Sosse-matte i vinstdebatten

Vi har en rätt sorglig men samtidigt otroligt underhållande situation i vinstdebatten. Den har aldrig drivits av fakta. Bara känslor. Tyvärr.

Nu när regeringen och den episkt dåliga utredning som Reepalu gjort, och som kommer bli hans legacy då alla kalkon-utredningnar för all tid och framtid kommer benämnas som Reepalu-utredningar, lett till ett politiskt förslag som hade gjort Kim Jong Un nöjd visar socialisterna att de inte ens förstår vad de själva föreslagit. Ni kommer förstå senare i inlägget varför just Kim Jong Un används här.

Här har ni ett axplock från senaste tidens belägg för det påståendet, från LO:s egen ledarsida Aftonbladet och deras God Ton-specialist Anders Lindberg, Andreas Schönström, sossekommunalråd i Malmö och landets kanske mest ohederliga ledarskribent Martin Klepke på LO-tidningen Arbetet. Eller, han är de facto den mest ohederliga. Ingen gräns är för låg. Lindberg framstår som vettig i jämförelse.

Vi börjar med Anders Lindberg och Andreas Schönström. Ingen av dem förstår skillnaden mellan utdelning och vinst. De förstår inte heller att förslaget till “vinsttak” handlar om följande:

7 % plus statslåneräntan (idag 0,6 %), vilket i dagsläget blir 7,6 %.

Denna siffra ska man sedan multiplicera på företagets OPERATIVA KAPITAL. Summan som återstår är vad företaget får göra i vinst. Resten ska en statlig myndighet konfiskera. 

Operativt kapital: totala tillgångar minus finansiella tillgångar minus cash and equivalents minus ej räntebärande skulder.

Så av dessa pengar kan man sedan bevilja sig själv utdelning, om det finns något kvar vilket det givetvis inte finns. Jag ska förklara varför längre ner.

  1. Ja, Anders Lindberg. Jag  kan förklara för dig. Ett företag som antingen gör 0 kr i vinst eller går med förlust varje år har alltså inga pengar i reserv. De får heller sällan lån. Så om något oförutsett händer, ex något går sönder, får man ta av der egna kapitalet på 50 000 kr. Och som du vet så testade Politism detta. Om man inte har 50 000 i eget kapital vid bokslutet går man konkurs. Eller så får ägarna skjuta till pengar, vilket Politism fick av Kommunal. Fattar du nu?

Återigen, regeringens förslag är att inget företag får göra mer i vinst än 7,6 % av det operativa kapitalet. 

Man får alltså INTE göra 7,6 % i vinst, ha 7,6 % i vinstmarginal eller dela ut 7,6 % av vinsten. 

Man får inte göra mer vinst än 7,6 % på det operativa kapitalet och det som blir över måste skickas till en statlig myndighet som granskar alla landets årsredovisningar inom välfärden.

Allt över 7,6 % på det operativa kapitalet konfiskeras av staten.

Martin Klepkes förmåga att sätta sig in i komplicerade problem som dessa visar sig också vara tämligen begränsade men så ställer man inte så höga krav inom LO heller. Varken på personal eller på kompetens. Eller på förmågan att räkna.

Han inleder sin artikel med en redan historisk rubrik och bild kan jag tycka. Det blir inte bättre sedan heller. 

Han försöker vara pedagogisk och ta en elektriker som exempel. Kanske hade det varit lättare om Klepke gjort lite research och faktiskt pratat med en riktig elektriker innan han skrev men han hade väl bråttom i sin tjänst att svärta ner högern med den breda penseln. Han hade ju kunnat ringa fackförbundet Elektrikerna, som ändå är i LO-familjen. Men det gjorde han alltså inte.

För det första illustrerar Klepke direkt att inte heller han förstått att förslaget om vinsttak alltså handlar om VINST, inte utdelning. 

Han hävdar att bara när det gäller förskottsbetalning så får en företagare behålla det som blir över när kostnaderna är betalade. Vilket alltså gäller all sorts företagande, förskottsbetalning eller ej. Det som blir över, om något blir över, när intäkterna betalat kostnaderna är det vi kallar vinst. Intäkter minus kostnader = vinst. Eller förlust.

Men i Martin Klepkes egen definition av marknadsekonomi som han läst i en broschyr från 1986 som LO delade ut eller eventuellt helt sonika hittat på själv Klepke-style, är det bara när det gäller förskott som detta gäller.

Sedan har tydligen just den här elektrikern som affärsidé att bara ta betalt exakt vad kontakterna kostar. Inte en krona mer. Så det är bara om han inte gör det uppdrag han fått betalt för att göra – byta alla trasiga kontakter – som han kan tjäna en hacka. Han får inget över om han gör jobbet som han rekryterats för. Incitamentet att fuska har skolan skapat för att de vill att han ska fuska. Verkar det som. Moahaha liksom. Där fick du.

Jag kan ha fel men jag tror att alla andra elektriker i, tja hela världen faktiskt, tar betalt per timme eller för projektet. I den kostnaden ligger kostnaden för elkontakterna men också kostnaden för hans bil, hans lön, hans hyra och försäkringar etc. Men även en vinstmarginal. Ingen gör ett enda jobb utan att gå plus på jobbet. Plus minus noll räcker liksom ingenstans. Man måste ha vinstmarginal om saker blir dyrare än man trott, ex bilen går sönder eller man blir sjuk. Men Klepkes elektriker gör alltså bara jobb som går plus minus noll och därför kan han inte tjäna pengar om han inte fuskar och låter bli att byta några av uttagen.

Sedan jämför han elektrikern och trasiga uttag med hela välfärdsbranschen. Vet inte om hans liknelse ska tolkas som att han tycker att elever är trasiga uttag som borde lagas. Eller om kunskap är som el?

Hur som helst, här kommer magister Klepke in och vill försäkra sig om att läsaren hänger med: observera att detta är det enda sättet för honom att göra vinst. Det. Enda. 

Han kan inte ta kortare rast, jobba snabbare eller köpa in billigare uttag. Nix. Antar att man måste föreställa sig fler förutsättningar som Klepke inte ger oss och tydligen finns det i hans värld och exempel endast en enda leverantör av uttag. Och en enda elektriker. I hela världen.
Sedan försöker han igen förklara stora saker han inget förstått något av – det enda sättet för välfärdsföretag att  tjäna pengar är på “neddragningar”.

Det är helt omöjligt för företag i välfärdssektorn att ha lika många lärare eller fler som snittet, lika stora klasser eller mindre, samma typ av tjänstemän (kurator, bibliotek etc) men ändå tjäna pengar. Då är det något trasigt eluttag någonstans (läs elev). Att ett företag till exempel kan hitta billigare leverantörer av allt man behöver köpa in, förhandla fram rabatter, lägga ut dyr IT på entreprenad etc är helt otänkbart. Man kan bara göra vinst om man “drar ner”.

Omsorgen Klepke riktar mot alla privata företags rätt att som landstingen köpa in stödstrumpor för 6 000 kronor paret är rörande tycker jag. Alla privata företag måste vara lika ineffektiva i sin organisation som kommunala och exakt lika kassa inköpare. Annars är det något fusk på gång.

Han påstår också tvärsäkert att driva friskola är så “extremt lönsamt”.

Den genomsnittliga rörelsemarginalen var 5 % bland landets alla friskolor perioden 2008-2012. Den genomsnittliga utdelningen var också 5 %. Extremt lönsamt.

För så här ser det ut i verkligheten utanför Klepke, Lindberg och Schönströms fria fantasier – man måste spara den största delen av vinsten som friskola för att ha om något händer. Gör man inte det, om man inte har något i spargrisen när det börjar regna så har man inte råd att laga taket. Alltså sparar man till oförutsedda händelser.

Det måste man enligt det ansvar man har tagit på sig enligt aktiebolagslagen. Även kommunala bolag och verksamheter måste gå med vinst. Ett överskott på minst 3 % per år. Just för att man måste spara ihop till en buffert.

Här kommer en till chock för Klepke och hans kompisar: inte ett enda riskkapitalbolag har delat ut en enda krona av vinsten till utdelning från välfärdsföretag de äger.

Vinstdelning/vinstuttag = aktieutdelning.

Inte en enda krona. Vet ni varför? Det strider mot hela idén att vara riskkapitalbolag. Man riskerar sitt kapital, dvs placerar det i olika bolag. Oftast inte välfärdsföretag faktiskt. Men inte i något bolag tar man utdelning. Man sparar istället allt och återinvesterar i verksamheten. Man har alltså både kassa, dvs kontanter, och använder pengarna för att renovera, köpa nya verksamheter, köpa inventarier etc. För att bolaget ska vara så mycket värt som möjligt när man säljer. Då får man vinsten. Inte från utdelning.

Och återinvestera i verksamheten är ju det socialisterna vill att man ska göra. Eller hur? De borde älska riskkapitalbolag.

Om vi nu ska ta ett exempel som faktiskt gäller vinsttaket kan vi ta ett enskilt friskoleföretag, för de flesta företagen äger en eller några enheter bara.

De äger inte sin skola, nästan inga friskolor äger sina byggnader. De hyr dem. Antingen från ett privat fastighetsföretag eller från kommunernas skolfastighetsbolag, eller direkt av kommunen. Alltså äger de inte byggnader. Fastigheter är en tillgång, som räknas in i det operativa kapitalet.

Vinsttaket gäller alltså operativt kapital. Det är det som är grunden för deras vinst. 

Många bolag, framför allt nystartade har väldigt lite just operativt kapital. Kanske bara de 50 000 kronor i aktiekapital som krävs för tjänsteföretag har sällan höga sådana. Det ingår i sakens natur, de är tjänsteföretag.

Vi kan ta elektrikern.

Han får bara göra 7,6 % i vinst på sitt operativa kapital. Det blir 3 800 kronor. Om han gör en enda krona mer måste han skicka in det överskottet till staten.

Enorm vinst.

Klepkes tidning Arbetet ingår numera i LO Mediehus.

Det blir lättare att förstå Klepkes oförmåga att förstå grundläggande företagsekonomi när man läser att bolaget han jobbar på är så dåliga på att göra överskott att deras underskott krävde att kontrollbalansräkning upprättades för att deras egna kapital var förbrukat.

På svenska – de höll på att gå i konkurs, 

6 kommentarer
  1. Men det är ok att göra vinst på att bygga sjukhus, daghem, skolor och ålderdomshem för att inte tala om asylbranschen.

  2. Helt otroligt vad låg nivå de har på sin argumentation. Men är det verkligen så att riskkapitalbolag inte tagit ut vinst? Nytt för mig även om det inte hade ändrat på din i övrigt pedagogiska genomgång av vinstproblemet. Klart att de vill missförstå när de försvarar nåt sjukt. Bra jobbat!

  3. Om det nu vore så extremt lönsamt att driva skolor borde alla kommunala skolor kunna spara 10-tals miljarder. Offentligt drivna skolor har inget incitament att spara eller efektivisera eftersom det bara är att gå till skattebetalarna och begära mer pengar.

    F.ö. är det väldigt märkligt att LO är så rabiata motståndare till välfärdsföretagen. Hur ska de förklara för alla medlemmar som blir av med jobbet när skolorna och vårdföretagen stänger? Det är inte bara sjuksyrror, det är städare, vaktmästare och lärare. Vad ska de säga till alla medlemmar vars barns skor stänger, eller när deras föräldrar inte har någon alternativ när de är missnöjda med den offentliga vårdgivaren?

  4. och andra sidan ett företag som omsätter 100 miljoner och get 5% avkastning på omsättningen gör en vinst på 5 miljoner kr.

    Insatt kapital 10 miljoner kr
    Vinst 5 miljoner kr/år

    Dvs avkastning på eget kapital blir då 50%. Verksamheten är extremt lönsam.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *