Aktivisterna styr bostadsdebatten

Vi har inte bara bostadsbrist, vi har ett allt mer akut renoveringsbehov av miljonprogrammen. 

Enligt Boverket har hela miljonprogrammet stort behov av teknisk upprustning och energieffektivisering, där stambyten, ny ventilation, el, fastader, fönster och balkonger ingår.

Akut behov har 350 000 lägenheter i Sverige.

Men renoveringarna dröjer, försenas eller senareläggs. För att det pågår ett organiserat motstånd mot att renovera hyresrätter. 

Som jag berättat i tidigare inlägg drivs den debatten i huvudsak via ett antal mycket engagerade aktivister som många av dem har bakgrund i den autonoma vänstern samt några enstaka aktivist-forskare som lyckats få stora forskningsanslag för att skaffa argument i debatten.

Men de har mäktiga vänner.

Till exempel sittande regering som med sina mycket nära band till Hyresgästföreningen nu genom den utredning som inofficiellt kallats Reepalu-utredningen för bostäder vill göra det ännu svårare för de som äger fastigheterna att renovera.

Aktivisterna som styr debatten vill att hyresgäster ska kunna stoppa nödvändiga renoveringar eller få noll kronor i hyreshöjning.

Inget av alternativen är över huvudtaget vettiga men argumentationen är klassisk vänsterlogik.

Sara Westin, en av aktivistforskarna inom bostäder, har med framgång lyckats lansera sin egen översättning av ordet ”renovräkning” att symbolisera alla typer av hyreshöjningar efter renovering. Ett hyfsat ohederligt ord tycker jag för det är ingen som vräks. Hyresgästen har otroligt stark ställning i Sverige, tack vare just Socialdemokraternas långa maktinnehav i kombination med nära relationer med Hyresgästföreningen.

Men ”renovräkning” figurerar regelbundet i media. Nu är i och för sig Aftonbladet partiorganet för just Socialdemokraterna så de får väl anses som en del av PR-apparaten. Men även i SVT, SR och Mitti har begreppet använts. För att ta några.

Och utan att ens i en mening problematisera begreppet. Det är ganska dålig journalistik tycker jag. Den ska vara just problematiserande, inte ta PR-begrepp rakt av en aktivists hemsida.

Det finns en uppsjö med olika organisationer som jobbar med just hyresrätten och det är de som bland annat organiserar boendeprotester ihop med Hyresgästföreningen i området så fort ett bostadsbolag vill renovera nerslitna miljonprogramslägenheter.

Lidingö till exempel. 

Där ville Tagehus renovera husen från 1958. Men givetvis protesterade en mindre grupp hyresgäster och ärendet hamnade i Hyresnämnden. Så blir det alltid när någon hyresgäst inte går med på renovering.

Normalt underhåll ingår i hyran men när man måste göra stora renoveringar som att byta stammar, ventilation och fasader, måste de som äger fastigheten bevara värdet på sin investering genom att höja standarden. Annars förstörs ju investeringen på sikt.

Alla som äger fastigheter ser till att både löpande underhålla och då och då uppgradera standarden för att huset eller bostadsrätten ska kunna säljas i framtiden. Det är inte lyxrenovering att riva ett nerslitet kök från 1958 och byta till ett med normal standard av idag utan att för den skull göra en ”lyxrenovering”. Att fastighetsägare en gång vart kanske 40:e år byter kök i en lägenhet kan man inte med bästa välmening kalla lyx. Men renoveringar kostar och givetvis ska den som får nyttja lägenheten vara med och betala, något annat är det som är orättvist. Man betalar vad man nyttjar.

I Rinkeby kom också protesterna som ett brev på posten. 

Köken måste bytas ut för att stammarna sitter där. Inga konstigheter.

I Majorna i Göteborg protesterar man också just åt den typen av renoveringar som krävs för att husen inte bokstavligen ska falla isär.

I Frölunda i Göteborg protesterade man också.

I Bredäng utanför Stockholm drogs också protester bland boende direkt igång, orkestrerade av Hyresgästföreningen.

”Vi har haft problem med vattenskador. Stammarna och badrummen är över 50 år gamla och det finns inget tätskikt”.

Även i Västerås har boendeprotesterna dragit igång på grund av just stambyten av dåliga stammar som orsakat vattenskador. Två stycken hyresgäster stoppade där tillfälligt renoveringsplanerna genom att inte acceptera dem.

I Valla i Årsta organiserades boendeprotesterna just av boendeaktivister från autonoma vänstern och de använde sina vanliga metoder – ockupation.

Även i Husby protesterade folk direkt när de slitna husen skulle renoveras.

Och som i Årsta användes den klassiska vänstermetoden ockupation för att visa sitt missnöje.

I Husby skyllde man till och med bilbränderna på renoveringarna…..

Så här håller det på.

Vi har ett miljonprogram som är i akut behov av nödvändiga renoveringar för att husen inte ska ramla ihop. Som boendeaktivister i allians med Hyresgästföreningen organiserar och som i sin tur har nära band till Socialdemokraterna. De tillsatte en utredning ledd av bostadshatarna Miljöpartiet som kom fram till att hyresgäster ska få ännu större makt att stoppa bland annat akuta renoveringar.

Gå inte på snacket om lyxrenoveringar. Hur kan det vara lyx att byta stammar så att inte husen får vattenskador? Varför ska inte en fastighetsägare uppdatera sin egendom till 2017 års standard när renoveringen, som är kostsam och riskfylld väl görs? Ingen som äger en lägenhet eller ett litet hus, till exempel en sommarstuga, skulle komma på tanken att inte byta till aktuell standard när man väl renoverar.

På debatten i media och bland vänsterpolitiker låter det som om jacuzzi och Carrera-marmor sätts in i alla miljonprogrammen när det i själva verket handlar om ventilation, byta stammar, uppgradera 50-talskök till 2017 års standard för eftersom många stammar sitter i själva köken och badrummen, byter man även slitna sådana.

Jag förstår att det är jobbigt och kan innebära problem att få höjd hyra men det ingår i att bo att ibland måste man renovera en fastighet för att den ska kunna fortsätta fungera och inte ramla ihop. Det går inte att komma runt det problemet att hyrorna måste höjas efter en renovering. De allra flesta hyresgäster förstår också detta och tycker att det är bra att lägenheterna renoveras.

Ett annat problem i just miljonprogrammen är att där bor många som fått uppehållstillstånd och den allt ökande trångboddheten som accelererats under hela 2000-talet sliter ner lägenheterna fortare. Ett problem som inte kommer försvinna utan tillta i och med de stora flyktingvågorna som kommer på senare tid.

För mig är allt detta obegripligt kontraproduktivt.

Jag förstår att de som bor i hyresrätter vill bestämma om sina bostäder de hyr. Men att bo oavsett boendeform ingår underhåll och renoveringar och äger du inte själv har du överlåtit såväl risk som jobb åt dem. De som äger hus eller lägenheter får själva bekosta löpande underhåll och större renoveringar och de kan dessutom uppstå utan någon som helst varsel.

Som att varmvattenberedaren går sönder.

Eller varmluftspumpen. Då får du hosta upp cirka 30 000 kronor minst omedelbart om din familj ska ha vatten eller värme.

Här finns inga rättigheter till boendemöten och protester och sedan kräva en varmvattenberedare gratis för att du vägrar acceptera att hyran går upp. Antingen tar du sparade pengar eller så tvingas du låna, vilket i sig kostar pengar i form av räntor.

Eller en vattenskada som uppstår, till exempel för att den som ägde bostadsrätten före dig anlitade dåliga hantverkare. Då är det bara för dig att fixa fram de 100 000 kronor minst det kostar att riva och fuktsanera ett badrum och sedan bygga upp det igen. Försäkringen täcker inte det.

Jag upprepar här: det ingår oavsett boendeform att lägga undan pengar för renoveringskostnader. Antingen du äger bostaden eller hyr den. Det senare innebär att man får räkna med att betala högre hyra och i gengäld slippa stå med risken för renoveringen själv.

Det är mycket snack om att det skulle vara orättvist att bo i hyresrätt. Själv ser jag en massa rättighetsivrare utan några skyldigheter. Och som understöds av mäktiga politiker så att akuta renoveringar på 350 000 bostäder sinkas.

På vilket sätt får vi bättre och fler bostäder på det här sättet?

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!