Undanträngningseffekt – elefanten i debatten

Känslor har i minst ett decennium dominerat migrationsdebatten. Det är den enkla förklaringen till situationen vi har idag. Och när känslor och inte fakta får styra blir resultaten aldrig bra.

“Man får inte ställa grupp emot grupp”

Det vanligaste argumentet för att stänga alla debatter om fakta kring allt som rör migration och integration. Men svaret är – det får man visst. Snarare är det en skyldighet, för ställer man inte en grupp mot en annan och utvärderar båda gruppernas behov, för att till slut avgöra vilken grupp som har mest rätt till resurserna, så frångår man medvetet rättvisa. Genom att undvika grupp mot grupp frångår man prioritering som byggs på fakta och noggrann utvärdering, till förmån för det fulaste ordet i svensk offentlig verksamhet – godtycke.

Det vi nu ser i svensk politik, på område efter område, är just att politiker särbehandlar en grupp i samhället. Man har undantagit principen att just “ställa en grupp mot en annan” och istället skapat särskilda regler för en grupp i samhället. Nyanlända. 

Skälen till kritik men också oro är många. Om vi ska börja i änden oro – känslor men sedan bevis för att saker inte går rätt till, att det finns en orättvisa, skapar en frustration hos alla andra. En frustration över en orättfärdighet som eskalerar till ilska om den inte tas på allvar. Resultatet blir ökad främlingsfientlighet, ökade motsättningar och till slut ökat våld. Så det alltid ut. Arga människor blir våldsamma människor i slutändan. Även svenskar. Våldsamma först verbalt, sedan går även vissa till våldsamhet handgripligen.

Och det här är också orättvist, mot alla nyanlända.

De kommer drabbas av motsättningar de inte förtjänar. De har inte gjort något. Utan det är en kombination av systemfel, att inte följa sina egna regler och lagar och missriktade goda intentioner som orsakar det. Men det spelar ingen roll, de kommer få betala priset. Tyvärr. Hela situationen har bara förlorare.

Är det ett sådant samhälle i vill ha? Ett samhälle som blir mer och inte mindre polariserat, där gemenskapen uteblir och konflikterna eskalerar?

Undanträngningseffekter. Detta byråkratiska ord rymmer många människor. För bakom varje siffra, bakom varje rubrik, finns det människor. Några människor trängs undan.

De undanträngda kommer säga ifrån, var så säkra. Det har de redan gjort, de ryms i en del av Sverigedemokraternas siffror. Men de finns även på nätet i dess skrymslen och vrår, där missnöjet pyr. Det spiller över i kommentarsfält och på privata bloggar. Det verbala våldet, frustrationen, eskalerar. Ju fler som trängs undan desto mer akut kommer situationen bli.

I det område det just nu är mest tydligt är bostäder. För att det är så centralt. Genom lagen om kommuners ansvar för nyanlända ingår en skyldighet att fixa bostad. Men alla kommuner har en rad grupper de också enligt bland annat Socialtjänstlagen är skyldiga att hjälpa med bostad. Misshandlade kvinnor, folk som rehabiliterar sig från drogmissbruk och har varit på behandling, funktionshindrade och hemlösa. Många kommuner tar nu de få lägenheter de har till detta, eller stora delar av dem, och ger till nyanlända. Undanträngningen syns direkt.

Men de dolda undanträngningseffekterna, de som kommer sedan, finns också. Alla de ungdomar som köar för att kunna flytta hemifrån, alla de som flyttat till städer för jobb eller kärlek, de äldre som behöver flytta till mindre och alla andra som är offer för den havererade bostadsmarknaden i Sverige.

Det kommer många fler. För grupp ställs mot grupp i alla andra sammanhang och resurserna ändliga.

Köerna ökar på BUP. Socialtjänsten håller på att implodera på grund av den accelererande bristen på socialsekreterare. När man får uppehållstillstånd får man automatiskt rätt till all svensk sjukvård. Köerna är rekordlånga. De mest sjuka måste gå först, det är ju därför köerna ökar.

I en enorm välfärdsstat som Sverige med världens högsta skatter där vi överlåtit i princip allt till staten och där staten fortsätter att i rask takt att byggas ut eftersom svaret på alla frågor i en socialists värld är högre skatter, högre bidrag och fler myndigheter (nu ska segregationen fixas av en ny myndighet), blir undanträngningseffekterna påtagliga på så gott som alla områden till slut.

Undanträngningseffekt. Detta lilla ord rymmer bara mänskliga öden faktiskt. Byråkratsvenska, men tyvärr orsakas effekterna av ordet av just brist på byråkrati

Det avgörande skälet till att den byråkratiska organisationen vunnit terräng har alltid varit dess rent tekniska överlägsenhet över alla andra organisationsformer. En fullt utvecklad byråkratisk apparat förhåller sig till dessa andra former som en maskin till de icke mekaniska slagen av varuproduktion. Precision, snabbhet, entydighet, kännedom om akterna, kontinuerligt, diskretion, konsekvens, strikt subordination, minskade friktioner och minskade materiella och personella kostnader – dessa fördelar är stegrade till ett optimum vid en strikt byråkratisk förvaltning genom skolade ämbetsmän, i synnerhet i dess monokratiska form, till skillnad från alla slags former av kollegial, hedersuppdrags- eller bisysslenatur. I den mån det rör sig om komplicerade uppgifter, är avlönat byråkratiskt arbete inte endast mera noggrant utan i slutändan ofta till och med billigare än formellt sett oavlönat hedersuppdrag“.

Det enda botemedlet på orättvisan som finns är att uppgradera byråkratin. Att politiker och myndigheter lever efter den princip som det demokratiska samhället vilar på – likhet inför lagen. Att alla människor behandlas lika, varken bättre eller sämre. Enda sättet att göra just det är att följa sina egna lagar och regler och att ställa grupp mot grupp. Vid varje beslut.

Undanträngningseffekterna kommer inte försvinna av det. Men orättvisan och därmed frustrationen. 

En misshandlad kvinnas behov av en bostad kan inte godtyckligt i varje läge i en kommun anses mindre än en nyanländ familjs behov. Det är inte byråkratiskt och det är inte rätt. Utan fel. Det är godtycke. Politiskt godtycke.

Effekterna av undanträngning kan också mildras genom att vi uppgraderar det egna ansvaret och minskar statens ansvar. Detta är ett ledord för alla som är borgerliga. Människor är kapabla och ansvaret över det egna liv ska inte outsourcas till en för varje år svällande stat som blivit ett eget monster.

Om man inte betalar in premien till försäkringen och har gjort det X månader före olyckan kan du inte få ut något på försäkringen om det brinner. Så fungerar hela försäkringsbranschen. Så måste välfärdssystemet fungera. För det är en försäkring. Staten konfiskerar hälften, för en del mer än hälften, av våra inkomster och delar av våra tillgångar i skatt när man räknar in sociala avgifter, moms etc. För att försäkra oss och för att de tar på sig ansvaret att bekosta olika saker.

Har man ingen försäkring, betalar man inte in till systemet, är man inte försäkrad. Att avkräva detta för alla andra människor i samhället men inte en grupp är det orättvisa. En student har inte rätt till sjukpenning deltid, eller a-kassa. Glömmer du att registrera dig första dagen du är arbetslös på Arbetsförmedlingen är du automatiskt utanför alla socialförsäkringssystem och får inte en krona i sjukpenning om du är sjuk. Alla tror att staten alltid tar emot dig när du faller. Så är det inte. Det är en myt. Vi har ett yttersta skyddsnät och det är socialen. Får du ingen sjukpenning som student är det dit du hänvisas.

Varför svensk politisk debatt inte diskuterar undanträngningen mer intensivt är oklart men var så säkra, detta lilla ord kommer i allt tilltagande grad att bara genom politikens kraftiga effekter tvinga in sin till debattens centrum.

100 000 nyanlända behöver bostäder, i ett land där vi saknar 700 000 bostäder på några år framöver enligt Boverket. 

Samtidigt avvecklar Migrationsverket förläggning efter förläggning och kastar undanträngningseffekter i knät på landets alla kommuner. Som inte har något val är att sluta ställa grupp mot grupp, lägga ner byråkratin och börja särbehandla.

Enligt lagen har inte kommunerna skyldighet att ordna bostad efter 2 år. Då ska personerna flytta ut och bostäderna antingen lämnas till en ny familj eller hamna i det system där de hör hemma – i samma system för alla det grupper kommunerna enligt lag har skyldighet att erbjuda bostad.

En krutdurk i vardande. När världens högst beskattade folk, bedövade av en enorm stat sedan generationer som sagt att “oroa dig inte för något, vi tar hand om allt” men plötsligt sviker vad den lovat men behåller pengarna, personligen drabbas av orättvisan godtycket orsakar, då kommer det hända något.

Inte ens en socialist kommer acceptera att deras barn inte får vård på BUP, att de inte får den lägenhet de köat för i åratal inte kommer, att inte de får hjälp när de blir sjuka för att deras behov trängs undan.

Jag vill uppgradera byråkraten.

Den som har som ledord att alla är lika inför lagen. Att det är lagar och regler som avgör, inte känslor. Byråkratin. För byråkratin är rättvisan i systemen, garanten för att alla behandlas just lika. 

Men tills vidare får vi vänta på att ordet “undanträngningseffekt” just ska tränga sig in i det offentliga samtalets epicentrum. Det kommer. Var så säkra. 

 

13 kommentarer
  1. Och det här är också orättvist, mot alla nyanlända. De kommer drabbas av motsättningar de inte förtjänar. De har inte gjort något.

    Varför detta försök till att relativisera bosättarnas skuld och förminska offrens lidande, Rebecca? Svenskarna utgör blott 1 promille av jordens befolkning. Bosättarna får väl söka sig till något annat av jordens 195 länder.

  2. Bonniers/Mattsson stöttas nu med pengar från en myndighet för att hota andra media som man inte gillar. Vad säger i varje fall de som kallar sig Liberaler i riksdagen och demokrater som KD och SD.

  3. En dum fråga från en gammal gubbe varför finns det en hög med tjejer som har åsikter (Syns och hörs men inte men det finns men men dom hör o syns inte så mycket)

  4. Tack för din blogg.
    Det är inte bara känslor som dominerat den svenska migrationsdebatten utan också alla andra svenska problemområden och debatter. Svenskar ser i regel allt i svart och vitt och den som blir kallad okänslig blir i nästa stund uthängd som fascist eller med annat lämpligt genmäle vid skampålen.
    Nu framstår jag säkert som en mansgris av dignitet men i mitt hemland, Finland, tillåts inte känslorna ta överhanden när problem uppstår. Istället frågar man sig om vad som är bäst för Finland och försöker vara pragmatisk.

    Skulle någon svensk politiker i någon som helst fråga våga ställa sig frågan – Vad är bäst för Sverige?

  5. Mycket informativt och genomtänkt. Jag kan bara hålla med dig i din analys!
    Tack för ordet!
    Hls Jonas

  6. Du skriver om de “nyanlända”: “De kommer drabbas av motsättningar de inte förtjänar. De har inte gjort något.”

    Har de verkligen inte gjort något? Om man dyker upp oinbjuden och tränger sig in så brukar man i vanliga fall kastas ut. “Snyltgäster” brukar inte vara välkomna och anses inte vara oskyldiga.

  7. Det pratas idag mycket om “att ställa grupp mot grupp”. Och redan där har det blivit fel. När jag växte upp hade jag flera kamrater med föräldrar, främst pappor, som var invandrare. Här pratar vi europeiska invandrare med liknande kultur, etik och uppväxt som mina föräldrar. Dessa kom inte hit för bidragens skull. Många gånger hade Svenska företag åkt ner till deras länder och värvat dem till jobb här I landet. Det var inga kulturkrockar. Utanförskapsområden fanns väl inte ens I ordboken.
    När man idag ser hur det ser ut I samhället, är det då inte konstigt att man undrar hur våra politiker är funtade. Ordspråket “lika barn leka bäst” säger en hel del. Muslimer kommer aldrig att integreras I vårt samhälle och ta efter våra sedvänjor. Idag växer de paralella samhällena upp och vill vi verkligen ha det så? Vill våra politiker ha det så? Man kan ju undra.
    Med tanke på den lön våra riksdagspolitiker har, borde man kunna förvänta sig lite mera framförhållning. Det Sverige som vi idag har, har det I över 20 års tid ringt varningsklockor för. Men varför har inte våra etablerade riksdagspartier lyssnat. Nu känns det som att det nog är försent att försöka reda upp denna soppa.
    När man inte längre känner att man har samhällets skydd, inte längre känner att man är garanterad samhällets vård om man skulle behöva, då är det inte bra. Vart har samhällskontraktet tagit vägen?
    ökad främlingsfientlighet, ökade motsättningar och till slut ökat våld. Vill inte tro att våra politiker vill ha det så. Beror allt bara på deras naivitet, eller?

  8. Den för länge sedan någorlunda fungerande byråkratin har idag förvandlats till att bli en fullfjädrad politokrati. Ursprunget till detta är Palmes borttagande av det, dittills väl fungerande ämbetsmannaansvaret som i sin tur byggde på Axel Oxenstiernas principer av (bl.a.) oförvitlighet. Utan ett omgående återinförande av detta (ä-ansvar) finns där inte en tillstymmelse till chans att komma till rätta med den situation landet nu befinner sig i, period. Sveriges ‘höga’ representanter plägar ofta brösta sig med att landet inte är korrumperat, vilket i sig säger hur korrumperat landet de Facto är – going worse by the day.
    Att landet därtill har akut behov av inrättandet av en Författningsdomstol, samt avveckling/städning av den monumentala rättsrötan, ingår i den ‘medicin’ landet är i så skriande behov av – utan åtgärder, NU!, återstår endast ett samhälleligt sammanbrott med oanade, mardrömslika konsekvenser. So-oder-so blir det ingen ‘lätt resa’ men om inte; bye-bye Sweden. 🙁
    Arma Land !
    Mvh/TJ

  9. Stat och kommuner har länge spelat Svarte Petter med varandra, där de skyfflat extra krävande klienter till den andre. Det fungerade sisådär (men för den enskilde ofta med katastrofalt resultat) så länge det gällde några tusental per år, och där alla kände till statistiken decennier i förväg. Men nu får kommunerna ansvaret för tiotusentals nyanlända med (för byråkratiska tidsrymder) mycket kort varsel, med en bakgrund och behov kommunerna inte har någon beredskap för. Samma kommuner vilka för övrigt fått ansvaret för integrationsmotorn skolan, vilka de direkt fuckade up.

    Jag minns kronförsvaret 1992, där försvararna betedde sig rent sektmässigt och hävdade att Sverige kunde stoppa de internationella fonderna med 20 gånger så stora ekonomiska resurser. Dagens värnare av flyktingar uppvisar samma mentalitet och vägran att ta till sig faktumet att 2+2 bara kan få ett resultat, oavsett vad Dagens Nyheter eller riksdagsmajoriteten tycker.

    Vad gäller likhetsbehandlingen behöver vi inte gå till försäkringsbranchen för att hitta undantag, utan det räcker med att konstatera att 17-åringar inte får rösta, 24-åringar inte får sterilisera sig eller att personer utan körkort inte får köra bil. På samma sätt vore det tekniskt/juridiskt enkelt att införa en kvalifikationstrappa i välfärdssystemen. Lika lätt som att överge den fasta växelkursen …. (som i slutändan ingen politiker gjorde, utan riksbankschefen när han fick slut på pengar)

  10. Hej!
    Ett rykande aktuellt exempel på undanträngningseffekten är LSS. Magdalena Andersson var tidigt ute och sa att det var för dyrt, det behövde sparas pengar på assistansersättningen för att bekosta invandringen. Därefter följde ett regleringsbrev från Åsa Regnér till F-kassan om att bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar. F-kassan har agerat därefter och fått god hjälp av domstolarna, resultatet ser vi nu. Assistans dras in på löpande band, från 24 timmar/dygn till 0. Inget har förändrat sig i lagstiftning eller intentioner bakom lagstiftningen, ingen har plötsligt blivit frisk. Dagens debattartikel i GP av överläkare Hans Olsson slår huvudet på spiken. Nu är det vår tur, vår 22-årige sons assistansersättning är upp till omprövning. Efter 4 tidigare domar mot kommun o F-kassa har han sedan 2011 assistans dygnets alla timmar. Har han blivit friskare? Nej. Min bedömning är att det med stöd av nya instruktioner och domar blir 0 timmar. Många delar vår situation och här har vi den resurssvagaste (och röstsvagaste) gruppen i samhället som helt plötsligt inte får kosta något längre. Undanträngning? Ja. Ställa grupp mot grupp? Ja
    Något för dig att forska i?
    Med vänlig hälsning från en av dina läsare
    Lena Tegelskär

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *