Vallöftet som sålde ut rikets säkerhet

Det är något i IT-skandalen hos Transportstyrelsen som har skavt hos mig. Jag har skrivit om det, gjort tidslinjer och försökte precis som många i somras bena ut vad som hänt.

Sedan kom fokus på först en Löfven som arg som ett bi tvingades förödmjukad sparka två av sina ministrar men som sedan vägrade Hultqvist, som Centern i sin tur skapade en Allians-spricka för. De stod i juli och ville fälla honom, några veckor senare ville de inte det längre. För att Hultqvist är populär, något annat sätt går det inte att tolka dem.

Men vi har fortfarande mycket frågetecken vad gäller skandalen och den är på inga vägar utredd.

Det som skavt är att Näringsdepartementet tryckte på.

Maria Ågren vittnade för Säpo att just Näringsdepartementet krävde att projektet skulle genomföras utan förseningar. 

Varför då?

Varför var det så viktigt att ett stort komplicerat IT-projekt genomförs exakt på tidplan så att man var beredd att acceptera ”avsteg från lagen” och struntade i säkerheten?

Jag tror nu att jag har hittat svaret på denna fråga. Ni får bedöma själva vad ni tror hänt här efter jag redogjort för vad jag tror.

Det är viktigt med tidslinje för att förstå när saker hänt och hur de påverkat varandra. En av många sådana publicerade Sydsvenskan den 26 juli 2017.

Men den är ofullständig. De har missat flera viktiga punkter.

Den 10 november 2014 blir det offentligt att en stor offentlig upphandling var på gång på Transportstyrelsen, i storleksordningen 800 miljoner. Ett gigantiskt projekt. Det var Computer Sweden som skrev om det först. 

I den artikeln beskrev de också förutsättningarna för det stora projektet.

Den 23 februari 2015 utser Stefan Löfven sin första generaldirektör som statsminister. Det är Maria Ågren.

Den 13 mars 2015 vinner Fujitsu upphandlingen för transporten, värt 60 miljoner kronor.

Sedan, som Sydsvenskan beskrev, vinner alltså IBM upphandlingen i april 2015.

Affären löper mellan 2015 och 2020, med möjlighet till förlängning i 2 plus 2 år, det vill säga till 2024 som längst.

Men själva transporten av data gjorde Fujitsu och det projektet skulle vara klart i december 2016.

Parallellt med upphandlingen tillsätter regeringen ännu en utredning. Denna gång om ett bonus malus-system för personbilar och andra lätta fordon. Den 28 maj 2015 togs beslutet, med redovisning den 29 april 2016.

En snabbutredning alltså. IBM hade vid tidpunkten redan börjat jobba, Fujitsu med som fick kontraktet redan i mars det året.

För bonus malus var ett vallöfte. Framför allt för Miljöpartiet.

Den 17 maj 2014 gjorde DN en rundringning och ställde lite frågor om vallöften gällande trafiken.

”Vi vill omgående införa bonus malus”

Förra chefen för just Näringsdepartementet Annie Lööf gick också till val på bonus malus. Det lovade hon i sitt sommartal innan valet 2014.

När de rödgröna vunnit valet och bara 2 dagar innan den nya regeringen presenterades den 3 oktober 2014 skrev Miljöpartiet på sin hemsida:

”Under mandatperioden ska användningen av fossila bränslen tydligt minska”

”En ny miljöbilsbonus införs för bilar med liten klimatpåverkan, ett Bonusmalus-system i enlighet med SOU 2013:83”

Den utredningen tillsatte för övrigt Alliansen för att Centern drev på om det.

Maria Ågren vittnade under våren 2017 i förhör med Säpo angående att Transportstyrelsen riskerat rikets säkerhet genom att strunta i säkerhetsklassningen att just Näringsdepartementet inte accepterade några förseningar, att departementet redan hösten 2015 informerades om lagbrotten men ändå drev på.

På Näringsdepartementet satt Mehmet Kaplan för Miljöpartiet som digitaliseringsminister, nu heter den ministern Peter Eriksson. Att införa Bonus malus var en av Miljöpartiets kärnfrågor och de tänkte inte låta något stå i vägen för den att införa dem.

Men problemet var att ett sådant system kräver detaljerad information om alla bilar. Hur ska man annars kunna räkna ut vad varje person ska betala? Skatten är kopplad till informationen som Transportstyrelsen har i sina databaser om vilka personer som äger vilka bilar.

Det var på grund av bonus malus som fick Näringsdepartementet att, med uppdrag från regeringens andra parti framför allt, driva på så hårt det gick att outsourcingen höll tidplan.

Annars skulle inte bonus malus kunna genomföras innan nästa val, i september 2018. Vilka genvägar som därför togs för att klara tidplanen vet vi nu – säkerheten ignorerades och tre lagar bröts. 

Och tack vare att man struntade i säkerheten och därför kunde få igenom projektet kunde så regeringen den 3 september 2017, när skandalen kring projektet fortfarande inte är utrett ännu, äntligen få meddela att bonus malus hinns med att införas denna mandatperiod. Men det var på håret.

Den 1 juli 2018 börjar systemet gälla. Två månader före valet. Men Miljöpartiet kommer kunna säga att de åtminstone levererade några av sina storslagna planer, nu när fixa skolan på 100 dagar, stänga Bromma flygplats, lägga ner Förbifarten och så vidare inte funkade.

Som ni kan se ville sossarna och Miljöpartiet först att samtliga bilar skulle chockbeskattas.

Men den tanken fick de skrota när de började tänka på hur populär en sådan reform blir för alla väljare som har bil, framför allt just de som har gamla bilar, och hur villiga de skulle bli att rösta på något av dessa partier bara två månader efter skattechocken.

Alltså nöjde de sig denna gång med att ”bara” höja skatten för nya bilar, så mycket som en tredubbling för lite större familjebilar som körs på diesel till exempel. En sådan som jag själv kör.

Att bara beskatta nya bilar är dessutom bra för den inhemska bilindustrin för de har hög profil i just miljösegmentet och ett bonus malus kan säkert ge Volvo mer försäljning.

Som ni kan se i beskrivningen kräver den här uträkningen att IT-stödet för systemet fungerar. Vilket det åtminstone nu gör när IBM tagit över driften från Trafikverket, där systemet begränsades av vad man kunde göra inom deras system. Outsourcingen var inte bara en flytt utan också en uppgradering.

Så sålde alltså Socialdemokraterna och Miljöpartiet ut rikets säkerhet. .

För att införa ett vallöfte innan valet 2018.

Det är den slutsatsen jag tycker man kan dra här. Något skavde. Det var detta.

 

Uppdatering:

OM nu inte systemet uppgraderades utan verkligen bara flyttades så gäller slutsatsen ändå.

För att outsourca IT för att spara pengar på olika myndigheter var ett beslut som togs under Allians-regeringen redan och något alla myndigheter fått information om. När avtalet med Trafikverket löpte ut valde därför Transportstyrelsen redan innan valet att säga upp det för att just oursourca. Beslutet att lägga ut IT:n var alltså redan fattat. Att införa bonus malus var dock ett beslut som regeringen Löfven fattade. Men att införa ett bonus malus-system när outsourcingen inte var klar är svårt eftersom skattesatserna bygger på beräkningar som måste göras med data i det systemet. Alltså drev Näringsdepartementet på för att få klart de delar som behöver vara klara för att ett bonus malus-system ska fungera rent tekniskt innan valet. De lyckades uppenbarligen med två månaders marginal eftersom bonus malus inte börjar 1 januari 2018 utan först 1 juli 2018.

KU-anmälningarna mot Alliansen är för övrigt ett skämt. Att outsourca drift är inget konstigt beslut men att generaldirektören medvetet bryter mot tre lagar för att få det gjort är det konstiga. Att försvarsministern, inrikesminister, infrastrukturministern, hennes statssekreterare, Löfvens sekreterare, styrelsen för Transportstyrelsen, internrevisorn, IT-chefen, Säpo, Must, fan och hans moster visste att lagar brutits och rikets säkerhet äventyrats men valde att genomföra projektet utan stopp och inte informera statsministern är det riktigt konstiga. Att då skylla ifrån sig på Alliansen och deras initiala beslut att flera myndigheter borde outsourca IT innan man tillträdde är bara pinsamt.

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!