Barnkonventionen och sharia

I flera år har en utredning pågått för att kunna göra barnkonventionen till lag i Sverige. Snart ska riksdagen ta ställning till det. Men även om det låter fint är det ett mycket dåligt förslag och jag ska reda ut varför.

Vi kan börja med att såväl Justitieombudsmannen och Kammarrätten i Stockholm sågat förslaget.

Att införa barnkonventionen till lag är en komplicerad historia på många sätt. Som Kammarrätten skriver:

“Barnkonventionen innehåller många relativt vaga formuleringar och har i många fall inte alls den precision som svenska förvaltningsmyndigheter och domstolar är vana vid från svensk lagstiftning”

Lagrådet, som så många gånger när sittande regering lagt lagförslag, sågar det och avstyrker helt.

Innan vi går vidare vad problemet med att göra lag av barnkonventionen tänkte jag gå igenom vad det är.

Den går bland annat att läsa här. Vid första anblick ser den självklar och rätt oskyldig ut. Tills man scrollar ner och ser hur tillämpningarna i staters lagstiftning blir.

Till exempel artikel 10, där man förbinder sig att “snabbt” behandla en ansökan från ett barn att återförenas med sina föräldrar och att ansökan inte medför negativa följder för de sökande och medlemmar av deras familj.

Här är vi en av de i raden svepande formuleringarna – negativa följder. Det är ju väldigt subjektivt vad som upplevs negativt. Vems tolkning gäller? Statens eller barnets? Ska det räcka med att ett barn under 18 år säger att denne upplever negativa följder för att staten ska anses ha brutit mot barnkonventionen och därmed lagen?

Givetvis har även barn rätt att praktisera sin grundlagsskyddade yttrandefrihet redan idag. Men är rätten oinskränkt? Nej, för att de är barn och det är föräldrarna som bestämmer vad som är lämpligt och inte lämpligt. Inte minst online.

Men enligt konventionen ska föräldrarnas rätt trumfas av barnkonventionen.

Staterna ska också respektera barnets samvetsfrihet. Vad innebär ens det? Vad samvetsfrihet betyder inom till exempel vården vet vi (arbetsvägra vad gäller aborter och preventivmedel) men vad menas här?

Inget barn får utsättas för godtyckliga ingripanden i sitt privatliv eller sin korrespondens”

Vad är ett godtyckligt ingripande då? Ytterligare en svepande formulering. Är uppfostran godtycke? Och vad menas med ett barns “heder och anseende”?

Sedan kommer en märklig artikel. Om massmedia och deras skyldighet att säkerhetställa “att barnet har tillgång till information och material från olika nationella och internationella källor särskilt sådant som syftar till att främja dess sociala, andliga och moraliska välfärd”

Därför ska staten uppmuntra media att “sprida information av socialt och kulturellt värde”. Vad händer med den av politiken fria pressen här undrar jag stilla.

Uppmuntra media att “ta särskild hänsyn till de språkliga behoven av ett barn som tillhör en minoritetsgrupp”. Innebär detta de erkända minoriteterna eller bara vilken minoritetsgrupp som helst? För de erkända svenska minoriteterna är inte alls samma sak som minoritetsgrupper i allmänhet, där numera den syriska gruppen till exempel är stor. Och den afghanska.

“För att garantera och främja de rättigheter som anges i denna konvention ska staterna ge lämpligt bistånd till föräldrarna”

Pengar? Stöd? Ska alla föräldrar i ett land ha rätt att bli försörjda?

Sedan kommer det jag reagerade mest på:

“Sådan omvårdnad kan bl a innefatta placering i fosterhem eller kafalah i islamisk rätt”

Konventionen hänvisar till sharia. Som vi inte har i Sverige och vi har inte kafalah i vår Socialtjänstlag, vilket innebär att muslimska barn har rätt att enligt sharia placeras under en slags fosterhemsplacering men där muslimsk uppfostran ingår.

“Vederbörlig hänsyn ska tas till barnets etniska, religiösa, kulturella och språkliga bakgrund”

Dvs, vid fosterhemsplacering eller adoption till exempel ska man helst placera barn i “rätt” etnisk och religiös miljö. Vilket är ett icke sekulärt sätt att se på saker som just Socialtjänstlagen reglerar.

Genom att göra barnkonventionen till lag kommer att svensk lagstiftning plötsligt erkänna en del av sharia – kafalah. Men ett av de största problemen med kafalah är att det förbjuder adoption. Om ett muslimskt barn placeras enligt kafalah oavsett hur litet det är när det skiljs från sina föräldrar kan fosterföräldrarna aldrig adoptera det.

På vilket sätt är det i ett barns intresse?

Att aldrig kunna adopteras och därigenom även juridiskt göras till någons barn, med arvsrätt och annat som kommer med det?

Men i regeringens proposition finns detta alltså med i den svenska översättningen.

En av Kammarrättens främsta invändningar är att de intresseavvägningar som idag i första hand bygger på politiska övervägande kommer att flyttas över till rättstillämpande myndigheter, till exempel domstolar, socialtjänst etc.

Och att de samlade ekonomiska konsekvenserna av att göra konventionen till lag, och därmed förbinda sig till enorma informationsinsatser och anpassningar, inte ens går att förutse.

Dessutom ska originalspråken ha samma rätt, varför det då blir domstolens roll att tolka texterna. Om någon åberopar den arabiska originaltexten är det alltså den som gäller då inget språk ska ha tolkningsföreträde.

I vilka andra lagsituationer har vi lagar på andra språk än svenska, där alla originalspråk har samma status?

En av de mest problematiska artiklarna att inkorporera är artikel 3 att “alltid sätta barnets främsta i rummet vid alla åtgärder som rör barn”.

Som rätten konstaterar – alla samhällsområden där barn kan vara berörda omfattas därmed.

“Det bör framhållas att det kan finnas andra intressen som kan vara minst lika viktiga för barnets (t ex behöver av reglerad invandring eller ett ökat bostadsbyggande”. Hur dessa intressen ska vägas mot varandra är i första hand en politisk fråga”

Och ska vi ha en reglerad invandring kan inte barnets intresse vara ensamt styrande i migrationsärenden, som barnkonventionen stipulerar. Det kommer bli mycket problematiskt, eftersom barnkonventionen kan stå i strid med till exempel gällande asyllagar.

Precis som jag också konstaterat ovan så konstaterar Kammarrätten att föräldrarnas roll direkt undermineras, genom lag.

I saker som rätt till assistens (LSS) så skulle barnkonventionen innebära att det plötsligt är myndigheter och kommuners jobb att informera barnen, inte föräldrarnas. Man ska vara skyldig att prata direkt med barnet om allt och främst med vårdnadshavaren.

Principen är att man kommunicerar från stat, kommun och lansting skriftligt. Men med konventionen så kommer man tvingas bryta den principen, för de barn som inte är stora nog att kunna läsa eller förstå byråkratisk svenska. Och istället informera muntligt, framför allt på möten. Med stora ekonomiska konsekvenser som följd för alla delar när beslut ska kommuniceras.

Som ni ser finns det otroligt många anledningar att rösta nej till detta huvudlösa förslag. Men framför alla skäl finns ett som sticker ut – att svensk lag inte bakvägen ska tillåta sharia i svensk lagstiftning.

Muslimska barn som far illa ska inte tvingas placeras hos andra muslimer där de inte kan bli adopterade. Det är att göra skillnad på barn och barn. 

Kristdemokraterna har redan deklarerat att de kommer rösta för. Jag hoppas övriga oppositionspartier trycker på den röda nej-knappen. Märklig position för övrigt. De är emot böneutrop men för sharia, när det gäller barn och placeringar av Socialtjänsten.

……………………………..

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *