De mindre värda

Vi pratar ofta om allas lika värde. Man kan tro att folk faktiskt menar det. 

Ändå har vi i decennier haft en grupp som är mindre värda än alla andra.

Mycket liten uppmärksamhet i media, av politiker och inte minst, av medkännande offentliga personer med högt tonläge och hög empatisk svansföring. Personer som strösslar fina floskler omkring sig som konfetti på en bröllopsdag, övertygade om deras självklara plats i en särskilt utvald moralisk överklass.

De hedersförtryckta. 

GAPF – Glöm Aldrig Pela och Fadime, och som drivs av outtröttliga Sara Mohammed, själv offer för hederskulturen, har oförtrutet kämpat på sedan tidigt 2000-tal. Långsamt, ett steg i taget har de lyckats bända upp dörren till det politiska samtalet och fått fler och fler öron att lyssna.

De hedersförtryckta kvinnorna, men även männen, står dock alltjämt i stor skugga. Det blev tydligt även under #metoo, när deras berättelser #underytan först skrevs om nyligen. Flera månader in i uppropen, där fokus varit på etablerade inte sällan välavlönade kvinnor i attraktiva branscher.

Hur stort problem är då hederskulturen, som i bästa fall begränsar kvinnor och även en del män, i sina yrkesval och privatliv, i värsta fall könsstympar, gifter bort och till och med mördar kvinnor?

Lite statistik: 

  • Enligt en rapport MUCF gjorde 2009 ”Gift mot sin vilja” så var 12 % eller då nästan 70 000 personer av de unga mellan 16 och 25 år begränsade angående vem de ska gifta sig med. Av unga till och med 24 år ingick 8053 äktenskap 2007, av dessa var 68 procent unga kvinnor.I åldersgruppen under 19 år var 83 procent unga kvinnor. I december 2011 fanns det tretton personer i Sverige i åldrarna 15–17 år registrerade som gifta. Det fanns därutöver ett okänt antal barn här som inte var registrerade som gifta men som var lagligt gifta i något annat land eller hade ingått ett informellt äktenskap.
  • Enligt den statliga utredningen SOU 2012:35 ”Betänkande stärkt skydd mot tvångsäktenskap och barnäktenskap” så var då uppskattningsvis minst 250–300 personer under år 2011 upplevde en akut eller ganska akut risk att bli gifta mot sin vilja. Minst 16 personer hölls under år 2011 kvar i utlandet för att bli bortgifta.
  • Vad gäller könsstympning så uppskattade Socialstyrelsen 2015 att närmare 38 000 flickor och kvinnor i Sverige kan ha varit utsatta för någon typ av könsstympning, varav cirka 7 000 är flickor under 18 år.I Sverige finns omkring 19 000 flickor som riskerar att utsättas för könsstympning. I den siffran inkluderas dock inte de 25 000 flickor i Sverige som själva är födda i Irak, eller som har en eller två föräldrar från Irak. Antalet flickor i riskpopulationen skulle dubbleras om man valde att räkna med de flickor i Sverige som har irakiskt påbrå. Socialstyrelsen har valt att inte inkludera flickor från länder där den nationella prevalensen är under 50 procent (se avsnittet Metod på sidan 10). Det kan innebära en underskattning av storleken på riskpopulationen.

Göteborgsposten gjorde en undersökning om omhändertagande enligt LVU på grund av hedersförtryck.

Göteborgs-Posten sökte via verktyget Acta Publica fram samtliga domstolshandlingar i Sverige som innehöll en kombination av ordet ”LVU” och mängder av sökord som hederskultur, hedersvåld, hedersproblematik, hedersförtryck, hedersrelaterat, hedersrelaterad, könsstympning, tvångsgifte, bortgift, könsstympning, könsstympad osv. De fick träff på närmare 3000 handlingar (cirka 72 000 sidor). De valde att enbart fokusera på omhändertagna barn eftersom detta inte skildrats tidigare.

De läste igenom samtliga handlingar och identifierade sammanlagt 527 barn/unga som blivit omhändertagna eller vårdats för hedersproblematik enligt LVU de senaste tio åren.

Några enstaka barn omhändertogs redan år 2004 och 2005, men då dessa blivit fortsatt vårdade/omhändertagna under senare år, kan man fortfarande säga att dessa ingick bland de 527 som vårdats de senaste tio åren.
De allra flesta av dessa barn och ungdomar hade sökt hjälp själva hos Socialtjänsten.

Det var mycket vanligt att barnen övervakades, förbjöds vara utanför hemmet efter skoltid, tvingades bära slöja/hudtäckande klädsel, samt att de riskerade att bli bortgifta mot sin vilja. Bland de mer grova fallen fanns barn som hade bränts med heta köksföremål av föräldrar, som sålts av sina föräldrar för pengar och som misshandlats blodiga av sina bröder. Inte ett enda fall av de 527 tog upp sexuell läggning/HBTQ. Bland de pojkar som omhändertagits, uppgavs många vara offer för hedersförtrycket genom att de fostrats till att kontrollera sina systrar, och ibland sina mödrar.

Även om dessa glömda barn anmäler sina föräldrar för misshandel döms de sällan för att domstolarna ursäktar beteendet med kultur och sedvänjor. 

Kulturrelativismen har verkligen ett fast grepp över Sverige och gör att vissa barn rent krass betecknas som mindre värda för att deras föräldrar är utlandsfödda. Andra klassens medborgare även i rättssystemet. Sveket mot dem är oförlåtligt.

Under 2014 och 2015 hittade vid 172 unga som omhändertagits på grund av hedersproblematik. 128 av dessa barn uppgavs ha utsatts för fysisk misshandel. I dessa 128 fall, pekades 142 föräldrar ut för att ha fysiskt misshandlat sina barn.

Av dessa 142 har bara 3 föräldrar dömts för brottet.

I flera fall framgår det att socialtjänsten inte polisanmält föräldrarna alls och inte heller haft för avsikt att göra det. En ursäkt till misshandel som förekommer i flera av LVU-besluten är att föräldrarna kommer från andra länder och kulturer med en annan syn på uppfostran och barnaga. Det är inte bara en ursäkt föräldrarna använder, utan formuleringen används även av domstolarna i sina beslut.

Som ni kan läsa är förövarna inte alls bara män. Mammor är också del av den här hemska kulturen som förtrycker, slår och till och med dödar flickor för att de vill leva sina liv i frihet.

Larmen om hedersförtryck ökar nu.

GAPF behöver allt stöd de kan få.

Bli medlem. Eller swisha en peng till 1235128244

Det gjorde jag idag. 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!