Inte en myt


Sommaren 2016 har tyvärr dominerats av hemska rubriker. Terrordåd efter terrordåd, med start i Orlando på försommaren och machetedåd senast igår i Belgien. Och sommaren är inte slut. 

Men även andra rubriker har dominerat: sexbrott. 

Statistik från Brå bekräftar också bilden: under första halvåret 2016 registrerades 6 % fler brott än första halvåret 2015 och anmälda sexualbrott har ökat med hela 13 %.

Innan vi går vidare kan det vara bra att förtydliga hur Brå tycker att vi ska tolka statistiken: 

– det faktiska antalet brott är oftast högre än det antal anmälda brott som redovisas i statistiken.

Enda undantaget är dödligt våld, sexualbrott har alltså samma tendenser. Att därför förklara den kraftiga ökningen med ökad anmälningsbenägenhet endast är således inte byggt på Brås egen uppfattning i frågan. 

Förra året anmäldes det färre brott än 2014 men en av anledningarna kan vara att det just under 2014 var flera fall med många brott och i de fallen anmäls alltså varje sexualbrott som ett enskilt trots att det tillhör samma brottsmål. 

I en intervju i Metro i januari 2016 hävdade en forskare på Brå att ”det vanligaste sexualbrottet begås i hemmet av en person man känner”

Trots att statistik på Brås hemsida visar precis motsatt: 63 % av gärningspersonerna vid sexualbrott har en okänd gärningsman.

Sedan 2005 registrerar tyvärr inte Brå statistik på etnicitet och den borgerliga regeringen 2006-2014 gjorde inga förändringar i deras uppdrag. Därför är den senaste rapporten från Brå som anlyserar just invandrares brottslighet från 2005. 

I den konstaterar myndigheten att jämfört med studien tidigt 90-tal är bilden oförändrad: utrikes födda hade 2005 överrisken 2,5 att begå brott jämfört med inrikes födda. En ökning från 2,1 men tendensen var alltså densamma. 

Brå konstaterar samtidigt att inte alla invandrare är överrepresenterade. Tvärtom var invandrare från Västeuropa, Sydostasien och Nordamerika tillsammans med Australien och Nya Zeeland väldigt lite brottsbenägna. Utan överrepresentationen fanns framför allt i det vi kallar MENA-regionen: Mellanöstern och Nordafrika, men även andra delar av Afrika. 

Och, här är en viktig slutsats mot bakgrund av läget 2016: det som utmärker dessa områden är att de som invandrat tvingats lämna länderna som flyktingar.

Att inte mäta på etnicitet är inte bara dumt för att ju mer vi vet om verkligheten desto bättre lösningar. Det är också orättvist att klumpa ihop alla invandrare till en homogen grupp, när de är mycket olika inom gruppen och problemen med framför allt brottslighet härrör en viss grupp invandrare. Vilket är den gruppen man alltså borde fokusera insatser emot. 

Tittar man då på vilka typer av brott utlandsfödda var överrepresenterade i var just våldtäkt hela 4,5 överrisk och misshandel 4,0 överrisk.

Givetvis betyder detta inte alls att de flesta utrikes födda begår brott. De allra flesta sköter sig. Men AV de begångna brotten och givet andel av befolkning så måste man också kunna prata om att de är och har alltid varit överrepresenterade givet infödda. En spade är en spade. Jag tycker att ju mer vi vet, desto bättre är det. Att inte mäta skuldbelägger bara gruppen invandrare mer för att det ger utrymme till en massa myter och spekulationer istället som förvandlas till fördomar. 

En annan viktig sak Brå konstaterar 2005 är att det som vi alla vet, att socioekonomiska faktorer är viktiga faktorer. Men ju fler utrikes födda som hamnar i dessa kategorier: förgymnasial utbildning, socialbidrag och låg inkomst, desto högre risk.

Överrisken 2005  ökade från den tidigare studien och här är en annan viktig slutsats: anledningen tros bero på att antalet personer som tillhör riskgrupperna (ex MENA) har ökat. 

Nu har vi som sagt inte mätt på detta sätt sedan 2005, vilket är jättedåligt. Men 2011 skrev Per Gudmundson i Svenska Dagbladet om en norsk undersökning, som konstaterar samma sak som Brå 2005. 

Att utrikesfödda från vissa regioner och länder – MENA och vissa afrikanska länder inkl Nordafrika – var kraftigt överrepresenterade i brottsstatistiken medan andra grupper hade betydligt lägre siffror. 

Nu har vi tagit emot flera hundra tusen personer, majoriteten från just dessa länder, på några få år. Även om söktakten minskat kommer vi landa på 30-40 000 även för 2016, och prognosen för 2017 är högre. 

Sexualbrotten har ökat med 13 % 2016 jämfört med 2015. Det är ingen slump. 

Många av de som kommer få stanna kommer, mot bakgrund av den befintliga statistik som finns, tyvärr hamna även i de andra riskgrupperna: socialbidrag, bostadssegregation och fattigdom. Många har redan bara förgymnasial utbildning, ytterligare en faktor som är överrepresenterad för brott. 

Det enda rätta här är att regeringen ger Brå i uppdrag att återigen mäta på etnicitet. Ingen har anledning att vara rädd för fakta.

Det är i avsaknad av fakta, i det vakuum som uppstår, där fördomar, lögner och myter sprids och får fäste. Vilket i slutändan drabbar alla det skötsamma utrikes födda som vi har. De vi tror att vi vill värna genom att inte ta reda på allt vi kan är alltså de som drabbas hårdas av den typisk svenska, välmenande snällismen som tyvärr så ofta får motsatt effekt. 

Och vad gäller sexualbrott har vi redan en accellererande otrygghet och utsatthet för hela landets kvinnor, oavsett ursprung, som hittills resulterat i huvudlösa förslag om ”kvinnozoner”. 

Ge Brå nytt uppdrag. Nu.

Copy link
Powered by Social Snap