Viralgranskaren hörde av sig

 

Idag på väg till ett lunchmöte fick jag plötsligt ett sms. Jag hade haft telefonen på Stör ej hela förmiddagen för att jag behövde jobba ostört. Jag svarar dessutom aldrig i telefonen för okända nummer på grund av otrevliga samtal eller, som de flesta är, trevliga men långa samtal från läsare och andra. Jag har tyvärr inte tid att prata i telefonen om det inte är jätteviktigt, som från min farmor.

Sannolikheten att de på Metro och Viralgranskaren vill granska något jag skrivit har ökat i takt med att bloggens storlek och räckvidd ökar så jag blev inte förvånad egentligen. Slöj-historien blev viral. De gör bara sitt jobb och därför är det heller inte intressant vad personen heter som hörde av sig därför har jag maskat det.

För här dök det upp ett perfekt tillfälle att i realtid demonstrera det jag har skrivit en hel bok om och som kommer i augusti – sociala mediers betydelse i det nya medielandskapet. 

Boken heter “Nätsmart – en guide till påverkan genom sociala medier” och kommer på Lava Förlag i augusti.

Traditionell media, här representerad av Metro, vill via sin Viralgranskare, ställa frågor till mig för ett eventuellt eget “avslöjande” på sin plattform. Viralgranskaren är visserligen ett bra initiativ tycker jag vad gäller att sätta fokus på falska nyheter och gör en bra jobb där. Men de är också en del av traditionell media och deras huvudsakliga jobb är att dra trafik och därmed intäkter till sin arbetsgivare – tidningen Metro. Det ligger inget altruistiskt motiv bakom utan Viralgranskaren är en del av tidningen. Viralgranskaren finns med i min kommande bok som just ett bra exempel på att sätta fokus på källkritik, bland annat deras samarbete med IIS.

Inläggen de ställer frågor om gäller “SAS-debatten är förklädd aktivism” och “Nya offensiven från muslimska aktivister”

Journalisten insisterade på en telefonintervju men jag gör inte sådana. Det blir sällan bra för de har övertaget där. De är proffs på sitt jobb och de kan därför de tekniker som krävs för att få ut det de vill. Tystnad och överrumpling till exempel och det är därför lätt att antingen pladdra på för att det blir tyst eller att bli paff. Ju mindre förberedd andra änden på luren är desto lättare för journalisten i det läget. Det är därför journalister ogärna vill specificera sitt ärende innan de ringer till exempel, så att mottagaren har mindre möjlighet att förbereda sig.

Inga konstigheter alls och de gör som sagt bara sitt jobb. Så hade jag också gjort. Om jag vore journalist. Men nu är jag inte det utan opinionsbildare. Jag driver heller ingen tidning utan en åsiktsblogg.

Och jag behöver inte media för att besvara de frågor de bygger sitt case på.

Jag kan publicera och bemöta kritiken på min egen plattform. Detta är det nya medielandskapet.

Där media inte längre har kontrollen över skeenden som detta. Jag besvarar gärna frågor och det kommer jag att göra. Jag fick frågorna på mail efter att ha insisterat. Ingen har skyldighet att svara på medias frågor, även om de vill göra intrycket av det. Man väljer själv. Men jag är gärna transparent och jag har inga problem att bemöta deras kritik,

Men jag gör det på min egen plattform. Varför ska jag ge bort tolkningsföreträde och dessutom trafik till Metro? Den ynnesten hade inte de gett mig. Så Viralgranskaren och Metro ska absolut inte ta detta personligt. It’s business 🙂

 

 

  1. Vi har inte kunnat hitta belägg för att Alhassani skulle ha gått med i Rätten till våra kroppar innan SAS-intervjun. 
  2. Har du hittat några nya belägg för att Alhassani skulle hållit på med aktivism innan detta?

Inte jag heller, som svar på fråga 1.

Nej, är svaret på fråga 2.

Jag har heller inte påstått att hon gått med i gruppen vid någon särskild tidpunkt eftersom jag inte har hittat belägg för när exakt just hon gick med. Om Viralgranskaren kan visa belägg för när just Alhassani gick med eller någon annan skulle jag gärna se det för Facebook visar inte när enskilda individer går med i Facebook-grupper vad jag vet. Det visas bara på individens eget användarkonto, eller kanske inte ens där. Synd nog för jag skulle gärna, som opinionsbildare, givetvis kunna få information när personer gick med i grupper på Facebook.

Det står också ordagrannt i mitt inlägg att jag inte hittat belägg för att Alhassani tidigare varit aktiv i någon slöjdebatt eller organisation men att hon bevisligen är det nu. 

 

 

Längre ner i samma inlägg skriver jag igen att hon är aktiv i den rörelsen (Rätten till våra kroppar). Inte påståenden om tidpunkt utan i presens bara, eftersom det är den fakta som går att verifiera. Hon är aktiv just nu. Det tror jag också jag och Viralgranskaren ändå är överens om.

3. Alhassani går inte medieaktivism. Har du några kommentarer på det?

 

 

Min kommentar på fråga till: nej. För jag har aldrig hävdat det.

I första stycket längre upp står det:

För aktiviteten är ett klockrent exempel på vad som bland annat lärs ut på den här kursen vid det universitet som kvinnan själv studerar på: Medieaktivism 15 poäng vid Södertörn.”

I andra stycket som är inklippt från bloggen står att artikeln hon medverkade i inte ska ses som något annat än medieaktivism, som lärs ut på Södertörn.

Jag har ingenstans i något av de tre blogginlägg jag hittills skrivit hävdat att hon går eller har gått kursen Medieaktivism 15 poäng helt enkelt för att jag inte vet om hon har det. Däremot går hon enligt egen uppgift på Södertörn och den kursen ges alltså på samma skola hon går på.

4. I inlägget har du klippt bort AJ men behållit kommentarerna. Finns det någon anledning till det?

De syftar på den här bilden som också fanns med i Expressen-artikeln.

 

 

Svar: ja, det finns ett jättebra skäl till det. Som ni kan läsa direkt under skärmdumpen faktiskt.

 

 

En sluten grupp.

Som jag givetvis inte är med i och aldrig skulle bli insläppt i, vare sig innan mina inlägg för att jag är delvis en offentlig person, men absolut inte efter inläggen. Bild och text är hämtade från det andra inlägget som publicerades dagen efter “SAS-debatten är förklädd aktivism” som vid tidpunkten hade legat ute ett dygn.

Givetvis har jag fått dumparna från någon annan. Ett tips. Precis som Metro och andra tidningar regelbundet får. Dumparna skickades till mig, den och alla andra från den slutna gruppen “Bojkotta flygbolaget SAS” anonymt via mail. Jag tyckte att det framgick tydligt av texten, underförstått. Men åtminstone har Metros Viralgranskaren tolkat det annorlunda.

Tipsaren hade alltså själv klippt dumparna, inte jag. Jag publicerade dem bara. Vill Metro veta varför han/hon valde att klippa just där får tyvärr Metro vända sig dit.

5. Har du några ytterligare kommentarer?

Det har jag faktiskt. Tackar som frågar.

Mina avslutande kommentarer är att jag tycker att en tjänst som kallar sig Viralgranskaren och som drivs och ägs av kommersiella tidningen Metro ändå borde läsa det de granskar lite mer noggrant innan de kontaktar skribenten bakom texterna med frågor. Som ni alla kan se finns alla frågornas svar  i texten, alltså är det svårt att se varför det ens uppstod några frågor.

Det här gör mig lite besviken för jag har hittills alltid haft stor respekt för Viralgranskaren och tyckt att de bidrar med något bra. De har fått priser och jag har också fram till ny tyckt att de varit väldigt professionella. Men just detta var ju ganska slappt ändå. Någon kanske hade en dålig dag bara.

Så här i efterspelet av slöj-historien har tyngdpunkten på kritiken, även inbakade i Metros frågor underförstått tycker jag, utgått från den felaktiga premissen att jag på något sätt är ute efter att “sätta dit” just Aye Alhassani. När jag inte har något intresse av henne alls. Jag visste inte vem det var innan och vet det inte nu heller. Jag har hela tiden bara varit intresserad av sakfrågan och de stakeholders som finns bakom.

Men i flera dagar när SAS-debatten härjade innan mitt inlägg byggdes min irritation upp på grund av det faktum att det återigen var ett företag som utmålades som en bov när de inte gjort något fel.

Det är så himla lätt att få företag och företagare till den onda i en historia nämligen, det är ett välkänt narrativ inom journalistiken. Ibland är företagen boven men ibland är de faktiskt inte det. Precis som i övriga livet, ingen är alltid skyldigt till allt. Och framför allt inte hela tiden.

Ingen stod upp för SAS och alla andra företags självklara rätt, och som de har stöd av enligt EU-domen, att det är DE och inga andra som bestämmer hur man både ska klä sig och uppföra sig när man jobbar där.

Även medieföretag har policys hur man förväntar uppträda när man är på jobbet, och på sociala medier, och ofta någon form av uttalad eller outtalad klädkod. Jag tror inte man får komma till Metro och jobba i bikini till exempel hur varmt det än är ute.

Därför skrev jag. När jag började rota dök massa bekanta namn upp som gubben i lådan och precis som när jag börjar skriva om något och gräva runt så dyker nyheten upp av sig själv. En nyhet jag ofta inte hade någon aning om innan jag satte igång. Det är mer regel än undantag att nyheten hittar sig själv under arbetet, som ofta inleds av något annat skäl.

Eftersom jag skriver en bok om sociala medier och påverkan var det ett klockrent exempel på hur man kan använda traditionell media i kombination med social media för att påverka.

Att ingen annan såg det eller åtminstone inte skrev om det förvånade mig så jag skrev även av det skälet. 

Först reagerade aktivisterna i nätverket med att blåneka att det var en PR-kampanj. Sedan har de i allt större utsträckning börjat anklaga mig för att vilja förbjuda dem (och alla andra än jag) att använda opinionsbildning för att påverka.

Sedan blev jag tydligen polisanmäld. Jag har ännu inte fått svar från min begäran från polisen att få ta del av anmälan, vilket jag har rätt till. Vi får se om det finns någon och vad den i så fall innehåller. Enligt uppgifter från min tipsare har de i den slutna gruppen även sagt att de mailat Thomas Mattson på Expressen och krävt att artikeln tas bort. Inte ens kungen lyckas med sådant, kan tilläggas.

Om de tipsat Viralgranskaren att granska mig eller om Metro kommit på det själv har jag ingen aning om. De jobbar precis som jag både på tips och på egna idéer så de vet bara de. Men jag hoppas i alla fall att de är nöjda med svaren.

Mindre nöjda med att de inte fick publicera dem på sin egen sajt och få trafiken kan vi däremot utgå från att de är.

Men sociala medier är ingen fluga. Vi som har lyckats bygga upp en stor plattform helt vid sidan om och inte ens med hjälp av traditionella medier är här för att stanna. Vi kommer bara bli fler och debatten om sociala mediers ansvar, filterbubblor, falska nyheter och allt annat som traditionella media driver på med för att ta tillbaka makten kommer också att fortsätta.

För den drivs av makt och pengar. De äldsta och vanligaste drivkrafter i mänsklighetens historia.

 

 

16 kommentarer
  1. Bra jobbat som vanligt! Ett tips: var försiktig med förkortningar om du inte redan skrivit ut den riktiga betydelsen först. Jag hade ingen aning om vad IIS står för utan var tvungen att Googla. Internetstiftelsen i Sverige kunde jag inte ens gissat mig till att det betydde…

  2. Grymt! Tagen igen. Helt fast.. Var har din blogg varit hela mitt liv haha.. Det är något med det självklara modiga i budskapet som jag ser upp till. Man kan säga att så här föds förebilder. Man hittar någon som man vill vara lite mera som, än bara sig själv. Tack för spänning och raka rör!

  3. Bra gjort! Behåll kontrollen, endast så kan du vara säker på att det du säger är det som framkommer!

  4. Mycket bra skrivet och resonerat/argumenterat/förklarat av dig, Rebecca Weidmo Uvell!

    Bland det bästa jag läst på flera år.

    Just så här ska man agera, om man vill sätta företrädare för traditionella medier på plats. Dessa företrädare har en agenda. Det glöms lätt bort – eller förtigs.

    En del av de här journalisterna är nog inte dummare än att de känner till detta, fast de föredrar, av olika skäl, att hålla tyst om det. Andra har en uppgift att fylla såsom tillhöriga kategorin “nyttiga idioter”.

  5. Hej Rebecca,
    Följande inlägg skrev jag på SAS Facebooksida:

    Hej Klara!
    Jag vill bara hälsa och tacka SAS för att ni inte tillåter slöja på era medarbetare. Det är ett viktigt ställningstagande som jag varmt välkomnar.
    Med vänlig hälsning,
    Bettina Stewart

    Hej Bettina!
    Jag kommer att framföra din hälsning vidare till vårat huvudkontor och tackar vänligen för den fina feedbacken! Ha en fortsatt bra dag!

    Samma ställningstagande verkar inte Sveriges regering eller FN:s säkerhetsråd, “vår röst i världen” ha gjort.

  6. Har inte läst Metro på många år och aldrig deras Viralgranskaren, slutade läsa den för att den kändes som ännu en av vänstern infiltrerad skitblaska.
    Att de på så lösa grunder försöker misstänkliggöra utredande kritiker av den där slöjgrejen gör att det fortfarande känns så.

  7. Mycket sakligt “avslöjande” *host host* om att SAS-debatten är förklädd aktivism.
    Det är samma fejkade narrativ som användes under Hijab-gate.
    Då var fansen förberedda på att “något stort skulle ske” och kampanjen gick ju som alla vet så långt att slöjbärande riksdagskvinnor helt gick i spinn över att delta i detta spektakel. Det ryktades om allvarlig misshandel och DNA-spår. Det visade sig att inget brott kunde bevisas och att DNA-spåren kom från kvinnan själv.
    Det blev väldigt tyst i media efter några dagar då de förstod att allt varit fejkat och iscensatt med en noga planerad modus operandi. Påståendena att Svenska vita män går omkring och rycker slöjor av rasifierade kvinnor har mig veterligen inte hörts sedan dess. Tidigare sades det att det var vardagsmat för en muslimsk kvinna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *