Islamisternas framfart i Sverige

Äntligen håller något på att hända. Det började med att landets mest prominenta islamist Mehmet Kaplan, som varit en förgrundsfigur i uppbyggandet av basen av föreningar som landets politiska islamister behöver för att tillskansa sig makt, föll.

Politisk islam. Det är vad islamism handlar om.

Den största organisationen är just Muslimska brödraskapet men den här formen av islam finns i massa andra former. Turikets Erdogan och AKP är en form. Här kommer Kaplan in. Milli Görüs som han åt middag med är den turkiska diasporans största islamistiska organisation.

Idag kom rapporten Aje Carlbom skrivit om Muslimska brödraskapets utbredning i Sverige åt MSB. Den förstudie som Magnus Norell och Carlbom gjorde för ett år sedan försökte olika krafter att utmåla som oseriös. Och människor engagerade i föreningarna som pekades ut gjorde sitt bästa för att med rättshaveristiska påtryckningsmetoder se till att MSB la ner projektet. Detta skrev Fokus om i somras med rubriken “Nerringd, JO-anmäld, mailbombad“. De är nämligen skickliga och har både pengar och resurser numera.

Jag är en av få opinionsbildare som skrivit om islamismen länge. Jag skrev om frågan redan hösten 2014, när jag startade bloggen. De har gjort sitt bästa för att försöka utmåla mig som islamofob och rasist. Före november 2015 och migrationsvändningen var samtalsklimatet så begränsat att man inte ens kunde nämna ordet volym utan att få avgångskrav som minister. Att skriva kritik mot muslimer var otänkbart. Det blev en störtflod av drev. Det är lätt att glömma bort. Nu när läget är ett annat. Jag fick direkt rasist-stämpel för att jag granskade Kaplan, en minister. Bara för att han var muslim.

Utan terrorforskarna Magnus Ranstorp, Magnus Norell och Magnus Sandelin, som länge bevakat frågan, hade vi fortfarande varit i informationsmörkret. Niklas Orrenius är en av få journalister som jobbat med frågan. Sofie Löwenmark bidrar också med värdefullt fokus på just islamisternas framfart. Johan Westerholm på ledarsidorna.se har jobbat längre än jag med kartläggningen av pengarna och framför allt kopplingarna till Tro och Solidaritet. GAPF som kämpar mot hedersförtryck lyfter också den här frågan hela tiden. Även till vänster finns det några dedicerade, som Amineh Kakabaveh och Jan Hägglund (som jag intervjuat i min podd). För att nämna några.

Nalin Pekgul var den första opinionsbildaren som skrev om det här, tidigt. Hon engagerade sig personligen i Fadimes problem och sedan öde och har lyft frågan på debattplats hela 2010-talet.

All respekt till dig, Nalin. Tack vare ditt idoga arbete hade vi andra aldrig kunnat haka på. 

I morse såg jag för första gången kritik mot Muslimska brödraskapet i Sverige i ett nyhetsinslag, där en avhoppare ostört fick prata klart utan att någon organiserad islamist fick tolkningsföreträde. I TV4, ni kan se inslaget här. 

Media och även politiker verkar äntligen ha vaknat.

Jag tänkte därför ta tillfället i akt och sammanställa mina egna granskningar genom åren så att de blir lätt att hitta för de journalister, politiker och väljare som vill få mer kunskap om hur de är organiserade i Sverige. 

Viktigt att hålla isär är att all islamism som sagt inte har kopplingar till Muslimska brödraskapet. Det finns andra organisationer. Och sedan finns det föreningar och personer som driver frågor som är islamistiska men som i övrigt inte har någon formell koppling. Det finns många grader här. Hijabist-rörelsen i Sverige, där rätten att bära hijab men även niqab och burka, just har ett islamistiskt perspektiv på den frågan. Att rätten att bärja plaggen ska trumfa allt annat i samhället. Det i sig är en islamistisk hållning.

I och med att frågan blivit mer och mer aktuell har även jag skrivit oftare och oftare.

Som SlösO granskade jag i augusti 2015 bidrag från MUCF, den första genomlysningen av deras bidragsverksamhet. Det dröjde 1,5 år men efter flera andra granskningar tappade föreningar pengar. Bland annat muslimska organisationer.

Jag granskade Kaplan i december 2014, specifikt hans resande och fokus på Turkiet. Hålen i hans schema som departementet ville sekretessmärka besvarades till slut med “träffade vänner och familj”. Jag är fortfarande övertygad om att han de 8 timmarna ägnade åt att träffa islamister av olika slag. Ett drygt år senare, vintern 2016, kom så bilderna av Kaplan ätandes middag med islamister och turkiska fascister.

Jag har skrivit upprepade gånger om Ibn Rushd under åren, framför allt sedan 2017. Nu höjs kritiken mot den islamofobi-sajt Alice Bah Kuhne gett dem i uppdrag. Och äntligen börjar fler bli intresserade.

Fem veckor innan Aftonbladets granskning av Ebtisam Adelbe skrev jag om henne, och att hon suttit i Migrationsdomstolen.

Att SST ordnade konferens med iranska statens representation i Sverige, moskén i Järfälla, med skattepengar som utmanar det sekulära samhällets självklarhet skrev jag om först.

Ju fler som skriver och bevakar frågan desto mer kommer hända.

Men ATT något hänt i år är tydligt. Plötsligt har mångfaldspaniken (tack Sakine Madon för ordet) att skaffa muslimer på listorna bytts ut mot självkritik och en debatt om värderingar. Vilket givetvis borde varit fallet från början. Muslimer är lika bra företrädare för partier som någon annan, så länge deras värderingar är partiets och inte islam. Det borde inte vara så svårt. Som väljare ska vi kräva att partier vet vad deras företrädare tycker på riktigt.

Viktigaste lärdomen som jag hoppas folk tar med sig – det spelar ingen roll att folk påstår att “de inte tycker så där” längre.

Man ändrar inte sina värderingar bara för att man får kritik, då håller man dem i stängda rum istället. Och har man bjudit in en hatpredikant som vill bränna upp homosexuella eller säger att kvinnor inte ska lämna hemmet, då har man det. Ingen muslimsk organisation har någonsin av misstag bjudit in en hatpredikant, de vet exakt vilka de bokar och vill ha just dessa radikala muslimer.

Jag tänker läsa MSB-rapporten som släpps idag och återkommer med ett inlägg om den. Jag utgår från att MSB är redo för den attack av mail och telefonsamtal de även denna gång kommer få av de berörda organisationerna.

………………………………….

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

4 kommentarer
  1. Tips:
    I dag har journalister möjlighet att efter kl. 16.00 ställa frågor till bl.a. Aje Carlbom om MSB:s rapport om Muslismska brödraskapet.

  2. Finns det inget alternativt journalistpris för journalister och granskare med civilkurage? I så fall finns gott om kandidater bland alternativmedia. Förutom Rebeccka , Sakine, GAPF-gruppen, Nalin, Ledarsidorna.se, Amineh, Magnus N med flera. Trots styv kuling rakt i ansiktet under flera år har dessa tack vare modig, granskande och saklig kritik lyckats vända opinionen när det gäller smygislamiseringen av Sverige. Hatten av för er!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *