Tiggeriet

Det verkar som om även tiggeri-debatten håller på att normaliseras. Ofta används det ordet i negativ bemärkelse (SD-normalisering), här syftar den på något positivt.

 Att vi kanske kommer kunna prata om tiggeri som vi pratar om andra saker. Som vuxna människor. 

Ardalan Shekarabis öppnade igår dialogen. Knappast av en slump, få saker i politiken är slumpartade även om de till synes kan verka så. Framför allt inte av ett fullblodsproffs som Shekarabi (motsatsen till Lex Romson, red. amn).

Vad har han då sagt?

I en intervju med Sveriges Radio sa han: 

– tiggeriet kan aldrig vara lösningen på det (syftar på fattigdom red.anm)
– titta på erfarenheter från andra länder, utvärdera åtgärderna
– det är ett problem som kommuner möter
– vi måste analysera alla möjliga åtgärder som kan vidtas

 

Han utesluter alltså inte ett tiggeriförbud, det var så hela medie-karusellen drog igång. 

Vad har då Stefan Löfven sagt? 

Ja, hade Shekarabi fabulerat helt fritt hade han sagt något i stil med

”Det är är inget regeringen står bakom utan Ardalan Shekarabis uttalande ska inte tolkas så på något sätt. Man kan inte förbjuda fattigdom och en socialdemokratisk regering kommer som vi alltid gjord driva en politik som tar bort ojämlikheten och klyftorna i samhället, inte permanenta dem genom förbud för fattiga människor”

Istället sa han: 

 

”Vi har inget sådant här förslag”

Vilket Shekarabi heller aldrig påstått och ingen annan heller. Sedan upprepar han vad Shekarabi sagt – att alla modeller ska utvärderas. Det vill säga även olika typer av förbud. Detta är politiska för att ge en signal till sina väljare att man inte tänker saker låta fortgå som det är. 

Och vad handlar då egentligen tiggeri-debatten om?

4 700 fattiga rumänska romer bor just nu i Sverige och tigger utanför affärer. De är diskriminerade sedan urminnes tider i Rumänien. Många barn går inte klart skolan så många vuxna har dålig eller ingen utbildning. Även svenska romer tar sina barn ur skolan. Feministiskt Initiativs parlamentariker Soroya Post lät sin dotter sluta skolan vid 11 års ålder och gifta sig vid 16 år. 

Men det finns många fattiga i Europa. Alla de andra reser inte hit och tigger. Problemet är alltså inte bara fattigdom. 

Även om ett av grundproblemen är fattigdom har debatten hamnat snett genom att fokusera enbart på det. För den vanligaste invändningen mot att förbjuda tiggeri är ”vi kan inte förbjuda fattigdom”. Men det har aldrig någon hävdat.

Att reglera något har inget med att bota det som orsakar det.

Det är ingen som tror att man botar alkoholism genom att kasta fulla människor i fyllecell. Man har fylleceller för att vi har regler kring hur man får bete sig och inte bete sig i offentliga rum, av hänsyn till andra människor. När man överträder de reglerna har polisen rätt att inhysa en full eller narkotikapåverkad person i det vi kallar fyllecell över natten. Frihetsberöva tillfälligt med stöd av ordningslagar.

Det är inte substansen eller orsaken till varför kan tar den som vi fokuserar på. Det är ordningen och hänsynen till andra i offentliga rum. 

Så varför ska just tiggeri vara det enda  i samhället som är oreglerat?

Det är en ny företeelse och just nu finns det ingen reglering över huvudtaget. Vad annat i samhället låter vi vara så? Vi har regler för saker i ett samhället för att det är en förutsättning för att upprätthålla det. Allt är reglerat.

Vi måste sluta prata om tiggeriet som en fattigdomsfråga utan börja prata om det som en företeelse i samhället som vilken som helst. Det är lätt att låta känslorna ta överhanden när folk sitter på marken med utsträckt hand. Det är lätt att inte se förbi det när vi diskuerar det på ett politiskt plan. Vad man känner i ögonblicket som människa, när man passerar de utsatta är nämligen inte utgångspunkten vi kan ha när vi diskuterar hur vi ska reglera det. 

Ingen människa får helt fritt bete sig exakt hur de vill i alla lägen. Vi har till exempel ordningsregler som gäller för samtliga personer som upprätthåller sig på svensk mark, medborgare eller turist spelar ingen roll. 

Därför är det rimligt att vi nu reglerar tiggeriet.

Att låta kommuner själva få bestämma om förbud mot tiggeri på särskilt utvalda platser är helt rimligt, det kommunala självbestämmandet är en central del i svenska samhället.  Idag finns som sagt inte en enda regel kring tiggeri, varför det sitter en tiggare utanför i stort sett varje mataffär i städernas city men även i små städer. I lilla Nävekvarn sitter det folk utanför den enda Coop-butiken, 2 mil från Nyköping. Affärsidkare har givetvis länge lidit av att inte kunna avhysa människor som helt uppenbart bidrar negativt till intäkterna och stör kunder. Fulla personer som stör kunder har de kunnat avhysa med hjälp av polis men tiggarna har kunnat sitta bokstavligen talat precis utanför porten. 

Återigen, allt annat i samhället är reglerat och man får inte göra vad man vill på vilket stället som helst. Man får till exempel inte gå och lägga sig och sova i en möbelaffär, ta av sig kläderna och gå runt naken på stan eller ta med matsäck och slå sig ner på en uteservering. Du får inte demonstrera utan att först söka tillstånd eller ställa ett bord på ett torg och sälja saker. Allt är reglerat. 

Att förbjuda tiggeri på vissa platser är mer än rimligt. Till exempel utanför mataffärer, på shoppinggator, utanför arenor och sporthallar, på och i närheten av kollektivtrafik, X meter utanför entrér till butiker. Och göra det tillåtet för ansvariga för lokalerna att med hjälp av säkerhetsvakter eskortera bort personerna från området. Göra det till en ordningsfråga. Inte främst en polisiär då dessa resurser behövs till annat i första hand.

Polisen borde framför allt i tiggerifrågan fokusera på att upprätthålla den lagtiftning vi redan har gällande bosättning.

Det ÄR inte tillåtet att bostätta sig på parkeringar och parker, eller på privat egendom. Punkt. Alla som gör det ska omedelbart köras bort av polis och åtalas. Resultatet av olagliga bosättningar följer också andra lagbrott när de tömmer latriner utomhus, slänger sopor, eldar och grillar. En rad olika lagar bryts härmed. 

Samma regler för alla.

Så upprätthåller man ett rättsäkert samhälle i en demokrati. Du och jag kommer bli polisanmälda om vi ställer upp vår husvagn på någons mark och slänger sopor där. Därför måste alla bosättningar oavsett vem och varför som bor där tas bort. Vi har sedan länge stiftat lagar kring det och dessa måste upprätthållas.

Det som hände i Malmö med den privata ockuperade marken som blev en flera månader lång kamp för att få bort den lilla by som tillåtits etablerats är inget annat än ett misslyckande från rättssamhället att behandla alla lika. Man lät folk bryta mot lagen för att de var fattiga romer. 

Gissningsvis kommer vi inom snar framtid se ett av riksdagen fattat beslut att kommuner får förbjuda tiggeri på vissa platser och ökade insatser till polisen för att upprätthålla lagen så att olagliga bosättningar rivs direkt. nbsp;

Det är helt korrekt att vi inte kan förbjuda fattigdom. Att förbjuda tiggeri på vissa platser handlar inte om fattigdom, det är en ordningsfråga. Varför folk tigger är ett helt annat problem med helt andra lösningar.

Vi måste bort från den debatten, för det är känsloargument byggt enbart på hur det känns människa till människa i mötet med dem. Problemet med tiggeriet som en samhällsföreteelse är en organisatorisk fråga, precis som varför vi avhyser fulla personer från offentliga rum.

För att upprätthålla ordningen och hänsynen gentemot övriga som vistas där. Inte för att vi tror att avhysningen på något enda litet sätt botar alkoholisten eller narkomanen.  Det problemet kräver helt andra lösningar. 

Så länge tiggeriet är helt oreglerat kommer det vara lönsammare för tiggarna att lämna sina barn hemma och åka ända hit för att tigga. Någonstans måste de bo och bryter därför massa lagar för det, istället för att bo på vandrarhem eller annat som alla andra besökare i landet gör. Så länge de är här lägger de inte tid och kraft på att lyfta sig själva ur fattigdomen genom utbildning och jobb hemma. Och permanentar fattigdomen för nästa generation, generationen under och så vidare i en evig tragisk cykel. 

Med en fisk kan du mätta en man. Lär du honom att fiska mättar du en hel by. 

Nej, vi botar inte fattigdom genom att förbjuda tiggeri. 

Men vi botar heller inte fattigdom genom att låta folk tigga.

Bota fattigdom kan man bara göra genom att människorna lyfter sig själva ut fattigdomen, med hjälp av samhällsresurser. Resurser som Rumänien redan får av EU men inte använder till det de ska. Romer måste gå i skolan, utbilda sig och jobba. Precis som alla andra. Först då kommer fattigdomen att utrotas. Fattiga människor alldeles oavsett var de är kan bara hjälpas om de hjälper sig själva. Först då kan vi andra hjälpa till på vägen. 

Historien är full av fattiga människor, som börjat i embarmlighet, smuts och lidande men som slutat i framgång och ett bättre liv, till och med berömdhet och en helt egen plats i historieböckerna. 

Varje resa börjar inom människan själv. 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!