Varför en S + M-regering är en usel idé

Idag saluför Anna Dahlberg på Expressen ledare den gamla idén om en stor-koalition mellan S och M. Denna nostalgiska idé, för det är en gammal idé som socialliberaler och högersossar torgfört länge, ska lösa alla problem.

Det största problemet när denna idé relanseras om och om igen, som någon slags magisk kur på den knöliga effekten av val att folk helt enkelt röstar olika och vi därför inte har ett enkelt alternativ längre, är att de som föreslår den aldrig erbjuder något annat än en ytlig analys.

Som därför verkar tilltalande, om man inte skalar av förslaget lager för lager som en lök. Och det gör få.

Det låter ofta som en hygglig idé, som inte förverkligats ännu bara på grund av att två tjuriga grupper från vardera partis anhängare sitter i varsin skyttegrav och säger nej för att man är ärkefiender. Om bara sådana barnsliga petitesser kunde slängas åt sidan, för att resultatet av våra två senaste val gett partistrateger men också ledarskribenter huvudbry, kunde vi en gång för alla fixa detta.

Dahlberg tar upp att även sossar nu vill ha hårdare tag och fixa tryggheten. Och satsa på försvaret. Som gammal moderat är jag givetvis glad att S äntligen kopierat Moderaternas politik. Visst försvann frågorna kort när regeringen Reinfeldt ville vara ny och fräsch men en liten plump i det historiska protokollet sedan 20-talet kan man kosta på sig. Moderaterna har mycket länge haft just starkt försvar och hårdare rättspolitik som kärnfrågor.

Men precis som alla som jublar över den här idén svarar hon bekvämt nog inte på resten av frågorna. Eller framför allt den mest brännande – vad händer sedan då? När man kommit överens om de så kallade lågt hängande frukterna, det man redan idag har samma uppfattning om.

Vad ska demokratiska socialister och liberalkonservativa komma överens om sedan?

När de så viktiga ideologierna, det som är kärnan i politiken nämligen värderingar, krockar och inte så lite heller?

De som skyller den sittande regeringens tydliga socialistiska fokus på Vänsterpartiet gör det lätt för sig. Socialdemokraterna är pappa till löntagarfonder och det förakt för företag, ekonomi och frihet som skapade dem är ingenting som försvunnit från S. Det är en del av rörelsen. Och den gamla föreställningen att man inte kan vara positiv till företag om man står på “arbetarnas” sida.

I själva verket har Vänsterpartiet vunnit mycket få segrar som inte S redan hade i sitt eget partiprogram, de flesta av dessa troféer handlar om kaffepengar i budgeten dessutom. Några tiotals miljoner här, en halv miljard där.

Det första en socialdemokratisk regering gör när de tillträtt är att göra en checklista på saker de lovat LO för att de i gengäld betalat ca 100 miljoner kronor per mandatperiod i kontanter (valrörelsesatsningar inräknat) och ytterligare många hundratals miljoner i opinionsbildning för S. 

Jag har gjort en lista på bloggen redan vad S levererat till LO men här kommer en sammanfattning. Det första de gjorde var att försöka införa LO:s idé om “vita jobb”, dvs att tvinga alla i offentlig upphandling att kräva kollektivavtal, annars skulle man inte få lägga anbud. I förslaget från början ingår även att ge arbetstagarorganisationer (LO) rätt att få information om företag som levererar till offentlig marknad, dvs ge LO en slags myndighetsstatus. Detta gick inte helt för att det strider mot grundlag och EU men sossarna försökte.

Återinförd avdragsrätt för fackavgift, undantag för facken när man straffbeskattar privata sjukvårdsförsäkringar, 25 %-ig ökning av Arbetsmiljöverkets budget, återinförande av en myndighet som Arbetslivsinstitutet är bara några av exemplen.

Detta är alltså ett av Socialdemokraternas allra största fokus, större fokus än att lösa problem för väljarna. På vilket sätt skulle Moderater, som till skillnad från S förstår att företag är det centrala i varje lands ekonomi, kunna gå med på något av detta?

Och just den skillnaden ideologiskt, när vi har företagsföraktande sossar kontra företagsälskande Moderater, är en stor anledning varför dessa olika synsätt aldrig skulle kunna komma överens. 

Jag nämnde löntagarfonder, som Stockholms Arbetarekommun och SSU fortfarande vill införa fast i en uppgraderad version (förslag från 2016). Men 2018 års skepnad denna attityd tar sig är exitskatten, förslaget om att demolera småföretagandet genom en nedmontering av 3:12-reglerna (som Alliansen tvingade Löfven under politiskt bildligt pistolhot i princip att till slut ta bort), straffskatt på privata sjukvårdsförsäkringar, vinst i välfärden-debatten. Företag ska straffas eller förbjudas.

Ett annat fundament som skiljer dessa partier otroligt mycket åt är just synen på kollektivet kontra individen.

För en Socialdemokrat finns ingen fråga som är för liten för att statlig reglering ska in. Medan en Moderat vill ha en så liten stat som möjligt, men en stark stat där den finns och där individens frihet är otrolig central. Frihet att välja. En socialdemokrat tycker tvärtom att individen inte är kapabel nog att fatta egna beslut eftersom de kan fatta fel beslut och därför ska staten i så stor utsträckning välja åt folk.

Vi kan ta en annan sak, som arbetslösheten till exempel. Där sossarna nu gör som de alltid gjort för att lösa detta – man skyfflar siffror i statistiken genom meningslösa hitte-på-jobb som extratjänster och moderna beredskapsjobb som inte bara kostar 100 % för staten utan mer pga bonussystem för kommuner och handledarstöd.

Det är siffrorna som ska fixas, inte problemet.

De förstörde RUT-reformen, som är den enda reform som faktiskt visat sig fungera för att skapa fler riktiga jobb för folk med låg utbildning, så fort de kunde på grund av det vanliga skälet – orättvisa eftersom alla inte har råd. Då ska ingen få. Och för att det skapade fler företag.

Välfärdens problem ska alltid lösas med högre skatter och “de rika” ska betala, detta spöket Molgan i budgetdiskussioner som defintionslöst ska ge bilden av Joakim von Anka som inte ännu betalar något i skatt i landet med världens högsta skatter men som ändå mirakulöst är svaret på alla frågor.

Medan en Moderat vet att lönar det sig mer att jobba kommer fler att jobba. Sänkta bidrag, större krav och mer i plånboken när man jobbar bidrog 2006-2014 till högre skatteintänkter och rekordhöga nivåer i välfärden trots en global finanskris 2008 som slog ner som en bomb i många andra ekonomier.

Att S och M inte ska och inte kan regera ihop handlar väldigt lite om att de är ärkefiender och väldigt mycket om skälet till varför de är just ärkefiender – man bygger sin politik på helt motsatta politiska ideologier och därför är lösningarna på problemen också inte sällan fundamentalt olika. 

Sedan ska vi inte tala om petitesser som vilket parti som ska ha statsministerposten och att skälet till varför denna nygamla idé nu dammas av är att hålla Sverigedemokraterna utan inflytande, vilket oundvikligen kommer leda till att SD får den efterlängtade positionen “den enda oppositionen”. Vilket är en win-win situation för SD, de kan helt enkelt inte förlora på det.

De kanske 20 % eller till och med mer av väljarna som 2018 kommer ha lagt sin röst på SD kommer knappast vara mindre benägna att välja dem 2022. En mandatperiod av en regering som inte kan komma överens om något annat än mer resurser till polisen och starkare försvar och ett SD som i fyra hela år fått vara den enda oppositionen kommer oundvikligen leda till att SD blir största parti 2022.

Nu tycker jag att skälet hålla SD utan inflytande är ett dåligt motiv till vilken fråga som helst politiskt eftersom svaret på frågan enligt mig alltid måste vara hur vi löser ett problem vi har i samhället bäst och inte vara någon slags spelteoretisk metadebatt. Och att just det överväldigande fokus detta att hålla SD borta är skälet till varför vi just nu har den sämsta regeringen vi någonsin haft och den sämsta oppositionen vi någonsin haft. Det har inte på något sätt tjänat Sverige väl, tvärtom har denna SD-OCD förstört för svensk politisk debatt i åratal.

Men OM man nödvändigtvis ska ha detta fokus är en koalition mellan S och M något som verkligen hade spelat just SD i händerna.

…………………….

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

Backa bokprojektet “Pampens historia

11 kommentarer
  1. Regeringskonstellationer som SD inte ingår i går ut på att behålla stor invandring.
    Argumenten ändras med tiden. En tid var den nödvändig och lönsam, nu är det en moralisk skyldighet att införa värderingarna som finns i länder folk lämnar.

  2. Moderaterna ska straffas för DÖ och allt annat de tog sig för under sina åtta år vid makten. Det totala sveket mot allt som är rätt och riktigt för att Borg och hans husse Fredrik skulle få leva ut sina nyliberala experiment. Alla medlöpare som glatt hjälpte till då och nu bara påstår att de lydde order saknar total trovärdighet och måste bort för att M ska ha en chans att återställa sin trovärdighet. Av allt som lovas nu kommer sannolikt intet att genomföras för broilerklassen inom borgerligheten saknar förmåga att analysera och åtgärda problemen. Titta bara på C som inget lärt av de senaste årens samhällsutveckling.
    Vänstern är väl mer verklighetsfrämmande än vanligt och alla kommentarer är överflödiga. Då media saknar vilja att granska virrhjärnor som som MP och C på riktigt så blir de snarare en del av problemet.

    De enda som levereras genomtänkta program för varje utmaning utan att fastna i dogmer än så länge Medborgerlig samling. Jag hoppas innerligt att de når ut till en tillräckligt stor krets för att visa de nuvarande riksdagspartierna att deras maktinnehav inte är ovillkorat.

  3. Det är en skam för Sverige att övriga partier inte “pratar” med SD, speciellt en skam för M, eftersom Reinfeldt var den som öppnade hjärtan och invandringsslussen utan att sedan förbereda med rätta åtgärder vid gränserna. Det är M:s skyldighet att ordna upp efter sig och det kan man bara göra med SD. Jag har alltid röstat på M och faktiskt varit ordförande i en HUF-förening en gång i tiden, men om inget hörs om detta innan valet blir det SD nästa gång.

  4. Som jag ser det är enda skälet att bilda en S + M regering att båda partierna avskyr SD. Inget bra motiv tycker jag. Varför de avskyr SD är ju klart. De snor väljare och inflytande från dem. Såna taskmörtar.

  5. SD kallas 50-tals Sossar av många,
    till både vänster o höger…

    Ett grovt logiskt felslut!

    SD är väl inte företagsfientliga som Sossarna var/är…

    S har vissa goda idéer, liksom M…

    En bra blandning är att föredra!

    Maskros o Blåklint får gärna vissna ner för gott!!!

  6. “Medan en Moderat vill ha en så liten stat som möjligt, men en stark stat där den finns och där individens frihet är otrolig central. Frihet att välja.”

    Var har du varit de sista 30 åren? Tyvärr har M fjärmat sig från de liberala idealen något enormt

  7. Anna Dahlberg har det senaste året skrivit flera kloka Ledarartiklar i Expressen men denna gång blev det inte så bra. Det skulle i det närmaste vara självmord både för M och Ulf Kristersson att samregera med S och Löfven.
    Sossarnas oomkullrunkeliga självbild av att de i all evighet är det enda statsbärande partiet i svensk politik är oförändrad och bäddar knappast för ett fungerande S+M samarbete. M skulle uppleva en veritabel fanflykt även bland sina kärnväljare, vilka skulle se ett samregerande med en S-märkt ministär ledd av en dito statsminister, som ett oförlåtligt svek. Konsekvenserna för M skulle bli oöverskådliga och partiet skulle starkt ifrågasättas om sin borgerliga hemvist och därmed riskera att helt förlora sin identitet.

  8. Tack, Rebecca, för att du lyfter fram SD:s roll som reellt oppositionsparti. En roll som förhoppningsvis byts till sin motsats i höstens ödesval, så att en SD-ledd regering med hjälp av hederliga demokrater från M och kanske KD och MED kan påbörja hjärt- och lungräddning på svårt sargade Moder Svea.

    En koalitionsregering mellan Sjuklöverpartierna S+M=SM i sadism, där förlorarna efter fyra års hård och orättvis kamp definitivt blir de svenska väljarna – så länge det finns några svenskar kvar – och den demokrati vi så länge har tagit alldeles för given förloras i evigheters evigheter efter ett svekfullt “DÖ 2.018”.

    Den destruktivt svenskföraktande regeringen Reinfeldt var långt värre än “en liten plump i det historiska protokollet”… och fläcken är permanent. Måtte så få av de reinfeldtska hantlangarna som möjligt få tillträde till Sveriges riksdag efter att svenska folket, äntligen, tillåts påverka politiken den 9 september.

  9. Hej Rebecca Weidmo Uvell.
    Med glädje försöker jag läsa Dina artiklar och inlägg, och jag delar Dina åsikter i stort. Du skriver klart att Du är moderat, vilket jag tidigare har varit. Men sedan många år lägger jag min röst hos SD. Det är ju faktum DET ENDA PARTIET sedan den stora flyktingvågen tog fart, som nr 1. Har haft förståndiga förslag hur detta borde lösas 2. Trots att ALLA partier gått samman och med ord och lögner smutskastat partiet, rent mänskligt burit sig svinigt åt mot Jimmy Åkesson. Ändå har sympatierna för SD ökat. Förra året vaknade de upp, slutar med smutskastningen (förutom Löfvén) och börjar att använda deras argument. Hela journalistkåren har ju stämt in i detta, utan undantag från V till H. Vilket ju beror på, att alla som gått i svensk journalisthögskola sedan 1973, har då blivit tvingade att gå med i kommunistiska ungdomspartiet på skolorna. Detta märks ju verkligen idag ! Vem vågar – kan skriva om detta ?? Endast fristående som Du ! Men tyvärr har inte heller Du insett vilket nytta och vilket nytänk som SD hela tiden har. Det finns ju någon anledning till att SD trots massivt smutskastning från ALLA andra partier, SVT in kl. övriga media, har fått den väljarkår som de har nu. Jag hoppas nr 1 : Att Du också inser detta och skriver positiva synpunkter om SD , 2 : Att fler och fler svenskar också inser detta. Väldigt få har insett, fattat och förstått, att sossarna håller på att skapa det starkaste arab och muslimlandet i Europa. Förstår Du vad det innebär när Koranen får bestämma, när Du 5 ggr/dygn får höra bönerna från deras Minaret ??? Verkligheten är ju redan här, det har ju blivit godkänt i flera kommuner. Det är om detta debatten måste handla. Jag vet vad jag skriver, har varit mycket i arabländer, bor sedan 13 år i Frankrike. Jag ser livet från ett annat perspektiv än kanske de flesta svenskarna. Och med sorg hur förändringen i Sverige troligen kommer att fortsätta ! +33494346812

  10. Jag försöker en gång till. Var snäll och överväg att lägga en sammanfattningsruta högst upp för oss som inte har all tid i världen att följa alla iofs vettiga resonemang i detalj. Alternativet är att jag i alla fall dumpar dig som “favorit”.

    Mvh
    Svante

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *