Frågan om Cambridge Analytica ingen ställt

Jag har hittat den hittills bästa artikeln om Cambridge Analytica-skandalen, på en blogg som drivs av en forskare vid Oxford. Den har rubriken “Why (almost) everything reported about the Cambridge Analytica Facebook “hacking” controversy is wrong”

Det här är sådant ni, tyvärr, inte får läsa i någon tidning. För de är inte intresserade av att reda ut det här åt er. Ett av skälen varför ni läser den här bloggen, antar jag 🙂

För jag är till skillnad från de flesta andra debattörer inom media och sociala medier inte avlönade av mediebolagen. Jag är fri. Och då kan jag hitta sådana här källor, som ställer relevanta men för dem obehagliga frågor. Bakgrunden varför jag är så engagerad i de här frågorna är att jag redan 2015 såg behovet av att en bok om påverkan och sociala medier, skrev boken 2016 och gav ut den 2017. Men att jag skulle ligga så före den verkliga debatten förvånade mig faktiskt, för den har puttrat på i skymundan men inte tagit fart förrän nu.

Vad är då min egen bevekelsegrund?

För alla har en sådan. Medieföretagens är makt och pengar. Inte demokrati. Inte sanningen. Utan världshistoriens äldsta mest frekventa motiv till att göra något – makt och pengar. Men vad är min?

Jag är del av det som mediebolagen ogillar. Jag är ny media, i någon form. Och jag är en av alla dessa aktörer som tagit deras makt. Och även pengar. Det är sådana som mig som Expressen i sin kampanj vill begränsa. För jag har 17 000 följare på Facebook och har haft som mest räckvidd via FB på över 200 000. Min blogg tar 80-90 000 unika besökare per månad, 25 000 per vecka. Denna siffra ska jämföras med valfri ledarsida, jag driver ingen tidning utan en opinionsblogg. Utan att veta trafiksiffror till lokala ledarsidor är jag rätt säker på att inte många mer än de stora kommer upp i 25 000 unika per vecka.

Men jag är även beroende av Google. För Google belönar när man, som jag, är generös med att lägga in länkar i texter. Att man skickar läsare till externa sajter från sin sajt. Det i kombination med delningar och antal läsare etc styr upp mina sökresultat högt i Googles träfflista utan att jag annonserat en enda gång. Jag har från start för 4 år sedan byggt min framgång på engagemang. På engagerade läsare.

Begränsar politiker genom lagar Schibsted och Bonnier kräver av svenska politiker, samma krav som mediebolag riktar mot sina länders politiker runt om hela västvärlden och mot EU, Facebook och Google kommer det i slutändan hindra sådana som mig att kunna konkurrera om tolkningsföreträdet. Och mediabolagen får tillbaka sin makt över informationen. Med denna makt kommer pengarna tillbaka i form av läsare och annonsörer.

Tillbaka till Cambridge Analytica. 

Bakgrunden kan sammanfattas så här:

Denna premiss har alla mediebolag köpt. För att den tjänar deras syfte.

Ett annat företag som tjänar på att denna premiss sprids som sanning är just Cambridge Analytica, som i och med detta framstår som någon slags master mind-företag med möjlighet att påverka val. Kunderna lär strömma in, om jag får dra till med en kvalificerad gissning. Inte bara av mindre nogräknade skurkar utan mot bakgrund av att t ex demokratin Frankrikes fd president Nicholas Sarkozy anklagas för att ha tagit emot väskor fulla med pengar (bokstavligen, han hade dem i ett kassaskåp någonstans under sin kampanj) av Libyens fd diktator Gaddafi finns det gott om politiker som gärna skulle köpa sig ett försprång.

Om det finns det finns att köpa. Vilket det förmodligen inte finns och jag ska förklara varför. 

Först och främst fick inte CA informationen olagligt. Alla användare gav dem det juridiska tillstånd som krävs, dvs man klickar att man accepterar användarvillkoren. Och Facebook tillhandahöll inget särskilt till just CA utan de fick samma möjligheter som vilket företag som helst 2014 som betalade FB för att annonsera via dem, via en app som kunde laddas ner via Facebook. Inga konstigheter där. Att de sedan ljög om att det var ett forskningsprojekt är något annat.

Sedan betalade CA en massa människor ett par dollar var för att de skulle ladda ner appen frivilligt och klicka i att de godkände villkoren, vilket alla gjorde. Detta via Amazons sajt för online-gig. Allt återigen helt lagligt och helt frivilligt. Folk skänkte bort sin data mot ett par dollar.

Hur fick de då tillgång till 50 miljoner konton?

För 2014 hade Facebook villkor som gav alla partners möjlighet till det. Nu är det sedan 2015 borttaget.

Enligt en fd Facebook-chef hade 10 000-tals företag, kanske 100 000, använt den möjligheten. Tills den alltså stängdes av Facebook 2015.

Varför har inget av alla de andra 10 000-tals företag som innan 2015 samlade in all den data Facebook gav dem tillstånd att ta från dig och dina vänner anklagats av media för fuffens?

För att just Cambridge Analytica är en story som en journalist byggt upp och den sedan fått spridning. Den fokuserar på en fd anställd av Cambridge Analytica, Chris Wylie, som tjänat som epicentret i avslöjandet. I sin roll som “whistle blower”, denna mycket populära roll (lex Wikileaks, Snowden etc).

Frågan jag spontant ställer mig är om Bonnier och Schibsted innan 2015 hade appar via Facebook som samlade in exakt samma information. Har Bonnier-ägda Bisnode gjort samma sak? Det är rimligt att anta eftersom det före 2015 var ett utmärkt sätt att samla in data med liten ansträngning. En app, ett klick från användarna och vips, fick du tillträde till både användaren och alla deras vänner.

Den andra stora delen i premissen är att CA kan påverka val. Stämmer det?

Att utmåla dem som superbegåvade som till och med kan påverka val tjänar som sagt både mediabolagens syften och CA själva. De kommer inte invända mot detta påstående, ingen av dem. Men det betyder ingalunda att det är sant för det.

Den första kampanjen som CA testade sina profiler på var Ted Cruz.

Frågan artikelförfattaren ställer sig är “heter presidenten i USA Ted Cruz”? Nej. Profilerna man byggt på kända och okända data via sannolikhetsberäkningar testades skarpt på Cruz kampanj, med kasst resultat. Han blev inte republikanernas kandidat.

Forskaren Alexandr Kogan som konstruerat appen sa själv i en intervju:

“SCL were 6 times more likely to get all 5 of a person’s personality traits wring as it was to get them all correct”

SCL är det brittiska bolaget som äger Cambridge Analytica.

Det finns inga bevis för påståendet att just CA:s profilering skulle vara särskilt bra, för något alls. Det är var de själva påstår. Och vad media påstår. Men var är bevisen som backar upp det?

Chris Kavanagh, som skrev bloggposten jag citerat, skrev en till för att reda ut ännu lite mer av sina åsikter och bifogade där bland annat en utmärkt länklista till några artiklar som också skriver om CA ur detta perspektiv – ett kritiskt granskande och inte ett där egenintressen dominerar.

Om ni trodde att Expressens kampanj mot Google är någon unik händelse, tänk igen. De kopierar bara vad tidningar i USA och England redan gjort. Här är ett av många exempel från Wired ,som också har en kampanj och laddat ner data om vad Facebook vet.

Fortsätt följa min granskning av media.

………………………………..

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *