Hej nettobetalande medelklass!

Ni som aldrig missbrukat någon socialförsäkring, mer än att ha jobbat på någon vabbdag ni haft med ett lite för förkylt barn för att gå till förskolan men inte tillräckligt sjukt för att vilja ligga still. Som ni mutat med Piggelin och långfilm för att kunna skriva klart den där rapporten och ta ett telefonmöte. Ni har giort rätt för er.

Ni jobbar och betalar skatt. Och tycker att ni generellt i ert liv har det ganska bra. Ni bor bra, kanske i hus och förmodligen i en rätt välmående förort eller en liten eller medelstor stad i Sverige. Ni har råd att åka på semester varje år, ha bil kanske två till och med även om den lilla bilen är begagnad och råd att unna er lite gott kött till helgen ihop med en dyrare flaska vin. Många av er har det rent personligen rätt bra tycker ni.

Men det handlar ju inte om bara om er lilla familj och hur bra ni har det. Ni ser vad som händer runt omkring och saker kommer dessutom nära. Ni känner folk som fått indragen LSS, en mamma som inte får operation, ungdomar som inte kan flytta hemifrån. Ni läser om våldtäktsoffer, som även finns i er stad. En tjej i barnens skola. Om ungdomsgäng, knivslagsmål, brända bilar och poliser som inte kommer. Ni har sett utlandsfödda män som påstår att de är 18 år men alla kan se att de är vuxna sedan länge, kanske närmar sig 30 år. Verkliga saker.

En gång i tiden stod ni i politikens fokus. Det var er Socialdemokraterna talade till och ville representera. Sedan länge är de nu bidragstagarnas och särintressenas parti, er har de lämnat. Det var er Moderaterna och andra partier talade till och representerade. Det var er politikens fokus handlade om framför allt. Att göra era liv enklare och att ge välfärd, polis, försvar och nya vägar tillbaka för de höga skatter ni ändå accepterat att betala.

Nu tycker ni inte någon bryr sig. 

Det är från er den stora delen av skatteintäkterna kommer. Utan er skulle systemen bokstavligt gå sönder.

Men vad får ni för det?

Vad fan får ni för pengarna?

De går istället till en massa bidrag för folk som inte jobbar, till föreningsbidrag för saker som att göra folk lesbiska eller hur man föder barn i bilar, till genustrams som vill förbjuda folk att säga killar och tjejer i skolor och till religiös extremism.

Jag tror givetvis inte att man kan bli lesbisk men en förening har fått bidrag för just det, att få folk att testa lesbiskhet. Kolla artikel i Fokus om bidragen från Arvsfonden.

Skattepengar som går till medier via public service eller presstöd som sedan ägnar sig åt att förakta ert sätt att leva och allt ni står för. Ni ser era skattepengar som ni har avstått och det mycket, som ni trodde skulle gå till poliser, försvaret, vägar, vård och skolor som slängs bort på annat. På trams.

Som tack för hjälpen får ni istället dyrare flygbiljetter, rekordhöga bensinpriser, en snart värdelös dieselbil ni köpte för två år sedan för att den då var miljövänlig. Ni får lägre skolpeng för just era barn så att de inte har råd att köpa böcker, för att kommunerna ger resten av pengarna till alla nyanlända och utlandsfödda.

Och ingen politiker pratar till er. Eller bryr sig.

Jag fattar att ni är arga. Med rätta.

Jag tror att ert missnöje mycket mer handlar om just det här, än om till exempel migration som blivit symptomet. Eller allmän ilska mot etablissemang, mot en politisk elit och en medieelit som i bästa fall ignorerar er, i värsta fall föraktar och förlöjligar er och era liv.

Verklighetens folk som Göran Hägglund pratade om fick aldrig fäste, tråkigt nog. Han var något viktigt på spåren, just detta.

Att skillnaden mellan vad eliterna fokuserar på och debatterar och era liv och problem aldrig någonsin varit större. Och att en stor del av politiker-kåren, framför allt till vänster men även till höger, tappat markkontakten så till den grad att den sätter för er helt oviktiga saker i centrum och tror att de är runt dessa hela världen kretsar. Medan det som är viktigt för just er försvinner.

Nu tänker ni straffa dem.

Och det här valet rösta på SD eller ännu värre, MED eller AFS.

Er ilska är legitim men jag kan bara tala för mig själv att jag jobbat hårt fyra år för att just vara en röst för er. Jag hoppas ni ser det. Men även detta inte räcker för er att rösta på mitt parti Moderaterna vill jag att ni tänker ett varv till.

MED och AFS är marginalfenomomen och kommer påverka politiken lika mycket efter 9 september som de gör idag – det vill säga inte alls. De har inte en chans. Rösten blir helt bortkastad.

Och valet är för viktigt för att ni ska kasta bort en röst.

Det handlar i så fall om en röst på SD eller inte. Tycker ni verkligen att all SDs politik är den bästa ni kan hitta kan inte jag övertyga er om annat. Då kan ni sluta läsa direkt.

Men om det mer handlar om ilska, er besvikelse och att ni vill protestera ber jag er tänka om. SD kommer inte bilda regering och är intresserade av det. De ställer inte upp som statsministerkandidat. Det gör bara Stefan Löfven och Ulf Kristersson.

Så valet handlar till syvende och sist – ska landet regeras av en socialist eller en moderat?

Fyra år till av bilhat, bidrag till muslimska extremister, till obligatorisk genuskunskap för barn. Hen-toaletter och kvoterad föräldraförsäkring. En politik som vill ha ännu större invandring för att de ser dem som röstboskap.

Och fina jobb till sossar som slutar, med två av era årslöner som present på fickan. I avgångsvederlag.

Bäst chans att få bort tramset och få en politik som återigen fokuserar på er i den nettobetalande medelklassen är nämligen en röst på förnuftet.

Ni måste rösta bort Stefan Löfven och Gustav Fridolin. Först.

De gör ni bara med en röst på M eller KD. Sedan kan vi borgerliga ta tag i allt annat. Först då.

Dessutom är en moderat statsminister största garanten för att taleförbudet som finns pga åsiktskorridoren upphävs. Inget annat parti har en rimligare inställning till SD än M. Och KD.

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!