Kemikalieinspektionen – en politiserad myndighet gör bort sig


Av en slump har min make nyligen gjort en rapport om politiseringen av våra myndigheter. Och där dyker Kemikalieinspektionen upp som en av de värsta i klassen.

Man kan sammanfatta det i en bild.

För den 7 mars i år släppte Kemikalieinspektionen en rapport om miljömärkning. Som de nu dragit tillbaka. Jag ska förklara varför men ni har redan en aning om skälet genom att titta på bilden. Rapportens såg ut så här (den går inte att hitta online så jag har skärmdumpar från den rapport jag hann skriva ut innan de tog ner den).

Av de miljömärkningar som finns i Sverige är de största statliga Svanen (som även har EU-blomman), Naturskyddsföreningens “Bra miljöval” och KRAV där Naturskyddsföreningen sitter i styrelsen till den förening som äger KRAV.

Fairtrade, som ägs av LO och Svenska kyrkan är inte en miljömärkning utan har bara med arbetsvillkor att göra. Nyckelhålet från Livsmedelsverket är inte heller en miljömärkning utan har med produktens innehåll att göra. Ekologiska varor är inte heller någon slags miljöstämpel även om de uppfattas det av konsumeter. För det beror på vara om en konventionellt odlad produkt är mer miljövänlig eller en ekologisk. Och 40 bekämpningsmedel är godkända för ekologisk odling.

Rapportförfattarna exemplifierar särskilt Svanen och Bra Miljöval.

Slutsatserna i rapporten är att miljömärkningen många gånger går längre än lagen, att märkningarna har 890 fler begränsningarna av ämnen och därför är bättre än lagarna vi har.

Det blev mycket press i framför allt miljömedia. Notera att inte en enda av dem har en rättning där det står att Kemikalieinspektionen dragit tillbaka rapporten. Något som all seriös media har. Eller påstår sig ha i alla fall, i verkligheten är det lite si och så med det även på stora tidningar.

Den 8 mars skrev Miljö och Utveckling. 

Kemivärlden Biotech skrev samma dag. 

Tidningen Extrakt skrev också om rapporten den dagen.

Och tidningen Byggindustrin. Ingen av dem har rättat texterna när rapporten visade sig så felaktig att den drogs tillbaka.

Som ni kan se på Kemikalieinspektionens hemsida har de till och med tagit bort pressmeddelandet. Det tycker jag är märkligt och undrar om det är förenligt med de regler som finns kring offentlighet. För att radera pressmeddelande är att förvanska faktiskt. De publicerade rapporten och drog den tillbaka, då borde originalet finnas kvar i tidslinjen.

Jag har i en serie andra inlägg visat hur människor byter jobb och hattar med varandra och byter mellan lobbyisterna Naturskyddsföreningen, miljömärkningar och myndigheter. Här är inget undantag. Projektledare på Kemikalieinspektionen är Ulrika Dahl. Innan hon fick jobb på statliga Kemikalieinspektionen var hon avdelningschef för miljögifter på just Naturskyddsföreningen. 

Per Rosander heter en av rapportförfattarna. Han har i princip varit aktiv i samtliga stora miljöorganisationer. Idag jobbar han som med kemisk strategi på Västra Götalandsregionen. Men han började i Greenpeace.

1993 gjorde Greenpeace en broschyr som de skickade ut till 50 000 hushåll. Där varje broschyr påstod sig vara den kommunens lokala energibolag. Den lurade helt enkelt medvetet läsarna. Bakom stod Per Rosander.

Han har även varit anställd av Naturskyddsföreningen. Då jobbade han med “giftfri förskola” som Naturskyddsföreningen ohederligt döpt projektet till för att implicera att vanliga kemikalier och material i folks vardag är gift. Det projektet låg för övrigt under den avdelning Ulrika Dahl var chef över.

Han har även varit chef på den statliga lobbyorginsationen (vi har en uppsjö sådana) Chemsec, eller Internationella kemikaliesekretariatet. Som gör samma jobb som Kemikalieinspektionen så de ska betraktas som ett sätt för Miljöpartiets kompisar att få statligt betalda jobb.

Och han har varit engagerad i Swedwatch, en förening som bland annat Naturskyddsföreningen är medlemmar i och som finansieras av skatter.  Han skrev en rapport åt dem.

Och nu har han alltså skrivit en rapport åt Kemikalieinspektionen åt sin före detta kollega på Naturskyddsföreningen. Om miljömärkning. Där han också är engagerad. För han har varit projektledare på KRAV, som i sin tur ägs av bland annat……Naturskyddsföreningen. Som också har Bra Miljöval.

En annan person som författat rapporten och har relationer till den miljlömärkning rapporten handlar om är Erik Gravenfors, som jobbar på Kemikalieinspektionen.

Han sitter i Svenska Miljömärkningsnämndens styrelse, som i sin tur utses av just Svanens styrelse.

Och i Svanens styrelse sitter alltså även en person från KRAV. Allt går runt runt bara.

Vi har alltså en statlig rapport om miljömärkning, beställd av en person som nyligen jobbat på Naturskyddsföreningen som säljer Bra Miljöval-märkningen, ihop med en annan person som själv sitter i Svenska Miljömärkningsnämndens styrelse. Som i sin tur utses av Svanens styrelse, där en person från Krav ingår. Och i styrelsen för Krav sitter Naturskyddsföreningen.

Slutsatsen i rapporten är, såklart, att miljömärkning är toppen. Bättre än toppen faktiskt, den är bättre än lagarna vi har.

Men det är även en rad sakfel i den. Vi börjar från början. På sidan 14 i rapporten redovisar de vilken lagstiftning som tagits hänsyn till i rapporten.

Men här saknas det saker. Som Kemitekniska Företagen skriver i sin genomgång av rapporten:

“CLP, eller förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, definierar de olika faroklasserna, fysikalisk fara, hälsofara eller miljöfara. CLP delar vidare in faroklasserna i farokategorier som anger hur allvarlig faran är. Exempel på olika faror är brandfarlig vätska, akut toxicitet och farligt för vattenmiljön. Till dessa faror hör kriterier som måste uppfyllas för att ämnet eller blandningen ska klassificeras. Om ämnet eller blandningen uppfyller CLP-kriterierna anses den vara farlig. ”Farlig” är alltså en juridisk term i dessa sammanhang. Till ett ämne eller blandning som är klassificerad som farlig följer obligatoriska märkningsuppgifter enligt CLP artikel 17 i form av faropiktogram, signalord, faroangivelser och skyddsangivelser.”

CLP-förordningen finns inte med i rapporten som underlag.

Sedan tar de med kosmetika i granskningen trots att detta inte ingår i Kemikalieinspektionens verksamhet. Det är Läkemedelsverket som är tillsynsmyndighet för det. 

De påstår att ämnen inte finns reglerade, när de visst är reglerade.

Rapporten ignorerar också det faktum att Kosmetikaförordningen begränsar betydligt fler konserveringsmedel än alla miljömärkningar ihop.

Men det nämner inte Kemikalieinspektionen i sin rapport.

De påstår också att KRAV inte tillåter några bekämpningsmedel. När sanningen är att de tillåter 40 stycken.

Slutligen konstaterar rapporten en massa saker om miljömärkningarna, som inte kan anses som något annat än ren PR för dessa miljömärkningar som alla kostar pengar. Syftet med märkningarna, till exempel statliga Svanen eller Naturskyddsföreningens Bra Miljöval är att tjäna pengar.

I en rapport som riksdagen beställde 2015 om miljömärkningar kan ni se vad det kostar att få en produkt godkänd. Det är inga småpengar direkt.

Statliga Svanen tar 20 000 kr per produkt. Bra Miljöval tar 10 000 – 15 000 kr per produkt. I den rapporten tycker inte rapportförfattarna att detaljen att Fairtrade ägs av LO och Svenska Kyrkan är viktig information. Det står bara “fackföreningar”.

I Kemikalieinspektionens rapport kan man läsa veritabla hyllningar till miljömärkningarna. Eller vad sägs om:

“……i syfte att hjälpa konsumenter att göra inköp som är ett bättre val för hälsa och/eller miljö”

Eller den här:

“Det är väl känt att miljömärkningar begränsar fler farliga eller misstänkt farliga ämnen än vad som regleras i lagstiftningen”.

Vad då väl känt? Det är väl det rapporten skulle ta reda på om så var fallet? Och är det väl känt måste myndigheten ändå kunna belägga det påståendet med fakta?

Kemikalieinspektionen vill också ge Naturskyddsföreningen hela äran för att fosfat fasades ur tvättmedel. Utan belägg.

Ett gäng personer som själva jobbar eller har jobbat för miljömärkningar beställer och gör en rapport som hyllar miljömärkningar. Avsändare: en myndighet.

Kemikalieinspektionen tvingades efter en månad dra tillbaka rapporten. För att “se över” den.

Vi har fullt med aktivister på våra myndigheter. Kemikalieinspektionen är en av de värsta i klassen. Oftast seglar de under radarn men tack och lov, då och då åker de fast.

Som nu.

……………………………

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

0 kommentarer till Kemikalieinspektionen – en politiserad myndighet gör bort sig

  1. Kemikalieinspektionen är helt vilda: tex hittar handläggarna på egna, nya kriterier flera år in i godkännandeprocesser. När en giftfri bottenfärg från ett företag min fru arbetar för skulle godkännas ville handläggaren plötsligt ha garantier för att barn kunde slicka på bottenmålade båtar utan hälsofara. När de påpekade att detta skulle vara väldigt farligtmed flera av de färger som används idag, säger handläggaren att hon vill att all bottenfärg skall förbjudas.

  2. En vän är kemist och har utvecklat tvättmedel bland annat i över 40år. Han berättade följande om Fosfater i tvättmedel.
    Fosfater är mycket bra ämnen ur rengörningssynpunkt, men har en nackdel och det är att fosfor också är ett gödningsmedel för levande organismer. Såväl alger som gräs och träd. Problemet uppstår när det hamnar i havsvikar eller sjöar, det växer så det knakar. Vi införde då reningsverk som tog hand om gödningsämnena från toalettavfall till fosfater. Bakterier i reningsverken “äter” då slammet i olika reningssteg och utfällningen tas upp och blir nytt gödsel och/eller förs vidare till biogasanläggningar osv.. över 99% renas och lite av de fosfater som fanns i tvättvattnet kommer ut i havet. Östersjöns näringsämnen kommer från St.Petersburg, Baltländerna, Polen, som har betydligt sämre rening än Sverige (vi har mycket bra reningsverk). Jordbruket samt naturliga humusämnen och djur och fågelskit etc etc, samt då baltländerna står för den absolut största delen av näringsämnen. Faktum är att Svenska tvättmedelesrester står för under 1% av gödningen av Östersjön…. DÅ kommer miljöaktivisterna på 80 talet och talar om att Fosfater är det värsta som finns!! Och ganska snabbt hade tvättmedlen målats ut som den stora boven! Och när de olika märkningarna kom då fick inte fosfater finnas med trots att det i sverige inte är ett problem om man inte häller tvättmedlet rakt i sjön utan våra reningsverk eller infiltration som många hus har, där marken tar upp gödningsämnena och återför dem till växterna. Nåväl… vad skulle man nu ersätta fosfaterna med? Jo Zeoliter, en mineral, harmlös kan tyckas, ogiftig, och är med sin struktur otroligt porös, jag vill minnas att ett gram zeolit har lika stor yta som en fotbollsplan. Detta grus fångar då upp ämnen i tvättvattnet så att de inte skall fastna i kläderna utan sköljas med ut. Det låter bra men gruset fastnar i kläderna och sliter sönder fibrerna och kläderna håller inte utan detta slipmedel kommer att gnaga på plagget inifrån tills nästa tvätt då nytt zeolit gnuggas in. Så vad man fick var plagg som mister färg, slits sönder mångdubbelt snabbare (miljövänligt, NOT) . Nästa bieffekt var att reningsverkens bakterier nu fick en helt annan koncentration av fosfor och verkningsgraden av reningen sjönk vilket medföljde att läckaget av fosfater ÖKADE från våra reningsverk! Dessutom fick man nu ett slam med tonvis zeoliter som var fulla med Krom och Nickel. Inte så bra för varken bakterierna i reningsverken eller pumparna eller logistiken . Varifrån kom då Kromet och Nicklet?? Jo de vassa gruskornen du minns, sliter inte bara sönder fibrerna till mikroplast utan det rostfria stålet som tvättmaskintrumman är tillverkad av är legerad med krom och nickel för att få de rostfria egenskaperna. Kromet och nicklet skapar en oxid på ytan som är hård och som förhindrar rostangrepp, men nu helt plötsligt slipas denna oxiden av. Ooops.. Djurlivet gillar inte tungmetaller. Och vad hände då i Jönköping? Jo där tillsätter man fosfater till Vättern för att bottnarna började dö, av undernäring. För lite gödningsämnen.

    Så vad hände sedan? reningsverken slog larm, vetenskapen och det sunda förnuftet, kom efter många år ikapp och idag får man ha fosfater i tvättmedel och ändå få en svan som pryder förpackningen. Dock finns zeoliterna kvar, eftersom det är billigt, och klädfabrikanterna rekommenderar det säkert, för sälja kläder vill dom ju. Kontakta gärna någon som jobbar med reningsverk och få uppgifterna bekräftade.

  3. Lite raljant idag, söndag.
    Ägde tidigare en intressant liten bok, i 1:a upplaga, av Matts Bergmark(?) “Farligt att förtära” som var en krönika om olika gifter. (nån tyckte den var så intressant att han snodde den..)
    Jorå “vanligt vatten” hade ett eget kapitel. En kvinna som avled efter att en längre tid ha konsumerat över 40liter rent vatten per dag.
    Sens moral är?
    ALLTING är farligt under förutsättning att man konsumerar tillräcklig mängd…
    Kan nog appliceras på annat än vatten.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Copy link
Powered by Social Snap