Fredrika Bremer-förbundet sprider myter

Idag kan man läsa en artikel från Fredrika Bremer-förbundet om föräldraförsäkringen med titeln ”Jämställdhet måste gå före valfrihet”. Titeln sammanfattar innehållet väl och kraven från artikelförfattarna är att  regeringen omedelbart borde tvångskvotera föräldraförsäkringen 50/50, inklusive VAB-dagarna. 

Motivet är jämställdhet. 

Det är en veritabel uppvisning i medvetena missförstånd och ren mytbildning om jämställdhet och jag ska förklara varför. 

Jag valde att replikera här istället på SVT Opinion helt enkelt för att jag ville få ut svaret direkt och inte behöva vänta till nästa vecka.

Ju kortare tid sådana här felaktigheter får stå oemotsagda desto bättre. 

Jag kommer gå igenom felaktighet efter felaktighet och visa hur och varför det är fel. Inledningsvis den så vanliga men alltid felaktiga siffran 3,6 miljoner som feminister älskar att slänga iväg. 

 

Här finns flera fel.

Det första är att siffran 3,6 miljoner kronor bygger på siffror från 2010, det vill säga de är 6 år gamla.

Den kommer ursprungligen ifrån en uträkning baserat först på Medlingsinstitutets statistik och en LO-rapport om lönestatistik. Ett av de första ställena den publicerades var i tidningen Arbetet 2011.

Att använda 5 år gamla siffror är bara slappt och oseriöst. 

Det är 5 år gamla eftersom 2016 års siffror samlas in just nu och publiceras först 2017.

Tyvärr är detta inte enda felet. Utan det största felet är att siffran från Medlingsintitutet är både feltolkad och ovägd. 

Medlingsinstitutet släpper en ny rapport varje år om män och kvinnors löneskillnader. I rapporten från 2015 kan man läsa att den vägda skillnaden mellan könen är 4,6 %.

Varför är då det viktigt att kolla med den vägda och inte ovägda?

För att den vägda skillnaden tar skillnaden till alla de helt avgörande faktorer till lön: yrke, sektor, utbildning, ålder och arbetstid. 

Man kan helt enkelt inte jämföra en 55-årig överläkares lön med en 19-årig fastighetsskötare utan ens gymnasieexamen. Det är inte seriöst. 

 

En annan viktig sak är att MI:s statistik bygger på lön och inte inkomst. Det vill säga, vare sig bidrag eller kapitalinkomster räknas in. Detta gör både att de som t ex är duktiga på aktier, eller de som har en andel av sin disponibla inkomst som bidrag inte räknas in. Alla får barnbidrag men bostadsbidrag, bidrag för ensamtående etc har stor betydelse för dessa personers privatekonomi. 

 

Den allra viktigaste slutsatsen från Medlingsinstitutets rapport väljer dessutom Fredrika Bremer-förbundet att ignorera:

– att den oförklarliga skillnaden på 4,6 % mellan kvinnors och mäns löner inte går att förklara.

Det finns inga bevis för att den är osaklig och kan bero på faktorer som inte mäts av statistiken. 

 

Ett annat argument de använder för att tvinga alla familjer oavsett konstellation, ekonomiska förutsättningar, om någon är sjukskriven etc är pensionen. Att kvinnor för att de är hemma med barn och sedan jobbar deltid får lägre pension. 

Detta stämmer inte heller. 

 

Enligt en rapport Nordiska ministerrådet gjort på just deltidsarbetande (Part time job in the Nordic region (2013))  kan man se att prognoserna för deras typpersoner – en undersköterska och en grundskolelärare – som jobbar deltid i 10 år efter att barnen fötts så får den med lägst inkomster 96 % av de heltidsarbetandes pension och lärarens får 94 %. 

Man tappar alltså bara 4-6 % totalt på att jobba deltid så mycket som 10 år. Jobbar man deltid lägre eller bara är föräldraledig 1 år är givetvis skillnaden oerhört mycket mindre.

För att våra pensionsystem kompenserar redan idag kvinnor.

Män betalar in mer till systemet, som fördelas till kvinnor. Eftersom fler män väljer yrken som är högbetalda medan kvinnor fortfarande jobbar till hög utsträckning i den dåligt betalda offentliga sektorn. 

Det finns alltså inga argument alls för att en kvoterad föräldraförsäkring har någon påverkan på kvinnors pensioner. 

Det som påverkar pensionen är till allra största del yrkesval och därmed livsinkomst. En advokat kommer få högre pension än en undersköterska. 

 

Fredrika Bremer-förbundet hävdar också att om takten är som idag kommer vi har ett jämställt uttag 2205. Jag har ingen aning om hur de räknat här, de redovisar inte de siffrorna. 

Men om man tittar på statistiken från Försäkringskassan, som jag har gjort, kan man se att pappornas uttag av föräldrapenningen ökat med 150 % de senaste 15 åren. Det betyder att om bara 15 år kommer uttaget vara 40/60, vilker är det Försäkringskassan själva har som mål och definierar som ett jämställt uttag. 

2030 kommer alltså uttaget vara jämställt om takten fortsätter så här. 

 

I samma inlägg jag skrev om Myter om föräldrapenningen kan man också, genom Försäkringskassans egen statistik, lätt se att varken den första eller den andra kvoterade pappamånaden hade någon effekt. 

Efter den första kvoterade månaden minskade till och med uttaget. 

Och ökningen av uttaget innan den andra kvoteringen var högre än efter. 

Diagrammet hämtat från Socialförsäkringsrapport 2012:9

Fredrika Bremer-förbundet skriver också att VAB-dagarna borde kvoteras. 

 

I en fotnot i MI:s rapport kan man läsa att det finns ett samband enligt en rapport från IFAU mellan låg lön och större uttag av VAB-dagar, framför allt bland män. 

 

En vanlig uppfattning bland diverse feminister är att föräldraförsäkringen är det mest centrala för jämställdheten. Och att genom att peta och styra i den kan man via ett magiskt trollspö lösa de flesta problemen. 

Så här det inte. 

Det största problemet är och förblir att kvinnor väljer traditionella kvinnoyrken och jobbar i offentlig sektor. 

Enligt Försäkringskassans rapport ”De jämställda föräldrarna” (2013) är följande faktorer det som styr jämställdheten: 

 

Varför Fredrika Bremer-förbundet bedriver opinionsbildning med påhittade, gamla och felaktiga påståenden är oklart.

Men om de vill ha bättre jämställdhet ska de sluta fokusera på föräldraförsäkringen och börja rikta in sig på sådant som faktiskt har någon större betydelse: kvinnors utbildnings, yrkesval, val av arbetsgivare och inte minst, riktade insatser mot män och kvinnor födda i MENA-regionen och Africa.

De borde också aktivt bedriva opinionsbildning för ökat RUT-avdrag och andra reformer för att frigöra kvinnor och mäns hemmaarbete så att samtliga kan jobba mer. 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!