Ofritt näringsliv

Ilmar Reepalu har läckt vad han kommer komma fram till när utredningen av vinst i välfärden presenteras i november.

Eller någon har i alla fall läckt. För igår skrev SVT att förslaget kommer innehålla idén att inga företag i välfärdssektorn – det vill säga vårdcentraler, sjukhus, äldreboende, assistansföretag, friskolor, fristående förskolor etc –  kommer få ta mer än 8 % av “investerat kapital” i vintuttag per år, plus inflationen. Det har den forskare (Joachim Landström) som Reeplau tagit hjälp av hittat på

Observera att vinstuttag syftar på utdelning. Inte på vinst. Än så länge har Reepalu inte siktat in sig på att förbjuda företag att göra vinster på över 8 % plus inflationen men det är nog bara en tidsfråga.

Om man någon gång tänker förbjuda företag från att göra vinst är det bara att kolla på hur kommuner och landsting sköter sina egna verksamheter. De har utvecklat en speciell färdighet i att undvika det på många ställen.

Allt över 8 % kallar Landström för “övervinster”

 

Joachim Landström är forskare vid Uppsala Universitet. Han undervisar även på Stockholm School of Economics i Ryssland. Men detta är inte första gången han anlitas för en offentlig utredning. Redan 2005 medverkade han i utredningen om moms då han skrev en rapport till utredningen. 

“Om lönsamheten i svensk parti- och detaljhandel”

Jag har försökt hitta den online men den finns inte utlagd ens på Uppsala universitets databas.

Det är inte heller första gången Landström föreslår olika typer av begränsningar av näringslivet och det fria företagandet. 

För 2005 tyckte han att Livsmedelsbranschen borde regleras, och matpriserna sänkas med minst 5 %.

Han hade kommit fram till att just den siffran motsvarade de “övervinster” livsmedelsbranschen gör. 

Jag tolkar hans uttalande som att han ville använda politikens makt här, eftersom jag inte kunnat läsa hela rapporten. För branschen är fri att sätta priser som det är och om de bedömt att 5 % lägre priser var gångbart och hade varit en bra idé hade de gjort det. Det som återstår är alltså tvång. 

Livsmedelsbranschen är en helt privat marknad, tack och lov.

Det senaste exemplet på vad som händer när staten börjar lägga sig, reglera och ta över är Venezuela, där människor nu på grund av det socialistiska vanstyret svälter. Affärerna gapar tomma, köerna till butikerna är hundratals meter och de har ransoneringskort. Ett land som nyss var rikt.

Men ge en kommunist fria händer och han kan förstöra vilket bra land som helst på ett decennium. 

Trots att branschen alltså är privat tycker Landström att det är provocerande att “hög lönsamhet går direkt till ägarnas fickor”.

I sin rapport jämförde han verkstadsindustrin med livsmedelsbranschen, varför han nu valde så vitt skilda branscher. 

 

Även i DN pratade den då doktorerande Landström om “ägarnas fickor”. 

 

Allt över den nivå Landström själv kommer fram till är “rätt” vinstnivå är så kallade “övervinster”.

Ingen hänsyn tagen till om ägarna skjutit upp sin lön och semester (tid är också pengar), investerat privat lånade pengar i verksamheten etc. Utgifter som en företagsägare först kan få ersättning för när bolaget gör vinst och en utdelning är möjlig. Ofta många år senare. 

Framför allt tvingas små företagare att göra exakt så här. För de har nämligen inte tillgång till villigt riskkapital som stora koncerner har, inte heller får de låna på banken. Inte utan till exempel villan som säkerhet. 

 

De skär guld med täljkniv

Det uttrycket låter bekant eller hur? Det är det uttrycket som används allra flitigast om just vinst i välfärden, ivrigt använt av bland annat diverse vinsthatande vänsterpartister och sossar. 

Är då livsmedelsbranschen extra lönsam?

Nej, den brukar generellt betraktas som en låg-marginal-bransch, med nettomarginaler på 1-3 %. 

Men Landström byggde sina slutsatser på 100-miljonersföretagen, som genom stora volymer i inköp kan pressa priserna hos leverantörerna och optimera logistik samt administration för att ytterligare pressa sina kostnader. De har även en annan fördel: kunderna köper maten innan fakturorna till leverantörerna måste betalas, vilket inte är fallet för små butiker. 

 

Branschen hade en annan åsikt än Landström. Förutom att jämföra äpplen och päron, vilket att jämföra mat och verkstad faktiskt är, var de mått han byggde analysen på snedvridna med tanke på hur branschen ser ut enligt branschen själva 

Enligt rapporten “Detaljhandelns lönsamhet” (HUI 2014) ser marginalerna ut så här i branschen: 

 

Verkligen att skära guld med täljkniv. 

Givertvis finns det vissa handlare, framför allt de som äger ICA Maxi, som tjänar mycket pengar. Men om man ska tjäna mycket pengar inom livsmedel krävs volymer. 

Att påstå att en viss nivå på en fri marknad är “övervinster” byggt på en subjektiv uppfattning om var den gränsen går och sedan referera till detta som vedertagen sanning, är det som är oskäligt. För vilka priser som finns på en fungerande marknad är det marknaden som bestämmer. Företag kan ta ut de priser som folk är villiga att betala. Och DET priset är det perfekta. 

Det är därför marknadsekonomi är det enda framgångsrika sättet organisera sig, vilket historien visar gång på gång. 

Landström har varit inblandad i fler saker. I Uppsala, där han bor och forskar, startade 2014 ett patienthotell i anslutning till cancervården.

Skandionkliniken är en klinik som behandlar cancersjuka med protonstråling och Hotel von Kraemer med 84 rum byggdes av Akademiska Hus. Hotellverksamheten var det sedan en privat entreprenör som drev, i huset som ägdes av kliniken. Kliniken ägs av Sveriges sju universitetssjukhuslän och mottar varje år 80 miljoner kronor

Men hotellet gick i konkurs och landstingen tog därefter över driften. 

 

Joachim Landström fick då uttala sig om ekonomin. Hotellet visade sig göra 500 00 kronor förlust varje månad, framför allt för att beläggningen bara var 34 %. Man hade behövt minst 50 % för att gå runt. 

Men trots den usla situationen valde landstingen att ta över hotellet. 

Vad händer då? Ökade vinsten? Svaret på den frågan är också en fråga: brukar saker blir mer lönsamma när det offentliga tar över dem?

Efter landstinget tog över hotellet hade beläggningen sjunkit till 28 %.

 

Hur är det då med guldet i välfärdssektorn? Som ju verkar vara så omfattande att olika socialister måste stoppa det.

I verkligheten och inte i det Joakim von Anka-land de tror att entreprenörer lever och badar i är till exempel den genomsnittliga vinstmarginalen inom friskolesektorn 3 %. 

Den genomsnittliga utdelningen är 0,76 %.

 

Men det florerar så mycket myter om det här, skapade av människor som avskyr företag generellt.

Vänsterpartiet hade i valrörelsen 2010 att införa planekonomi i sitt partiprogram, eller “avskaffande av de privata produktionsmedlen“, som det heter på partisvenska. Vilket betyder planekonomi i praktiken. 

Tråkigt nog för media oreflekterat vidare dessa av vänstern skapade myter. I en artikel i Affärsvärlden till exempel, publicerad idag, står det:

“Anses åtta procent i vinst vara rätt nivå för att behålla de seriösa investerarna och skrämma bort riskkapitalister

För det första är det inte vinst utan utdelning som utredningen handlar om. För det andra, inte ett enda riskkapitalföretag har tagit utdelning under sitt ägande. 

Nu citerade tidningen det de uppfattar som syftet med utredningen men jag tycker att en av landets främsta affärstidningar borde använda sin kunskap här och med en kort mening förtydliga det här med riskkapitaliser.

Att hela affärsidén för ett riskkapitalbolag är att gå in i bolag, effektivisera och kapa kostnader för att öka vinstmarginalerna. Och inte ta en enda krona i utdelning utan istället ackumulera det fria egna kapitalet och investera i verksamheten. Så att företaget, när man drar sig ur ägandet efter 5-7 år, är betydligt mer värt än när man köpte det.

DÅ görs vinsten. Vid försäljningen. 

Jag skulle vilja be alla de som vill begränsa utdelningen för att riskkapitalbolag ska hindras ta “övervinster” ge mig ett enda exempel på ett riskkapitalbolag som tagit utdelning och storleken på den.

Det borde vara lätt eftersom det ju är ett sådant stort problem i samhället. Så stort att det måste utredas hur det kan begränsas. 

Hur riskkapitalister ska skrämmas bort genom att man hotar att begränsa den utdelning de ändå inte tar har ingen ännu lyckats förklara för mig. 

 

En annan sak ingen förklarat ännu är vad Ilmar Reepalu och hans vinsthatande kompis på Uppsala Universitet har tänkt att göra med det statliga utbildningsföretaget Lernia. Som alltså tjänar pengar på vinst i välfärden. 

Men till skillnad från riskkapitalägda bolag, som alltså inte tar någon utdelning, eller små privatägda, som i snitt tar 0,76 % i utdelning, tog staten ut 50 miljoner i utdelning 2015 och 235 miljoner kronor 2014.

Akademiska Hus, som också tjänar pengar på utbildning genom att dyrt hyra ut universitetens egna lokaler till dem själva (eller bygger dyra patienthotell i Uppsala), tömde regeringen på hela 7,9 miljarder 2015.

Apoteket, som ju tjänar pengar på medicin och som därmed ändå får anses inte tillhöra välfärden i den aspekt man menar när man pratar vinster i välfärden, men ändå är en del av välfärden, gav ägarna 1,1 miljard i utdelning 2015.

 

Men rent tekniskt är det bara Lernia som ingår i välfärdsutredningens område. De säljer bland annat Komvux-utbildning. 

I deras ägarmål, som den socialdemokratiska regeringen ändrade 2015, ska avkastning på eget kapital uppgå till 20 % och utdelningen till minst 50 % av resultatet. 

En bit ifrån Reepalu och Landströms idé om 8 % på investerat kapital alltså. 

 

Det ska bli spännande att se om utredarna tänker undanta Lernia från kraven och se motiveringen. För anledningen är ju att “pengarna ska stanna i välfärden”. Den pengakran regeringen Löfven ser Lernia som bidrar på intet sätt till det, de pengarna använder regeringen på exakt vad de vill. 

Givetvis är alla förslag om att begränsa vinster eller utdelning i privata företag helt orimliga. Är det något staten borde ägna sin odelade uppmärksamhet åt är att jaga slöseri i sina egna myndigheter, organisationer och bidrag. Inte jaga fungerande privata företag på en fungerande marknad. 

Stefan Stern, tidigare högt uppsatt socialdemokrat och numera i koncernledningen för Investor AB, som bland annat äger riskkapitalbolaget EQT som i sin tur nyss ägde Academedia (vilket börsnoterades i våras) och Patricia Industries, som äger Aleris, twittrade detta igår: 

“Som första regering någonsin i en marknadsekonom i Väst skulle S politiskt besluta räntan på eget kapital i företag”

 

En mycket klok invändning. Och träffande. För det är exakt så bissarr debatten och utredningen om vinstförbud är. 

Han twittrade idag en annan bra sak: 

“Det Landström säger i klartext är att storstadsväljarnas skolor, var 3;e läkarbesök i landet och var 5:e äldreboende nu hotas av stänging”

 

Vad är det då Landström i praktiken föreslår? Hur skulle det fungera om det infördes?

Jag pratade med ekonomen Tomas Klingström som redde ut begreppen för mig. 

Vinst som inte delas ut ökar det egna kapitalet. Så utan den begränsningen blir resultatet att man sparar vinst i bolaget och delar ut 8 % av (insatt kapital + ackumulerade vinster)”

Men rent generellt verkar upplägget idiotiskt och gynnar bara stora friskolekoncerner som kan kringgå vinstbegränsningen. Det enklaste borde vara att man sätter upp varje skola som ett dotterbolag utan lån.

Om det då kostar 10 Mkr att starta skolan så får man dela ut 800 000 kr per år (jag utgår från att man räknar med att man max får ta ut 8 %, att förbjuda vinsten i sig är omöjligt då den lär fluktuera). Dessa delas sedan ut till ett koncernbolag som är hårt belånat. Just den lösningen är så enkel att jag misstänker att kryphålet lär täppas till.

Han sa även:

Däremot kan du t.ex. starta ett fastighetsbolag som investerar i friskolor eller ett servicebolag som sköter städning och underhåll. Dessa kan sedan ta hand om en stor del av skolans vinst utan problem.

De som blir de stora förlorarna på den här typen av reform är småskaliga entreprenörer. Eftersom utdelningarna begränsas av insatt kapital så betyder det att det endast är personer som investerar stora summor pengar som kan göra vinst på friskolor. Om man däremot skulle slå sig ihop ett gäng lärare, skapa den skola som man drömt om och hyr sin lokal blir det i princip omöjligt att ta ut någonting av vinsten eftersom man “bara” investerat hårt arbete och slit men inga pengar.

Att starta företag för exempelvis lokalerna separat kan vi kalla “Lex Kommunalt Hittepå”. För de kommuner som avskyr friskolor har detta blivit ett legio sätt att ge friskolorna i kommunerna mindre pengar än till sina egna skolor, trots att det är förbjudet. Kommunerna lägger lokalerna i en separat verksamhet och sänker sedan skolpengen generellt. Deras egna skolor behöver inte betala hyran, det måste friskolorna. Hepp, så missgynnar du alla elever som väljer något annat än det tidigare kommunala monopolet. 

Därför hade en vettig del i den i övrigt kassa utredningen varit att om nu privata företag inte får ränta på sitt kapital mer än 8 % ersätter staten de privata företagen om de gör förlust, som de gör med sina egna bolag i kommuner, landsting och statlig. 

Låter det som en bra idé? Inte?

Det är för att politiker ska hålla sina långa kliande fingrar borta från privata företag. 

 

4 kommentarer
  1. Övervist är ett totalt löjligt begrepp eftersom det inte går att definiera på ett rationellt sätt. Bortsett från det innebär en begränsning av vinster att det helt enkelt kommer att produceras färre varor och tjänster, vilket innebär att färre antal jobb kommer att finns.

    Det är tragiskt att det inte finns en enda politiker i riksdagen som kan något om ekonomi som kan förklara hur totalt korkade alla förslag från socialisterna är. Förvisso svårt då hela riksdagen bara består av socialister.

  2. Om man nu ska begränsa utdelning i välfärdsbolag borde man även begränsa i alla andra bolag som levererar varor och tjänster till staten, exempelvis peab, skanska, ncc, cybercom, semcon, swedavia, scanova och många fler då jag anser att bostäder, väg/järnvägsnät, it system även det är en del av svenska välfärden. Men det skulle aldrig gå för då skulle sverige bli ett nytt sovjet. Där allt är reglerat och planekonomi råder. Vilket gör hela diskussionen absurd och författarna förstår helt enkelt inte hur marknadsekonomi är DEN enda demokratiska ekonomin där det står köparen fritt att välja. Visst finns det dåliga exempel men de härstammar inte ur vinstjakten utan snarare ururusla upphandlings regler och flummiga otydliga kvalitetskav som till råga på allt inte är homogena över hela landet.

    Tack för en fantastisk blogg!!

  3. Det verkar som om du jämför avkastning på investerat kapital i % med vinstmarginal i % det är som att jämföra äpplen med torsdag, dvs helt meningslöst.

    Professorn kan ju själv ta och starta några företag om han nu är så avundsjuk på de som gör “övervinster”. Avkastningen på investerat kapital går att få upp lätt genom att finansiera verksamheten med andras pengar, det ideala är leverantörskrediter som i exemplet med Maxi men det brukar bara funka till en viss del. Ett annat trick är att dela ut så mycket som möjligt av det egna kapitalet och belåna till max, det ger väldigt bra avkastning på investerat kapital i % men avkastningen i kr blir lägre då man ju får högre räntekostander. Nackdelen är att bolag med låg soliditet har svårt att klara en kris utan kapitaltilskott och går oftare i konkurs.

    Bara att använda order övervinster visar ju att han inte fattar något om ekonomi öht, det går helt enkelt inte att göra för mycket vinst! Tar man för mycket betalt får man inte sålt något eller väldigt lite, det fattar vilken unge som helst men tydligen inte denna skattepengsdiande professor. Han borde se några avsnitt av AB Häxan Surtant så han fattar hur man gör affärer! Om det nu är så enkelt att göra övervinster varför startar han inte ett bolag själv så kan han ju se hur lätt det är.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *