Hål i budgeten

En av de första sakerna jag som civilekonom fick lära mig på Handelshögskolan i Göteborg är att det är både billigare och enklare att sänka kostnader än öka intäkter för att förbättra resultatet. För att höja intäkterna orsakar ökade kostnader medan spara pengar inte gör det. Och det går mycket snabbare.

Jag letade efter en grej idag och kollade regeringens vårproposition (VÅP) för 2018. Och ramlade över en tabell. 

Den för volymer inom transfereringssystemen. Ser ni vad jag ser?

Att nästan samtliga rader har kraftiga minskningar från 2018 och framåt. Vi kan börja med antalet asylsökande.

Asylsökande är en stor budgetpost som drabbar många olika utgiftsområden, från det mest uppenbara Integration till statliga anslag till kommuner, som ska täcka ökade kostnader för socialsekreterare, skola, förskola etc. Alltså är det viktigt att den är låg om man ska få ihop sin budget.

Vad gör regeringen?

De utgår från sjunkande siffror.

Prognosen för nästa år är 40 000 enligt regeringen, sedan 33 000 och slutligen 29 000 år 2022. Deras siffror gäller folk som är inskrivna asylsökande, det vill säga inte avgjorda ärenden. I den siffran ingår även folk som kom förra året och väntar på besked.

Men enligt Migrationsverkets egna prognoser ser det ut så här för totalt antal nya asylansökningar så stort spann som 15 000 till 40 000 2019. Och upp till 46 000 för åren 2020-2021.

Dessutom tillkommer anhöriginvandringen. Prognosen för dem är ytterligare 36-42 000 per år 2019 till 2022.

Regeringen räknar däremot med minskat antal. Det hänger inte ihop.

Dessutom är det fortfarande så att de som fått avslag på sin asylansökan har rätt till olika förmåner i våra skattefinansierade system. Och kontrollen är kass, inte ens Skatteverket har koll som alla andra myndigheter litar på. För att det inte ingår i deras uppdrag. I praktiken kan alltså illegala jobba vitt och därmed få samordningsnummer och fullt tillträde till samtliga välfärdstjänster. Som i sin tur påverkar just den utgiftsbudget jag går igenom lite kort här.

I våras fick Anne-Marie Begler sparken av Annika Strandhäll för att hon ville städa inför valrörelsen och skylla på henne att färre får LSS beviljat och färre får sjukpenning. Trots att det är regeringens beslut. Har de då ändrat reglerna och därmed utgiftsprognoserna? Såklart inte. Att sparka GD är bara en symbolåtgärd, sossarna tänker därmed att frågan är ur vägen trots att nya GD ska hantera exakt samma siffror.

Ändå räknar regeringen med att antalet LSS-timmar fortsätter att minska, så även antal sjukpenningsdagar. De har regeringen tänkt ska minska från 59 miljoner dagar till 47,6 miljoner dagar.

Trots att vi under samma period kommer bli flera hundra tusen flera invånare med asylsökande och anhöriginvandring, för att inte tala om att alla de som redan fått uppehållstillstånd. Menar regeringen att ingen av dem är eller kommer bli beroende av LSS? Eller betydligt lägre andel av denna grupp än den som redan ingår i statistiken kommer bli sjuka och få sjukpenning? Det rimligaste antagandet är givetvis att antalet faktiska sjukpenningsdagar ökar proportionerligt i takt med befolkningens ökning. Ska färre beviljas kan man visserligen ha som mål att andelen ska minska men i absoluta tal kommer detta ändå innebära en stor ökning om befolkningen ökar kraftigt.

Jag har bara en fråga här: 

Hur kan detta ens gå ihop? 

Svaret är givet – det är en glädjekalkyl för att regeringen skulle få ihop sin sista budget.

……………………..

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *