LO köpte lagstifting, igen

Det är bara att gratulera LO till vinsten. Äntligen levererades gåvan de redan betalt för till Socialdemokraterna.

För idag meddelade regeringen att de återinför avdragsrätten för fackavgiften som regeringen Reinfeldt tog bort, för att det givetvis är oroligt att subventionera facket från statens sida. Varför ska medlemsskap i just den föreningen vara avdragsgill?

Jo, för att LO sitter i partiets ledning och Socialdemokraterna har alltid gynnat sig själv först, sedan andra om det finns något kvar.

Varför påstår jag då att LO köpt detta av regeringen?

För att de har det. Man kan kalla det vad det vill men faktum kvarstår att LO ger Socialdemokraterna en massa pengar varje år för att just få dessa politiska gåvor.

I Socialdemokraternas årsredovisning för 2016 kan man se att de drog in 222 miljoner kronor 2016. 36 miljoner kronor var av de okända “spela-på-kredit”-lotteriet Kombispel, som ägs av A-lotterierna som i sin tur ägs av Socialdemokraterna och SSU.

Under Not 3 redovisas Anslag och gåvor. Och där hittar vi LO.

Varje år ger LO och fackförbunden inom LO, de som fortfarande ger pengar, 11,5 miljoner kronor i kontanter till sossarna.

2006 tog Alliansen makten. 2018 införs avdragsrätten igen. Under den här perioden har alltså LO pumpat in 126 500 000 kronor i partiet.

126,5 miljoner kronor av fackmedlemmarnas pengar har gått direkt in på Socialdemokraternas konto. Varje valår brukar dessutom LO ge sossarna extra stöd.

Valår brukar LO gå ut officiellt med sin valbudget, som givetvis är en betydligt mindre siffra än den verkliga eftersom den inte inkluderar alla arbetsinsatser från förtroendevalda, ombudsmän och nationalekonomer som producerar rapporter utan bara inkluderar direkta valkostnader. Den ligger ofta på minst 30 miljoner kronor.

2010 och 2014 års valbudgetar ska alltså också in i prislappen.

Summan LO betalat för att få tillbaka avdragsrätten för fackavgiften är:

 

5 kommentarer
  1. Varför inte ta bort alla statliga o kommunala bidrag till föreningar. Låt medlemmarna betala direkt till föreningen och inför ett skatteavdrag för individen. På det sättet rensar vi ut oseriösa föreningar som enbart har som verksamhet att dra in offentliga medel. Dessutom kommer ju detta att gynna föreningar som arbetar seriöst med en verksamhet som människor uppskattar att gynnas genom att vi betalar direkt till föreningen. OCH jag slipper betala för föreningar som inte står i paritet med mina värderingar via skattemedel. DVS låt människor betala för den fritidsverksamhet som de vill ha och komplettera detta med efterskolan verksamheter av olika sorter på skolorna.

  2. Att ledande företrädare för Sveriges socialdemokratiska arbetarparti inte sällan har ett problematiskt förhållningssätt till lag och rätt är på intet sätt ett nytt fenomen. Lidbomeri – ett synsätt innebärande att juridik inte får stå i vägen för politik – har av socialistiska och semisocialistiska regeringar under åtskilliga decennier tillåtits att svårt erodera rättssäkerheten i vårt land.

    I stater där man vinnlägger sig om att vårda och värna rättsstatens principer och det demokratiska styrelseskicket är – till skillnad från i Sverige – inte rättssystemet ställt under regeringen (Domstolsverket, Domarnämnden och Åklagarmyndigheten). För att säkerställa grundlagens mänskliga rättigheter – medborgarnas likhet inför lagen – utgör en författningsdomstol en grundläggande demokratisk institution. Olika initiativ till att inrättan en oberoende sådan [Nej, vi har ingen i Sverige!] har konsekvent motarbetats av socialistiska och marxistiska parlamentariker.

    Den polska regeringen står mitt i en process att förändra sitt rättssystem till att bli mer likt det svenska – d.v.s. ett politiserat rättssystem. Författningsdomstolen avses förvisso att behållas, men dess oberoende och makt i förhållande till regeringen reduceras. Detta under högljudda protester från EU och Sverige [sic!].

    Den befängda praxis som uppenbarligen råder vid Regeringskansliet att S-märkta myndighetschefer och generaldirektörer i politiska syften, utan särskilt bemyndigande från regeringen, tillåts/uppmanas att fatta beslut om undantag från förordningar är bara en logisk konsekvens av den socialistiska rättskulturens utveckling mot rättsstatens slutliga sammanbrott.

    By the way; Maria Ågrens sak har inte prövats i domstol. Åklagarmyndighetens riksenhet för säkerhetsmål beslutade i stället att tilldela henne ett strafföreläggande – ett beslut helt i linje med regeringen Löfvens mörkläggningsstrategi…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *