Svenskarna och oron

I kväll är jag med SVT Opinion och diskuterar oron i samhället. Eftersom vi precis nu har en diskussion om Brå ska rapportera sin statistik fördelat på födelseland igen, deras nationella trygghetsundersökning NTU kommit ut och lite annat tänkte jag passa på att gå igenom fakta.

Blir vi mer oroliga? Ökat våldet i samhället? Minskar förtroendet för polisen? Är oron ogrundad och vi egentligen tryggare än någonsin?

Jag började med att kolla Brå:s NTU från 2010 för att jämföra med 2016. Efter ha att gått igenom båda rapporterna tänkte jag inleda men sammanfattning, för att sedan gå in mer i detalj, och passa på att avliva några myter:

  • 2010 utsattes 11,4 % för brott mot enskild person, ungeför samma siffra 2014. Förra året var siffran 13,3 %. En ökning på över 16 % på ett år.
  • Anmälningsbenägenheten har enligt Brå minskat till 24 %, högst värde var 2010 på 33 %. Man kan alltså inte skylla hela ökningen på att anmälningsbenägenheten ökat för brott, vilket vissa gärna vill göra.
  • 2010 utsattes 1 % för sexualbrott, en siffra som även gällde för 2014. År 2015 ökade den till 1,7 %. En 70 %-ig ökning alltså.
  • 54 % av de som utsätts för brott har blivit det 3-4 gånger tidigare. Siffran för 2015 var 57 %.
  • Andel utsatta för hot har också ökat kraftigt – från 4 % 2014 till 5,1 % 2015. På ett år.
  • Såväl egendomsbrott som misshandel minskar däremot.
  • Andel oroliga för att brotten ökar i Sverige har ökat från 22 % 2015 till 25 % 2016.  Siffran var 19 % 2014, så de senaste åren har oron ökat. Mest oroliga är de som själva utsatts eller bevittnat ett brott, de som bor i flerfamiljshus i storstäder, de med låg utbildning, utrikes födda och kvinnor.
  • Barnfamiljer oroar sig mest över sin familj och närstående.
  • 2010 hade 75 % stort förtroende för polisen, enligt NTU 2016 hade siffran sjunkit till 61 %.

Idag är det 31 % av kvinnorna som oroar sig. En av tre.

Kanske hänger det ihop med att sexualbrotten är den brottskategori som ökat mest. Som ni kan se på diagrammet från Brå:s hemsida pekar kurvorna skarpt uppåt.

 

 

Men det är inte bara antalet sexbrott som ökar, även gärningsman och ställe har förändrats. Kollar man på NTU 2010 var gärningsmannen okänd för offret till 57 %.

2015 var siffran 69 %. En lägre andel av offren för sexualbrott är idag bekant eller närstående med gärningsmannen. 2010 skedde övergreppet till 56 % utomhus, idag är siffran 59 %. Överfallen har alltså ökat.

Myten att räddast ska kvinnor vara i hemmet och de flesta våldtäkter sker av en närstående eller bekant stämmer alltså inte.

Inte när det gäller sexbrott. Det är däremot sant vad gäller misshandel av kvinnor, där kvinnor i högre grad utsätts i hemmet medan män drabbas av våld ute.

Även om siffrorna rör sexualbrott som kategori och inte bara våldtäkter är det en överväldigande majoritet som utsätts av en okänd gärningsman och ute. Att vara rädd för att vistas ute för risken för överfall är alltså inte på något sätt obefogad, även om det fortfarande är så att det bara är knappt 2 % av befolkningen som utsätts.

 

Kommer då den här ökningen helt plötsligt 2015? Nej, inte om man läser Brå NTU 2014. För där står det att nivån låg på 0,8 % 2012, där den legat i princip konstant från 2005.

 

Samtidigt minskar misshandeln, vilket är positivt.

 

Kvinnor har alltså anledning att vara oroligare nu än tidigare då det är de som riskerar att utsättas för sexualbrott, medan offren för misshandel till större andel är män framför allt av okända förövare.

Hur är det med det dödliga våldet?

I Sverige har det legat relativt konstant från 1990, med runt 100 fall per år. 2010 låg antalet på 81 och sjönk från året innan.

 

Men sedan 2011 har det dödliga våldet ökat markant, och 2015 var siffran 112 personer. En ökning med 29 % på ett år.

Det dödliga våldet ökar alltså för tredje året i rad. Att säga att Sverige blir tryggare och våldet minskar är alltså fel, även om misshandeln går ner. Däremot är nivån 112 döda i linje med andra år med större antal dödsfall och sett över tid sticker inte 2015 års siffra ut enormt. Dessutom är vi fler personer idag i Sverige, så antal dödade per capita har faktiskt minskat.

 

Bilden nedan är hämtat från en Brå-rapport som redovisar det dödliga våldet sedan 1990. 

Det är alltså fel att säga att Sverige blir tryggare och mindre våldsamt.

Det är tydligt att trenden sedan flera år är att det dödliga våldet ökar. Men sett över tid är nivån ännu inte historiskt hög.

 

Men våldet har ändrat karaktär. Tidigare var en större andel av det dödliga våldet alkholrelaterade slagsmål, där knivar, tillhyggen eller jaktgevär användes i hemmet. Fylleslagsmål helt enkelt, som spårade ur. Det våldet har minskat. Istället är det illegala handeldvapen som nu dominerar. Som pistoler.

Det blir alltså mer skjutande i förorter i uppgörelser mellan kriminella gäng, och det som tidigare varit avskilda uppgörelser sker i större och större utsträckning bland vanligt folk som riskerar att oskyldigt komma emellan.

Precis som mediabilden också förmedlar.

Brå konstaterar i flera av sina rapporter att det är så läget ser ut – det har helt enkelt blivit farligare att vistas och bo i vissa områden i storstäderna. Sämst utveckling kan man se att Skåne och Västra Götaland har. I Stockholm har våldet minskat medan det ökat i de andra två storstadsregionerna.

 

Även hot ökar sedan några år, framför allt ökar det mot kvinnor men inte heller här kan man säga att nivåerna ännu är anmärkningsvärt höga. Men det ökar alltså.

Hot, dödligt våld och sexuellt våld har ökat markant senaste åren.

 

Sett över tid ökar också brottsligheten i Sverige generellt.

 

Beror då ökningen av till exempel sexbrott att kvinnor bara blivit bättre på att anmäla? Inte enligt Brå själva. En viss ökning kan härledas till att klassificeringen av våldtäkt har ändrats och inkluderar idag brott som ingick i en annan brottsrubricering. Och kvinnor är generellt bättre på att inte acceptera övergrepp. Men det går inte att utesluta att det faktiskt även handlar om att våldtäkterna blivit fler, och då syftar texten nedan dessutom på utvecklingen fram till 2006.

 

En debatt som varit livlig på senaste tiden är huruvida Brå borde redovisa brott fördelat på ursprungsland igen. Senaste rapporten de gjorde var 2005, dess förinnan 1995. Att göra en per decennium är alltså något de tidigare gjort.

De som är emot en ny mätning är det av politiska skäl, precis som varför man inte redovisar detta längre. Det råder ingen tvekan om det. Folk tycker inte myndigheten ska delge oss statistik för att det skulle riskera att polarisera debatten om utlandsfödda ytterligare. Men en spade är en spade och jag, som jag tidigare skrivit på bloggen, tycker att fakta aldrig är farlig. Fakta är fakta. Ju mer vi vet desto bättre lösningar kan vi komma på. Givetvis ska Brå göra en ny rapport. Kriminologen Jerzy Sarnecki stod i Agenda i söndags och hävdade att den som gjordes 2005 duger fint eftersom vi redan vet att invandrare är överrepresenterade. Ett mycket märkligt ställningstagande från någon som representerar forksningen och akademien – att vi inte ska forska för att vi redan innan kan gissa oss till svaret.

Vad sa då Brå själva när rapporten gjordes?

Avsaknad av aktuella fakta om brottsligheten bland utrikes födda och deras barn underlättar att myter skapas och befästs

 

I samma rapport konstaterar de att överrepresentationen varierar utefter födelseregion. Afrika, framför allt Nordafrika och Västasien, det vill säga Mellanöstern, dominerar till exempel. Det vi kallar MENA-regionen (Middleeast North Africa). Medan invandrare födda i EU och till exempel USA utmärker sig minst bland de utrikes födda. I tabellerna i rapporten kan man också se att invandrare från Asien är mindre kriminella än infödda svenskar.

Men de ingår också i etiketten ”invandrare”. Det är också ett skäl varför vi ska mäta statistiken så här. För att det är sämre att ha fördomar om ”invandrare” generellt än att ha fakta om olika invandrargrupper.

En spade är en spade återigen och män födda i MENA-regionen dominerar brottsstatistiken på de flesta områdena.

Både i rapporten 1995 och 2005. Men vi vet alltså inte om det är så 2015, däremot borde vi utgå från det enligt Sarnecki och eftersom ingen data finns till hands som mäter 2015 är det således premissen som gäller även idag.

 

En annan sak Brå konstaterar som ett av skälen till varför denna grupp dominerar statistiken är att de i större utsträckning flytt från sina hemländer och kommit som flyktingar, och att det i sig påverkar kriminalitet. Vilket känns sannolikt. De konstaterar också att nordafrikaners överrisk inte svarar för ett stort antal brott då den gruppen invandrare är så liten i Sverige. Var så liten, 2005.

Detta är ett skäl gott som något att mäta igen. För gruppen nordafrikaner har ökat markant i Sverige sedan 2005. Vi vet också att dessa ”gatubarn” som snarare nog borde kallas gatu-ungdomar eftersom de är tonåringar eller i 20-årsåldern, till mycket stor majoritet försörjer sig just på kriminalitet och att många dessutom är fast i drogmissbruk.

Som man kan se i Brå:s tabell verkar också överrisken öka med tiden. Från 2,1 till 2,5 för utlandsfödda mellan de två senaste rapporterna till exempel. Bland annat förklaras detta just med att vi tagit emot större andel flyktingar, framför allt från länder kulturellt långt bort från oss vilket försvårar integrationen i det nya landet.

 

Här är det viktigt att ha flera saker i huvudet samtidigt, för det finns aboslut ingen genetisk faktor att män från MENA eller Afrika begår fler brott. Den som hävdar det är okunnig och sprider konspiratoriska myter. Istället handlar det om helt andra saker. Som att ju längre bort ifrån du kommer, geografiskt såväl som kulturellt, desto svårare blir det att integreras. Det vet man sedan gammalt och det gäller alla människor. Svenskar skulle ha svårt att integreras i till exempel det iranska samhället, betydligt svårare än om de flyttade till Belgrad och ännu lättare är det att integreras i det danska samhället.

Som Brå konstaterar påverkar också om flytten till Sverige handlar om att man är på flykt eller flyttar hit av andra skäl. Flytkingar har sämre förutsättningar helt enkelt. Vidare handlar det om socioekonomiska faktorer, som låg utbildning och låg inkomst, bidragsförsörjning, bostadsort och arbetslöshet. Alla dessa påverkar alla människor negativt i förhållande till brottslighet och infödda kriminella svenskar, som givetvis begår de flesta brotten i antal, beror till stor del också på dessa faktorer.

 

Men även rensat från socioekonomiska faktorer dominerar alltså män från MENA brottstatistiken, vilket är en faktor man måste ha med sig i diskussonen. Att det inte beror på genetik vet vi, vad det sedan beror på är oklart. Men vi måste i diskussionen ändå utgå från hur det ser ut. Detta är fakta.

En annan sak som är konstaterat är att det inte är alla typer av brott de begår. Framför allt handlar det om olika våldsbrott och tillgreppsbrott. Medan de begår till exempel färre trafikbrott. 

 

Enligt statistik från 2005 har utlandsfödda en 5 ggr överrisk att begå sexbrott och 4,2 dödligt våld. Det är dessa brott som alltså nu ökar. nbsp;

Eftersom den här statistiken enligt Brå och Sarnecki är tillförlitlig fortfarande är det alltså enkelt att dra slutsatsen att det ökande dödliga våldet och sexualbrotten hänger ihop med den stora flyktinginvandringen. För som Brå konstaterade 2005 så är det inom gruppen flyktingar risken är större och ligger bakom ökningen de såg från 1995.

Detta är alltså inte en myt eller något konspiratoriskt utan givet vad rapporten säger, vad Brå i den konstaterar och vad de samt Sarnecki också sagt nyligen om att läget är samma, så är det väldigt stor sannolikhet att det är så.

Dessutom hade vi dålig integration 2005 och den har blivit sämre, bland annat just för att antalet har växt så mycket. Mottagningssystemet har inte klarat av att hantera det. Dålig integration är en annan faktor Brå konstaterar påverkar utlandsföddas brottslighet negativt.

 

Så hur ser läget ut då sedan den rapporten gjordes 2005?

Enligt Migrationsverkets statistik på beviljade uppehållstillstånd har vi beviljat drygt 990 000 personer uppehållstillstånd sedan dess. Nästan en miljon människor, den överväldigande majoriteten flyktingar från just MENA-regionen samt Somalia och Eritrea.

En stor andel är män.

 

Givetvis påverkar detta brottsligheten i Sverige. Ännu större anledning att ta reda på hur det de facto ser ut just i dag, genom att göra en till rapport.

Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att det aboslut finns fog för ökad oro. För att det dödliga våldet, framför allt skjutningar i storstäder, ökar och även det sexuella våldet. Båda ökar mycket. 

Samtidigt kan man inte säga att Sverige är våldsammare än någonsin. Nivåerna ligger fortfarande på nivåer vi haft andra enskilda år.

Så både de som säger att vi är tryggare än på länge har fel, och de som säger att vi aldrig haft så här höga nivåer. Om ökningen kommer att fortsätta återstår och se och först då kommer vi kunna säga att nivåerna är rekordhöga. Däremot måste vi givetvis göra något åt den här utvecklingen, allt annat är dålig politik.

Personligen skulle jag se att 2/3-dels frigivningen togs bort direkt och bara gavs till dömda som verkligen gjort en livsstilsförändring. Rejält ökade straff för sexualbrott är en annan konkret åtgärd. Och ta tillbaka kontrollen i förorterna.

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!