Handskakning handlar inte om att hälsa

I de kulturkrockar som ofrånkomligen nu ökar exponentiellt eftersom migrationen varit så stor har handskakning kommit att bli en av de viktigaste.

Jag tror många med mig var helt ovetande om att en liten grupp muslimer vägrar att skaka hand med personer av motsatt kön. Innan Yasri Khan dök upp och lagom till att han skulle väljas in i Miljöpartiets partiledning vägrade skaka hand med en kvinna. Men nu dyker det upp oftare, senast en 24-årig svenskfödd kvinna i Uppsala som vägrade skaka hand med en chef på Semantix tolkförmedling och stämde bolaget. Och vann.

I domen kan man läsa att domarna dels citerar religiösa medeltida texter, som en hänvisning till islam, och dels resonerar kring hälsning. Att visserligen är det viktigt att behandla alla lika oavsett kön men att handskakningen lika gärna kan ersättas med något annat. 

Idag i Svenska Dagbladet på debattsidan kan man läsa en jurist som för samma resonemang – att hälsa just med att ta i höger hand är inte viktigt.

Men då utgår man helt felaktigt från den beklagliga och av statliga företrädare så ofta saluförda uppfattningen att i Sverige finns ingen kultur.

Det finns inte något särskilt svenskt, en kultur där normer, värderingar och inte minst ceremonier utgör ett osynligt kitt mellan människorna i samhället men också mellan generationer. Ett sidenband av gemenskap som löper från oss som lever här nu tillbaka många långa hundra år, kanske tusentals år. En kultur uppstår nämligen just genom en kombination av religion och religiösa yttringar, sånger, ceremonier etc, andra sådana som uppstått av andra skäl och traditioner som förvaltas generation till generation.

Så just den svenska, för vi har en kultur lika viktig och stark som vilket annat land som helst och att påstå något annat är bara respektlöst och okunnigt, bygger givetvis på bland annat kristna ritualer från början men också annat. Människor har bott i Sverige under mycket lång tid. Exakt hur och när normen och ritualen skaka hand med höger hand uppstod är oklart men det var mycket länge sedan och det är mycket centralt.

Handskakningen med höger hand är en sådan ritual. En norm. En svensk kulturellt viktigt yttring som inte alls bara handlar om att hälsa.

Man avslutar förhandlingar genom handslag, genom att befästa det man kommit överens om. Att ta en person i hand första gången man möter dem i Sverige är att visa personen att man visar dem respekt, att man accepterar dem. Att vägra anses som oerhört ohövligt, eller för att använda ett mer modernt ord, kränkande.

Idag har normen att skaka hand mellan människor i Sverige som känner varandra väl övergått till kramar. Man kramar både manliga och kvinnliga vänner och bekanta. Men känner man inte personen skakar man hand. Vinka gör barn, eller från långt håll. När varken kram eller handskakning är fysiskt möjligt.

Jag hade en lång diskussion med en imam på Twitter om handskakningen. En imam som själv marknadsför sig som en resonerande tolerant person, om det stämmer har jag ingen aning men det vore bra om det vore så. Men även han kunde inte förstå det här. Det är väl bara att hälsa på annat sätt? Absolut, om det handlade om att hälsa. Men det är inte handskakningens betydelse egentligen, det är något slags praktisk användning bara.

Kulturellt betyder att skaka hand att man visar respekt, att man bjuder in personen, att man litar på den. Att man är jämlik. Det betyder att man öppnar upp sig för den andra. Omvänt, att vägra alldeles oavsett skäl, säger att man inte gör det. 

Hälsa är faktiskt sekundärt. 

Och de som nu försöker göra handskakningen till enbart ett sätt att säga hej gör många fel på en gång. Dels tar de inte hänsyn alls till en av de viktigaste normerna och ceremonierna i svensk kultur, en helt central del. Dels leder detta till att de istället tar all hänsyn till muslimsk kultur och sedvänja att inte skaka hand. Vilket i sin tur leder till att man säger att den svenska kulturen inte är viktig. Som leder till att integrationen försvåras.

För oavsett domar i AD och olika rättighetsivrare som stämmer arbetsgivare till höger och vänster så är att skaka i hand en central norm i svensk kultur. Att lära invandrare att det går utmärkt att ignorera detta är att göra dem en björntjänst. De kommer göra oräkneligt antal svenskar förbannade genom livet och försvåra sina möjligheter att få svenska vänner, få ett jobb, bli behandlade själva med respekt. För inleder man en relation med en svensk person att visa att man inte respekterar dem, vilket man gör om man inte skakar hand, att man inte är jämlik, inte litar på dem, inte är öppen och vänlig, då får det oundvikligen konsekvensen att man börjar den relationen i en stor uppförsbacke.

Första intrycket består, brukar man säga. Det är inte riktigt sant, man kan ändra uppfattning. Men det tar betydligt längre tid.

Jag tycker att det är dags att vi slutar fördumma handskakningsdebatten genom att låtsas som om det är som att vinka och därmed lika gärna kan bytas ut mot det. 

Vuxna människor skakar hand av helt andra skäl i Sverige.

……………………..

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *