Konsumentfrågor – en annan facklig bastion

Om jag säger konsumentfrågor, vad tänker ni på då?

Förmodligen Konsumentverket och kommunala konsumentvägledare. Kanske också tidningen “Råd och Rön”, Konsumentverkets tidning. Fast det var deras tidning. Mellan 1958 och 2006. Men nu ägs den av en förening som heter Sveriges Konsumenter.

Sveriges Konsumenter är alltså inte en myndighet utan en förening som i sin tur ägs av ett gäng medlemmar. Ni kan se vilka på bilden nedan.

Och som många gånger när man lyfter på stenar i mitt jobb kryper LO och sossar ut. För PRO, LO, ABF, Unga Örnar och HGF är just det.

Även om de sistnämnda officiellt lämnat arbetarrörelsen så är de värderingsmässigt och även personkopplingsmässigt i allra högsta grad en aktiv del av rörelsen.

 

De skriver på sin hemsida att de jobbar för ALLA konsumenter.

Men deras perspektiv och värderingar styrs av medlemmarnas och deras värderingar känner vi ju till. LO:s definition av rättvisa arbetsvillkor till exempel, vilka de använder Fairtrade till att driva som de äger ihop med Svenska Kyrkan.

För alla de konsumentföreningar jag hittat och det är ett gäng för när vankas bidragsförsörjning är det många som är framme med mössan, har det gemensamt: det är en helig allians mellan LO, Svenska kyrkan och Naturskyddsföreningen, som har sina fingrar i många syltburkar i samhället. Många fler än folk förstår.

Sveriges Konsumenter är i sin tur delägare i Fair Finance, ni hör nog på namnet vart det barkar där och vad deras idé är – ett Faritrade för finansvärlden kan man säga.

Allt som rör konsumentfrågor och som inte är myndigheter verkar vara en helig allians mellan miljöaktivister, 68-vänstern även kallad Svenska Kyrkan och olika varianter av sossar.

Hur finansieras då Sveriges Konsumenter, som har alla dessa medlemmar?

Skatt, så klart. Från SIDA till exempel. Bland annat har de ett projekt som heter Fair Finance. Faktum är att detta bara en av många konsumentföreningar som finns och som har samma aktörer men jag inleder med dem.

Om man då kollar på Fair Finance,  där man då driver frågan att banker och pensionsfonder ska överge idén om maximal avkastning för kunderna för att istället “investera etiskt” vilket enligt deras definition av inga företag som de tycker är dåliga för miljön, till exempel.

De granskar alltså banker, mäter dem efter sina egna värderingar och försöker sedan påverka konsumenter att byta bank.

Vilka ligger då i sin tur bakom Fair Finance, mer än Sveriges Konsumenter?

Diakonia, vilket är Svenska Kyrkan, Amnesty, Naturskyddsföreningen och Fair Action.  De finansieras helt av SIDA som det verkar. 

Viktigt att poängtera att deras version av vad som är “fair finance” givetvis styrs av deras medlemmarnas åsikter om detta. Och Naturskyddsföreningens och Fairtrade-ägarna Svenska Kyrkans åsikter om dessa vet vi alltså på förhand. Det är inte något som helst objektivt här utan ren opinionsbildning.

Två av två föreningar inom konsumentbranschen är alltså röd/grön/kyrklig röra.

Vad är då Fair Action? Man kan nästan gissa. 

Även denna förening använder granskningen som metod.

Fair Action verkar inte ägas av föreningar men de har ett “nätverk”.  Här dyker alltså Fair Finance upp igen. Fair Action är medlemmar i Fair Finance, och Fair Finance är en del av deras “nätverk” ihop med organisationer jag inte hört talas om tidigare: SwedWatch, Changer your shoes och Schyst resande.

 

Hur finansieras då Fair Action?

Med skattebidrag of course. Om man läser i deras årsredovisning för 2016 kan man se att flera miljoner kronor i reda bidrag från skatt går ner i deras fickor. Bidrag från Konsumentverket, SIDA och Forum Syd framför allt. De har även lyckats få EU-bidrag. Union to Union är en internationell facklig organisation.

I styrelsen för Fair Action hittar vi…..miljöaktivister och folk från LO. Såklart.

Där sitter till exempel Jenny Johansson som även jobbar för Medveten Konsumtion. Ordföranden Cecilia Nässman har jobbat för Fairtrade. Daniella Nenander har jobbar med asylfrågor för ABF. Sofia Sjöberg jobbar för Svenska Kyrkan. Irja Sundin har jobbat för Fair trade forum och Fair trade Återförsäljarna. Sofia Stenfeldt jobbar för fackförbundet Handels.

Fair Action fick Sveriges Konsumenters eget pris Blåslampan 2014. De fick priserna för att de tycker samma sak som Sveriges Konsumenters ägare, dvs LO, gissar jag är en mer korrekt motivering.

Nu är alltså tre av tre möjliga “konsumentföreningar” föreningar som ägs och drivs av samma organisationer. Vi letar vidare, och hittar de som är med i Fair Actions nätverk.

SwedWatch till exempel.

Och vilka hittar vi här om inte exakt samma föreningar igen?

SwedWatch ägs alltså också av Svenska Kyrkan, Naturskyddsföreningen och Fair Action men även Forum Syd-finansierade Latinamerikagrupperna och Afrikagrupperna.

En sak är intressant i bidragsentreprenörsvärlden. Att de alla använder meningen “partipolitisk obunden”. Vilket ska ge intryck att de är opolitiska men detta är bara en bra förpackning. För partipolitiska betyder just bara det. De är inte del av ett parti. Men de är ändå politiska. När man läser tänker man i sitt huvud “opolitiska” men det är inte det som står. Det står partipolitiskt obundna.

Inga av föreningarna som äger vare sig SwedWatch eller någon annan “konsument”-förening är opolitiska. De är i själva verket mycket politiska.

De beskriver sin verksamhet “att granska och påverka företag samt informera konsumenter om svenska företags fotavtryck i verksamhetsländerna. Granskningarna resulterar i rapporter, filmer och föreläsningar“.

Sedan kommer det politiska in:

Arbetet och planeringen av vilka granskningar som ska göras sker i samverkan med våra medlemsorganisationer Svenska kyrkan, Naturskyddsföreningen, Fair Action (f.d. Fair Trade Center), Latinamerikagrupperna, Afrikagrupperna och Diakonia. Medlemsorganisationernas representanter utgör Swedwatchs styrelse”

Hur kommer pengarna in då?

Ni vet redan. Från skatt.

Av de 8,6 miljoner kronor de drar runt enligt årsredovisningen 2016 kommer 8 miljoner kronor från SIDA. Till “granskningar” som alltså är beställningsjobb från de högst politiska föreningarna som äger SwedWatch men som vi skattebetalare får nöjet att betala.

Börjar det bli rörigt? Jag kommer sammanfatta allt längst ner men viktigast är att fyra av fyra föreningar inom konsumentfrågor är nu bevisligen samma gäng.

Schyst resande är också del av Fair Actions nätverk. Man kan ana av namnet redan vilka som äger dem.

Facket. Såklart. I allians med Svenska Kyrkan, igen, och IOGT-NTO som dyker upp som gubben i lådan. 

Den sista medlemmen i Fair Actions närverk är deras eget projekt, men i den här världen håller de på att ange sig själv som medlemmar överallt så inga konstigheter. Allt för att verka vara större än de är.

Change your shoes är nämligen just ett projekt som Fair Action driver.

En annan förening som dök upp som medlemmar i Svenska Konsumenter är Medveten Konsumtion.

Medveten Konsumtion har styrelseledamöter med följande bakgrund: biståndshandläggare SIDA, Miljöpartiet/WWF/Naturskyddsföreningen, Svanen, Naturskyddsföreningen, Miljöpartiet/Konsumentverket.

Men störst av alla inom konsumentbranschen är alltså den privata ideella föreningen Sveriges Konsumenter, som bara med sitt namn antyder att de snarare är någon officiell del av Sverige än en privat förening. Och denna förening driver anrika tidningen “Råd & Rön”.

Denna förening gav alltså sitt eget pris till Fair Action 2014. Tidigare pristagare är Isabella Lövin, Rättvisemärkt (dvs Fairtrade) och Konsumentföreningen i Stockholm, som är en del av KF som i sin tur ju är en del av arbetarrörelsen.

Hur objektiva är då Sveriges Konsumenter?

Som man kan förvänta sig. Inte alls. De har till exempel skrivit debattartikel tillsammans med en av ägarna Hyresgästföreningen för att hjälpa dem driva sin opinion om hyresrätten.

 

De driver också opinion om skatt, specifikt “skatteflyktingar“, som de i artikeln “hotar välfärden”. Vad nu detta specifik har med konsumentpolitik att göra. Men det behövs ju inte eftersom Sveriges Konsumenter är “partipolitiskt obunden”. Att de sedan ägs, drivs och därmed också driver klassiska vänsterfrågor som LO och miljörörelsen gör är bara naturligt..

Råd och Rön kan man tro är en ren konsumenttidning som testar produkter och ger poäng. Som Konsumentverket gjorde.

Men de ägs som sagt sedan 2006 av arbetarrörelsen i huvudsak, eftersom det är arbetarrörelsen som i huvudsak äger Sveriges Konsumenter. Där dyker det därför upp en “granskning” av hur sportkläder tillverkas där påståenden utan belägg om arbetsförhållandena i sportklädesfabriker.

Som av en slump är det bland annat just detta SwedWatch sysslar med – granskar fabriker i Kambodja. Nu är långt ifrån allt på Råd och Rön politiskt, faktiskt hittade jag även en väldigt balanserad artikel om ekomat. Men artikeln om sportkläder visar inte alls samma objektivitet utan känns som copy paste från vilken rapport från ägarna till Sveriges Konsumenter som helst.

Man ska inte luras att tro att Sveriges Konsumenter är neutrala, att de på något sätt är en förlängning eller en del av Konsumentverket. De är en förening som ägs av arbetarrörelsen i huvudsak och som ägnar sig åt opinionsbildning.

Men jag kan ruttna på den här medvetna glidningen att en massa organisationer, som Naturskyddsföreningen är experter på, smyga runt och outtalat påskina det. Deras status sanktioneras också av politikerna. Tyvärr.

Konsumentverket heter myndigheten. Därifrån kommer givetvis en massa pengar till dessa olika grader vänsterorganisationer som driver opinion för “rättvisa löner” och annat deras ägare definierat åt dem. Allt är Fairtrade fast med annat namn egentligen.

Enligt Konsumentverkets årsredovisning delades följande bidrag ut 2016:

 

Mest får alltså den av arbetarrörelsen styrda Sveriges Konsumenter som enligt Konsumentverket “arbetar för konsumenternas bästa”. När det borde vara “de arbetar för sitt eget och sina ägares bästa”. Så fungerar nämligen opinionsbildning, vilket är det Sveriges Konsuments sysslar med och inget annat. De säljer en uppfattning och denna uppfattning styrs av vem som äger eller vem som betalar.

Om jag ska sammanfatta åt er har vi alltså den största organisationen Sveriges Konsumenter, som har medlemmar som till största del är LO och sossar inklusive Hyresgästföreningen. Där ingår även den lilla föreningen Medveten Konsumtion, vars styrelseledamöter nästan samtliga kommer från miljörörelsen på något sätt, med Naturskyddsföreningen och Miljöpartiet i topp.

Ett projekt som Sveriges Konsumenter äger är Fair Finance, som i sin tur finansieras av SIDA men de som ligger bakom är även Amnesty, Diakonia, Naturskyddsföreningen och Fair Action.

Fair Action i sin tur fick incestuöst nog Sveriges Konsumenters pris Blåslampan 2014. I deras styrelse hittar man TCO,  ABF Stockholm, Medveten Konsumtion, Fairtrade etc. I Fair Actions så kallade nätverk hittar man i sin tur SwedWatch, Change your shoes och Schyst resande. Budget: drygt 3 miljoner kronor per år.

Schyst resande ägs av Fair Action, Hotell och Restaurangfacket HRF, Svenska Kyrkan, IOGT-NTO, Unionen och Union to Union.

SwedWatch ägs också av Svenska Kyrkan, Diakonia och Fair Action, Naturskyddsföreningen men också av Latinamerikagrupperna och Afrikagrupperna. Budget; 8,6 miljoner kronor.

Fairtrade har jag skrivit mycket om och de ägs av LO och Svenska Kyrkan. De får också bidrag av bland annat Konsumentverket.

Under varje sten man lyfter på inom “konsumentbranschen” ligger det olika typer av miljöaktivister ihop med sossar och facket i gemensam säng byggd av skattebetalarnas pengar. 

Allt dessa föreningar gör är bilda opinion. Som jag gör. Skillnaden är att jag inte försöker lajva myndighet eller lever på skattebetalares surt förvärvade pengar. LO, Svenska Kyrkan och Naturskyddsföreningen tycker jag kan betala sin egen opinionsbildning.

11 kommentarer
  1. Utmärkt, Rebecca Weidmo Uvell!

    Det mesta av detta du lyckats ta reda på hade jag ingen aning om.

    En sak slår mig. Om/När du hinner, tag då en titt på EU:s olika projektstöd och bidrag till framför allt jordbruket (inte bara här i Sverige).

    Jag drar mig till minnes ett projekt som erhöll EU-stöd ity att man ville undersöka om det kanske kunde räcka med att pytsa ut ärtor över marken utan att samtidigt täcka över dem med mylla.

    Man behöver inte vara någon Einstein för att ana, att det projektet slutade i totalt fiasko. Bland annat hade man tydligen glömt att berätta för fåglarna i trakten, att dessa inte skulle störa projektet genom att äta upp utsädet.

    Andra spännande detaljer om EU:s projektstöd finner du i denna länk:
    //www.svd.se/eu-pengar-fortfarande-svara-att-kontrollera .

    Det är ingalunda ägnat att förvåna att EU-bidrag dyker upp även i din redovisning här i ditt nya blogginlägg, Rebecca Weidmo Uvell. De grupper, föreningar och organisationer som du skriver om är rent ut sagt ena jävlar på att rycka i de olika bidragsflödestrådar som finns tillgängliga.

    Politiker och religiösa – vad de inte känner till om hur man kan finansiera sina verksamheter med skattemedel eller dylikt är inte värt att veta.

  2. Bottom line…. hur mycket kostar denna cirkus skattebetalarna? Hur många sjuksyrror kan dessa pengar bekosta?
    Om bidragen till “konsumentföreningar”, naturskyddsföreningen och samlingen av islamistiska föreningar adderas. Vad pratar vi om? Miljarder? Varför driver inte Alliansen denna fråga? Jag skulle till o med acceptera att de gjorde upp med SD om att strypa kranen.

  3. Finns det ett släktträd för LO:s alla innehav? Och kyrkans? Skulle vara intressant att se och lättare för mindre insatta att se hur det (eller de, kanske) hänger ihop …

  4. Glöm inte att Sveriges Konsumenter även genom KonsumentCentrum säljer konsumentvägledning till kommuner, se //www.sverigeskonsumenter.se/om-oss/konsumentvagledning/
    I dagsläget är det sju stadsdelar i Stockholms stad, Falköping och Upplands-Bro. Kommunerna lägger alltså skattepengar till arbetarrörelsen för att lobba vänsterpolitik till konsumenter och näringsidkare. Men det är klart, sossar är benägna att sponsra de sina. Som gökungar sig bör.

    Det räcker inte där. Enligt //www.sverigeskonsumenter.se/om-oss/hur-vi-arbetar/har-representerar-vi-konsumenterna/
    finns Sveriges Konsumenter representerade på rätt så många platser och då främst myndigheter (jag har saxat bort sådant som inte är svenskt eller EU-anknutet. Det sistnämnda brukar det f.ö. finnas anknytning till RK och därför tog jag inte bort dessa.):

    -Allmänna Reklamationsnämnden
    -Allmänna Reklamationsnämndens Insynsråd
    -DG SANCOs expertgrupp miljöpåståenden (inom -EU-kommissionens generaldirektorat för hälso- och konsumentfrågor)
    -ECCG, EU-kommissionens rådgivande grupp i konsumentfrågor
    -Jordbruksverkets råd för konsumentfrågor
    -Kemikalieinspektionens insynsråd
    -Konsument Europas referensgrupp
    -Konsumentverkets funktionshindersråd
    -Konsumentverkets insynsråd
    -Livsmedelsverkets samverkansgrupp för intressenter i livsmedelskedjan
    -Livsmedelsverkets samverkansgrupp för konsumentfrågor
    -Naturvårdsverkets arbetsgrupp för hållbar konsumtion
    -Regeringens integritetskommitté
    -Regeringens samordningsråd för konsumentupplysningstjänsten Hallå Konsument
    -Resegarantinämnden
    -SWEDACs marknadskontrollråd (en statlig myndighet som ansvarar för ackreditering och kontroll enligt lagen om teknisk kontroll)
    -Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets Dialogforum
    -Tillväxtverkets centrala samordningsforum

    Sveriges Konsumenter har också en rad uppdrag inom standardisering som handlar om framtagandet av säkra standarder för förpackningar, ergonomi, möbler, leksaker, barnartiklar, textil, livsmedel, socialt ansvarstagande, nanoteknik, tillgänglighet, estetisk kirurgi, skönhetstjänster, pensionstermer, kvalitet i äldreboende och mycket mer.

    För varje uppdrag, som referensgrupper och insynsråd, får man, enligt min uppfattning, tämligen feta arvoden. Jag har sett flera gånger, när det är dags för en upphandling (av exempelvis konsumentvägledning), hur bra de är på att leta fel hos konkurrenter där de själva sitter i diverse råd, ifrågasätta och närmast misskreditera tjänstemän, antagligen för att sedan slå sig i bröstet för hur duktiga och kompetenta man själva är. Det är enligt min mening ett väldigt illojalt beteende mot en “konkurrent” vars insynsråd m.m. man sitter med i och därmed påverkar verksamheten. Det är oetiskt, en jävssituation och man borde redan där diskvalificeras för en eventuell upphandling eller andra uppdrag.
    För det enda det handlar om är att mjölka stat och kommun på skattepengar för att vänsterlobba och sprida propaganda, få arvoden för att delta i diverse insynsråd m.m. samtidigt som man är illojal, men det är ju klart, vänsterorganisationer vill ju helst ha monopol på “sanningen”.
    Det kan månne låta som grova anklagelser, men vet man bara vad man ska leta efter är det inte svårt att hitta konversationer från den här ondskans axis där man angriper, terroriserar och misskrediterar enskilda tjänstemän på ett sätt som endast kan vara till för att sedan visa hur duktig man är. Detta kan så klart begäras ut av alla som är intresserade.
    Så stort tack för att du lyfter upp SK till slut, även om du bara skrapat på ytan… Fernissan är tyvärr tämligen orörd än.

  5. Socialdemokratin har skapat en “djup stat” som lever, mår bra och levererar. Av alla saker regeringen Reinfeldt missade att göra är icke-aktiviteten kring denna djupa stat nog det största misstaget.

  6. Aj fasen … har säkert prenumererat på Råd o Rön i 30+ år och hade inte en aning om att Konsumentverket lämnat över ansvaret. Det är nog helt klart möjligt att man tar upp mer om arbetare utomlands, hur situationen kan vara. Egentligen inget fel i det … men jo, att det inte är renodlat Konsumentverket (vilket vi ju sett inte precis betyder icke-aktivism, det har vi ju sett igen mycket nyligt i ett visst institut) är ett rejält minus i kanten.

  7. Jag är tacksam att du lyfter och påvisar alla dessa spörsmål som jag intuitivt känt i alla år. Det är Sveriges speciella form av korruption. Dessutom kontamineras frågor genom dessa glidningar så dom förstör möjligheterna att åtgärda missförhållanden. Korkat!

  8. SD och M har snart majoritet i fackförbund (betalare). Dags att ta över?? Och varje krona som satsas på vänsterpress och vänsterorganisationer ska nu i stället gå till medlemmarna.

  9. De bidragsentreprenöriella

    Man kan tydligen eska bidrag även från Konsumentverket. Måste alla statliga myndigheter läcka skattemedel till organisationsstöd? Hur patetiskt är det inte
    att understödja redan kapitalstarka organisationer som LO och Svenska Kyrkan.
    Vore intressant att få en siffra på hur många arbetstimmar som förslösas på
    svenska myndigheter enbart på handläggning av menlösa organisationsstöd.
    Vad Uvell också tydliggör är att de bidragsentreprenöriella utgör nätverk av
    policyaktivister vilka kliar varandra på ryggen. Genom vänskapkorruption och
    politiskt tillsatta myndighetschefer kan man tala om organisatorisk korruption.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *