En liten text om rättvisa

Jag tänkte för ovanlighetens skull bli personlig på bloggen. 

För att saken kräver det. 

I ljuset av den allt mer utbredda relativiseringen vi ser, där offermentaliteten inte bara breder ut sig som en tjock dimma i samhället utan den sanktioneras och understöds av det offentliga. Då krävs det något annat. 

Det handlar om rättvisa. 

Frågan om ansvar kokar ner till det. Rättvisa.

Debatten senaste året har en röd tråd: det är inte ditt fel. Jihadister som åker och ansluter sig till rövarband för att mörda och tortera – inte ditt fel. Asylsökande som mördar på ett asylboende – inte ditt fel. Sexövergrepp i grupp – inte deras fel. Ungdomar som bränner bilar och kastar sten på poliser – inte ditt fel. Elever hoppar av skolan – inte deras fel. 

Inget du gör är ditt fel. Allt som händer dig är någon annans fel. Du behöver inte ta ansvar över någonting. För att du är orättvist behandlad. 

Men detta är ingen ny förteelse. Tvärtom. Den bygger på något lika gammalt som det svenska välfärdssamhälIet. Grunden till “inte-mitt-fel-ismen” bygger på socialisternas inställning till rättvisa. Att det är orättvist att någon har något mer än någon annan. Vårt land är präglat av det här.

Vi kallar det “den svenska avundsjukan”. Det är felsyftat. Det har inget med landet att göra, med vår kultur. Det har med den politiska ideologi som fått dominera vårt samhälle det senaste decenniet.

Det borde heta “den socialdemokratiska avundsjukan”. 

Det är inget särskilt svenskt att vara avundsjuk på andra.

Däremot är det ideologiskt. För bara en person som tycker att någon fått något orättfärdigt kan kalla det orättvisa att en person har något en annan person inte har. 

“Någon-annan-ismen” eller “det-är-inte-mitt-fel-sjukan” har inte uppstått från tomma intet. Den är skapad politiskt. Av socialdemokraterna.

För man kan inte klappa sig själv på axeln och i tid och otid häva ur sig saker som “det var vi som byggde den svenska välfärden” och samtidigt inte ta ansvar för allt dåligt man också varit med och skapat. 

Den första offertkoftan stickades av socialdemokratiska stickor i ABF:s lokaler. 
 

Vad har den socialdemokratiska avundsjukan med att kasta sten i förorter då?

Jo, om man lär sin befolkning att det är orättvist att någon lyckas bättre än du och därför har mer pengar, då lär du dem samtidigt att det inte är deras fel att det är så.

Att ingenting som händer dem är deras fel. 

Och eftersom det inte är deras fel har de rätt till allt andra har. De har rätt att bete sig illa för att orättvisan har gett dem rätt. 

Socialdemokraterna har bit för bit skurit bort känslan ansvar hos medborgarna med sin socialistiska skalpell. De har fått hjälp av Vänsterpartiet och i modern tid även Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ. Och finns inte känslan av ansvar hos individen finns inte ansvaret rent praktiskt heller.

Utan ansvaret som bränsle, att individen känner ansvar över sin egen framtid och eget liv, ett ansvar för att göra rätt och bidra i ett samhälle står man still. Man rör sig inte. Skomakaren blir vid sin läst. Utan ansvar kommer hopplösheten som en stadig kompanjon.

Om ansvar är bränslet för förändring, att röra sig framåt, är hopplösheten den inverterade versionen. Hopplösheten ger det destruktiva bränsle. Det rättfärdigar individen att skylla på andra. Det sätter en godkänd-stämpel på ta ut sin frustration på andra, på bilar, på vad som helst som kommer i ens väg. 

Men de här fri-från-ansvar-korten socialdemokraterna har gjort till sitt signum att dela ut till medborgarna som godis på julafton är de som ska eldas upp.

De är som heroin.

Dopar befolkningen i ett rus att livet man fått som gåva är någon annans ansvar att leva. 

Det är inte orättvist att någon annan har mer. Alla börjar någonstans. Skillnaden är vad man gör med det. 

Den som har tagit sig någonstans har kämpat, offrat saker, jobbat hårt. De är få i Sverige som ärver en förmögenhet. Även om inte det heller är något fel, för en förmögenhet byggs upp av tid och uppoffringar, av hårt arbete och risktagande. Tid är inte värdelöst, tvärtom är tid en av våra mest dyrbara valutor. De om byggt upp en förmögenhet har offrat semester, lediga helger, tid från familj och vänner, många gånger offrat eller riskerat sin egen privatekonomi, hus och hem.

Att inte få tid men sedan ärva en förmögenhet är för vilket barn som helst andrahandsalternativet. Alla förmögenheter är också ackumulering av tid någon annan inte fått. Det är inte fel att ärva det. Varför skulle det vara fel och fult för att det är din förälder som byggt upp förmögenheten själv med sina tomma händer? Någonstans började någon med just det. Tomma. Händer. 

Men de flesta ärver inte rikedom. Vi har nästan inga rika. Men många har däremot ett bra liv, och en del har höga inkomster som ger ett ännu mer bekvämt liv. 

Det är inte var du börjar som räknas, utan var du tar dig. 

Därför har jag genom hela livet blivit otroligt trött på påståendet att folk som lyckas fått det på något sätt gratis. 

Därför ska jag berätta en historia för er. Min historia. Min familjs. 

Efter andra världskriget beslutade sig en 20-åring i ett sargat Italien för att söka sig ett bättre liv. Han bodde i en liten stad i klacken på den italienska södern, i den varma fattigaste delen av Italien. Så han tog sig till Sverige, som skrek efter arbetskraft. Han fick jobb på ASEA i Västerås direkt, utan att kunna svenska. Han hette Gino. Och var min farfar.

1949 föddes min pappa men knappt 2 år senare ville Gino söka lyckan i Kanada. Han åkte dit, min farmor vågade inte följa med, breven blev glesare och slutade sedan komma. Hon uppfostrade honom själv, och sedan hans syster. Min pappas morfar och släkt jobbade också på fabrik, min farmor med. Ett tag var hon sömmerska, sedan sydde hon pälsmössor och jobbade extra på Pressbyrån. Sedan började även hon på ASEA. 

En arbetarfamilj från i en arbetarstad. Ensamstående. Lägenhet i ett område en bit utanför city. Ingen hade någonsin studerat vidare. Min farmors mormor och morfar var bönder, födda på 1800-talet. En utlandsfödd pappa som försvunnit. 

Här någonstans, om historien hade flyttat in till 2016 års förhållanden, hade sonen i familjen börjat kastat sten och säga att det är orättvist att han inget har. Kanske. 

Men för det första hade socialdemokraterna inte lyckats dela ut tillräckligt många det-är-inte-ditt-fel-kort då, på 50/60-talet. Samhället bestod till större del fortfarande av det som nu försvunnit – ansvar. För det andra bestämde sig min pappa. 

Att han inte ville jobba på fabriken. Som han också började jobba på efter grundskolan, precis som många i Västerås gjort. Han jobbade där något år som 15-åring. Sedan började han läsa på gymnasiet istället. Och sökte sedan in till Chalmers, som första person från släkten någonsin att studera på univeristet. 

Han gjorde en klassresa. Från arbetarklass till medelklass. Det kräver uppoffring. Att man sitter många timmar och studerar istället för att vara ute och ha kul. Gör en massa saker man tycker är tråkigt för att ha det kul sedan. 

Det är just det – att nå resultat kräver att man idag byter in tid mot att få något i framtiden. En risktagande, en uppoffring. Du vet inte om den tiden du betalar med kommer att löna sig. Du gör det ändå. Du chansar. Du investerar. 

Även om mitt liv startade i medelklassen, med två akademikerföräldrar, har även jag offrat saker. Jag pluggade på högstadiet. Spelade rundpingis med killarna istället för att stå i rökrutan. Jag var inte cool. Men det struntade jag i. Jag bestämde mig som 16-åring att jag skulle bli civilekonom och plugga på Handelshögskolan i Göteborg. En av de skolor med högst antagningspoäng förutom Handels i Stockholm. För att få de betygen krävs uppoffringar. 

Det kommer alltid ses som coolt bland vissa barn att inte plugga. För att det är en av få revolter man kan göra mot sina föräldrar och mot de vuxna. Precis som de lilla barnet visar sin makt och kontroll med det enda de kan – mat och sömn – trotsar större barn genom att inte plugga. Det finns inte så mycket annat. Att göra revolt mot vuxna kommer alltid betraktas som coolt av vissa andra barn. Det är svårt att komma ifrågan, även om det har blivit bättre. 

Att plugga är att göra som föräldrarna önskar. För alla föräldrar önskar av sina barn att de tar sig någonstans. Att de gör sitt bästa för att få ett sådant bra liv som möjligt. 

Alla framgångsrika har inte varit bra i skolan. Men offrat annat. Jobbat extra på helger och lov tidigt, och mycket. Några av de mest framgångsrika företagarna är inte främst akademiker, de är duktiga säljare. De började med försäljning. Man kan jobba sig till framgång också.

Eller snarare, att jobba sig till framgång krävs även av de som studerat. 

Jag har sålt föräkringar på telefon åt Trygg-Hansa för provisionen 70 kronor styck. Ingen annan lön. Jag har jobbat på kundservice. Jag har packat korvbröd på Pååls fabrik i Göteborg. Mitt första jobb som nyexad civilekonom var som mediasäljare. Ett skitjobb. Mycket slit. 11 000 kronor i grundlön, brutto. Resten provision. Men den bästa skolan och en av de meriter på mitt CV som jag fått mest cred för när jag sökt jobb. Alla utan undantag har sagt att det är jättebra att ha gjort just det. För det är det. Jag stod ut ett år och kämpade på trots att det var oerhört tråkigt. För att ska man klättra måste kan använda varje trappsteg som ett sätt att komma till ett annat. 

Inget kommer gratis.

Ingen person som idag har ett bra jobb har fått det utan insats. Utan uppoffringar. Utan att ha bytt tid idag mot något annat i framtiden. En hel tid har offrats på riktigt tråkiga saker. 

Att inte en person som offrat massa tid och kämpat hårt ska ha mer än någon som inte gjort är det som är orättvist. 

Varför ska tid vara en relativ valuta?

Något som ibland är värt jättemycket men i andra lägen inte värt något alls? Framgång är resultatet av offrad tid. Alltid.  

Socialismens paradfråga om att vi ska jobba mindre bygger på tid som den högst värderade valutan, högre än pengar. Men när det gäller andra pengar är tiden värt noll. Är inte detta märkligt?

Den socialdemokratiska avundsjukan, och deras det-är-inte-ditt-fel-kort förstör inte bara för samhället. Det förstör för individen.  

Men det är inte bara det att medborgarna dopats sedan decennier att allt är orättvist. Politiker fortsätter att bekräfta detta. Rikspolischefen sitter och tycker synd om mördaren på asylboendet i en TV-soffa, en miljöpartist i Stockholm tycker att jihadister ska få jobb och bostad när de kommer hem trötta efter allt mördande, barnläkare tycker att vuxna ska ha rätt att bo och dömmas som barn. Stefan Löfven är nöjd, trots att barn mördats med en handgranat inkastad i lägenheten, poliskris och ambulanser som inte kan rädda liv för att de riskerar sitt liv när de åker in i regn av sten. En skola där lärare inte kastar ut mobilpratande elever på lektioner. 

Någon utlandsfödd debattör skrev nyligen: varför kastar de sten? För att de får. 

Nog för att vi sett antalet offerkoftor öka exponentiellt i samhället men det känns som om vi är nära “peak någon-annans-ansvar”. När är det nog? 

Det här kan inte lösas på något annat sätt än att samhällets uppgraderar ansvaret. Och slänger det-är-inte-ditt-fel-korten. Gör det egna ansvaret heligt igen. 

Det är inte orättvist för att du inte har något du inte har rätt till. Det är inte orättvist för att någon har mer än du om du inte satsat något. 

Det är inte synd om dig. Det är däremot synd om du inte gör ditt bästa. 

 

33 kommentarer
  1. Klockrent. Precis mitt i prick. Socialdemokratin tar bort det egna ansvaret.Finns fö inget annat parti någonstans i världen som säger “bliv vid din läst” o därmed hindrar klassresor mentalt. I andra länder vill man upåt medan socialdemokratin vill att medborgarna stannar på sin plats.

  2. Sverige är ett fantastiskt land när det gäller vilka möjligheter. Är evigt tacksam att jag föddes i detta land. Självklart är det eget ansvar som gäller. Har akademiker mor från Finland. Hon kom till Sverige 79 för att jobba på postgirot ( finns ej längre då Nordea har köpt upp den delen). Mormor Kamrer på Finlands riksbank. Mormors mor hemmafru och mormorsfar järnvägen. Farsan kom som politiskflykting från det som vi hoppas blir Kurdistan en dag ( nu östra Turkiet). Farsans familj flyttade från byn p.g.a militärkupp till en stad i Turkiet när han var 5 år. Året efter dog farmor. Men han kämpade vidare och jobbade med att sälja tuggummi som barn och gick i skolan. 1984 kom han till Sverige och bodde Troja Ljungby i flyktingförläger (Politisk flykting). Slutade röka direkt när han kom till Sverige. Flyttade till studentlägenhet i Kungshamra ( norr om Stockholm). Delade ut reklam och pluggade svenska för att senare träffa morsan. 1986 födde han min gravt handikappade bror som dog 1997. Jag föddes 1988. Första heltidsarbete som mentalskötare i Stora Sköndal i Stockholm och läste mentalskötarutbildningen.

    TACK Sverige för att jag fick födas i detta underbara land!!!

    ALDRIG göra något olagligt oavsett vilken ekonomi eller bakgrund du har!!!

  3. Jag kan bara hålla med..Nästan vartenda ord.
    (Dock inte Ditt aanvändande av var – vart. “Var! uttrycker plats, “vart” uttycker riktning)
    En petitess iofs.
    Jag räknas som invandrare.
    Min farfar kom till Sverige i början av 1900-talet, startade företag, det blev så småning om ett av stadens största och anställde många ur staden “lägre klasser”. Men det var nya jobb
    Min mor kom hit mitten av 40-talet, även ghon satte sina märken i samhället.
    Ingen i släkten har några dagar med arbetslöshet ( jo jag, tre dagar med KAS..).
    Växte upp på 60-talet, lite bus kanske men “bränna bilar” fanns inte ens i tankevärlden!
    Vi hade respekt för polisen och skolas lärare. De lärde, vi lyssnade..
    Vi växte upp under socialismens guldår, “arbetare” fick det bättre, kontroverser fanns, men de löstes.
    “Arbetare gör din plikt, kräv din rätt”, det fungerade.
    Idag lever jag i de “krengtas land”, landet fullt av rättigheter men helt utan skyldigheter och som Du skriver, ett land där ingen tar ansvar och skulle ansvaret, händelsevis vara mitt, är det ändå någon annans fel…
    Detta ser vi idag i stor utsträckning inom politiken, ingen vågar stå för någonting, minsta hostning “mot” i media och pudeln kommer som ett brev på Posten (den gamla Posten alltså).
    Som det hette på jobbet ” för många chefer och för få Ledare”.
    Kan räkna upp en rad av räddhågade mesiga politiker, och om vi lägger till “hycklande blir listan ännu längre..
    Löfven, Danielsson Ygeman , Björklund, Lööf..
    Om vi går ut på gatan, jag har bott i en av Sthlms västra staddelar, där gjorden en undersökning om “trygghet”, 60% hade mer än en gång tvekat att gå ut på kvällen.
    Detta var, iaf då, inte ett av de värrde områdena.
    Undersökningen lades längst in i en skrivbordlåda hos kommundelsnämnden..
    Varför dessa problen i utanförsområdena? Jo för man KAN, man kan bränna stjäla knarka råna, misshandla och inget händer..
    Tänker intens ta upp dessa ensamkommandes ålder, de bilder som visas säger allt.
    Tur jag inte har så många år kvar att se eländet och utförsbacken, och jag tänker på prof Hjern som tyckte att “när gamlingarna dör avså kommer Sverige att bli ett bättre land”
    Vilka byggde Sverige, vilka betalade hans utbildning?

  4. Hej
    Känner igen mig i din historia. Uppväxt i fosterfamilj som tog in mig som sin egen. Men tyvärr blev båda föräldrar sjuka, så levde utan överdriven lyx, men det gick ändå. Pluggade vilket ingen annan gjort i min familj. Nu har jag pga smarta val och kämpande vid 38 ett välbetalt jobb, hus, barn, bil sambo. Min senaste löneökning på 1500 kr går egentligen till Magdalena på finansen. Jag har många kompisar med liknande bakgrund, som kämpat och nu har det bra, men inte förmögna. Många av oss känner sig pissade på i dagens samhälle. Där vita män som faktiskt går till jobbet, sköter ungar, betalar höga skatter, får klä skott för allt som är fel. det enda vi är möjligtvis är skyldiga till är fortkörning och parkeringsböter. Tack för dina texter, du är grym!
    J

  5. Jag känner igen mig i Din klassresa, från bondpojke på 50-talet till civilingenjör på Chalmers.
    Det allvarliga idag är: Hur många av våra valda representanter har denna bakgrund. Oftast har de inte alls någon avslutad utbildning eller någon erfarenhet utanför politiken.
    Sedan visar de upp sig med en onliner i riksdagskorridoren hur de skall skaffa jobb.

  6. En allvarlig konsekvens av “det-är-inte-mitt-fel-sjukan” är att man tagit bort tjänstemannaansvaret. Ännu värre, riksrätten.

  7. Mycket bra och lärorikt skrivet för den som kan ta till sig texten. Din bakgrund är inte så olik min fast min pappa kom från Finland efter kriget. Han var med svenska mått ganska driftig (med min mamma som pådrivande kraft) och byggde upp en verksamhet på 1960-talet med många anställda. I början av 80-talet tröttnade han på det rådande ekonomiska klimatet och lade ner verksamheten. Jag fick sen driva min egen verksamhet och det har varit både med och motgångar. Det jag lärt mig är att inget är gratis i det här livet.

  8. Tack för din berättelse, den är lik min och många andras.

    Det enda som är “rättvist” är tiden. En timme är lika lång för alla, det som skiljer är hur du väljer att använda den. Man kan välja att vara cool, festa runt, jobba eller studera. Valet du gör är fritt men det kommer att få konsekvenser.

    Det är detta som är kärnan enligt undertecknad. Det val som görs får konsekvenser. Mao det finns ett orsak-konsekvens samband även i livet.

    Hälsningar Stanley

  9. Mycket bra. Jag kommer från ett fattigt hem utedass och jobbat mig upp hyggligt blev pilot och numera pensionär med relativt bra pension så länge pengarna i statskassan räcker….

  10. Suverän artikel. Jag känner igen mina tankar i varje mening. Att Palme avskaffade det
    personliga ansvaret var en katastrof för Sverige.

  11. Fantastiskt beskrivet! Jag har ibland svårt att sätta ord på varför jag tänker och handlar på det sätt jag gör. Du hjälpte mig, du beskrev precis hur jag själv upplevt min uppfostran. “Ulf, det är alltid ditt ansvar! Ulf du kan aldrig bli lurad, du kan bara låta dig bli lurad, det är ditt ansvar! Ulf, vill du bli bättre, gör som dom som är bättre än du. Ulf är du missnöjd, jämför dig med dem som har det sämre! Ulf, skyll aldrig på någon annan!”
    Tack Rebecca!

  12. När nytillkomna flyktingar anländer till Sverige upplyses de om alla rättigheter de har, när de träffar Soc upplyses de om alla rättigheter de har, när de kommer till skolan upplyses de om alla rättigheter de har… I Sverige har vi inga skyldigheter tydligen … Att lära vår historia, lagar, språk, att bidra till samhället genom att arbeta och betala skatt, att uppfostra våra barn till goda medborgare, att ta hand om vår miljö, skaffa (inte FÅ) sig utbildning, jobb och bostad. Var tog alla våra Skyldigheter vägen i den röd-rosa-gröna världen?

  13. Bra skrivet!!! Du har helt rättJag har en liknande egen historia bakom mig och ett gott liv nu; jobbat ihop ALLT i familjen! Kanske vi skulle skriva en bok om Många historier som din o min och visa att det inte är “tur” att vi är där vi är idag. Mvh

  14. Du har rätt som vanligt i dina iakttagelser. Denna sossesjuka du nämner ovan gör att folks beundran riktas mot helt fel håll:

    – Om du har en bra lön, säg 60-100.000 efter 8 års slit i högskolan så tittar folk på dig som om man vore pest. Dessutom så skall du enligt dem beskattas så att 99% av din lön går till staten

    – Ärver man en massa pengar för att en rik släkting hade den dåliga smaken att gå och dö så är man en tjuv, ett svin, och helst skulle man fängslas och alla dina pengar konfiskeras.

    – Är man en mycket välbärgad person NN som betalar typ 500 – 1000 miljoner i skatt så är man fortfarande ett svin och utsugare.

    – Tjänar man 100 miljoner per år för att sparka omkring en boll på nåt fotbollsplan så är man avgudad.

    – Vinner man 100 miljoner på trav / tipset / lotto så är man värd all respekt.

    SocialistAvundsjukan i ett nötskal

    Vidare så påstår jag att Socialisterna aldrig kommer att göra något åt orättvisorna i samhället. Orättvisor är grunden i socialisternas argumentation. Alltså kommer de att göra så lite som möjligt för att åtgärda detta. Missnöje är ju deras bästa argument, alltså kommer man aldrig att åtgärda orsakerna till missnöjet. Missnöje, och avundsjuka är socialisternas garanti för att få stanna kvar vid makten och aldrig att de avvecklar deras bästa vapen för att uppnå detta.

    Fortsätt kämpa mot socialismen!

  15. För sådär 18 år sedan frågade jag Schyman i en chat: vad är rättvisa? Svaret var: av var och en efter förmåga till var och en efter behov. Säger väl allt tycker jag. Rekommenderar oxå Anders Isakssons bok Alltid mera, aldrig nog. Oxå ca 20 år sedan.

  16. Tack för såväl den personliga delen som slutledningen. Som jag tolkar den: Någonstans i någon tid har någon fått kröka rygg för att jag ska ha fått det så bra som jag har det.
    Min pappa, född på slutet av 20-talet som yngste soneni en 12-barnsfamilj av fattiga fabriksarbetare fick förmånen att ta studenten. Jag vågar påstå att det motsvarade en rejäl högskoleexamen i dagens “studievärde”.
    En dag , några månader efter min pappas död satt jag och pratade minnen med min farbror, pappas storebror. Då säger han , liksom i förbigående: “Jag minns ju när vi syskon sparade pengar för att köpa pennor till din pappa då han gick i skolan”
    Föreställ er att min pappa med det stödet i ryggen skulle kommit hem och sagt att han var “skoltrött”. Eller “jag känner inte för att plugga”
    Någon böjde ryggen för att han, och sen jag skulle få en möjlighet att få det bättre.
    Tack Rebecca

  17. Utmärkt skrivet. Det finns dock ett yrke där man kan ta sig hur långt som helst utan nån som helst kompetens, Politiker. Är väl därför det ser ut som det gör idag. De som efter grundskolan inte vill eller klarar av att skaffa sig ett vanligt jobb behöver bara gå med i ett ungdomsförbund, smila in sig hos rätt personer & sen börja karriärklättringen.

  18. Det känns självklart att hålla med om andemeningen i det skrivna. Det tror tusan att hårt arbete ska löna sig. Allt annat är befängt!

  19. Håller med i stora drag gällande offerkoftan hos S, V , o Mp. Men även de borgerliga går inte helt fria. Lyssna på L:s Birgitta Olsson eller C Annie Lööf . Dom låter som alla misslyckade individers fel beror på otur eller samhällets orättvisa eller för få ungdoms gårdar. Skit stövlar har funnits i alla tider, men nu behöver man inte ta ansvar, det är skillnaden

  20. Gud, så rätt du – tyvärr – har. Sverige är ett land där alla tycks ha rättigheter, men ingen har skyldigheter. Men den ena människans rättighet är inte sällan den andras skyldighet, så det haltar – betänkligt – i detta stackars land.

  21. Är svensken en människa är frågan. Jag har enligt omgivningen så hög kompetens att de känner sig kränkta av mig. Med anledning av utbildning och jobb anses jag privilegierat och ska jobba gratis för grannarna t ex. Jag har varit med i detta sedan 70-talet, är norsk. Svensk allmänhet har nött ut mig. Nu är jag på väg upp men också på väg mot rätt..att arbeta med politiken insida har varit lärorik. Vi hörs.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *