Det normkritiska monstret

Äntligen börjar fler, och folk från vänster, kritisera normkritiken. 

I ett ängsligt konsensusland som Sverige, där alla vill vara snälla och ingen göra fel, springer vi åt samma håll så fort någon pekar. Normkritik har blivit norm, jag kommer att gå igenom beläggen för det i ett senare inlägg. 

Men vad betyder då normkritik?

Låt oss börja med det den kritiserar – normen. Vad är en norm?

 

Det man riktar in sig på inom normkritiken är framför allt sociala normer och definitionen på dem är:

– en allmänt delad, ofta underförstådd, regel och förväntning på beteende som gäller inom en mindre social gemenskap eller i samhället i stort

Notera att det här inte finns någon mer avgräsning. Det är en allmän uppfattning hur  man beter sig i sociala sammanhang, det kan även vara en förväntan på vem som gör vad i samhället. 

Då kanske man tror att normkritik går ut på att kritisera alla normer? Det är här det blir fel, för normkritik borde egentligen heta “normkritik enligt socialistisk maktanalys”, för det är det det betyder. 

Normkritik handlar nämligen i grunden om maktanalys. Som i sin tur bygger på en socialstisk teori om maktstrukturer. 

– att kritisera, synliggöra och förändra strukturer (exvis ojämlika maktförhållanden), sociala och språkliga normer som begränsar livet för individer som inte faller inom det som betraktas som normalt i samhället

 

Detta är lätt för de flesta att skriva under på. Att det är bra att folk jobbar aktivt med alla de fördomar vi alla har, om folk från andra kulturer, funktionshindrade, andra sexuella läggningar etc. Det är en sympatisk tanke, det är garanterat därför normkritiken blivit norm i det svenska samhället. 

Problemet är just att det inte handlar bara om att folk ska jobba med sina fördomar. Utan att hela den normkritiska läran bygger på något annat och därför syftar till något annat. 

Detta är Michel Faucault – maktanalysens och postkolonialismens fader. 

 

En del av de galenskaper som nu sker i den svenska debatten är tyvärr hans fel.

Han tillhörde den franska akademiska överklassen, växte delvis upp på ett slott och var medlem i kommunistpartiet. I slutet av 60-talet var han på andra sidan järnridån, i Moskva. Han gick sedan ur kommunistpartiet. Han dog 1984 av AIDS-relaterade problem. Han inspirerades av Karl Marx i sina tidigare teorier. Han hade som öppet homosexuell bland annat teorin att kön var en historisk konstruktion. Många har inspirerats av just honom när de lanserat sina egna postkoloniala teorier. 

En annan att skylla är intersektionanlitets-teorierna, som kom på 80-talet. 

Kortfattat betyder alltså detta, och också maktanalysen inom normkritiken, på att allt bygger på makt. Och att strukturen är i förväg uppsatt. Förenklat att män har mer makt än kvinnor, vita mer än bruna osv där svarta är längst ner på skalan, hetero mer än homo etc. 

I detta sätt att se på världen har en hemlös medelålders vit man mer makt i samhället än en svart kvinna. 

Normkritiken begränsar nämligen sin kritik till att bara kritisera normer om hudfärg, kön, sexualitet, etnicitet och funktion. 

Det finns massa normer i samhället som normkritiken struntar i att kritisera. Jag kan lista ett antal som dominerar det svenska samhället och som alla är sociala normer: 

– att stå i kö
– ha sex före äktenskapet
– att kvinnor jobbar
– flytta hemifrån innan man gifter sig
– representativ klädsel när man jobbar

Dessa normer ingår inte i normkritik. Jag har inte sett någon normkritisk riddare fäktas för att bryta normen att kvinnor ska jobba och inte ta hand om barnen. Följden av normkritiken är också mångfaldsfrågor, och där lösningen alltid är representativitet. 

Det är här det blir fel. Att medvetet jobba med sina fördomar när man rekryterar är något annat, att därför landa i kvotering av människor som “bryter normen” är direkt kocko. 

För där att inte vara fördomsfull leder till att man ser alla människor som individer med olika kunskaper, åsiker och kompetenser, leder mångfaldslösningen nummer ett representativitet att man istället betraktar alla människor som representanter för ett kollektiv. Människor tas ifrån sina individuella styrkor och svagheter och blir primärt en del av en grupp. En utbytbar beståndsdel. 

Det är här normkritiken som norm faktiskt blivit skadlig för samhället. Så många politiker, organisationer och företag har detta inskriver i sina verksamhetsplaner och media bjuder gång på gång in företrädare för de mest extrema representativitetsaktivisterna. 

Normkritiken reducerar människor till sitt kön, sin sexualitet, sin etnicitet, sin hudfärg. 

Den tog sig in i samhället som en bra tanke om minskade fördomar. När den väl var inne blev den ett monster, som kräver mer och mer för att bli nöjd. Och det har byggts en hel industri kring detta tack vare ängsligheten i Sverige. 

153 000 träffar på Google. 

 

Det här är big business för alla de jämställdhetskonsulter, normkritikkonsulter och föreläsare som poppat upp. Och mest av alla köper det offentliga av olika slag. 

Vägen till helevetet är kantat med goda intentioner, och aldrig har väl det uttrycket passat så synnerligen väl som här. 

För samhället vi nu ser är en högljudd minoritet som kräver att just de, som självutnämnt representerar alla av gruppen XYZ, ska få vara med i sammanhang YZX och representera. Just de är nämligen extra lämpade. Även om alla i gruppen är helt utbytbara med varandra, alla har samma åsikter, erfarenheter och kunskaper just för att de tillhör gruppen, så är den mest högljudda den mest lämpade. 

Som proletariatets diktatur som ska representera alla arbetare men revolutionens företrädare såklart är extra lämpade att leda landet, då en vanlig arbetare är, ja, vanlig. 

Det har för länge sedan gått för långt. Gått överstyr. Blivit ett monster. Och big business. 

Mer om det i ett senare inlägg. 

 

19 kommentarer
  1. Helt rätt analys. Det är en ny maktrörelse som växer fram. Tidigare skulle man ha partibok för att kunna få makt. Nu räcker det med att vifta med normkritikkortet. Men det är samma typ av personer som tidigare använde sig av partiboken. Det är vänstermänniskor, ofta långt ut till vänster, som nu kräver – och blir belönade – med både ett pengaregn av statliga stödpengar och fina poster med stor makt. Rättviseförmedlingen och hundratalet andra organisationer arbetar stenhårt med att placera rättänkande på rätt positioner och lika viktigt, att få bort avskummet i form av medelålders vanliga Svenssons som inte lägger all vaken tid på att längta efter proletariatets diktatur.

  2. Bra skrivet! Så bra att du lyfter denna galenskap som bara blir värre och värre, och förstör mer och mer desto längre tiden går. Tack, Rebecca! <3

  3. Bra skrivet Rebecca !
    Ser fram emot en fortsättning där du granskar dom ideologiska vanföreställningarna som tillåts dominera samhällsdebatten.
    Precis som du skriver är det absurt att tillskriva en vit ,manlig uteliggare en högre maktposition än t.ex Barack Obama enbart utifrån uteliggarens hudfärg…

  4. Hej.

    Troligen skapade Foucault sin förklaringsmodell då hans högborgerliga bakgrund och hans tillägnade kaviar-kommunism bägge i honom lagt ned ett mönster för självförakt och fördömande av hans homofila lustar och hans böjelse för män i övre tonåren.

    Hans lösning var då att skapa en mental analysmodell som dels fritog honom från eget ansvar (social struktur vilken reproducerar normer och dessas makt i individen), dels inte tvingade honom till egen agens (att acceptera och inse att han oavsett normer och strukturer kunde göra medvetna val som tänkande människa).

    På så vis kunde han leva ut sina böjelser utan att drabbas av ångest över detta, då han blott var en produkt av strukturer och normer, och därmed inte bar ansvar för de uppkomna ångestkänslorna.

    Foucault är egentligen varken särskilt radikal eller nyskapande: hans verk är derivat av hans samtida franska akademikerkollegor, och i den mån något i hans texter är utmanande eller i opposition, så är det mot 1950-talets Frankrike. Så gott som inget är allmängiltigt.

    Då det dessutom rör sig om texter producerade enligt gammal god metod, där man via en sorts resonemang dekonstruerar (eller tar isär på normal svenska) så är slutsatsen alltid given på förhand, enär man inte tillämpar vare sig symbolisk eller formell logik för att testa sanningshalten i påståendena. Empiri kopplad till mätbara storheter existerar inte – Foucault var helt och hållet teoretisk.

    Man kan även jämföra med Derrida, Laclau, och Mouffe: post-Marxist är ett samlande begrepp som inte betyder något annat än Marxism med ett franskt akademiskt språk – en Marxism som syftar till att fostra folket att vilja ha den Marxistiska staten, så att denna uppstår demokratiskt.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare
    Ps Lästips: Hicks “Postmodernismens förklaring” samt
    [//www.academia.edu/5779031/THE_VACUITY_OF_POSTMODERNIST_METHODOLOGY] Ds

  5. Bra som vanligt! Men förstår inte varför du sörjer att Foucault var en galning, du skriver: “En del av de galenskaper som nu sker i den svenska debatten är >tyvärr< hans fel.” Foucault var kommunist, han stöttade dessutom den iranska revolutionen. Eller övertolkar jag dig?

  6. Det är inte så konstigt att dylika teori-byggen slår i akademiska kretsar.
    Svaret är ju liksom givet innan man påbörjar sin “forskning”.Med en minimal insats kan man sedan bevisa det som skulle bevisas och därefter luta sig tillbaka och peta på luddet i naveln.

  7. Från början var normen överlevnad och fortplantning. Sedan blev det Makt, Krig, Religion, Politik och Demokrati. Vilken Norm skall vi förhålla oss till I framtiden?

  8. Skrämmande utveckling att dessa fantasifulla och verklighetsbefriade begrepp spridit sig så brett i vänsterkretsar. Det är så man skäms. Känner inte längre igen mig.
    Inte skrämmande för att det är något “främmande” och jag börjar bli gammal, men pga hur åt skogen dessa idéer verkligen är. Ren galenskap är vad det är.

  9. Normer är det smörjmedel som får samhället att fungerar, normkritik utvecklas av grupper med verkliga eller inbillade speciella kännetecken eller personliga inställningar som gör dem unika i sina egnas grupper men kan av utomstående ej särskiljas då de verkar klonade efter egen mall. Låter urtråkigt och bekräftar att många fördomar har helt riktigt bärighet.

  10. Tror inlägget är bra. Speciellt för sådana som mig har svårt att ens förstå och omfatta begreppet med normkritisk mm

  11. Det finns en funktion som man måste beakta när man funderar över detta ämne: Ensam är stark/svag?

    Jag tror att mycket handlar om att inte “svika gruppen” och bli en “förrädare”, helt enkelt eftersom man genomskådat hur “härska genom söndring” alltid fungerar då man vill hålla de svaga individerna på mattan.

    Bieffekten blir att man reduceras till “en utbytbar beståndsdel” som inte får svika gruppen, inte bli en Onkel Tom, som inte vet sin plats i det större sammanhanget.

    Damned if you do, damned if you dont. Inte konstigt om man alltsom oftast vill vända ryggen mot hela mänskligheten…

  12. Att tillägga begrepp som
    -rasifiering
    -intersektionalitet
    -genusvetenskap
    som samtliga leder till ytterliggare förvirring och polarisering.
    En obehagligt stor mängd av medborgare tillåts att gömma sig med statlig och kommunalt stöd för att fortverka inom dessa suspekta ideologier och ämnen.
    Finns där någon payoff?
    Givetvis,stryp ekonomiskt tillflöde till dessa subjektiva avarter och i viss mån deras läromästare. Irrläror och pseudovetenskap kan med god fördel bedrivas som ideél verksamhet,utan att en krona skall slösas av skattemedel.

  13. Normkritiken är en vänsterrörelse som bygger på tanken om konflikter mellan grupper av människor, och där det gäller att göra revolution för att störta de som har makten just nu och inrätta en ny maktbalans. Och som alltid när det gäller revolutionära vänsterrörelser: när de förtryckta gjort revolution inrättar de en diktatur som förtrycker alla som inte har samma åsikter. För normkritiken bryter inte normer utan byter ut dem mot nya som inte får ifrågasättas. På det sättet har den också en inbyggd motsägelse: om normer skall kritiseras, måste normkritiken också kritiseras när den väl blivit norm (vilket den ju blivit), men det görs inte.

  14. Du har naturligtvis helt rätt. Ett mycket stort antal personer livnär sig av monstret. Varenda kommun håller en massa seminarier med dessa konsulter. Tänk på alla professurer i Pseudovetenskapen genusvetenskap. Tänk på jämställdsmyndigheten.
    Se på all fullständigt onödig “forskning”, som bedrivs i landet. Ex. Vilka värderingar har de, som inte är övertygade om klimathotet?

    Det finns alltså ekonomiska motiv till att låta vårt land fortsätta på den inslagna vägen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *