När liberaler blev kannibaler

Det finns mycket att vara trött på.

En sak som är extra tröttsamt, som ett skavsår som aldrig läker, som en mygga som bor i sovrummet och ger en nya stick varje natt eller som ett iPhonebatteri som plötsligt börjar bete sig som en gammal trött farmor.

Klappjakten på högern. Från höger. 

Socialliberaler som hoppat i säng med Anders Lindberg beväpnade med slangbellor matade med påsar fulla med komocka, redo att skjuta iväg en salva mot första bästa person som står till höger om Birgitta Olsson. Och jag kan egentligen inte lista ut varför faktiskt. Jag ser ingen annan drivkraft, inget annat motiv, än egen positionering. Vad man samhällsmässigt vill uppnå är däremot höljt i dunkel.

Den ledarsida som blommat ut i full rödblå hetsjaktsröra är DN Ledare.

Nog för att de passerat gränser tidigare men nu verkar tyvärr dammluckorna brustit. Det är jaktsäsong på borgerligheten och när man trodde skottpengar skulle delas ut av Anders Lindberg verkar Erik Helmerson och Lisa Magnusson tagit plats vid fronten. Många är kallade tyvärr men att namnge alla små obskyra ledarskribenter med samma självutnämnda uppdrag på dammiga lokaltidningar skulle ta för lång tid och inte minst, ge dem mysiga ryggdunk av vänstern. Så jag avstår.

Att dissas av mig verkar underhållande nog blivit något slags hedersbetygelse i den här kretsen.

När skribenter börjar bli mer intresserade av hur de själva framstår, när byggandet av det egna personliga varumärket blir viktigare än att påverka något viktigt ska man dra öronen åt sig. För då har de själva förpassat sina texter till den narcissistiska Instagram-generationens reflektioner som också enbart sysslar med jagets förhållande till alla andra. Då är man inte bättre än så.

DN Ledare är tyvärr sällan bättre än så. För det handlar så ofta om sin egen position eller tala om för andra hur de ska stå.

Och ännu mer tyvärr har en skribent som jag tidigare respekterat fallit i den fällan. Erik Helmerson. Få har varit så läsvärda just på DN Ledare som han varit och jag har försvarat det slentrianhackande på just DN Ledare som också funnits, på grund av Helmerson.

Han har haft en intellektuell hederlighet tidigare, att gå i sitt eget tempo och inte ryckas med i flocken. Att leverera egna tankar inte påverkade av högljutt bakgrundsbrus som försöker överrösta. En skribent med stringens. Så det är med stor besvikelse jag tvingas konstatera att han också har gett upp.

Jakten på Hummerkniven 2018 har uppenbarligen börjat. 

För er som inte känner till Hummerkniven är det ett pris kommunisten Åsa Linderborg instiftat till den skribent från höger som hon tycker presterat bäst för att vara höger. Men där höger aldrig är höger utan på sin höjd socialliberal. Ett pris lika fint som Leninpriset i skribentkretsar skulle jag säga.

Hanif Bali har blivit folkets fiende nummer ett, om man med folket menar den samlade vänster och landets diverse socialliberaler. Sedan kommer ett gäng andra, bland annat jag. Bland många exempel har jag valt ut några av de senaste.

I den här artikeln från 7 december 2017 försvarar Helmerson till exempel #jagärhär. Inget fel med det, han är själv med. Men som vanligt används Bali som främsta exempel. Undertecknad klumpas sedan ihop i en inte lika uppenbart guilt by association som Lindberg och hans trollarmé brukar köra med men även om den är gjord med mer finess och är mer subtil finns den där – associationen läsaren ska göra med rasister. Det hjälper inte att han kallar mig traditionellt höger, som ett försök att tona ner angreppet.

Men där tidigare rasist och SD varit skällsorden – jag kommer aldrig glömma när jag i maj 2014 av någon Anna vars efternamn jag glömt på Expressen Kultur på allvar anklagade mig för att “normalisera SD genom att prata mat med Linus Bylund på Twitter – har de bytts ut mot “alt right” eller “alternativhögern”. Även “oanständig höger” har använts i debatten. Innehållet är däremot inte förändrat.

Det är samma tröttsamma åsiktskorridorsretorik som funnits sedan 2010. Med enda skillnaden att nu påstår grindvakterna att korridoren är sprängd. 

“Vaddå inte får prata om saker? Vi pratar ju BARA om invandring och tiggare. Det finns ingen åsiktskorridor.”

Men nu har åsiktskorridoren aldrig handlat huruvida människor kan använda sin yttrandefrihet eller inte. Vi har aldrig haft ett totalitärt samhälle och vem som helst var även 2013 fri att skriva och tycka precis vad som helst.

Åsiktskorridoren handlar inte heller om att när ett ämne diskuteras mycket så finns den inte längre. Ett argument som vänstern och finliberalerna använt i flera år. Medveten missuppfattning. Åsiktskorridoren handlar om att man genom beskyllningar av konsekvenser av yttrade åsikter vill försöka begränsa andra att yttra dem högt.

Jag återkommer till exempel hur den här retoriken låter idag.

Idag fortsätter Helmerson på inslagen bana, men utan att nämna Hanif Balis namn. Brist på stringens och hederlighet har alltså adderat feg till listan. För det är fegt att inte namnge. Svepande formuleringar i syfte att skuldbelägga men erbjuder en varm och skön reträtt innan anklagelsen ens delats ut.

“Riksdagsman A citerar debattör B som som nyligen gillade debattör C, fanjunkare i Nordiska motståndsrörelsen”

Jag frågade honom på Twitter att utveckla. För artikeln på grund av sin medvetna svepande karaktär gav upphov till fler frågor än svar. Och jag brukar vilja kolla saker jag undrar.

Han första svar är att vi i den demokratiska högern måste “markera” mot odemokratisk höger.

Vilka dessa är förtydligades givetvis inte. För den här sortens anklagelser blir inte roliga om de är specifika. Då måste man ta en debatt. Att nöjt huka sig när man målat med luddig pensel är var socialliberals bästa position.

Det största problemet är att det är en anomali. Det finns nämligen ingen odemokratisk höger.

Det finns nationalsocialister, som ni hör på ordet inte är höger. Något renodlat fascistiparti finns inte så vitt jag vet i Sverige, av kalibern de har i Italien där fascismen uppstod i någon slags konservativ nationalism som gått bananers. Mussoulini ni vet.

Det finns säkert en och annan renodlad fascist på Twitter och Facebook men inget tillräckligt stort för att ens ha en namngiven grupp. De som kallas högerextrema, som är ett märkligt namn på nazister, är de som är odemokratiska. Men det är det Helmersson med vänner menar med “odemokratisk höger”, gissar jag. Att Sverigedemokrater, hur illa man än tycker om dem, skulle vara odemokratiska faller på sin egen absurditet. De är folkvalda i en demokrati och har ingenstans i partiprogrammet att utropa en totalitär stat och avskaffa demokratin.

Det finns däremot en grupp människor framför allt på Twitter och Facebook som är allt från renodlade rasister till invandringskritiska, med den gemensamma nämnaren att detta är den enda frågan de bryr sig om och att det finns en uppdämd vrede. Ett hat som spiller över olika trådar och som förstör det offentliga samtalet.

Jag försökte sedan bena ut vad exakt denna icke namngivna “alternativa höger” innebär. Med ett exempel helt taget från luften. 

“……så borde X fundera på vilka krafter han stödjer”

Här kommer det.

“Om jag skulle strunta i att tillrättavisa följare som retweetar mig på Twitter är jag definitivt i farozonen”

Att vara alternativ höger alltså.

Vi tar det igen: om jag INTE skäller på folk som skickar min tweet vidare i cyberspace som någon gång i sitt liv gillat en tweet som en person som är nazist skrivit är jag i princip “alt right”. 

Notera också att han utan att blinka tillskriver mig åsikterna “en värld mindre vänster och invandring”. Som om det är mitt fokus. Jag blir knappt förbannad, jag blir matt. Över att han inte orkar förolämpa mig kreativt. Så trött kommentar.

Visserligen står jag en bra bit till höger om Helmerson och andra sociala liberaler men jag är mest intresserad av ekonomi.

Det finns ingen alternativ höger i Sverige.

Antingen är man höger, vänster eller Sverigedemokrat. De få som inte röstar på något etablerat parti i valet där vi har nästan 90 % valdeltagande är till mesta dels soffliggare till något av dessa partier. Några hundra individer är nazister enligt Expo.

Det är ett PM skickat från Sveavägen 68 någon gång förra året som Erik Helmersson har läst. Från och med nu ska vi klumpa ihop alla till höger om Birgitta Olsson och Gustav Fridolin till “alt right”.

Syfte?

Att klumpa ihop huvudmotståndaren Moderaterna med följande i kronologisk ordning:

  1. Donald Trump
  2. Sverigedemokraterna
  3. Nassar

Lösning?

En röst på Socialdemokraterna. 

Det ironiska är att även Helmerson beklämmande nog gått på den här valpajen. Hatten av sossarna att ni lyckats övertyga delar av socialliberalismen att den stora striden inte handlar om att välja mellan er plus resten av det socialistiska Sverige, eller borgerligheten. Utan att striden står mellan “gott och ont” inom borgerligheten. Och enda lösningen är att ni ska regera. Well played.

Termen nyttiga idioter har aldrig varit mer passande. När man fått motståndaren att äta sina egna har man sannerligen lyckats. 

För tro inte en sekund om det här med att “hålla rent mot den egna gränsen” handlar om något annat än makt (även om jag inte nog kan understryka att nassar inte på något sätt är höger eller någon del av “egen gräns”). I det ögonblick valet står mellan makten men dela den med Sverigedemokraterna eller inte makten kommer Socialdemokraterna ta makten med hjälp av SD. Var så säkra.

Och så står ni lurade över att kampen mellan gott och ont, påhittat i ett konferensrum på Sveavägen av illasittande kavajer, grå skjortor och fula Odd Molly-koftor drickandes snutkaffe i pumptermos, inte visade sig vara något annat än ett PR-spinn. 

En sista passning angående åsiktskorridoren.

Som ni ser är Helmersons tweets ypperliga exempel på den åsiktskorridor som existerar fortfarande. För den har aldrig gått ut på något annat än just det som står där.

Att kräva att skribenter tar ansvar över hur andra människor tolkar texterna just dessa skribenter skriver. Och eftersom “fel” sorts människor gillar texten ska man ändra sin text, sina åsikter, sina tankar. För annars “tar man inte ansvar”. Ett krav kravställaren för övrigt aldrig ställer på sig själv.

Krav på någon slags självcensur.

Ni ser svart på vitt att han kräver att jag ska kontrollera varje person som retweetar mig på Twitter. För att kolla att dessa människor inte själva gillat något en nazist skrivit någon gång. 

Det kanske är något Helmerson själv ägnar sina arbetsdagar åt, vad vet jag. Han behöver inte dra in sin egen lön som vi företagare behöver. Den kommer varje månad ändå. Jag har screenat hans flöde och som mest får han 60 RT på en tweet en bra dag, men snittar på 10-15 kanske per tweet.

Nu är även att kolla 60 personer som RT ens tweet ett hästjobb, för att säkerställa att den personen i sin tur inte gillat något nazist någon gång skrivit. Det finns några hundra tusen konton på Twitter för övrigt totalt. Många att hålla koll på menar jag.

Men som ni ser är mitt flöde av en annan dignitet när det kommer till engagemang.

Och vad ska man göra sedan då är tanken? Blocka dem? Jag har nog blockat 1000 personer redan, en hel del just i kategorin av rasister.

Han säger till folk, bland annat mig, att tänka på vad jag skriver och gör. Så att inte fel personer gillar det. 

Det här varför jag aldrig skulle kräva att Helmerson kräver samma sak av vänstern.

För att kravet i sig är orimligt.

En person tar ansvar för vad personen själv skriver och gör. Inte hur andra vuxna beter sig. Lika lite som jag kräver av Erik Helmerson att han ska kontrollera alla som retweetar hans texter eller att han ska skriva om att Anders Lindberg minsann också måste hålla koll på “svansen” ska han kräva det av mig.

Kalla mig konservativ men jag tycker också att ett partis uppgift är att företräda de väljare som röstat på dem. Att låta bli saker för att fel personer gillar ens idéer ingår inte i den kärnuppgiften. Man gör det man har lovat att göra och försöker få igenom sin politik. Punkt.

Varför en liberal ledarsida ägnar så stor kraft åt att bekämpa moderater ett valår, när det borde handla om att inte ha en socialistisk regering, kokar ner till position.

Att förändra något realpolitiskt, som är min egen drivkraft, går inte att hitta. För man får inte en enda Sverigedemokrat att rösta på ett annat parti genom att stå utanför Allianstältet och pissa in.

Det enda man får är exakt den sortens debatt som partistrategerna på S och LO gnuggar händer av förtjusning för att uppnå. Borgerlig kannibalism. Splittring inom högern.

Det värsta som hänt Socialdemokraterna är när borgerligheten blev sams och bildade Alliansen. Och har lyckats hålla ihop sedan 2005, även om det knorrats på sista tiden.

Eller fel av mig, det enda man får är inte debatten sossarna vill ha. Skribenten själv får önskvärd upphöjd position i kretsen av likasinnade. Inte en drivkraft att förglömma. Även om man skriver opinionsjournalistik.

Man brukar säga “location, location, location” om fastigheter.

Position, position, position är begreppet för valet 2018.

……………………..

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

10 kommentarer
  1. Problemet med DN:s krönikor, Expressens och SvD, är att det är få vanliga människor som läser dem. Fråga hur många i Kiruna, Luleå, Umeå, Borlänge eller andra småstäder som bryr sig vilka journalister som gnäller högst! De är enbart intresserade av att deras förskola fungerar, ( dåligt i regel) skolorna för barnen ( bra ibland uruselt ibland) sjukvården ( för det mesta kaos) äldreomsorgen ( samma blandade kompott av bra och dåligt) och hur mycket pengar de får över när alla räkningar och skatt och sociala avgifter flugit ut ur plånboken. Att polisen kommer när det hänt ett brott ( vilket de sällan hinner med om det inte är mord). Det är vad vanliga arbetare, pensionärer, unga familjer, sjuka och andra som är hederliga medborgare oroar sig över.

    Detta är vad vi vanliga friska och sjuka människor orkar bry oss om. Resten som hamrar vilt på Twitter eller skriver krönikor tillhör en värld som vi andra inte alls känner igen oss i. Därför läser jag, förutom msm, Nyheter Idag, Fria Tider och Samhällsnytt och Flashback, där jag får veta hur det ser ut runt om i Sverige.

    Stockholm är huvudstad men inte Sverige. Utan bara en stad av ett gigantiskt avlångt land.

  2. Man skulle kunna tro att DN är morgontidning i Schibsted-sfären!

    Definitivt INTE någon som vill ha ett Regeringsskifte,
    för att försvara förhindra insKRÄNKNINGEN av vår yttrandefrihet!

    AB SvD o DN är Globalistlakejer åt Wall Street,
    som vill avskaffa Sverige som nationalstat!!!

  3. Behöver Sverige längre “Folkpartiet”…

    En fullt rimlig fråga som borde besvaras med ett rungande NEJ…

  4. Vänsterliberalerna på DN och annorstädes är ett idéuniformerat uppfostringskompani som marscherar i takt genom medielandskapet och berättar för folk vad de ska tycka. De är en ganska obehaglig samling som ofta är väldigt svåra att skilja från socialister av olika schatteringar. Men deras metod att stämpla meningsmotståndare med “odemokratisk höger” när argument saknas känner man igen från DDR som betecknade all opposition som “borgerlig”, i värsta fall “kontrarevolutionär”. Här kallas vänsterpolitikens motståndare “brunhöger” eller “högerextremister”. Tjusigt.

  5. Det är märkligt hur social”demokratern” i allmänhet och Stefan Löfvén i synnerhet är helt besatta av att para ihop Moderaterna med SD. Jag är övertygad om att Löfven inte kommer tveka att regera med SD om det är vad som krävs för att behålla makten. S och SD har väl tillsammans 90% av LO?

    Ännu märkligare är hur vänstern lyckats likställa rasism med ”höger”! Rasism har inget med höger/vänsterskala att göra. Kommunismen har minst lika mycket rasism i bagaget. Titta bara hur utspridd antisemitismen är hos social”demokraterna”. Bland de värsta är friskolemotståndaren Reepalu.

  6. En av de bästa du skrivit hittills. Jag har själv gillat Helmerson. Fram till just den där ledaren du skriver om hade jag bara haft enstaka negativa synpunkter. Men Wolodarskis söndagskrönika ett par veckor tidigare, där metoo upphöjdes till det bästa som drabbat mänskligheten, och sedan Helmersons härärjag-lovsång fick mig att upphöra med ett pappersabonnemang som jag haft i ca 20 år. Jag har skrivit till honom och talat om hur besviken jag är. Just den här ledaren är så rakt emot de principer han stått för förut att jag t o m misstänkte att han velat uppmärksamma oss som inte hänger med på detta fenomen. Men hans svar var fullständigt negativt. Det är obegripligt, såvida det inte är just som du säger; anpasslighet och personlig positionering.

  7. Hej.

    Position i hierarki är centralt i varje flock utan ledare.
    För vänstern är värdegrunden och dess prästerskap Partiet (det som man säger inte partiet bestående av folk förenade via rätt-trogenhet, makarna Dennert t ex).

    Högern, som egentligen inte finns, är rädd för ord. Ord som patriotism, eller familj, eller fraser som “Sverige är svenskarnas!”. Högern är rädd för ledare och även ledarskap.

    Prova att säga till en PK-fascist som Helmersson: “Är Sverige svenskarnas land?”

    Se hurusom masken slingrar sig för att sitta kvar över den nakna svenskhatande rasism sådana som han företräder. Är det något att söka dialog, konsensus och förhandling med?

    Sveriges höger, från marknadsliberaler till socialt konservativa såväl som patrioter, måste enas via angrepp på vänstern – överallt, med alla med medel.

    Anti-socialistisk aktion är självförsvar.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  8. “alla små obskyra ledarskribenter med samma självutnämnda uppdrag på dammiga lokaltidningar”

    Oklädsam Stockholmsarrogans. Och helt onödigt för resonemanget.

    Vill påpeka att just landsortspress som Smålandsposten och Nya Wermlands-Tidningen har varit pålitliga högerröster i tider när huvudstadens ledarsidor flummat iväg.

    1. Den meningen riktar sig till de som känner sig träffade, inte samtliga ledarskribenter på lokala tidningar. Och jag har fått mail från högerskribenter i landet som gillade min text. Men om jag namnger blir det fokus på personkonflikt och det tar fokus från texten, som handlar om DN och Erik Helmerson. Vissa ledarsidor inom Mitt Media är värst i klassen här, om man ska ta borgerlig kannibalism.

  9. Lite mkt att läsa men väl värt det. Mkt bra analys. Tänkvärt.

    Blir minst ytterligare en genomläsning efter lite smältande.

    Adv nyttig idiot i aktion på DN.

    Mvh
    Sir Gubbjävel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *