Arbetarrörelsens opinionsbildning – en genomgång

Jag kände att det var dags att både uppdatera och påminna om hur väl organiserade arbetarrörelsen är inom opinionsbildning. Det har nämligen absolut mest folk och mest pengar inom opinionsbildning. Varje val försöker de hävda att “näringslivet” är så mäktiga men de bortser från att företagare inte vill och kan vara politiska. De säljer produkter till alla oavsett politik.

Svenskt Näringsliv då? De har ju jättemycket pengar?

De består av över 60 000 företagare och ger inte en enda krona till ett politiskt parti. Det står i deras stadgar. I gengäld står det i Moderaternas stadgar till exempel att de i sin tur inte tar emot pengar från juridiska personer alls. Bara privatpersoner.

Visst lägger olika arbetsgivarorganisationer och branschförbund också pengar på att påverka politiker men de sitter inte något partis verkställande utskott som LO gör med Socialdemokraterna. Och hur man än räknar är som sagt såväl i reda pengar och antal människor till den stora majoriteten dominerad av arbetarrörelsen och alla dess förgreningar. För att de lyckats breda ut sig så enormt med 60 års maktinnehav där Staten och Partiet blev samma sak.

 

 

 

LO är en paraplyorganisation för 14 fackförbund som i sin tur har 1,4 miljoner medlemmar totalt. Det är förbunden som sköter förhandlandet om kollektivavtal med respektive arbetsgivarorganisation. LO stöttar sina medlemmar, det vill säga förbunden, med olika sorters service, som juridisk hjälp, centralt upphandlade tjänster till fackmedlemmar som försäkringar och förmånliga erbjudanden och ekonomer som gör rapporter. Men LO:s främsta jobb är att förvalta de av LO gemensamt ägda tillgångarna och bilda opinion.

Jag har kollat på årsredovisningen för 2014 för att det var valår då och det är valrörelse nu.

Stora resurser har satsats på valet

Exakt summa redovisas dock inte givetvis. Men hela expertorganisationens syfte är att ta fram rapporter och statistik de kan använda i sin opinionsbildning så hela den avdelningen ingår i opinion. Sedan har d

Framför allt hamnar opinionsbildningens kostnader under Personalkostnader och exakt andel är omöjlig att räkna ut. Men det jobbar 35 personer totalt på kommunikation, ekonomi och arbetsmarknad. Samtliga sysslar med opinion till allra största del, antingen direkt eller indirekt, som stöd för opinionsbildning.

LO centralt och majoriteten av förbunden ger dessutom kontanter till Socialdemokraterna varje år, valår brukar det bli mer än tidigare.

Bilden är hämtad från Socialdemokraternas årsredovisning för valåret 2014.

Totalt landade den på nästan 15 miljoner kronor, pengar alltså inga andra partier får eftersom de inte har ett fackförbund i sin ledning. LO gav hälften av den summan. 

Sedan kan man lägga till de 14 medlemsförbunden och deras opinionsbildning, där Kommunal är det förbund som både är störst och lägger mest pengar på opinionsbildning.

Valåret 2014 la Kommunal ensamt 20 miljoner kronor på opinionsbildning enligt årsredovisningen för 2014. 

Alla förbund är inte så här öppna med vad de lägger på opinion, en del har inte ens årsredovisningen öppet.

Men poängen är ännu mer att samtliga lägger ner resurser på opinionsbildning varje år, inte minst i valår. 

 

 

 

 

Opinion driver man också genom tidningar och LO-kollektivet med sina 14 förbund har många medlemstidningar, där vissa är små andra är rätt stora. De valde 2014 att skapa ett särskilt bolag för en del av tidningarna – Arbetet, Fastighetsfolket, Handelsnytt, Kommunalarbetaren och Sekotidningen. Arbetet är LO:s egen tidning. Men det har inte gått jättebra ekonomiskt. Ägarna fick skjuta till 5 miljoner kronor 2015 för att aktiekapitalet nästan var förbrukat.

Poängen är dock att dessa tidningar ska räknas in i opinionsbildningen.

Totalt har LO Mediehus tidningar över 885 000 i upplaga. Det som skrivs i dem vad gäller opinion når alltså nästan 900 000 personer, även om långt ifrån alla i upplagan givetvis inte ens öppnar tidningen. Många medlemstidningar hamnar rätt ner i pappersåtervinningen. Men upplagan har ändå en maximal potential på 885 000 personer per nummer, inte att förväxla med per månad. Så per månad varierar det givetvis då SEKO-tidningen bara kommer ut varannan månad medan Arbetet kommer ut 39 gånger per år .

IF Metalls tidning Dagens Arbete valde att stå utanför samarbetet, som är den av de stora tidningarna som saknas här. Deras upplaga är 38 000 per nummer och ge ut 10 nummer per år.

 

 

 

 

 

Arbetarnas Bildningsförbund är ett studieförbund men många kanske inte tänker på att de också är mycket aktiva inom opinionsbildning.

Läser man deras årsredovisning för valåret 2014 så såg det ut så här – en omsättning på 524 miljoner kronor och ett resultat på 1,6 miljoner kronor. Det mesta av pengarna gick givetvis till studier men, och just när det gäller ABF är det ett stort men, de kombinerar studieverksamhet med opinionsbildning, fiffigt nog.

Hela årsredovisningen är full av exempel på all opinion de sysslade med valåret och sysslar med varje år. De har till exempel varje år Wigforssakademin, som är halvårsutbildning på halvfart på folkhögskola just om idédebatt, dvs opinion.

De har varje år gemensam studieupptakt på Bommersvik med sossarna, SSU, S-kvinnor, S-studenter och Socialdemokrater för Tro och Solidaritet (där Ulf Bjereld är ordförande).

De ackumulerar pengar i Arbetarrörelsens kulturfond varje år ihop med LO och LO-förbunden och den syftar bara till att finansiera olika kulturgrejer som är “idéburen kultur som främjar arbetarrörelsens värderingar”. Det vill säga, den finansierar politik kultur. Så har socialister alltid jobbat.

2014 startade de projektet Social mobilisering och de anställde Behrang Miri för att få fler engagerade i arbetarrörelsen från förorterna.

De åkte på turné för att värva röster till Socialdemokraterna genom en konsertturné, där antisemiten Dani M bland annat uppträdde.

Motverka klassamhället och fokusera på människor som “står långt ifrån makt och inflytande” är ett av ABFs tema. Och de var med och gav stöd till Pennypodden et als projekt Bostadsvrålet som syftar till att bilda opinion emot renovering av hyresrätter och emot ombildning, supporterad av Hyresgästföreningen givetvis. Även detta är ren opinionsbildning.

De samarbetar, såklart, med andra ben av arbetarrörelsen. Till exempel Klimataktion och Fairtrade.

 

 

 

Sajten Politism startade 2013 med stor lansering i Almedalen men sedan har det inte gått så bra. De finansieras idag av Kommunal, LO och även Schibstedt. Kommunal gick in med 2,5 miljoner kronor 2016 liksom LO för att hindra sajten från konkurs. Schibstedt sköt till 500 000 kronor. Under 2017 och 2018 finansieras tidningen av LO och Kommunal till allra största del, Schibstedt ger framför allt sajten plats på startsidan varje dag på Aftonbladet.

Redaktionellt rör vi oss i gränslandet mellan ledarsidorna och den ständigt pågående aktualitetsdebatten i sociala medier. Och vi vill inte heller vara något annat. Aldrig i livet.

Vi vill inte vara en ledarsida. Vi vill inte skriva samma texter som de gör och vi vill inte driva en partilinje eller vara lojal med en rörelse eller ett parti.

Märkligt att de då påstår att de inte är lojala med en rörelse eller ett parti när de ju är köpta av Kommunal och LO. Givetvis kritiserar de inte Kommunal eller LO i någon stor utsträckning. Jag har inga problem med det, finansiärerna är ju öppna. Men det är alltid märkligt att framhärda oberoende, även om alla förstår att bara för att man betalar innebär inte att man får bestämma vad man skriver om så innebär däremot omvänt att man inte biter den hand som föder en.

Uppdatering 171204: tidigare stod 100 % finansiering av Kommunal

 

 

 

Projektet startades av LO innan valet 2014 och är en form av plattform för fristående sympatisörer till LO i ett försök att kanalisera digitalt engagemang. Förmodligen inte LO:s mest framgångsrika kampanj men de ha återuppväckt varumärket nu inför valet. I dagsläget verkar de mest dela LO:s producerade material.

De skriver på Facebook:

“Opinionsverket är frukten av att många engagerade har hört av sig till LO och vill delta i det opinionsbildande arbetet. Opinionsverket är ett helt nytt sätt att samarbeta. Alla vi som deltar i nätverket skapar opinionsbildning, och vi gör det tillsammans. Vi kommer från olika håll och har olika ambitionsnivå, vissa har sin blogg som sin arena medan andra twittrar eller är aktiva på instagram och facebook. Ytterligare andra kanske inte arbetar via internet överhuvudtaget.

Gemensamt för oss i Opinionsverket är att vi har ett progressivt löntagarperspektiv och delar LO:s-grundläggande värderingar. Vi vet också att när vi organiserar oss och samarbetar blir vi starkare.Opinionsverket gör till exempel research, faktakoll, tar fram underlag för nyheter, och debattartiklar. Opinionsverket hjälper sina medlemmar att kunna föra debatt och diskutera, både på arbetsplatser och på olika arenor på nätet. På sikt kommer vi erbjuda möjlighet till träffar och möten.”

Så det verkar mest vara mobilisering just nu och rätt lite aktivitet. Gissningsvis sätter de igång mer aktivt efter jul.

 

 

 

 

 

Fairtrade har jag skrivit mycket om genom åren och det är glädjande att fler nu fått upp ögonen för deras koppling till LO och att det inte alls är rättvist. Mitt första inlägg från 2014 kan ni läsa här men jag har skrivit åtskilliga efter det som ni hittar genom att googla “uvell fairtrade”.

De har smart nog delat upp sig i ett bolag och en förening. Aktiebolaget säljer licenserna till produkterna och tar alla intäkter. Föreningen får sedan ett litet bidrag från bolaget men det mesta kapitalet stannar där. Istället vänder sig föreningen varje år till skattebetalarna för att få bidrag. Föreningens enda jobb är att opinionsbilda, för att på så sätt öka efterfrågan på Fairtrade från konsumenter, som leder till att fler produkter vill licensiera sig och så ökar intäkterna till bolaget.

Opinionsbildningen syftar också främst till att föra fram LO:s version på “rättvisa villkor” vilket inte på något sätt är samma sak som just rättvis villkor. Det är deras ägares åsikt om rättvisa villkor de jobbar med.

 

 

 

 

 

Alliansfritt Sverige är en blogg som startades 2006 av dåvarande studenten Björn Fridén. I valrörelsen 2014 jobbade Fridén på S-kansliet med just sociala medier så någonstans på vägen plockades denna fristående blogg in i Socialdemokraternas kommunikation och finansierades genom att man helt enkelt betalade lön till folk som skrev, och som dessutom kunde få in gratis material från ideella krafter.

Efter valet 2014 gav Alliansfritt bort sitt Twitter-konto till Skiftet, gissningsvis ett beslut som fattades av sossarnas kommunikationsavdelning då ägandeskapet övergått från Fridén till dem någonstans innan valet. Man trodde sig inte behöva varumärket längre.

Alltså fick nystartade Skiftet både Facebook-sida och Twitter-konto. Sedan ångrade man sig. Nu har Alliansfritt eget konto men dess storhetstid är förbi. I valet 2014 dominerade deras bilder. Deras affärsidé är enkel – dirty campaigning för sossarna. De hade bland annat långa kampanjer mot Lars Beckman och Kent Persson, som till slut började likna förtal.

 

De har några få tusen följare men är aktiva och igång så vi får se om de lyckas kämpa sig till en position i valet 2018.

 

 

 

 

Hösten 2014, när Alliansfritt lades ner, startade delar av de som drivit Alliansfritt (Anna Westberg och Robin Zachari) ett annat varumärke och projekt – Skiftet.

Det bygger på namnlistor helt enkelt. Redaktionen vill bilda opinion för en fråga och startar en kampanj som sajten som de uppmanar folk att skriva under. De ingår också i en rad olika nätverk i Sverige, där hittar vi bland annat Tillsammansskapet, SEKO, Latinamerikagrupperna, Jordens Vänner och Vi står inte ut.

De är inspirerade av tyska Campact som de också fått pengar av.

 

 

 

 

Hösten 2015 lanserade de en ny sajt som de döpte till Min kampanj, sedan döptes den om till Mitt Skifte. Sajten fick de av en okänd betalare som de inte ville uppge.

Idén med sajten är att “vem som helst” det vill säga någon som Skiftet godkänner, kan starta en egen kampanj på en sajt. Där kan vem som helst på riktigt skriva under. Under användarvillkoren står det tydligt att ens namn och mailadress sparas och att man godkänner att Skiftet skickar saker från “dem eller dem närstående organisationer”.

Mitt Skifte är helt enkelt ett sätt att bygga en databas. I valrörelsen kommer de aktivera den och använda för S och LO. Man får inte ge bort personuppgifter men de kan administrera utskicken åt dem.

 

 

 

 

 

 

 

 

(S)medjan startades 2013 och finns i huvudsak på Facebook.

“(S)medjan är en förening och ett nätverk för professionella kommunikatörer inom Socialdemokraterna. Föreningens 50 medlemmar bistår arbetarrörelsen med rådgivning, strategi och produktion på ideell basis”

De samlar helt enkelt folk som är professionella kommunikatörer (copy, AD, PR-konsulter, webb etc) för att vigga gratis arbetskraft i valrörelsen.

 

 

PRO är också en del av arbetarrörelsen och även om deras uppgift är att företräda sina pensionärsmedlemmar så delar de arbetarrörelsens värderingar. Nästan alla ordförande som PRO haft har kommit från facket.

 

 

 

 

Smedjan hette en tankesmedja som sossarna startade 2006 men bytte sedermera namn till Tiden. Det jobbar 4 personer heltid på Tiden och de producerar rapporten och ordnar seminarium som alla syftar till opinionsbildning för arbetarrörelsen.

 

 

 

 

6 F står för 6 fackförbund i samverkan, med enda haken att de bara är fem. Ett hoppade av precis när bolaget startades. Tanken bakom aktiebolaget 6F är att fackförbunden skulle samordna saker som HR, IT och annan administration för att göra det billigare. Och samarbeta mer organiserat i avtalsrörelser och med opinionsbildning.

Bolaget ägs av Elektrikerna, Byggnads, Målareförbundet, Fastighetsanställdas och SEKO. Transport valde bort mycket av samarbetet och sparkades 2012 ut. 

Deras huvudfokus är finanspolitik, bostad, infrastruktur, arbetsmarknad och lönebildning.

De finansierar även tankesmedjan Katalys.

 

 

 

Daniel Suhonom driver 6F:s egen tankesmedja Katalys och där jobbar förutom Suhonen två personer till. Huvudfokus har hittills varit att stoppa vinster i välfärden. Men de jobbar även på att brunsmeta moderater och andra frågor.

De släpper rapporter, skriver debattartiklar och producerar ibland även böcker. Suhonen är en flitig debattör och syns ofta så fackförbunden måste ändå känna att det får mycket pang för pengarna i jämförelse med till exempel Kommunal och deras projekt Politism.

 

 

Men av alla arbetarrörelser tankesmedjor är Arenagruppen den absolut största och finansieras av olika sorters “medlemsskap” där summan är okänd för de olika nivåerna. Framför allt kommer pengarna från LO och dess fackförbund men även andra delar av arbetarrörelsen.

I Arena-gruppen ingår en rad olika bolag.

 

 

Dagens Arena är Arena-gruppens onlinetidning och en egen redaktion som dagligen publicerar artiklar och gör intervjuer. Hela Dagens Arenas redaktion består av 4 personer och framför allt är materialet opinion men även nyheter och intervjuer publiceras.

 

 

 

Arena Opinion hjälper arbetarrörelsens alla delar med kommunaktionen och säljer helt enkelt tjänster “in house” till alla delar av arbetarrörelsen.

 

 

 

 

Arena Idé är själva tankesmedjan och där jobbar fyra personer heltid, bland annat Sandro Scocco och Lisa Pelling som syns regelbundet i debatten. De producerar rapporter, böcker, ordnar seminarier och skriver debattartiklar. Och deltar själva i allra grad i olika sammanhang.

 

 

Bokförlaget Atlas är en annan del av Arenagruppen och där jobbar 2 personer med att ge ut böcker som skriver om arbetarrörelsen eller på något sätt rör deras frågor som de driver.

 

 

 

Premiss förlag säljer bokutgivning i princip. Framför allt inom arbetarrörelsen men även åt externa. Det är alltså ett förlag för egenutgivning och produktion av böcker och inget egentlig förlag i den traditionella meningen.

 

 

 

 

 

 

Tillsammansskapet skapades av Expo som ett projekt 2014 och låg bakom de demonstrationer mot SD där folk vände ryggarna åt dem. Media rapporterade om dessa aktioner runt om i Sverige men ingen granskade vem det var som organiserade. Det var inga folkliga initiativ utan arrangerades av numera föreningen Tillsammanskapet. Jag gjorde en stor granskning nyligen om det.

Expo får en del av sina intäkter genom ett långt samarbete med LO, IF Metall och Kommunal. De håller föreläsningar och kurser för dem och får på så sätt in en del intäkter. Detta har pågått sedan 90-talet och Karl Petter Thorwaldsson själv var aktiv i SSU. Tillsammansskapet har också fått uppdrag av samma förbund för att just hålla föreläsningar och kurser och finanseras därmed med hjälp av dem. Därför ska de räknas in i arbetarrörelsens opinionsbildning.

De frågor de driver är till stor del nämligen de frågor framför allt Kommunal driver. 

De satsar stort på valet. Deras idé är att via lokala föreningar runt om i Sverige finnas på så många ställen som möjligt, de har börjat sin verksamhet på små ställen. De har Facebook-sidor men delar grafiskt material nationellt som kommer från de heltidsanställda. De hjälper föreningarna att starta, hitta medlemmar, ordna demonstrationer etc centralt och sedan sköter lokala förmågor den mesta verksamheten.

De lär göra något liknande i valrörelsen på SD specifikt men också delta mer aktivt. Alex Bengtsson som är ordförande och själv kommer från Expo har ett förflutet inom Ung Vänster och hans fru är högt uppsatt inom Kommunal. Han gjorde själv någon slags premiär som företrädare för Tillsammansskapet i SVT Opinion i augusti i år.

 

 

 

 

 

Inte Rasist Men startades som en blogg och en Facebook-sida av Henrik Johansson redan 2012. Idén är att granska Sverigedemokraterna. Framför allt att öka kostnaden för de LO-medlemmar som funderar på att rösta på SD. Det är grunden i deras arbete – att stoppa flödet från LO-medlemmar in till SD.

De drivs delvis ideellt men också genom att ibland LO, ibland något förbund och ibland S betalar en del av någons arbetstid via ett headcount. I valrörelsen 2014 stod till exempel sossarnas i Dalarna för fiolerna när de anställde Henrik Johansson på projekt.

De hävdar alltid att de inte får en enda krona i finansiering mer än av medlemmar och sympatisörer. Och det stämmer, vad gäller kontanter. Men tid är pengar och när de får något att betala just arbetstid så finansieras de av någon del av arbetarrörelsen.

De granskar framför allt SD, sedan har de någon gång ibland skrivit kritik mot exempelvis antisemitismen bland vissa muslimska organisationer. De bedriver sin verksamhet via Twitter, bloggen, Facebook och en liten podcast.

Så även om det givetvis är bra att rasister dras ut i ljuset är deras fokus hyfsat ensidigt och det huvudsakliga målet är att LO-medlemmarna ska låta bli att rösta på SD. Viktigt att inte glömma bort när sammanställningen ska göras om hela arbetarrörelsens opinionsbildning, inte bara sådant som finansieras och ägs direkt av medlemmar i den.

 

 

 

 

Sajten drivs av en journalist och finanseras helt av Byggnads och eventuellt något annat fackförbund inom LO. Nyheter är det knappast utan Stoppafusket.nu är en opinionssajt med syfte att bilda opinion för Byggnads frågor helt enkelt.

 

 

När Helle Klein klivit av det politiska redaktörskapet för Aftonbladet Ledare och utbildade sig till präst startades hon sedan en ny tankesmedja – Seglora. Som visserligen är Svenska Kyrkans men som i stor grad driver samma frågor som arbetarrörelsen. LO och Svenska Kyrkan har sedan länge gamla band. Wanja Lundby Wedin sitter som ordförande i flera bolag och nyligen utsågs ateisten Margareta Winberg till styrelsen.

Så även om Seglora inte finansieras av LO och arbetarrörelsen är de frågemässigt en del av samma idé.

 

 

 

 

 

LO äger 9 % av Aftonbladet, innan 2012 ägde de häften och tidigare ägde de hela. De utser därför den politiska redaktören, som numera heter Karin Pettersson. Hon tog över när Helle Klein slutade.

Aftonbladet Ledare är till skillnad från alla andra ledarsidor alltså ägda av ett parti indirekt, eftersom LO och S är grenar på samma träd.

Detta gör att de har stort inflytande och därför ska Aftonbladet Ledare till skillnad från oberoende socialdemokratiska ledarsidor räknas in i arbetarrörelsens opinionsbildning. Deras främsta uppdrag är nämligen att bilda opinion för Socialdemokraterna och LO.

 

 

 

Bommersvik är en kursgård som ägs av Socialdemokraterna och SSU och där utbildas människor i rörelsen just inom opinion för att bli “framtidens ledare”.

 

 

 

På Bommersvik har Aftonbladet Ledare varje år sedan 2013 en ledarskribentutbildning. Hittills har enligt Aftonbladet 30 skribenter gått utbildningen. I höstas föreläste bland annat Jan Helin från SVT där, vilket jag tycker är märkligt att public service som ska vara oberoende tycker är lämpligt.

 

 

 

Olof Palme Internationella Center bildades för 25 år sedan av arbetarrörelsen. De får sitt huvudsakliga stöd från biståndsbudgeten från SIDA och deras jobb går nästan uteslutande ut på att bilda opinion för LO och S, fast utomlands. Genom att utbilda i facklig organisering, starta olika hyresrättsorganisationer och annat. De jobbar inte med att bygga brunnar och rädda människor från svält i någon större utsträckning utan allt syftar till att på olika sätt sprida arbetarrörelsens ideér över hela världen, finansierat av skattemedel.

De ingår även i den grupp från SIDA som har särskilt status och de får även bidrag för att opinionsbilda i Sverige.

 

 

 

 

Konsumentföreningen i Stockholm äger Coop och de har även en påverkansidé kring Coop och vad de ska göra. Det är därför Coop till exempel satsar på Fairtrade men också ekologiskt och gjorde den filmen om konventionellt odlad mat – Ekoeffekten – som de blev fällda i Marknadsdomstolen för i somras.

De utövar alltså indirekt ändå påverkan och de är en officiell del av arbetarrörelsen. Men de måste anses som ganska perifera i sammanhanget här ändå. Syftet med att ta med dem är att visa hur stor arbetarrörelsen är.

 

Har jag missat något?

Maila mig på rebecca@uvell.se

…………………………….

Stöd mitt arbete, bli en Patreon

Eller Swish: 0762096244 

2 kommentarer
  1. Är LO till för medlemmarna eller för Partiet? Ja, naturligtvis är Partiet viktigare än medlemmarna. Hur kan LO vilja förbjuda vinster i välfärden? Hur många av deras medlemmar kommer förlora jobbet om välfärdsföretag tvingas stänga? Hur många av deras medlemmar kommer bli av med sina vårdgivare som de tycker om? Genom att förklara för sina medlemmar vad som är bäst för dem har de omyndigförklarat sina medlemmmar.

  2. Tack för en fin sammanställning av samhällsfiendernas förgreningar.
    S är infiltrerad av vänsterextremister, precis som kyrkan och MP, känns dock som att man använder MP som syndabock för att inte helt bränna moderskeppet S, samlar de mest galna idéer och krav där så att S kan framstå som sansade.

    Överbelasta, splittra och lämna oss försvarslösa verkar vara planen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *