Mittenregering?

En del röster har hört som kräver en “mittenregering” efter nästa val. Som någon slags lösning på det parlamentariska läget.

Men ingen har lust att definiera vad detta skulle betyda mer än loggorna på partierna som skulle ingå i denna.

Nu handlar val inte om valdagen per se, som om valet var någon slags kul aktivitet vi gör var fjärde år, utan det enda valet handlar om är vilken politik man väljer på fyra år. Ibland känns det som den här informationen glöms bort i allt babbel om det politiska spelet. Viktiga saker. Som om vi till exempel ska styras en blandning av planekonomi och marknadsekonomi, som de demokratiska socialisterna med sina polare fd kommunisterna vill. Eller om de ska styras med marknadsekonomi. 

Om vi ska ha en så stort stat som möjligt som vill bestämma så mycket som möjligt ändå in i folks sovrum för att kollektivet vet bäst och representanter för det kollektivet är sossar. Eller om människor är kapabla att bestämma om sina egna liv. 

Detta är nämligen några av de enorma skiljelinjer som faktiskt finns även i svensk politik, där de röda blocket representerar det socialistiska sättet och de blå representerar det andra sättet.

Det är helt enkelt en jäkla skillnad mellan vad man får för styrning av landet i fyra år även om det i den ytliga debatten inte riktigt framgår tyvärr. 

Nu vill jag för det första vända mig emot själva begreppet “mittenregering”. Folkpartiets knappa 5 % räcker inte till en regering och de är väl de närmast sossarna av alla fyra borgerliga partier, även om inte heller de är något mittenparti.

Så alla definitioner om “mitten” innehåller……Socialdemokrater. Som om S står i mitten, ett lika absurt som historielöst påstående. Det räcker med att läsa den första meningen i deras partiprogram så har vi rett ut det.

Ändå används alltså slarvigt termen “mittenregering”. Blocköverskridande regering är det enda ord som passar någorlunda.

De som gillar den här idén, för det är en idé, har då tänkt sig att S ska bilda regering med C och L. Men det kommer inte räcka. Kollar man den senaste opinionsundersökningen krävs antingen V eller MP för att få majoritet i riksdagen.

Låt oss säga att detta märkliga sker. Att C och L, trots att de går till val med Alliansen, ändå till slut sätter sig i en regering med Stefan Löfven, som de som älskar mittenregeringar vill. Vi får en regeringen bestående av C, L, MP med Stefan Lövfen som statsminister. Anders Ygeman lär dyka upp har vi hört också.

Vad händer sedan?

När baksmällan från valnatten lagt sig återstår nämligen 1 460 dagar till nästa val. Dagar som ska ägnas åt att styra landet.

De demokratiska socialisterna skulle i denna “mittenregering” få minst hälften av rösterna själva. Alltså bestämmer de mest och har de viktigaste positionerna, som finansminister, justitieminister och utrikesminister. Centern kan glömma miljöministerposten, den kommer Miljöpartiet kräva. Som de alltså också måste sitta i regering med för att det inte räcker med mandaten annars, eller åtminstone förhandla budget med. Vänsterpartiet som är utanför kommer visserligen inte ha något inflytande längre utan får nöja sig med att klaga men det gör de så bra även idag.

Så vilken politik har då mitten-regerings-förespråkarna tänkt att denna regering ska kunna komma överens om?

Denna fråga saknas alltid. För det är bara spelet som diskuteras.

Men den här frågan tänker jag försöka bena ut och jag har läst både sossarnas partiprogram och kollat på vad Centern vill. Så att nästa person som förespråkar det här blir svaret skyldig om vad man då ska kompromissa om.

Innan vi går vidare så gillar jag det mesta i Centerns partiprogram. Det är i mångt och mycket ett marknadsliberalt program och jag som är liberal i det mesta sympatiserar med väldigt mycket med många saker, även om jag ogillar deras högskattepolitik mot bilar och annat som räknas in i miljödelen.

Vi kan börja med synen på hela det ekonomiska systemet. En rätt viktigt sak.

Socialdemokraterna vill alltså ha blandekonomi, en blandning mellan marknadsekonomi och planekonomi. Sveriges nuvarande system brukar kallas blandekonomi även om definitionen är lös och det är inte fel att påstå att vi åtminstone har betydligt mindre blandekonomi än på 80-talet, med valfriheten inom välfärden, privata försäkringar etc.

Men Socialdemokraternas dröm om fornstora dagar på Palmes tid är inte förbi och Arbetarekommunen i Stockholm, som är såväl Ylva Johansson och Anders Ygemans förening som Stefan Löfvens, Annika Strandhälls och alla andra som bor i Stockholms stad, antog förra året motionen att driva igenom ekonomiska demokrati. En slags löntagarfonder 2.0 men utan fonder.

Vad vill Centern ha?

“Marknadsekonomi fri från planekonomiska pekpinnar”

Det här sätter lite grann standarden för resten kan man säga.

Socialdemokraterna och Hyresgästföreningen har nära band och det finns knappast några som försvarar nuvarande nästan hårt statliga styrda system så hårt som S. Där hyrorna förhandlas centralt av den inofficiella grenen på det socialdemokratiska trädet Hyresgästföreningen och där varje anpassning till verkligheten motarbetas.

Centern vill införa marknadshyror, fast stegvis.

Socialdemokraterna har LO i sin ledning och att ge facken fördelar är helt centralt för dem. Det är en kärna i deras partiprogram, att “fackföreningsrörelsen har en central roll”.

Centern är emot avdragen fackavgift och vill reformera LAS, deras kraftigaste vapen. De vill tvärtom har en mycket mer flexiblare arbetsmarknad där fackens makt kraftigt begränsas. Mer marknadsekonomi alltså.

Faktum är att Centern vill gå ännu längre i att minska fackens makt och lagstifta om lägre lägstalöner för nyanlända om parterna inte kommer överens.

Socialdemokraterna med LO i knät skulle aldrig någonsin acceptera en enda tum av något av detta. Snarare tvärtom. De vill alltid stärka fackens makt, senaste mandatperioden har de ju försök införa krav på kollektivavtal för all offentlig upphandling men gick på pumpen. Detta bygger i sin tur på just ett förslag från LO där de också skulle få myndighetsutöva för att kontrollera alla bolags anställningsvillkor. Ardalan Shekarabi hade till och med presskonferensen med Byggnads ordförande och många är de fackordförande som sitter i olika utredningar, på sossemandat.

Faktum är att Centern är libertarianer i mångt och mycket. Nyliberaler som det slarvigt kallas. Längre från S kan man inte stå faktiskt. 

Till exempel är de i sitt idéprogram för fri invandring, även om de i sitt partiprogram fortfarande stödjer reglerad invandring, och tycker att välfärdsstaten kan minskas istället. En libertariansk hållning. Tvärtom Socialdemokraterna faktiskt. Man kan inte komma längre ifrån.

Vad gäller relationen kvinnor, män och staten har de också en helt skild uppfattning än MP och S. Den nya jämställdhetsmyndigheten vill de lägga ner.

Vad gäller kvotering av föräldraförsäkringen röstade Folkpartiet med regeringens och Vänsterpartiets förslag om ytterligare kvotering av föräldraförsäkringen och många i Folkpartiet är dessutom för en totalt tvångsdelning, precis som Socialdemokraterna är. De står även här närmare S än något av de andra borgerliga partierna.

Centern är inte för kvotering alls.

De vill inte heller kvotera till bolagsstyrelser men där svajar Folkpartiet. Ibland är de för, ibland emot. Hänger inte riktigt med där faktiskt. Centern säger nej även här.

Socialdemokraterna vill helt förbjuda vinst inom välfärden.

Centern vill tvärtom öka de privata alternativen.

Faktum är att Centern just går till val på i princip allt som INTE är Socialdemokratisk politik.

Återinföra och bygga ut både ROT och RUT, ett nytt avdrag för företagare, ta bort arbetsgivareavgift för ungdomar, besparingar på arbetsmarknadspolitik, där S istället ökar, borttagande av bostadssubventioner, införa bortre tidsgräns i sjukförsäkringen, fler karensdagar, spara på a-kassan,

Inte en stavelse i Centerns av allt detta är ens i närheten av Socialdemokraternas politik utan faktiskt helt tvärtom.

Det gäller även synen på försvaret där Centern till exempel vill gå med i Nato.

Nu tänker jag återkomma till de som tycker en “mittenregering” vore förträffligt.

Jag har en del frågor:

Vilken av dessa politiska områden tänker du dig att Centern då kompromissar bort?

För S kommer hur som helst vara tre, kanske till och med fyra gånger större än C så det är deras politik som kommer dominera. Centern kommer alltså få ge sig på otroligt många områden. 

Ni som är höger och förespråkar en “mittenregering” borde kunna svara på hur detta ska fungera i praktiken. Det handlar nämligen inte bara att säga “vi ska hålla SD utanför”. I det här inlägget har vi redan löst den pucken. Vi har redan en S, C, L och MP- regering. En blågrönröd röra. Sedan då? Vad händer sedan? Hur ska landet styras?

Här är alternativet för Centern:

  • Inga reformer alls på bostadsmarknaden
  • Befintliga eller högre bostadssubventioner
  • Högre skatter på arbete
  • Mer miljarder till arbetsmarknadspolitiska program och Arbetsförmedlingen
  • Acceptera den höjda a-kassan och kanske ännu högre
  • Högre sjukpenining
  • Ingen bortre tidsgräns i sjukförsäkringen
  • Högre skatt på privata sjukvårdsförsäkringar
  • Skatt på ISK
  • Ändrade 3;12-regler
  • Förbud mot vinster
  • Valfriheten inom välfärden försvinner
  • Stärka fackens makt
  • Avdragsrätt för fackföreningsavgifter
  • Kvoterings till bolagsstyrelser
  • Inget Nato
  • Fler myndigheter, inte färre
  • Ingen försäljning av statliga bolag
  • Flygskatt
  • Mer kvotering i föräldraförsäkringen
  • Högre bidrag

Och så vidare.

Det enda Centern är överens om med Socialdemokraterna är höga bensinskatter, vägtullar och annat de kallar “grön skatteväxling”.

Hur mycket “mitten” verkar det här tycker ni?

Och vi kan vända på det. Vad kommer sossarna att acceptera av detta? Nato? Reducera LAS? Sänka skatter på arbete och företagande? Vad har ni tänkt?

Det kokar ner till ett enda svar här – det har aldrig funnits en “mittenregering” av väldigt naturliga anledningar. Och inte ens SD kommer ändra på det. Alliansen går till val ihop av framför allt ett skäl – de är betydligt mer lika än olika.

8 kommentarer
  1. Blocköverskridande regering enligt Löfvén – vi kommer överens med L och C. Om att föra en socialdemokratisk politik. Fråga MP vad de fått ut av att sitta i regering… Kommer C och L behålla sina väljaere 2022 efter att ha medverkat till att höja skatterna med S och kvoterat styrelser, förbjudit vinster i välfärden…

  2. Tack för denna mycket informativa upplysning.
    Jag blir bara mer orolig över den politiska utvecklingen för varje dag.
    Skillnaden, mellan vad politikerna säger och gör kontra vad många medborgare känner, ökar för varje dag. Detta kan leda Sverige helt fel. Jag återger en före detta narkomans kommentar: ” Man trodde att man kunde lösa narkotikaproblemen genom att kasta in mera Velour i systemet. Dessutom öka Velourmaffians antal.”
    Med velour menade han daltande utan riktlinjer på alla områden.

  3. När man kollar S partiprogram ser man att ordet socialism bara förekommer tre gånger. Men det diskuteras aldrig. Är de socialister eller inte undrar man.

  4. Om man frågar en moderat om marknadsekonomi kommer de flesta säga att det är bra men att staten måste styra den. Jag skulle med andra ord dra gränsen mellan socialism och marknadsekonomi genom halva moderaterna. Således. Halva moderaterna och övriga partier är socialistiska.

    Men innan feltänket om socialismen kan rättas till hos Sveriges befolkning måste invandringen lösas. Om inte den frågan löses, dvs. vilken kultur vi ska ha i framtidens Sverige, är det mer eller mindre meningslöst att debattera vilken marknadsfilosofi varje parti har.

    Inget stopp på invandringen innebär en oåterkallelig socialistisk totalitär regim. Resultat: minskat välstånd och hög kriminalitet.

  5. Den här texten är otroligt viktig att föra ut till så många som är möjliga att påverka. Får vi inte en bredare förståelse för hur det politiska systemet och samtalet ser ut idag i Sverige är framtiden dyster.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *