blir det extra val som ska hållas inom 3 månader. Vilket inte kommer leda någonstans. Mer än till kaos och ett nytt valresultat med tre jämnstora partier.

Jimmie Åkesson representerar inget regeringsalternativ. Och de enda som inte kommer rösta nej till honom är hans eget parti helt enkelt för att alla andra partier för länge sedan bestämt sig för att rösta på en annan kandidat. Det handlar inte om att isolera SD, det är så här man gör. Som demokratin fungerar. Även om SD skulle få 30 % kommer inte Åkesson få frågan av talmannen helt enkelt för att hans sannolikhet att regera är minimal. Därför ställer han inte ens upp som statsministerkandidat. Han skulle inte kunna göra det efter ett extra val heller.

DÖ handlade om att isolera SD men allt det här, det har ingenting med SD att göra. Det måste alla fatta. Det är så här demokratin fungerar. 

Men regera är en sak, inflytande något annat. Visst kan SD bestämma sig för att inte rösta på någon kandidat men då kommer Löfven fortsätta regera om rödgröna röran blir större ihop än Alliansen. Med fyra år av isolering vidare som följd, DÖ var Stefan Löfvens idé och hans dörr är stängd.

Moderaterna är det enda parti som sagt att man borde prata med SD. Alla andra partier vill isolera.

Hur SD-väljare tänker sig att man ska få inflytande genom att låta Stefan Löfven sitta kvar är väldigt oklart, men många av dem jag pratat med verkar tro att det inte spelar någon roll vem som regerar. För att Åkesson mirakulöst ska bli statsminister och alla andra partier sitta på bänken. Så är det alltså inte. Även om SD får 25 % har resten av Sverige valt något annat parti. 75 % är en majoritet. Man kan inte på fullt allvar säga att det är odemokratiskt om inte 25 % av väljarna får bestämma över de andra 75 %:en, eller hur?

Och nej, opinionsmätningar ljuger inte. De kan inte förutspå hela sanningen men visar stora delar. SD kommer inte få 30 %, det får inget parti.

3. Det är inte det största partiet som bildar regering utan det största regeringsalternativet

Det hade varit det största partiet om samtliga partier i riksdagen ställer upp med varsin statsministerkandidat och det inte fanns något i förväg samarbete med något av partierna. Men nu har Miljöpartiet och Vänstern sagt att de står bakom Stefan Löfven och de fyra borgerliga partierna står bakom Ulf Kristersson. Så det finns bara två statsministerkandidater. Även om Åkesson skulle ställa upp samlar han bara sitt eget parti bakom sig och inget av de andra så det är kört i förväg.

4. Regeringsbildandet

När riksdagen valt ny statsminister börjar jobbet för honom att bilda en regering. Hur Löfven kommer göra det vägrar han säga, han går till val själv. Och han har inte fått några frågor alls på hur många minsiterposter och vilka Jonas Sjöstedt kan få. För Ulf Kristersson är det enklare. Den består av ett M som får flest ministerposter, sannolikt blir C andra största parti i Alliansen och får näst flest samt vice statsministerposten. Sedan KD och sist L.

Det finns ingen regel om hur många ministrar man kan ha i en regering, det avgör statsministern. Och vilka poster man ska ha. Löfven valde ju bort migrationsminister och integrationsminister till förmån för Framtidsminister och Kunskapslyftminister. Gustav Fridolin har lovat att han ska kräva en Psykisk ohälsaminister.

Så snart efter han blivit vald ska ny regering presenteras. Officiellt presenteras regeringen först för statschefen, det vill säga kungen. Men det är formalia, man redogör för kungen att ett regeringsskifte ägt rum efter demokratin fattat beslutet i riksdagen. 2014 presenterades den nya regeringen den 3 oktober.

5. Regerandet

Nu, först nu, börjar arbetet med att hantera valresultatet. Och de tre blocken som numera finns i riksdagen med tre ungefär lika stora partier och övriga rätt långt efter.

Men ibland får jag intrycket att folk verkar tror att hela riksdagen träffas varje vecka och diskuterar alla politikområden på ett enda stormöte varje vecka och man bedriver kohandel där ena gänget säger att man kan visst tänka sig att bygga ny kärnkraft men då ska vi ha 10 000 fler poliser.

Framför allt styr man ett land med budget. Ekonomi styr det mesta. Budgetomröstningen sker i börjar av december för 2019, fram tills dess regerar regeringen på 2018 års budget. I dagsläget Löfvens sista budget. Det är statsministerns ansvar att se till att budgeten går igenom riksdagen. Det gjorde inte Stefan Löfven och hans första budget föll för att Alliansen la sin sista gemensamma och SD röstade på den. Hela 2015 regerade Löfven på Alliansens budget.

Praxis är att man röstar på sin egen budget och alla partier brukar lägga egna förutom regeringen som lägger en gemensam. Hur det blir i december vet ingen.

Men ska man regera måste man förankra stödet.

Det gjorde inte Löfven. Genom att prata med SD kan en borgerlig regering se till att de lägger ner sina röster i budgetomröstningen efter att de röstat på sin egen budget. Eller röstar på regeringens.

6. Stifta lagar och utskottsarbete

Resten av regerandet sker i riksdagens alla utskott. När regeringen förhandlat fram en proposition om något, ett lagförslag eller ändring av en befintlig, hamnar det först i det utskott frågan gäller. I utskotten sitter alla partier representerade givet representationen i riksdagen. I dagsläget består varje utskott av 17 personer. Ordföranden har utslagsrösten. När ett kommittédirektiv läggs i utskottet har regeringens partier alltså redan förhandlat om innehållet. Återstår att diskutera innehållet med riksdagens opposition.

Man diskuterar bara det förslaget. Det sker ingen kohandel i utskotten. Som att SD kan säga “vi stödjer bara det här förslaget om slopad revisionsplikt för små företag om vi får 10 000 poliser”. Poliser diskuterar man i Justitieutskottet. Företagsfrågor i Näringsutskottet. Punkt. När regeringens kommittédirektiv läggs i utskottet diskuteras det sedan i utskottet och man röstar. Det kan ta flera möten. Men när man har röstat har regeringen fått ett förslag till riksdagsbeslut.

Det läggs sedan fram i riksdagen, man debatterar förslaget och sedan är det votering där förslaget måste ha en majoritet för sig för att kunna klubbas igenom. Flest ja vinner alltså.

Regera med aktivt eller passivt stöd av SD, förhandla med, samarbeta med etc. Allt är semantik. 

Det som kommer hända om Ulf Kristersson bildar regering, oavsett om Alliansen är större eller mindre, är att man antingen bara lägger propositioner som man redan på förväg vet kommer stödjas av SD helt enkelt för att det är det partiet tidigare sagt är deras politik, eller så kommer någon, det kan även vara på tjänstemannanivå, gå till SD och fråga vad de tycker. Innan utskottet sammanträder, innan man skriver direktivet. Man pratar med dem.

Och sedan röstas proppen igenom i utskottet, läggs framför riksdagen och lagen klubbas igenom.

Ingen behöver samarbeta med eller förhandla med någon, mer än att Alliansen givetvis förhandlar sins emellan om budget och förslag. De är fyra partier som ska jämka samman och kompromissa om innehållet, precis som Löfven och Fridolin stött och blött saker till nivån att de inte ens går till val ihop.

I morgon är det val. 

Det kokar ner till en fråga: vill du ha maktskifte eller vill du inte ha maktskifte?

Vill du ge Gustav Fridolin fyra år till att få dominera med sin verklighetsfrånvända politik?

Proteströsta inte på SD, det kan leda till just det. Rösta borgerligt. Kan du inte förlåta Moderaterna, rösta KD.

……………………..

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

7 kommentarer
  1. Annie Lööf skall inte ges det minsta inflytande,
    oavsett hur valet går!

    Kan vi hoppas på att Mp åker ut)

  2. Problemet är att om Alliansen tror att SD ska stötta Alliansen utan att få något tillbaka är de naiva. SD tänker inte svika sina väljare. Samma med Rödgrön röra.

    Ni måste bestämma er för vad som är viktigast: Sverige eller maktens köttgrytor.

  3. Bra resonerat, ska överväga KD! Dock är det viktigaste enligt mig att stoppa massinvandringen av lågutbildade men gärna öka arbetsinvandringen av högutbildade genom friare marknad och bättre företagarklimat. Då finns det ju plötsligt noll alternativ att rösta på.

  4. “Först när Ulf Kristersson vunnit och är statsminister kan förändringen verkligen börja. ”

    Kanske har du rätt men i så fall är Sverige illa ute. Sämre förändringsagenter får man nog nog leta efter. Men visst, ingen tror väl att detta val kan bli något annat än början på en lång tuff vandring.

  5. Moderaterna är delansvariga för situationen i vårt land!
    Deltog i DÖ!
    Partiledaren minister i Reinfeldt-regeringen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *