Var är nattväktarstaten?

När man pratar om nattväktarstaten, som är en liberal idé, handlar det om att staten borde vara minimal och inte syssla med något annan än absolut minimum.

Vilket liberalismen identifierat som polis, domstol och försvar samt ev även patentmyndighet och lantmäteri. Utöver dessa kärnvärden borde staten minimera sitt inflytande, renläriga libertarianer tycker att resten borde avskaffas. Numera pratat vi ofta om nattväktarstaten som statens absolut kärnverksamhet.

Men polisen krisar, brotten ökar och allvarliga brott som våldtäkt ligger på vänt att utredas. Vi har 61 utanförskapsområden nu, varav 23 är så allvarliga att de betraktas som särskilt utsatta. Det som benämnts i media som “no go-zon”, där poliser aldrig åker med en bil utan två bilar: en som vaktar polisbilarna från skadegörelse. I dessa områden finns det nu sådana där fackförbundet för väktare nu förbjudit sina medlemmar att arbeta i med hänsyn till att deras säkerhet inte kan garanteras, en mycket ovanlig åtgärd.

Varje intag till Polishögskolan har 800 platser. 

Jag har fått ut statistik på hur antagningen sett ut sedan regeringen Löfven tillträdde. Man lyckas inte ens fylla platserna trots många sökande.

Vi har idag 19 751 poliser i tjänst enligt Polisförbundet. 20 292 var siffran 2010.

Brå släppte nyligen en rapport om antalet anmälda brott första halvåret 2017. Det var ingen munter läsning när det gäller vissa saker. Sedan förra året är dock det totala antalet brott 2 % lägre än samma period förra året, vilket är glädjande.

Smolket i den bägaren är väl att totalt sedan 2008 har antalet anmälda brott ökat med 9 %.

Det är brott som skadegörelse och till exempel bilstölder som minskar. Medan brott mot person tyvärr ökar. I kategorin brott mot person ingår allvarliga brott som sexualbrott, dödligt våld, vållande till annas död, misshandel, olaga hot etc. Brott som drabbar en annan person alltså.

Jämfört med förra året bara har just brott mot person ökat med hela 8 %.

Jämfört med 2008 har brott mot person ökat med 25 %, eller 28 100 fler anmälda brott. 

När vi pratar om trygghet är det framför allt brott mot person folk relaterar till. Risken att överfallas, misshandlas, våldtas, dödas. Inte lika mycket handlar det om bidragsbrott, ekobrott eller narkotikabrott. Trygghet handlar om den egna kroppsliga säkerheten, för dig själv och dina närmaste. Även inbrott är en trygghetsfråga när det handlar om inbrott i bostaden.

Och just sexualvåldet ökar. Explosionsartat faktiskt.

Jämfört med förra året anmäldes ofattbara 14 % fler våldtäkter. 

Sexuellt tvång ökade med 6 % på ett enda år. Kurvan tar fart 2015 som ni kan se i grafen. Om vi uppskattar antalet då till ca 2 750 (det går inte att se exakt på den otydliga grafen) har alltså våldtäkterna ökat med 25 % på två år. 

Just under kategorin våldtäkt står den här meningen, som en brasklapp från Brå, där de varnar för att tolka siffrorna utan att tänka på att anmälningsbenägenheten kan ha ökat.

Men under stycket för Misshandel och friskränkning står inget sådant. Trots att även den meningen i så fall borde gälla för denna kategori brott.

Men misshandel och fridskränkning har minskat, kanske det är därför Brå inte känner att de vill påminna oss om att minskningen kan bero på minskad anmälningsbenägenhet?

Jag tycker att det är bra att myndigheter lär medborgarna hur man ska läsa statistiken men då ska varningarna vara konsekventa. Det är givetvis inte så att enbart brottet våldtäkt kan öka och minska med anmälningsbenägenhet utan detta gäller andra brott också.

Men jag har i alla fall svårt att tro att en ökning med 25 % av anmälda våldtäkter på bara två år har att göra med att kvinnor plötsligt anmäler betydligt fler våldtäkter. Även om stora fall med många våldtäkter med samma gärningsman tillfälligt kan dra upp statistiken kan årets plötsliga ökning med 14 % jämfört med första halvåret 2016 handla om det. Vilket fall skulle det handla om?

Jag har pratat med en disputerat kriminolog och det går inte att dra slutsatser om anmälningsbenägenhet på så korta tidsserier ens, oavsett vilket brott det gäller.

Ett annat brott som har ökat sedan Stefan Löven fick nycklarna till Rosenbad och Dan Eliasson nycklarna till hela polismyndigheten är bidragsbrott.

2007 fick vi en ny lag. De är all time high nu och har stigit konsekvent varje år sedan 2014.


När inte ens Nattväktarstaten finns, vad finns då kvar?

Jag ogillar dystopiska beskrivningar om verkligheten som larmar och alarmerar. Jag föredrar att punktmarkera. Just inom grova brott och våldtäkter är det helt uppenbart att något är helt fel.

Det är bevisligen farligare att vara kvinna i Sverige idag än bara för tre år sedan när Alliansen styrde.

Men istället för att fokusera på statens kärnuppgift att se till att medborgarna är trygga, håller regeringen Löfven som bäst på vad Socialdemokrater gör bäst ett år före valet – steker valfläsk.

 

 

5 kommentarer
  1. Jag vet inte helt varför du drar in Löfven i detta. Han förvaltar ju (rätt dåligt förvisso) enbart kaoset från regeringstiden med Reinfeldt!
    Det var ju hans regeringar som öppnade upp gränserna på vid gavel. Samt ingick överenskommelserna om migrationen ihop med MP!
    Nånstans undrar en vanlig väljare som jag själv dock vem som tog beslut om brett utdelade uppehållstillstånd tex till ALLA som kallade sig Syrier och tog sig till Sverige.
    Det måste finns massor med beslut tagna NÅNSTANS om dessa enormt uppluckrade kriterier för att få bita sig kvar i Sverige?
    Nån borde göra ett reportage om detta och bena ut när var hur dessa beslut togs och av VEM???

  2. Att Sverige idag går mot en mörkare framtid, då det gäller brottslighet, beror på politiska beslut. Att polisen krisar beror inte på att Dan Eliasson är rikspolischef. Polisens kris började, enligt min mening, redan I mitten av 90-talet då polisen omorganiserades från 119 lokala polismyndigheter till länsmyndigheter. Redan då började den politiska korrekthetens värdegrund att implementeras I organisationen. Man började tillsätta chefer med just den rätta värdegrunden, Samtidigt skulle polisen börja spara, vilket gjorde att man började dra ner på civil personal, vilket då fick till följd att poliser fick gå in och göra deras jobb. Dessa kom sedan aldrig ut igen.
    Det hela blev inte bra och små omorganisationer skedde sen ständigt genom åren I länsmyndigheterna.

    I början fanns närpolisen och efter hand gick än den ena och än den andra närpolisstationen I graven. De ersattes sen av poliskontor, som även de gick samma öde till mötes. Idag finns något som heter kommunpolis. Hur länge det nu fungerar. Från att 1995 ha haft närpolisstationer I stort sett I varje kommun, med en bemanning på runt 20 – 30 poliser och ciivilanställda har vi idag 1 kommunpolis I många av kommunerna. Och hur länge till?

    När det gäller brottsstatistik ska man nog ta den med en nypa salt. Grova brott har som regel en högre anmälningsbenägenhet än mindre allvarligare brott. Många brott anmäls bara för att man behöver en polisanmälan att kunna lämna till sitt försäkringsbolag.
    Att polisen idag också är betydligt svårare att nå, gör också att mindre brott aldrig anmäls. Då man förr fick svar som regel innom en halv minut då man ringde till polisen kan man idag få sitta 1 timme I kö innan man får svar.

    Under de senaste 20 -25 åren har vi också fått en annan situation som påverkar statistiken. Bland vissa invandrargrupper blandar man inte in polisen. Man går till klanäldsten och sen gör man upp det hela internt, och det gäller både mindre som grövre brott. De syns aldrig I statistiken.

    Utan att ha några belägg för det, så tror jag att man från BRÅ s sida under många år har mörkat viss statistik och det av politiska skäl. Och det är ju naturligtvis inte bra.

    Att polisen fått svårare att klara av sin samhällsuppgift är ju uppenbart för de flesta. Och inte bara polisen. Allt för många myndigheter har mer eller mindre problem. En som kritiserats den senaste tiden är MSB, myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Den myndigheten har kritiserats tidigare och kritiseras nu av brandmän I Stockholm och Göteborg för att vara alldeles för långsamma när det gäller arbetet mot terrorism, ett område som verkligen är aktuellt I dessa tider.

    Som sagt, det är inte Dan Eliassons fel att polisen inte fungerar. Polisen är en komplex organiisation, svårare att tygla än vad politikerna hade kunnat inse. Däremot är han en usel chef som inte har lyckats få myndigheten på rätt köl. En myndighet som polisen ska inte ha en massa chefer som mer rättar sig efter politiska signaler och mer tänker på sin egen karriär än på den samhällsupgift som faktiskt åligger polisen. Låt polisen bli polis igen. Annars kommer vi aldrig att få bukt med problemområdena.

  3. Antal anmälda brott är en intressant jämförelse mellan år. Det svåra är dock att uppskatta det verkliga antalet brott, och hur poliskrisen påverkar benägenheten att anmäla.
    Det pratas ofta om hur anmälningsgraden gått upp för vissa typer av brott, men rimligtvis sjunker anmälningsgraden också för enklare brott.
    Har själv utsatts för flertalet bilinbrott, skadegörelse och mindre stölder på jobbet där tiden det tar att anmäla och övertygelsen om att inget ändå görs polisiärt leder till att polisanmälan ses som onödig och tidsödande. Därför gör vi väldigt sällan polisanmälan.
    Om detta agerande är utbrett säger statistiken om anmälda brott väldigt lite om det verkliga antalet brott.

  4. BRÅ är väldigt motvilliga att publicera siffror kring anmälningsbenägenheten då det rimmar dåligt med deras försök att få det att låta som att våldtäkter och sexualbrott inte alls ökar. Jag har tillockmed mailat BRÅ direkt och frågat efter sammanställningar eller rådata för anmälningsbenägenhet, vilket de inte ville lämna ut.
    Däremot publicerar BRÅ det emellanåt, dock ofta över korta tidsperioder och aldrig i närheten av diskussionerna kring våldtäkt/sexualbrott. Tex i NTU brukar det finnas en hyfsad tidsperiod, som här: //www.bra.se/download/18.47fa372d1520dfb2fc51c5e2/1452520810398/2016_1_NTU_2015.pdf (tabellen på sida 37). Sådan data hade ju varit intressant att ha bredvid denna “brasklappen” som Uvell pratar om.

    Att individer som gör flera anmälningar mot samma man skulle påverka massivt är ännu en halvsanning de inte gärna utvecklar mer än nödvändigt. Men de har publicerat texter där det framkommer att endast ca 10% av anmälningarna om våldtäkt utgörs av anmälningar i så kallad “upprepad utsatthet ” ( //www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f180008010/2008_13_valdtakt_mot_personer_over_15_ar.pdf#__utma=1.1796649758.1506425167.1506425167.1506425167.1&__utmb=1.2.10.1506425167&__utmc=1&__utmx=-&__utmz=1.1506425167.1.1.utmcsr=google|utmccn=(organic)|utmcmd=organic|utmctr=(not%20provided)&__utmv=-&__utmk=139211955 sida 42, andra stycket).

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *