Nya offensiven från muslimska aktivister

Jag skrev igår om SAS-debatten och slöjan som egentligen inte alls handlar om jobb utan om aktivism från muslimer som hittat ett nytt sätt att få uppmärksamhet, makt och pengar.

Det finns flera bevis för att det inte handlar om något annat och som jag visade igår. Men det finns mera.

Den 26 april kl 12.46 publicerades Expressen nyheten om Alhassani och slöjan. Det vill säga dagen efter dagen hon själv hävdar hade intervjun.

Sedan i SVT.  Intervjun med Aye Alhassani publicerades kl. 13.23 den 26 april, alltså en trekvart efter Expressen.

22 minuter senare publicerades samma nyhet i Aftonbladet.

Redan den 19 april lades denna post upp i Facebookgruppen för demon Rätten till våra kroppar planerat, alltså den aktivitet Alhassani ville bilda opinion för genom sin intervju, och sedan plantering av ”nyhet” i media.

Den 28 april firar Alhassani och hennes muslimska aktivistkompisar, bland annat konvertiten Johnnie Dunberg som själv hävdar att han är liberal. Han gratulerar till ”grymt bra opinionsarbete”. Hon bekräftar själv att det är enda syftet. Hon sa också i intervjuer att hon inte tänkte söka några andra jobb för att fokusera på ”det här fallet”. Jobbet var alltså inte viktigt.

De har en egen Facebook-grupp, en sluten grupp som de kallar Bojkotta SAS och därifrån kommentarerna är dumpade. I den uppmuntrar en av medlemmarna att man ska köra en konsumentmaktskampanj och helt enkelt ringa ner deras växel.

Dunberg har närmat sig ett flertal i den liberala sfären online tidigare men är alltså en av de drivande i den här nya organisationen för att flytta fram positionerna för landets mest framträdande islamister som Rashid Musa, Omar Mustafa och andra kända ansikten. Dunberg översatte artikeln till turkiska.

De planerade att via formgivning få artikeln att se ut som ett brev och skicka runt för spridning, förmodligen med målet att nå turkisk media. Av Erdogan kontrollerat statsmedia alltså.

Dunberg är också engagerad att få artikeln översatt till arabiska för att få spridning i arabiskspråkig media.

Aye Alhassani är för övrigt admin för gruppen att bojkotta SAS. Tillsammans med ett anonymt konto döpt till Christian Stoor.

Valet av namn är ändå intressant. Christian som kan tolkas på en anspelning på kristen. Och ordet stor. Stor kristen. Anonymt konto och inget som dyker upp på Google signalerar för mig att det är anonymt. Stor vill få många medlemmar till den slutna gruppen.

Han har skrivit det här meddelandet. Känns osannolikt att hans påståenden som ”konsument” av SAS tjänster är annat än påhitt, ett led i kampanjen. Någon Christian Stoor finns förmodligen vare sig i SAS bonussystem eller i andra delar av verkligheten.

Texten ovan är uppdaterad 170508 på grund av att den kan missförstås på grund av ett dåligt ordval. 

Här bekräftar Alhassani än en gång om att målet är opinion och inget annat. Hon vill ”göra skillnad”.

SAS har förtydligat sin policy på sin hemsida. Att policyn om uniform gäller alla anställda på flygplatser och i luften.

”Säkerheten kommer i första hand. För flygande personal ska inga plagg hindra syn eller hörsel och kunna riskera förmågan att hjälpa passagerare vid ett nödläge”

En sjal kan lätt åka ner över ögon och öron vid kraftig turbulens, ett plan som dyker etc. Ett plan är i luften och vad som helst kan hända teoretiskt. Alltså är just huvudbonader inte bara en fråga om att ha en neutral klädsel utan också en säkerhetsaspekt.

Jag mailade dem för att få ett förtydligande om att policyn alltså inte gäller personal som arbetar med andra funktioner, som kundservice, sälj eller ekonomi.

Gina Dirawi är den senaste i raden att engagera sig. Hon har jobbat mycket åt SVT. Som själva har exakt samma policy. De som syns i rutan får inte ha religiösa symboler, de som inte syns i rutan får ha det.

Det här har just islamisterna varit ute efter. Kitmwba Sabuni till exempel var ute och kritiserade detta redan 2013. Och krävde representation.

Det har ännu inte lyckats.

Och så dyker möjligheten att använda SAS som hävstång upp och blåsa liv i den här gamla debatten om rätten att villkorslöst i alla lägen på alla arbetsplatser klä sig efter eget behag i strid mot arbetsgivarens vilja.

Vips, dyker Sabuni upp i den video som laddades upp samma dag. Ihopklippt från personer som Rashid Musa och Behrang Miri som från olika städer filmat sig själva för att marknadsföra 1-maj demos och vara en del av den kampanj SAS-artikeln skulle vara fire-starter till. Vilket det lyckades med.

Filmen kan ni se här

I gruppen för att bojkotta SAS hittar man en bekant till – Amanj Aziz. Som fick pengar av Göteborg för rättighetsprojekt och bland annat bjudit in hatpredikanter för bidragen. 

Jag hittar även Elvir Gigovic, också känd från mina tidigare inlägg och från såväl den muslimska aktivistsfären som rättighetsindustrin. Omar Mustafa och Rashid Musa dyker upp som gubbarna i lådan.

De muslimska aktivisterna som koordinerade sina attacker mot SAS har också spammat deras FB-flöde med otrevliga kommentarer.

Det kom så många att SAS blev tvungna att rensa och spärra folk, förmodligen för att de var så otrevliga.

Dunberg, en person jag tror att man ändå ska hålla lite koll på i de här kretsarna, tänker högt om alla med hijab ”skulle strejka”. Nu fungerar den svenska arbetsmarknaden inte så att anställda får avgöra själva när och hur de strejkar utan det avgör facket men det verkar vara helt obekant för Dunberg. Tycker ändå bara tanken han luftar säger något om graden av aktivism vi ser i det här nya nätverket.

Ett annat mål var att precis som autonoma rörelser brukar göra störa demokratiska möten för egna syften. Nätverket kuppade helt enkelt Löfvens tal i Göteborg och använda megafon för att överrösta honom med slagord.

”Vi kämpar bara för vår rätt att försörja oss”

Det är bara det att största problemet för muslimska kvinnor inte är att de inte får jobb som flygvärdinnor. Utan att de verkar ignorera alla de arbetsplatser som inte alls har några problem med slöjor. Till exempel SAS och deras kundservice eller ekonomiavdelning.

Summa summarum syftar alltså hela den här cirkusen till en enda sak: via medial aktivism som Alhassani lyckades med, använda utnyttja media och få till ett drev med internationella återverkningar för att få stöd och säkert finansiering i slutändan från muslimer i andra länder.

Nätverket Rätten till våra kroppar är bara ytterligare ett försök för samma gamla vanliga gäng att kräva representation, särskilda regler, pengar och makt i slutändan. Än så länge har de vad jag vet inga bidrag men jag har mycket svårt att se att inte dessa skickliga bidragsentreprenörer som är engagerade redan har det som ett av målen. De startar väl något projekt med ”rasism/demokrati/femiminism….fill in the blank” och viggar deg från Arvsfonden och min favorit MUCF.

För oss som granskar den här branschen är det bara fler personer och ännu en förening att hålla reda på och kontinuerligt lyfta på olika stenar runt om för att jaga bort skuggorna.

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!