Finns det svenska värderingar?

För att kunna svara på den frågan måste vi först reda ut vad en värdering är.

En värdering är en grundläggande uppfattning om önskvärdheten hos ett visst tillstånd, tillvägagångssätt eller resultat. Värderingen indikerar i vilken grad något är bra eller dåligt. Värderingar tenderar att vara generella snarare än specifika, de utgör grundläggande motivationer som går utöver enskilda situationer eller handlingar. En värdering är ett relativt etiskt värde, ett basalt antagande som ett utförande kan härledas från.

Ett värdesystem är en uppsättning konsistenta värderingar.

Om en värdering indikerar i vilken grad något är bra eller dåligt reglerar normerna hur vi beter oss mot varandra i ett samhälle.

Sociala normer, eller bara normer, är ett sociologiskt begrepp för intersubjektiva, allmänt delade, men många gånger underförstådda, regler och förväntningar på beteende som gäller inom en mindre social gemenskap eller i samhället i stort. Med normer menas ett riktmärke (mönster) för hur man ska utföra något eller hur man ska uppträda mot varandra.

När vi pratar om värderingar menar vi egentligen både normer och värderingar som alla utgår en form av system i en kultur som omfattas av alla som vill ingå i den kulturen. 

Ett ord som ofta används just ihop med begreppet ”svenska värderingar” är utanförskap. 

Om det finns ett utanförskap måste det samtidigt existera ett innanförskap. Finns det en gemenskap finns det också något utanför gemenskapen.

Vissa vill göra gällande att något typiskt svensk, någon svensk kultur inte finns.

Samtidigt ska vi på olika sätt ta hänsyn till andra människors kulturer i Sverige. Och folk reser till andra länder, just för att uppleva det landets särskilda kultur. Japan är ett bra exempel på det. Den japanska kulturer fascinerar folk runt om i hela världen. Historisk kultur såväl som samtidskulturen.

Givetvis är inte Sverige det enda landet i världen utan en egen kultur. Det finns en svensk kultur. 

När politiker pratar om vikten av svenska värderingar, detta alldeles nyss bruna och bespottade begrepp och plötsligt modeordet för dagen, menar de att nyanlända måste anamma dessa för att kunna bo i Sverige. Men bo i Sverige kan man utan dem, däremot är det omöjligt för nyanlända att hamna i innanförskap utan dem. Inkluderas. I det svenska samhället. 
 
Finns det då värderingar och normer som är särskilt svenska?

Ja, definitivt. Det finns det i alla kulturer. Värderingar och normer utgör en den av den svenska kulturen ihop med till exempel traditioner och riter. 

Men vilka är de?
 
Ska man ens tala om svenska värderingar?

Det tror inte jag. Någonstans leder det fel. För det är snarare så att en del av de värderingar folk vill tillskriva som svenska snarare är några allmängiltiga för större delen av världen. Något utanför det påstått svenska med att stå i kö, vilket i min mening inte heller är något typiskt svenskt. Köa gör många länders invånare civiliserat.
 
Göra rätt för sig. Följa lag och ordning. Arbeta och inte fuska. Gör din plikt, kräv din rätt. Ta hand om din kropp. Ta hand om din familj. Fostra dina barn till ansvarsfulla empatiska medborgare. Dessa värderingar är knappast typiskt svenska utan några som delas av en stor andel av jordens befolkning.
 
Men de värderingar som är just av nationell karaktär, de svenska, går utöver det här.

Det som snarare är definitionen på svensk kultur. Det värdesystem av värderingar, normer och kulturyttringar som alla tillsammans utgör något typiskt svenskt. 

Där hittar vi tilltro till en stor stat och en gemensamt finansierad välfärd. Jämställdhet mellan könen. Sekularism där religion och stat inte hör ihop och religion är en privatsak som bäst, ses med misstänksamhet som sämst. Tron på samhällets institutioner. Sexuell frihet och jämlikhet. Reproduktiva rättigheter. Rättigheter för barn. Och en massa annat. 
 
En betydligt bättre definition av något svenskt än att stå i kö är att du inte sätter dig bredvid någon på bussen om det finns lediga säten.

Det är något som i alla fall jag skulle säga är typiskt svenskt. 

Eller du ställer dig inte för nära människor när du pratar med dem, inte ens om du känner dem. Knacka på grannens dörr utan att ha ett ärende eller att ni kommit överens om det är också något som får de flesta som känner sig som svenska att unisont reagera med visst obehag. Man brukar skoja om att i Sverige hälsar man inte på sina grannar men om man inte hälsar på någon man möter i skogen är man konstig. Men det stämmer.
 
Men kultur och värderingar är inte statiska. De förändras också delvis över tiden.

En svensk värdering av dagens samhälle är att man tänker på miljön och klimatet. Detta var inte en del av svensk kultur alls för bara några decennier sedan, utan då förbehållet en mindre grupp människor baserat på politisk ideologi snarare.  
 
En annan samtida norm är att traditionella könsroller i familjen är något nästintill tabu. Något förkastligt. 
 
Svensk kultur och kulturyttringar därav är saker som att fira midsommar, äta sill och ha kräftskiva. Sjunga snapsvisor och luciatåg. Lussebullar och pepparkakor.
 
Vad kan man då kräva av människor som kommer till Sverige och vill bo här? Kan vi ha utbildningar i svensk kultur och därefter kräva att folk lever så?
 
Man vet av forskning att människor behåller den kultur och värderingar de föds med oavsett var de bor. Om en svensk familj flyttade till Saudiarabien kommer de fortfarande fira jul, låta dottern gifta sig med vem hon vill och leva jämställt. På samma sätt fortsätter människor att leva som de levt även om de lever i Sverige.
 
Deras barn däremot, som föds i Sverige, kommer ha nästan samma kultur och värderingar som infödda svenskar.

Är det här ett problem? Aboslut inte. Men, om man vill vara inkluderad, i innanförskap, då krävs anpassning. 
 
Vad kan vi då kräva av nyanlända?
 
Svaret på den frågan är en basnivå. Som bygger på universella och inte typiskt svenska värderingar. Att man följer lag och ordning, gör rätt för sig och försörjer sig själva samt tar hand om och uppfostrar sina barn till ansvarsfulla empatiska medborgare. Vi kan och bör absolut informera om svensk kultur men vi kan inte kräva eller förvänta oss att alla kommer plötsligt leva så.
 
Vill man däremot bli inkluderad i det svenska samhället, då krävs dig av dig som individ något utöver den basnivå vi från samhällets sida kan kräva. Och det är givetvis önskvärt att varje människa som vill bo och leva i Sverige strävar efter att bli just inkluderad. Men det beslutet sker på individuell nivå. Givetvis kan man leva i Sverige utan att anpassa eller anamma ens den minsta svenska kultur. Men priset av det är utanförskap. Exkludering.

Man kan inte kräva som stat annat av människor än de grundläggande allmänmänskliga värderingarna att leva i ett samhälle men det är önskvärt från alla nationers sida att så många som möjligt anammar så mycket som möjligt av de i den kulturen rådande normer och värderingar. Det är det vi kallar integration. Som är omöjligt utan att de individer som är nyanlända bestämmer sig för att de vill bli inkluderade. 
 
Vad krävs då för att även accepteras? Att hamna i innanförskap?
 
Den maximala varianten av det är att känna sig som svensk. Att svensk är din primära identitet. Men det finns nyanser och nivåer, när du någonstans mellan basnivån och att känna dig svensk hamnar i innanförskap. Du accepteras.

Vem som är svensk är något varje individ själva bestämmer. Det handlar inte om vad man är född utan vad man känner sig som. Det här handlar inte om medborgarskap utan om nationell tillhörighet. Men för att bli inkluderad i det svenska samhället krävs att de andra som är svenskar inkluderar dig. Och då krävs något mer än att bara följa lagar och ordning och allt annat som staten kräver. 
 
Det är diffust var den gränsen går givetvis. Men att inte sätta sig bredvid folk på bussen om det finns ett tomt säte är en del i detta. Andra är att behandla kvinnor såväl inom famljen som utanför som du behandlar män. Att acceptera att jämställdhet är en viktig norm. Att acceptera andra religioner och kulturer, tolerans, är en annan. Gör du det här blir du automatiskt inkluderad av svenskar. Det krävs alltså inte att du helt och fullt betraktar sig som svensk, älskar luciatåg och lussebullar och firar midsommar. Att du vurmar för klimatet och sopsorterar.
 
Inkludering och exkludering är motsatta poler. Antingen eller. Absoluta entiteter. Men samtidigt finns grader när man inkluderats. Det är här detta med att vara svensk kommer in som en slutstation på den resan.

Men samtidigt som exkludering och inkludering är absoluta finns det ingen motsättning  att välja att bli accepterad och inkluderad men inte mer än så.

Man kan bli inkluderad i det svenska samhället och ändå inte fullt ut känna sig som svensk. Det handlar om anpassning till den nivå som krävs för inkludering. 

Det är nämligen ingen som kan kräva det av dig. Faktum är att man juridiskt och från statens sida inte heller kan kräva av dig att du ska vilja bli inkluderad. Man kan ge dig verktygen och kunskapen HUR du blir det.

Men det vi kan kräva av nyanlända är bara det som är en basnivå – att följa lag och ordning, försörjer dig själv och tar hand om dina barn.
 
Det finns en vanlig missuppfattning att svenska samhället inte är värderingsstyrt och inte sysslar med politisk indoktrinering. Att det är objektivt. 

Men det man beskyller till exempel religiösa friskolor för är något man samtidigt har institutionaliserat. Det är nämligen ingen skillnad på religiösa värderingar och att inkludera klimat och miljömedvetenhet i undervisningen av skolbarn. Små skolbarn, i lågstadiet. Eller frågor som genus. Det betraktas som självklart och inte som ett uttryck för indoktrinering. Religiösa friskolor är det.

En skola som ska förmedla kunskap och verktyg att forma värderingar har tagit på sig rollen att även förmedla värderingar. Och kalla det kunskap. 
 
Detta är märkligt. Men det enda rättfärdigar inte det andra.

 
Istället för att kräva att religiösa friskolor stängs och att familjer förbjuds att uppfostra sina flickor i en traditionell kontext ska vi kräva att skolplanen följs och det ska räcka. Och sluta acceptera värderingsstyrning i skolan. De värderingar som sanktionerats och godkänts av staten.
 
Skolan ska förmedla kunskap. Att Sverige, som inledde detta redan på 70-talet, relativisera det uppdraget med att smyga in värderingar och kalla det kunskap är fel.
 
Däremot ska skolan samtidigt lära ut att ifrågasätta och diskutera saker. Det är här värderingarna kommer in. Och toleransen.
 
I dagens Sverige har begreppet tolerans blivit bakvänt. Man betraktar det som intolerant att kritisera värderingar och kultur. Men att kalla kritik intolerant är själva definitionen på intolerans. Det enda man kan och bör göra för att möta värderingar som man ogillar är att kritisera och diskutera dem. Erbjuda en värderingskonkurrens. Och därigenom få människor att byta. Det är definitionen på tolerans. 
 
Det är inget staten ska tvinga folk att göra utan detta sker i det mellanmänskliga mötet och när den egna viljan praktiseras.
 
Så svaret på frågan om de svenska värderingarna och om vi ska utbilda invandrare i dem och kräva att de efterlever dem är svaret både ja och nej.

För det första ska vi snarare än svenska värderingar prata om svensk kultur. Att informera och utbilda är aldrig fel och något önskvärt men tvinga folk att därefter anamma dem ska vi inte. Och det kan vi heller inte. Folk är som de är och tycker som de tycker.
 
Det staten kan kräva är att folk respekterar lag och ordning, gör rätt för sig och försörjer sig själva och att de uppfostrar sina barn att respektera lag och ordning och göra rätt för sig.
 
Resten är upp till varje individ.
 
Det går utmärkt att leva i Sverige och bara acceptera det staten kräver. Men leva och bli insläppt i innanförskap är inte samma sak. Och ska man bli accepterad och inkluderad krävs något mer.

Du behöver inte gå så långt att bli svensk fullt ut och det går utmärkt att både identifera sig som svensk och som något annant parallellt men då måste du göra betydligt mer än var staten kräver av dig.

Och många gånger krävs det också att vilja bli inkluderad i samhället för att kunna leva efter det staten kräver av dig, nämligen att försörja sig själv. I det läget är man skyldig att anpassa sig tills man kan försörja sig själv, vare sig man vill eller inte. 
 
Slutsatsen är att det finns en svensk kultur och att det är en viktig del av det svenska samhället. Att anamma tillräckligt mycket av den för att bli inkluderat är önskvärt av alla som kommer hit. 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!