Wallström och FN-spelet

Utrikesminister Wallströms mesta jobb har sedan tillträdet gått ut på att kampanja för att Sverige skulle få en plats i FNs säkerhetsråd. 

Devisen verkar ha varit “kosta vad det kosta vill”.

Men andra människors pengar är inte något som verkar bekymra Wallström särskilt mycket. Hon har själv heller inte betalat skatt i Sverige under större delen av perioden från tidigt 2000-tal till tillträdet som utrikesminister 3 oktober 2014. Hon tjänade 19 miljoner efter skatt och har dessutom rätt till EU-pension på ytterligare 19 miljoner kronor efter skatt.  FN-uppdraget hon fick
 

Hon fick ett FN-jobb efter kommissionen men då betalade inte FN hennes lön. Det gjorde svenska skattebetalare och fick hosta upp 80 000 efter skatt per månad. Inte heller här skattade Wallström i Sverige. Först fick hon jobbet, sedan beviljade SIDA plötsligt 42 miljoner kronor till den fond Wallström skulle jobba i. 

 

Att Sverige skulle kandidera till FN Säkerhetsråd är inget Wallström eller Löfven kom på. Det fanns med i Carl Bildts utrikesdeklaration 2014, men där betonades att kandidaturen inte skulle ske med röstfiske och skytteldiplomati. 

 

Den idén kastade sossarna i papperskorgen när de fick nycklarna till Rosenbad och tog på sig spenderbyxorna.

Jag begärde ut en sammanställning av kostnaderna för kampanjen. Det dokumentet finns uppladdad nedanför bilderna. 

27 miljoner kronor ska enligt UD vara totala kampanjkostnader för FN-kampanjen

 

Men märkligt nog saknas en hel del kostnader. 

I augusti 2015 kom 27 FN-ambassadörer till Stockholm inbjudna av Dag Hammarskjöldstiftelsen. De var inbjudna för att prata klimat men Wallström medgav att de även skulle passa på att sälja in Sveriges kandidatur. 

 

Men i mars 2016 avslöjade DN att resan i själva verkets betalats av Dag Hammarskjölds stiftelse och inte av ambassadörerna själva. Allt ingick. Resa, hotell, mat etc. Ett mycket ovanligt sätt att göra på.

Inte nog med det, strax innan hade stiftelsen fått 14 miljoner kronor i extra bidrag av UD. 

Hela resan var en del av FN-kampanjen. De pengarna finns som ni kan se i handlingarna jag fick inte med i sammanräkningen. 27 miljoner kronor blev plötsligt 41 miljoner kronor. Och vi är inte klara än. 

 

Dag Hammarskjölds stiftelse är inte vilken stiftelse som helst utan en av många stiftelser inom bistånd, demokrati etc som sossarna har långa och starka band till. 

 

Det är många kockar i den här soppan och den som drog i trådarna var Margot Wallström, via sin statssekreterare Annika Söder (barn till Centerledaren Karin Söder). 

Söder var innan hon fick jobb hos Wallström chef på stiftelsen. Lisa Orrenius heter chefen för stiftelsens New York-kontor, som råkar vara gift med personen som Wallström gav jobbet som chef över FN-kampanjen – Carl Skau. Han är ministerråd på konsulatet i New York.  Men enligt stiftelsen har Orrenius inte haft något med kampanjen att göra. 

Den som efterträdde Söder som chef för stiftelsen var Henrik Hammargren, tidigare generaldirektör för SIDA. Den som idag är tf GD på SIDA heter Lennart Båge. Han är även ordförande för tankesmedjan Global Utmaning, som startades av fd Framtidsministern Kristina Persson. Hon var ordförande före Båge.

När hon var minister rekryterade hon flitigt från sin egen smedja och hela 10 personer fick olika typer av projektuppdrag på Regeringskansliet, bland annat VD för Global Utmaning Johan Hassel som fick sitta i Agenda 2030-arbetsgruppen. Agenda 2030 är ett FN-initiativ. 

Kristina Persson själv deltog även aktivt i kampanjarbetet och reste bland annat till New York i det syftet. 

 

Men resan i augusti 2015 var inte den enda vi bjöd på. Vid ett annat tillfälle bjöds 7 FN-ambassadörer till Stockholm, även denna resa betalades av biståndspengar. 

Förevändningen var seminarium på forskningsinstitutet Sipris (Stockholms Internationella Fredsforskningsinstitut) och Agenda 2030-arbetet. 

Dessa nästan 300 000 kronor fanns inte heller med i dokumentet från UD.

 

Wallström själv har gjort många resor och passat på att sälja Sverige, bland annat åkte hon till Söderhavet i april 2016 och Mikronesien under förevändning att diskutera klimatfrågan. För i omröstningen väger en röst från lilla ön Tonga lika tungt som en från USA. 

 

Varför nu Wallström måste prata klimat med Söderhavet när vi har en miljöminister som har det ansvaret, men framför allt dessutom själv var just i Söderhavet och pratade klimat i februari 2016 är märkligt. 

För Isabella Lövin valde att mellan den 9 och 18 februari i år resa till världens vackraste platser långt ifrån vabbruaris slöglopp och mörker. Av en slump säkerligen. Och syftet var bara att prata klimat. 

Bara resan enligt mailet från UD gick loss på 224 000 kronor, sedan tillkomer hotell- och representationskostnader. Gissningsvis handlar det om en total kostnad på många hundra tusen kronor. Hotell där är inte billigt. Ambassadören från New York följde med på ett “delvis annat program”. Jag kan gissa vad han syfte var. 

Fiji, Kiribati och Tonga har en röst var i FN. Lövin träffade inte miljöministrar utan utrikesministrar eller regeringschefer. 

 

Två statsråd besökte alltså flera små söderhavsöar, dit resor kan gå på över 100 000 kronor för 2 veckor, inom loppet av 2 månader för att prata klimat. 

Budgeten för kampanjen var satt till 22 miljoner innan. Genom bara de kampanjdelar jag gått igenom är vi uppe i kostnader på minst 42 miljoner kronor. 

 

Dagarna innan omröstningen brände FN-representationen i New York över 1 miljon kronor för att bjuda 700 personer på midsommarfest. 

Varken den miljonen eller från potten på 2,8 miljoner den togs av fanns heller med i uträkningen av UD på kampanjens kostnader. 

Nu är vi uppe i nästan 45 miljoner kronor. 

 

Hur många resor medlemmar ur regeringen inklusive statsministern planerat för att främst kampanja, men under förevändning av något annat, är omöjligt att säga. Därför kan inga kostnader uppskattas men här finns givetvis en del dolda kostnader som borde härledas kampanjen. 

Och några månader efter regeringen köpt oss en plats i säkerhetsrådet meddelar Socialdemokraterna att utrikesminister Wallström ska skickas på turné i Sverige för “att ena partiet”

 

En vecka innan USA-valet, där Trump också tog hem segern, väljer regeringen att låta regeringen bekosta partiinternt arbete av utrikesministern.

Är detta verkligen en rimlig prioritering av de 130 000 kronor per månad vi betalar Wallström som statsråd?

En otroligt märklig prioritering. Dessutom borde partierna betala själva för partiinternt arbete. Att ena partiet är inget en utrikesminister ska göra. Hon jobbar på uppdrag av hela befolkningen, inte sitt parti och ska tjäna landets bästa, inte sossarnas. 

 

Yvonne Ruwaida anställdes som statssekreterare med det uttalade syftet att samordna mellan språkrören, och Romson blev prickad för det i KU. Nu var Ruwaida tjänsteman och statsråd är förtroendevalda politiker. Men det gör det inte rimligt för det. 

 

Det känns inte heller som en slump att Stefan Löfven inför nästa års budget passat på att ge regeringskansliet en halv miljard extra i budget

 

Jag trodde att valrörelsen ändå skulle inledas första nästa år men det är tydligt att sossarna redan börjat och har inga problem att använda skattebetalarnas pengar och resurser i form av statsråd för det syftet. 

Enpartistaten vill göra comeback och återigen blandar sossar ihop stat och parti. 

Beklagligt. 

 

12 kommentarer
  1. tack för intressanta uppgifter och fick höra att Schori och Eliasson rest flitigt under 6 månader för att dra in fler röster. Skrämmande avsaknad av respekt för kostnader!
    mvh Anna lallerstedt

  2. Hej Rebecca. Du är en ny bekantskap för mej (svensk pensionär, boendes i Österrike numera). Läste borgerlig gammelmedia hemma i S. i 50 år utan att någonsin läst något så ingående och faktarikt som din blogg. Trodde inte det fanns sådana duktiga journalister som du. Tack för att du orkar gräva! Med vänlig hälsning, Inger

  3. Tack Rebecca för en underhållande/anslöjande blogg som tyvärr inte borde behövas om vi hade några grävande journalister i våra så kallade “etablerade” media. Men de är väl numera fullt upptagna på redaktionerna med att kippa efter luft när de försöker analysera Trumps valseger.

  4. Och vi medborgare får bara höjda skatter att betala, vidrigt är bara förnamnet på sosseriet! Borde vara skottpengar på dem.

  5. Hej.

    Om det är något man kan klaga på hos dig så är det att du är för snäll i orden, men det hjälper å andra sidan trovärdigheten.

    Med det sagt tror jag du gör ett felslut när du skriver att “…blandar sossar ihop stat och parti.” För sossar, och alla vänsterideologier, finns ingen sådan åtskillnad. De kunde lika gärna haft mottot “L’Etat, c’est moi”.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

  6. Jag hoppas innerligt att valet i USA blir starten på en kedjereaktion som når ända till Sverige senast 2018. Dessa korrupta egoistiska göd-gäss vid namn Mona, Margot, Ylva etc etc, som ständigt slösar bort skattebetalarnas pengar utan att tillföra något som helst vettigt, måste bort å det snaraste. De har ju fullständig glömt vems intresse de ska tillvarata och vem som betalar deras lön. I en sitcomserie hade deras inkompetenta beteende varit extremt underhållande. Nu är det allt annat än kul.

  7. Tänk om bara en bråkdel av Sveriges journalister gjorde det jobb som Rebecca gör.
    Vi har en vänskapskorruption och en nepotism som är skrämmande inom etablissemanget.
    Så går det när grupp makthavare får härja fritt utan kritik och utan att ta minsta hänsyn till de väljare som röstat fram dem.
    Den viktigaste frågan är. Hur ska vi komma till rätta med detta?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *