Strandhäll, NKS och egenintresset

Nya Karolinska Sjukhuset, eller NKS, är Stockholms Läns Landstings nya sjukhus i Hagastaden. Finansierat inte av staten utan av Stockholms läns skattebetalare. Det är alltså en del av det kommunala och regionala självbestämmandet reglerat i grundlagen.

Detta hindrar förstår inte sossar att försöka göra NKS och debatten om NKS till en valfråga.

Den 16 februari 2018 annonserade därför sjukvårdsminister Annika Strandhäll att de avser att ta statens resurser för att “utreda” NKS.

Utredningen är förmodligen olaglig men vad är väl en grundlag när man ska säkra ett socialdemokratiskt maktinnehav?

Sossar har traditionellt inga skrupler att använda statens resurser för att bedriva valrörelse för partiet. Över 7 miljoner svenskar kommer aldrig komma i närheten av NKS, det är inte en nationell angelägenhet utan något som stockholmarna ska ställa sina egna landstingspolitiker till svars för om de är missnöjda.

Strandhälls pressekreterare heter Victor Harju.

Som av en händelse är han sossarnas toppnamn till just Stockholms läns landsting i valet 2018. Någon dryg månad efter denna bild publicerades meddelade hans nuvarande chef Strandhäll att de tillsätter en statlig utredning, av den fråga hans parti framför allt går till val på just i landstinget.

Erika Ullberg försöker svära sig fri från NKS, att sossarnas inget visste och inte varit en del av beslutet. Som ni själva ser påstår hon att det är fel när moderaten Gripestam påpekar att hon och hennes parti röstade igenom NKS 2010.

Kollar man på närvarolistan när beslutet fattades hittar man……Erika Ullberg. Hon kom till landstingsfullmäktige 9.32 och gick 19.32.

Beslutet fattades alltså den 8 juni 2010. Finanslandstingsrådskandidaten för sossarna hette då inte Erika Ullberg utan Ilja Batljan.

Om man ser på protokollet var Erika Ullberg inte alls intresserad av NKS på mötet trots att beslutet fattades då. På listan för frågor kan man se att hon ställde tre stycken, samtliga om trafik. Ingenting om NKS.

Hennes landstingsråd Ilja Batljan hade ihop med övriga landstingsråd dagen innan undertecknat det förslag till beslut som sedan klubbades den 8 juni 2010. Utan en enda reservation från Socialdemokraterna.

I själva verket så kramades moderaten och finanslandstingsrådet Catharina Elmsäter Svärd och just Ilja Batljan, enligt protokollet. Alla applåderade.

Kramandet skedde efter debatten mellan landstingsråden, där sossarna bland annat kallade avtalet för “en svensk modell av OPS”.

“Det är också det som gör dagens beslut till politik när den är som bäst”

Kostnaden man diskuterade i samband med att hela landstinget var överens och skrev på var 53 miljarder. Ändå anförs den siffran idag som en fullständig nyhet. Är inte det märkligt? När man 2010 på mötet då NKS klubbades diskuterade just denna.

“Därmed har vi en svensk modell av OPS som också har gett bättre förutsättningar för att landstinget också kan använda sina resurser tillsammans med aktieägarna mer effekt”, lät det då från sossarna. Sedan kramades man alltså.


Innan man bestämde sig, även Socialdemokraterna, för OPS, diskuterades andra lösningar. Detta finns protokollfört 2008.

Inte heller här reserverade sig sossarna. De enda som gjorde det var Miljöpartiet, men 2010 skrev de vackert på beslutet om NKS.

Det ena finansieringsförslaget är funktionsupphandling, som OPS kallades i detta dokument. Nu diskuteras frågan om OPS och NKS som om det bara ingår nackdelar, men om så vore fallet hade det varit en verklig skandal. Givetvis finns det fördelar med den modellen och detta är skälet varför även Socialdemokraterna valde den till slut. I grunden står landstinget och skattebetalarna mindre risk finansiellt genom en sådan lösning, om något oförutsett händer. Mot det ska ställas den riskpremie man i gengäld betalar till bolagen, och att landstinget som offentlig aktör har lägre lånekostnader än ett privat företag. Till exempel.

Det andra alternativet, som man i slutändan valde bort, var partnering. En “vanlig” upphandling men där sedan projektledningen och risken föll på landstinget.

“Dock ikläder sig SLL ett betydande ansvar för den övergripande projektstyrningen och därmed de finansiella risker som är förknippade med förseningar och fördyringar av projektet”.

Detta var det tyngsta argumentet emot att välja denna finansieringsmodell. Och sossarna valde alltså precis som resten av partierna bort den efter att man hittat en “svensk OPS-modell”, som Ilja Batljan uttryckte det 2010 innan han kramade Catharina Elmsäter Svärd.

Men självklart vill sossarna lägga ut rökridåer, för att slippa prata om det stora vårdköhaveriet de själva skapat under bara 3,5 år vid makten. En prestation i sig tycker jag.

En bit in i Alliansens andra mandatperiod som regering hade alla landsting i snitt en måluppfyllelse av vårdgarantin på 87 %, i december 2014 när Löfven tog över var den 85 %.

På drygt 3 år har Stefan Löfven, Annika Strandhäll och resten av “samarbetsregeringen” lyckats förstöra vårdgarantin ner till 74 %. Imponerande dåligt.

Men det här blir jobbigt att prata om i valrörelsen, alltså ska man nu banka på NKS-trumman för att finta bort väljarna i en av deras mest prioriterade frågor – att få vård i tid. Så att man inte, ja dör faktiskt.

Som ni kan se så levererar Alliansen i Stockholm en vårdgarantiuppfyllelse på i snitt 86 %, att jämföra med sossestyrda Skåne som ligger på sorgliga 73 % eller Västerbotten på 60 %. Men här bryr sig inte Annika Strandhäll, det är ju bara norrlänningar som får vänta och hon har ett val att vinna.

Och inte bara ett val för henne personligen, hennes pressekreterare ska ju beredas väg in i maktens korridorer i Stockholms vita landstingshus. 

Alltså är det bara att ta statens resurser och genomföra en förmodligen olaglig utredning bara om regionala sjukhuset Nya Karolinska och hålla för näsan och hoppa in i valrörelsen utan att bry sig om de alarmerande och växande vårdköerna.

Välkommen till valet 2018.

……………………..

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

En kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *