Basdemokrati och att jävlas – detta är Hamnarbetarförbundet

Hamnarbetarförbundet har som jag i tidigare inlägg beskrivit, en unik inställning till svensk arbetsmarknad. En unikt dålig. De är det fackförbund som strejkat allra mest sedan 70-talet, de struntar blankt i fredsplikt och bråkar ofta för bråkandes skull.

Hamnfyran i Göteborg och Erik Helgesson, som jag berättat om tidigare, är även engagerad i andra politiska frågor. Som Palestina-frågan. Helgesson har själv åkt på Ship to Gaza.

På en demonstration 2009 som man kan se på Youtube viftar folk med plakat med hakkors precis framför Helgesson som håller tal.

Fräscht. 

De har också nära band med Vänsterpartiet som jag redogjorde för i förra inlägget om Hamnarbetarförbundet.

Något annat de har är basdemokrati.

Robert Lindelöf föreläste för Marxistiska Studenter i våras.

Där berättar han bland annat att Hamnfyran i Göteborg är största föreningen i Hamnarbetarförbundet med över 600 medlemmar, att man måste både vara från Göteborg och vara hamnarbetare själv för att bli förtroendevald (om du flyttar till Göteborg i vuxen ålder är oklart om du kvalar in beroende på vad han menar med vara från Göteborg).

Enligt Lindelöf spårade allt ur när APMT tog över hamnen. Då började man “skära ner” i saker, bland annat pensionsmiddagar. Jag har aldrig hört om folk som får middag av sin arbetsgivare när de går i pension, tårta och present brukar vara det företag bjuder på. Men hamnarbetarna har alltså fått en middag per person som alla anställda bjuds på varje gång någon pensioneras. Helt rimligt att ta bort givetvis.

Men så handlar deras krav i konflikten, förutom att få betraktas som enorma LO gentemot arbetsgivaren och få lika mycket makt, om saker som finare och dyrare avskedspresenter och fler TV-kanaler i fikarummet.

Lindelöf beskriver under lektionen hur det går till i hamnen. Man kör maskiner 1-2 timmar, sedan får de “träna eller göra lättare uppgifter” och så kör de igen. Vanliga företag har en friskvårdstimme per vecka, Hamnarbetarna får träna på arbetstid varje dag. Driften stannar aldrig genom att man byter av varandra.

“Detta upplägg på arbete gjorde att vi kunde hitta ett väldigt trevligt sätt att strejka på.

Genom att vi la ett varsel på 36 timmar kunde vi stänga hela hamnen i en vecka”

Han berättar också att förbundet är basdemokratiskt, vilket innebär att det är alla medlemmar som bestämmer vad förbundet ska göra.

Beslut som strejk fattas alltså kollektivt, även av medlemmar som inte jobbar i den aktuella hamnen. Och det är som sagt majoriteten av medlemmarna, inte förbundsstyrelsen, som beslutar om allt. Hela förbundet, dvs alla medlemmar i förbundet, bestämmer gemensamt när man ska strejka och i vilken hamn. Så strejken i Göteborg har inte Hamnfyran beslutat om utan hela Hamnarbetarförbundet, även medlemmar som arbetar i Helsingborg, Oxelösund etc.

Alla andra föreningar, våra val, politiska partier etc har representativ demokrati när medlemmar representeras av ombud på kongresser och stämmor, där röstar igenom beslut och mellan dessa tillfällen så representerar de förtroendevalda alla medlemmar och fattar besluten. Vad gäller strejker så är det lokala föreningar som varslar om konflikter.

Men Hamnarbetarförbundet tycker att även Oxelösunds medlemmar ska få bestämma om hur och hur länge man ska strejka i Göteborg så majoriteten av de som beslutat om strejken i Göteborgs hamn jobbar alltså inte ens i Göteborg.

……………………………………….

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

 

2 kommentarer
  1. Representativ demokrati har fört Sverige hit till politikerförakt, nepotism, korruption och bedrövligt dåligt anseende.
    Schweiz har gått en annan väg, direktdemokrati.
    Sveriges väg koncentrerar makten till partiledningarna vilka då korrumperas.
    Vad man kan kritisera hamnarbetarförbundet för är just att andra hamnar beslutar om strejk, något som rimligen varje hamnarbetsplats själva bör ha full beslutanderätt i.
    Vi behöver inte fler korrumperade institutioner, nej fram för basdemokrati eller direktdemokrati.

  2. Hur demokratiskt är LO egentligen? 50% av LO’s medlemmar (ibland fler) stöder andra partier än Social”demokraterna”. Beslutet arr stöda Partiet fattas i demokratisk ordning på kongressen, heter det. På kongressen röstar ombuden. För att bli ombud i ett LO-förbund krävs att du har rätt partibok. Medlemmar i SD göre sig icke besvär, trots att de i vissa förbund har större stöd än Social”demokraterna”. Så med andra ord, Social”demokraterna” beslutar om huruvida alla medlemmar, oavsett politisk preferens, ska vara med och stöda Partiet. Hur demokratiskt är det?

    För LO är Partiet viktigare än medlemmarna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *