Hål i budgeten


En av de första sakerna jag som civilekonom fick lära mig på Handelshögskolan i Göteborg är att det är både billigare och enklare att sänka kostnader än öka intäkter för att förbättra resultatet. För att höja intäkterna orsakar ökade kostnader medan spara pengar inte gör det. Och det går mycket snabbare.

Jag letade efter en grej idag och kollade regeringens vårproposition (VÅP) för 2018. Och ramlade över en tabell. 

Den för volymer inom transfereringssystemen. Ser ni vad jag ser?

Att nästan samtliga rader har kraftiga minskningar från 2018 och framåt. Vi kan börja med antalet asylsökande.

Asylsökande är en stor budgetpost som drabbar många olika utgiftsområden, från det mest uppenbara Integration till statliga anslag till kommuner, som ska täcka ökade kostnader för socialsekreterare, skola, förskola etc. Alltså är det viktigt att den är låg om man ska få ihop sin budget.

Vad gör regeringen?

De utgår från sjunkande siffror.

Prognosen för nästa år är 40 000 enligt regeringen, sedan 33 000 och slutligen 29 000 år 2022. Deras siffror gäller folk som är inskrivna asylsökande, det vill säga inte avgjorda ärenden. I den siffran ingår även folk som kom förra året och väntar på besked.

Men enligt Migrationsverkets egna prognoser ser det ut så här för totalt antal nya asylansökningar så stort spann som 15 000 till 40 000 2019. Och upp till 46 000 för åren 2020-2021.

Dessutom tillkommer anhöriginvandringen. Prognosen för dem är ytterligare 36-42 000 per år 2019 till 2022.

Regeringen räknar däremot med minskat antal. Det hänger inte ihop.

Dessutom är det fortfarande så att de som fått avslag på sin asylansökan har rätt till olika förmåner i våra skattefinansierade system. Och kontrollen är kass, inte ens Skatteverket har koll som alla andra myndigheter litar på. För att det inte ingår i deras uppdrag. I praktiken kan alltså illegala jobba vitt och därmed få samordningsnummer och fullt tillträde till samtliga välfärdstjänster. Som i sin tur påverkar just den utgiftsbudget jag går igenom lite kort här.

I våras fick Anne-Marie Begler sparken av Annika Strandhäll för att hon ville städa inför valrörelsen och skylla på henne att färre får LSS beviljat och färre får sjukpenning. Trots att det är regeringens beslut. Har de då ändrat reglerna och därmed utgiftsprognoserna? Såklart inte. Att sparka GD är bara en symbolåtgärd, sossarna tänker därmed att frågan är ur vägen trots att nya GD ska hantera exakt samma siffror.

Ändå räknar regeringen med att antalet LSS-timmar fortsätter att minska, så även antal sjukpenningsdagar. De har regeringen tänkt ska minska från 59 miljoner dagar till 47,6 miljoner dagar.

Trots att vi under samma period kommer bli flera hundra tusen flera invånare med asylsökande och anhöriginvandring, för att inte tala om att alla de som redan fått uppehållstillstånd. Menar regeringen att ingen av dem är eller kommer bli beroende av LSS? Eller betydligt lägre andel av denna grupp än den som redan ingår i statistiken kommer bli sjuka och få sjukpenning? Det rimligaste antagandet är givetvis att antalet faktiska sjukpenningsdagar ökar proportionerligt i takt med befolkningens ökning. Ska färre beviljas kan man visserligen ha som mål att andelen ska minska men i absoluta tal kommer detta ändå innebära en stor ökning om befolkningen ökar kraftigt.

Jag har bara en fråga här: 

Hur kan detta ens gå ihop? 

Svaret är givet – det är en glädjekalkyl för att regeringen skulle få ihop sin sista budget.

……………………..

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

0 kommentarer till Hål i budgeten

  1. Hej Rebecca.

    Du brukar göra helt underbara grävjobb. Här tycker jag tyvärr du gjort det lite enkelt för dig. Jag skulle tro att en hel del av dessa “sjunkande siffror” kommer från respektive myndigheters prognoser. I realiteten är det inte regeringen som ska anklagas för dessa utan just myndigheterna som räknat ut prognoserna.

    Men, å andra sidan så ska man inte glömma att det verkar som att en hel del saker och ting varit koordinerade mellan (s) och myndigheter. Nu senast när migrationsdomstolen i Malmö sådär mystiskt dagen efter (s) dag i Almedalen och dagen för (sd)s dag såg till att säga att temporära asyllagen för ensamkommande lagen är inte tillämplig på ett antal vitala punkter. För mig är detta ett “beställningsjobb” från Justitiedepartementet och domstolarnas pressmeddelande har varit koordinerade av (s) för att maximera (s) nytta av beslutet.

    Vi har alla sett Boverkets glädjekalkyler av hur många bostäder som “behöver byggas”. Vad många inte känner till är att människor går inte bostadslösa i Sverige. Det finns nämligen många som vill bo, billigare (men lika stort och samma lokalisering som idag). Bo centralare (samma pris och lika stort), bo större (samma pris och samma lokalisering). Dvs det finns tre paretooptimeringar för varje hushåll på bostadsmarknaden. Det gör att det alltid finns en artificiellt förhöjd efterfrågan på bostäder. Detta gör att utav Boverkets 700 000 bostäder på 10 år så är det i allra högsta grad endast 30 000 som verkligen behövs. Det andra är en efterfrågan på bostäder som är fiktiv, drömmar förhoppningar och rena fantasier. Det är också därför som “efterfrågan” dog så hårt på när amorteringskraven infördes och sedan höjdes. Människor kunde inte längre sitta och räkna på “hur mycket har vi råd med”. Den typ av glädjekalkyler försvann.

    Så, till de andra myndigheterna. Ofta så försöker man motivera “temporära pengar” just med att det är en tillfällig topp. När det så blir mer, och ännu mer så fortsätter man gärna att kalla det “tillfällig” topp. Detta för att helt enkelt kortsiktigt kunna äska pengar från staten utan att behöva anpassa sig eller dra åt svångremmen. Inte sällan används dessa pengar för att bygga ut myndighetens egna byråkrati och därmed långsiktigt höja kostnadsbasen.

    Sverige borde införa någon form av en lag. Anställningar som tillkommer på myndigheter för “tillfälliga toppar” avslutas naturligt senast 36 månader efteråt.

    Det skulle också krävas en lag som säger att personal som inte flyttar med när myndighet flyttar inte får bli anställda av skattepengar igen på 36 månader. Varken stat, kommun eller landsting. Eller skattefinansierade NGOer. Staten investerar humankapital och resurser i en medarbetare. En viktig komponent i den tryggheten är anställningstryggheten genom garanterade framtida skattepengar. Enda sättet för skattebetalarna att få igen är att helt enkelt personalen är tvingad att följa med när en myndighet flyttar eller utlokaliseras. Att leva på andras skattepengar ska också medföra skyldigheter.

    Så, tillbaka till myndigheternas glädjekalkyler. Värst är det inom energisektorn. Svenska Kraftnät börjar nu varna för att Sverige med allt högre sannolikhet står inför framtida effektbrist (dvs vi får stänga ned delar av landet därför att vi inte har tillräckligt med elproduktion om vintern när vi har våra effekttoppar). Tyskland kommer betala mellan 500-1000 miljarder Euro för sina misslyckanden och Sverige försöker gå i Tysklands fotspår. SSAB skryter om att de ska byta till en “koldioxidfri” stålprocess. De behöver vätgas och anläggningen ska stå klar 2025. Svenska Kraftnät säger de kan leverera ström till anläggningen först 2030 om de börjar planera för det idag. Där emellan kommer processen vara beroende av naturgas (som enligt uppgifter kostar hälften så mycket att använda som elektricitet). I realiteten säger SSAB att de kan välja en dubbelt så dyr insatsvara (vätgas) och ändå vara konkurrenskraftiga. Det är så man skrattar, och på detta ska staten vara med och delfinansiera en pilotanläggning.

    Lycka till med framtida gräv och hoppas jag gav dig några uppslag till sådana.

  2. Tack Rebecca! Följer din blog men kommenterar nästan aldrig. Vill dock bara tala om att du är helt jävla bäst!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Copy link
Powered by Social Snap