Unionen facksplainar

Unionen är ett fackförbund som gärna testar lite nytt och fräscht. 

För en tid sedan blev det känt att de till exempel använder sig av psudovetenskapen ”kommunikologi”, både för utbildning internt och för förtroendevalda. 

Problemet är att de klassat kurserna som fackutbildning och därför skickar de gladeligen notan till landets företagare och andra arbetsgivare om deras ombudsmän vill gå på ”känna-med-kroppen”-kurser utan vetenskaplig förankring alls. Kreativt. Men inte hederligt. 

Jag skrev om det i januari i ett inlägg med titeln ”Mumbo Jumbo på arbetstid”

Nu har någon haft på sig tänkar-hatten igen och de lanserar därför nu ”Mansplaining-akuten”. 

Det kan man läsa på Unionens Facebook-sida. 

 

På sin hemsida förklarar de varför: mansplaining betyder att män självsäkert och ofta nedlåtande berättar för andra (läs mest kvinnor, red.anm) hur landet ligger. 

 

Unionen påstår på samma sida att ”män tenderar att överskatta sin intelligens” i mycket större utsträckning än kvinnor. 

Källa?

En (1) forskningsstudie. 

 

Under en vecka kommer en skara utvalda antar jag experter på just ”mansplaining” att sitta på ett journummer dit alla kan ringa och ventilera sin frustration eller ställa frågor. 

Tel: 08 – 503 15 500

Här hittar vi bland annat grundaren av FATTA, Ida Östensson, tjejen som blev känd genom att prata mens – Clara Henry, Rättviseförmedlingens Seher Yilmaz, HBTQ-aktivisten Moa Svan och Miljöpartiets fd partisekreterare Anders Wallner. 

 

Nina Hemmingson har illustrerat till kampanjen. 

Hennes bilder är tydliga – dryga män sitter och förklarar oviktiga saker för kvinnor och utlandsfödda. nbsp;

 

På kritik svarar Unionen däremot att ”mansplaining” inte alls ska tolkas som att det bara har med män att göra. Utan det kan vara kvinnor som mansplainar (?). 

Om man vill göra en kampanj som verkligen riktar sig till alla och som adresserar det Unionen i sitt försvars-svar hävdar dennas syfte är, nämligen härskarteknik, borde döpt kampanjen till ”härskarteknik-akuten”. Men det har de alltså inte gjort.

 

Personligen har jag som kvinna och en person som tar plats, under mina snart 20 år i arbetslivet, uteslutande haft mest problem med andra kvinnor.

Framför allt de som är en bit äldre än mig men även  jämnåriga. Den röda tråden är osäkra och därmed otrevliga, revirpissande kvinnor som förfinat härskarteknikerna till perfektion och inte haft några problem att försöka till exempel göra bort eller platta till mig helst offentligt. 

Den sämsta chef jag någonsin haft är en idag typ 55-årig kvinna, som är kommunikationschef på ett större företag. 

Den här erfarenheten delar jag med massa andra kvinnor. Framför allt andra framgångsrika kvinnor.

Men ett av landets största fackförbund med nästan 300 000 medlemmar som är kvinnor utgår alltså från att i princip ingen av dessa delar min erfarenhet. 

Det är istället enbart männen som är problemet. 

Ett exempel på denna dubbla hållning kan den här kommentaren representera – ”hej alla upprörda män”.

 

Det här just det här som är problemet.

Att även organisationen som har alla sorters medlemmar, och är beroende av dem för sin försörjning, klampar klumpigt in på områden som generaliserar, dumförklarar och polariserar.

Och rakt av köper genustrumpeternas förklaringsmodeller på samhället, trots att de är värderingar och inte kunskap eller vetenskap.

De är teorier byggda på värderingar. 

Det finns inga vetenskapliga belägg för att ”mansplaining” ens existerar. Det är ett populärkulturellt uttryck som just nu är trendigt, framför allt inom feministdebatten. 

Ändå har alltså ett fackförbund med 600 000 medlemmar inga som helst problem med att skuldbelägga majoriteten av sina medlemmar. 

För Unionen har 55 % män som medlemmar. 

De lyckas alltså  med konststycket förlolämpa 330 000 personer med sin kampanj. Minus de som antingen själva erkänner att de mansplainar och gärna blir tillrättavisade förnumstigt av sitt fackförbund som de försörjer. Eller de som tillhör den kanske minoritet av männen som faktiskt inte håller på så. 

 

De flesta medlemmarna i Unionen tjänar över 19 000 kronor per månad.

Så för 2 700 kr per år får man alltså inte bara gå gratis på pseudovetenskapliga kurser som påstår att om man rör vissa delar av kroppen blir man smartare i vissa delar av hjärnan. 

Man kan också få bli kallad ett annat ord för mansgris i en kampanj. 

 

Enligt förra årets årsredovisning fick de in 1,2 miljarder i medlemsintäkter. De mansplainande männen betalade alltså in 660 miljoner kronor av dessa till Unionen. 

 

Som ni kan se går den fackliga verksamheten inte så bra. Resultatet av den är minus 230 miljoner kronor. Deras årsresultat räddas av överskott både via försäkringsdelen och finansiella poster. 

Man undrar verkligen varför det går dåligt. 

 

Ordförande för Unionen och 1:e vice ordförande heter Martin och Peter. 

Jag tycker att de borde döpa om kampanjen. Från mansplaining till ”fack-splaining”

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!