Sveriges sämsta myndighet – Arbetsförmedlingen

År efter år är det samma resultat – sämst förtroende får Arbetsförmedlingen. 

De kan höja sig något på marginalen, ändå är det alltjämt jumbo. Vad beror det här på? För de kostar också mer än de någonsin kostat.

De förmedlar till exempel inga jobb. Det kan ha något med det att göra. När jag själv var mellan jobb efter min föräldraledighet registrerade jag mig där, annars halkar man ur alla system. Jag fick träffa Gunnar eller Bertil. En snäll man närmare 60 år. Han skrev in vad jag gjorde i systemet. När jag försökte förklara public affairs skrev han in marknadsföring. Jag blev tvungen att gå på ett möte några månader senare. Ett informationsmöte, som man måste gå på. När jag kom hade de andra 15 bokat av. Men Bertil/Gunnar ville ändå ha mötet, han hade ju förberett sig. Så han höll informationen för mig. Han kom till avsnittet om Starta-eget-bidrag och jag avbröt.

– Jag har ett aktitebolag sedan 2 år tillbaka, sa jag. Det har varit vilande under min föräldraledighet men jag vet hur man startar och driver ett bolag så det kan du hoppa över kanske?

Nix. Bertil/Gunnar ville ändå förklara.

Och här känner jag att vi kanske sammanfattar Arbetsförmedlingens problem lite grann. Även om det är anektodisk bevisföring. Men jag tänker fortsätta med lite mer faktabaserad bevisföring på påstående “Sveriges sämsta myndighet”.

Nedan ser ni en bild från den årliga Mediebarometer som görs av Sifo och som bland annat mäter svenska folkets förtroende för olika samhällsinstitutioner och delar. Bilden är från 2015 års upplaga.

2013 hade Migrationsverket något sämre förtroende. Det året gissar jag man åt tårta på förmedlingen. Alla andra år sitter de still på jumbo. Det är pinsamt lågt faktiskt. Bara 13 % av mycket eller ganska stort förtroende.

 

Riksrevisionen gjorde 2006 en utvärdering av Arbetsförmedlingen. 1999-2004 förmedlade Arbetsförmedlingen, vars huvudsakliga uppdrag just är att förmedla arbeten, matchade en person om dagen till arbete.

 

Detta trots att antal anställda, och därmed också förmedlingens budget, ökade varje år. Från 4 000 anställda 1974 till nästan 8 000 år 2005. Idag är siffran 12 500. 

Budgeten har gått från 3,5 miljarder till 8 miljarder på samma tid. Observera att kostnaden bara visa förvaltningsanslag. Inte total budget eller total kostnad för arbetsmarknad, vilket nästan samtlig administreras av just Arbetsförmedlingen. Här ingår a-kassa, olika anställningsstöd, utbildningar och annat.

 

Svenskt Näringsliv gjorde en ny uppföljning 2012 som visade att Arbetsförmedlingen fortsatt inte förmedlade nästan några jobb – inte ens ett per månad och anställd.

De är större och dyrare än någonsin och fortfarande sämst på att förmedla jobb.

De refererade också till Riksrevisionens rapport om nivån 2003. Då var siffran också mindre än ett jobb per månad i förmedlade jobb per handläggare.

 

Arbetsförmedlingens usla resultat är alltså inget nytt utan det har varit så här i decennier. 

En annan sak som sjunker kontinuerligt är hur många företag som använder Arbetsförmedlingen och hur många jobb av det totala antalet lediga jobb som faktiskt når Arbetsförmedlingen, att kunna förmedla. Av de som fick jobb 2011 var i snitt ett par procent som fick jobbet via Arbetsförmedlingen.

2011 var deras egna siffror att i snitt 15 % av de lediga jobben i landet förmedlades via dem, resten via andra förmedlingar som jobbsajter, rekryteringsfirmor och kontakter.

Jag har inte hittat någon nyare siffra men det är omöjligt att tro att den är högre.

 

Nu ska vi exportera det sämsta vi har till olika utvecklingsländer.

Eller export är fel ord, för det antyger att vi tjänar pengar. Istället får skattebetalarna nöjet att betala 60 miljoner för att landets sämsta myndighet, som inte kan förmedla jobb, åker och lär olika afrikanska länder hur man “ska göra”.

 

Enligt myndigheten själva 2015 och deras undersökning hade inte ens 40 % av de arbetssökande stort förtroende för dem.

 

Ändå försöker politiker låtsas som att det som händer på Arbetsförmedlingen säger något om verkligheten.

Nyligen twittrade arbetsmarknadsminister Johansson ut att vi har “fler lediga jobb än någonsin”. För att Arbetsförmedlingens siffror pekar uppåt. De som får in 10-15 % av de lediga jobben. Nu finns det ingen anledning att betvivla att antalet lediga jobb är stort, vi är inne i en högkonjuktur. Men jag tycker man ändå kan förvänta sig av ministern att hon använder en annan källa, eller flera källor, än den som har max 15 % marknadsandelar på marknaden “Lediga jobb”.

 

För att få in folk i arbete har förmedlingen, tack vare åtgärdsivriga politiker som vill bidra med sitt avtryck i myndighets-Sverige, så många olika sorters anställningsformer som är helt eller nästan helt betalda av staten att det nästan inte går att få en överblick.

 

Jag gjorde en egen tabell. Som ni ser får man som minst 85 % av lönen betald, som mest hela. Men upp till ett visst belopp. Vissa stöd kan man få i 12 månader, andra i flera år.

Dessa former gäller i princip uteslutande de mest utsatta grupperna enligt Arbetsförmedlingens egen definition, det vill säga de som står allra längst från arbetsmarknaden:  funktionshindrade, lågutbildade och invandrare.

 

Hur går det då enligt myndigheten själva?

Kollar man i myndighetens senaste årsredovisning från 2015 kan man läsa att arbetslösheten visserligen sjunker – antalet inskrivna 2015 var 8 000 färre än 2014 och uppgick till 371 000 personer.

Men samtidigt som arbetslösheten sjunker, så ökar den genomsnittliga tiden för arbetslöshet. För att det är de korttidsarbetslösa som får jobb. Den genomsnittliga tiden är idag 38 veckor, vilket är ca 9 månader.

 

Antalet inskrivna som tillhör de grupper med utsatt ställning på arbetsmarknaden ökade 2014 och den ökade även 2015.

 

Gruppen utsatta ökade med 9 000 personer 2015 och uppgick då till 252 000 personer. Ökningen bestod i huvudsak av utrik

Antal inskrivna med max grundskolenivå som utbildning ökade och uppgick till 116 000 personer, varav 53 000

Jag gjorde en egen bild för att illustrera hur läget är. Av de inskrivna totalt är alltså hela 31 % personer som inte ens har 9-årig grundskola. Här hittar vi människor som analfabeter eller har ett par års skola till 7-8 års skola.

Här ska man också ha i åtanke att utbildning inte är lätt att jämföra och nivåerna på utbildning skiljer sig kraftigt åt mellan länder. Ett år i somalisk skola är inte direkt jämförbart med ett år i Skövde.

Gruppen med lägst utbildning utgörs av enbart utlandsfödda och gruppen ökar. Gruppen utsatta ökar också kontinuerligt, även här pga tillflödet från utlandsfödda.

 

Det är enligt Arbetsförmedlingen själva en accellererande ökande skillnad mellan de som står utanför och de som inte gör det. Gruppen högutbildade och korttidsarbetslösa är de som står för nästan hela minskningen av arbetslösheten. Bryter man ner siffrorna ser det tyvärr bara dystert ut.

Men Ylva Johansson är optimistisk och retweetade till exempel nyligen statsvetarens Anders Sundells graf på prognoser om arbetslöshet. Utan att reflektera över att regeringen syftar på både nuvarande och förra.

Detta är tack vare högkonjunkturen som sagt. Något även förra regeringen förutspådde skulle hända. Men arbetslösheten bland de utsatta, den bara stiger. Och gruppen utsatta stiger, de kommande åren rejält. För vi fyller på med människor med låg utbildning eller kort tid i Sverige, vilket innebär språksvårigheter.

 

Hur funkar då alla insatser för att få ut den utsatta gruppen i jobb? När staten betalar nästan hela eller hela lönen, och därmed riskerar att sätta hela den av marknaden essentiella konkurrensen ur spel genom att vissa bolag kan konkurrera med noll eller nästan noll i lönekostnader för vissa av sina anställda och därmed ha lägre priser?

De funkar inte alls bra. Inga av dem. Enligt en rapport från Statskontoret från 2015 fick till exempel bara 12 % av de med Instegsjobb ett riktigt jobb efter subventionen var slut. 

 

För människor längst från arbetsmarknaden gör alltså dyra subventioner lite eller ingenting. Arbetsförmedlingen förmedlar inte ens ett jobb per månad sedan decennier. Mycket liten förändring från 1999.  För människor som är mest attraktiva bidrar Arbetsförmedlingen i princip inte med något alls. Bara 12-15 % av de ledia jobben går ens via dem, resten via andra kanaler och kontakter. Och de arbetssökandes förtrodene för myndigheten är inte ens 40 %.

Vill man förstå myndighetens utmaning och problem kan man kolla Johansson twitterflöde, där hon retweetat att deras nya uppdrag är att kompetenskartlägga från första dagen. Ursäkta? Menar ni att ni fram till nu alltså inte kartlagt deras kompetens? Vad har ni då sysslat med?

 

Anslagen till området Arbetsmarknad ökar och ökar, utan att resulaten kommer. Nedan ser ni en bild från statsbudgeten år 2000. Då var budgetposten Arbetsmarknad, där Arbetsförmedlingen och alla instatser ingår, 46 miljarder.

 

Tio år senare, år 2010, var budgeten 88 miljarder. 

 

Budgetpropositionen för 2017 ligger på 75 miljarder, plus beställningsbemyndiganden på ytterligare 24 miljarder. Så totalt 99 miljarder. Jag vet inte varför de valt att redovisa så här men alla poster måste ingå för att det ska gå att jämföra siffran. Även om det är något kostnadsställe som flyttat från föregående år och summan inte är exakt 99 miljarder utan lägre visar det ändå den utveckling jag vill visa.

 

8 kommentarer
  1. MV har mitt stora förtroende men problemet är vad de gör med de som får avslag genom att många gömmer sig i vårt land och blir kriminella!

  2. Värt att notera är att alla jobb där utförare (den anställde) inte har PUT eller är eumedborgare kräver annonsering via Ams för arbetstillstånd. Oftast helt i onödan då dessa tjänster redan är tillsatta.

  3. Arbetsförmedlingen kommer att utföra underverk med arbetslöshetsstatistiken i Afrika, AF,s huvudsakliga uppgift är att övervaka, avstänga och föra statistik, söka jobb får folk göra själva, och i Afrika finns ingen a-kassa så då kommer inte folk att ha behov eller är så illa tvungen att gå på några meningslösa samtal, och kan därmed på Svenskt maner avskrivas som arbetssökande och simsalabim sjunker arbetslöshetsstatistiken som en sten, och personalen kan återvända hem prisade av makthavare både i Afrika och Sverige…..

  4. Vill bara påpeka att även arbetsförmedlingen betalar del av lönen så tillkommer arbetsgivaravgifter och avtalsförsäkringar. Så riktigt så förmånligt för arbetsgivaren är det inte som det ofta ges sken av.

  5. En yngre släkting skrev in sig på arbetsförmedlingen efter att ha tagit studenten. Hon blev där tilldelad en jobbsökarcoach som själv hade varit hemmafru i över 20 år och saknade arbetslivserfarenhet. AF i sig verkar vara en gigantisk arbetslöshetsåtgärd/hitte-på-jobb. Skulle deras 12500 anställda kunna få jobb någon annanstans om AF lades ner?

  6. Jag håller med i allt, men tycker trots det lite synd om Arbetsförmedlingen. De har fått ett helt omöjligt uppdrag, nämligen att få ut personer, som inte är anställningsbara, i jobb. Det spelar ingen roll hur mycket man än subventionerar lönekostnaden, arbetsgivarna vet att även om den är noll, så innebär det så mycket kringkostnader att ta hand om dessa personer, så man tackar nej. Så har det varit länge, och det lär inte bli bättre med alla nytillkomna lågutbildade. Dock ska man nog inte förvänta sig att AF kommer att protestera, de lever ju gott på nuvarande ordning. Man kunde ju hoppas att någon politiker skulle börja tala klartext, och visa på omöjligheten i dagens situation, men det verkar inte hända heller. I realiteten innebär det att AF betalar ett stort antal personer, som annars skulle hamna i kommunernas försörjningsstöd. Förmodar att kommunerna är tacksamma för det. Så frågan är väl om någon har intresse av att ändra på tingens ordning.

  7. Notera dock att alla offentliga jobb, kommunala, statliga och landstingens jobb måste annonseras via Arbetsförmedlingen. Med tanke på hur många jobb som offentligheten innebär visar det precis hur lite andra jobb som finns

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *