Överdrifter

Det är få som missat att vi har en rad nya lagar och regler kring invandring numera. De som senast väckte stor diskussion i riksdagen och där vissa borgerliga partier (C och L) ihop med V reserverade sig mot flera av förslagen var de om anhöringinvandring. 

Men vad har då gällt tidigare? Och vad gäller nu?

Lyssnade man på debatten i media har det nämligen låtit som att barnfamiljer nu kommer att slitas isär av nya kalla regler. Man har infört ett stopp. Eller?

Tidigare hade vi försörjningskrav för anhöringinvandring, men väldigt många undantag från det vilket i praktiken gjorde att bara några procent egentligen omfattades. Resten fick alltså ta hit anhöringa utan att kunna försörja vare sig själva eller dem. Vilket Moderaterna kritiserade redan 2013, bland annat i den här artikel från SvD.

 

Inga asylsökande till exempel omfattades förut av försörjningskrav. 

 

I höstas infördes strängare regler generellt för att minska antalet asylsökande, bland annat id-kontroller vid yttre gräns. Av dessa kan man nu få intrycket att politikerna nu anser att flyktingkrisen är över, men det är det inte på långa vägar.

2015 kom det 162 000 personer, året innan 81 000. Sett till hur många som kom första halvåret 2015 (23 700) och 2015 (28 800) har vi visserligen ett lägre antal, på 15 500 personer.

 

Fortsätter trenden linjärt kommer vi hamna på över 30 000 men sannolikheten att siffran stiger under sommaren är rätt stor då det blir lättare att fly över Medelhavet i båt just under sommaren. 

Ser man till historiska siffror från Migrationsverket är 30-40 000 på ett år fortsatt en hög siffra. 

 

Enligt statistik från EU sökte hälften av samtliga flyktingar som kom till EU 2015 asyl just i Sverige. En siffra som i alla fall jag tycker är mycket anmärkningsvärd.

Vi representerar 1,8 % av befolkningen i hela EU, som är 500 miljoner invånare

 

Men bara för att det mest akuta läget är borta står vi inför en annan tidsålder generellt. Hans Rosling har bland annat bekräftat att det vi ser är en ny era av migration generellt när de allra fattigaste har lyft sig ett snäpp och nu har råd att bege sig iväg mot andra länder för att söka sig ett bättre liv. 

Migranter, inte flyktingar alltså, utgör också våra asylsökanden.

Enligt Migrationsverkets egen statistik man kan se att visserligen är den största gruppen fortsatt syrier men vi har ayslsökande från otroligt många olika länder varje år. 

Gruppen statslös är stor men andra grupper som tillhör de största grupperna är Georgien, Ukraina och Mongoliet. Länder som inte kan betraktas som i akuta krigslägen. Liksom Serbien, Kosovo och Marocko. 

 

Men vi har även ett gäng länder där vi bara hade en enda asylsökande ifrån förra året. Seychellerna till exempel. 

Anledningen till att antalet asylsökande är viktigt när man pratar anhöringinvandring är ju att antalet av det ena är helt korrelerat med det andra.

Och nu kommer alltså inga anhöriga få komma hit?

Det stämmer inte. Det riksdagen fattat beslut om är för det första att tidsbegränsade uppehållstillstånd som är regel, på tre år. 

Men man kan få kortare “om den allmänna ordningen eller hänsyn till nationell säkerhet kräver det”. Då får man ettåriga tillfälliga uppehållstillstånd. 

 

Tidigare fanns det en mängd undantag från försörjningskrav av anhörig, undantag som nu alltså tas bort. Från och med nu gäller att flyktingar som fått de kortaste tillstånden, på grund allmän ordning och nationell säkerhet, inte får ta hit anhöriga så länge de har dessa korta tillstånd. En regel som verkar rimlig.

Varför ska en person som inte betros med ett längre tillstånd på grund av dessa anledningar få ta hit anhöriga?

En annan ny regel är att personen ska ha välgrundade utsikter att få ett permanent innan anhöriga få komma, också helt rimligt. Om man inte tror att personen kommer få PUT (permanent uppehållstillstånd) och därmed få stanna här ska inga familjer släpas hit från andra sidan jorden i värsta fall. Utan man väntar till man vet att personen har stor chans att få stanna. 

 

Men det viktigaste är att försörjningskraven nu efterlevs. En person som uppfyller kritirierna för att få ansöka och beviljas anhöriginvandring måste inte bara försörja sig själv utan det måste finnas en tillräckligt stor bostad för den/de som kommer OCH även de vuxna som vill komma hit måste kunna försörja sig själva. Det räcker alltså inte som tidigare att personen som ansöker från Sverige ska ha egen försörjning utan den måste också räcka till personerna denne vill ta hit, alternativt de som kommer ska ha egen försörjning. 

Om du inte kan försörja dig själv och din familj får du fixa det först. Det är inte på något sätt orimligt. 

Vi har alltså inte på något sätt stängt dörren för återförening mellan familjer. Det vi gjort är att vi börjat efterleva de regler vi redan hade, alltså tagit bort olika undantag som gällt. Legitima krav på vuxna människor att de måste försörja sig själva. 

Förra året beviljades 7 554 personer om anhöringasyl till flyktingar men 8 000 som anhöring till “Övriga”.

 

Och kollar man på fördelningen av anhöringinvandringen så ser man tydligt att flyktinganhöriga bara utgör en fjärdedel av totalt antal. De flesta som kommer är anhöriga till folk som jobbar eller forskar här.

 

Dessutom är en stor andel av anhöringinvandringen kärleksinvandrare, nystartade relationer oftast. 

 

Många som kommer har alltså inte familjer. Än. En del försöker få hit en nyfunnen fru/man från hemlandet senare, andra bildar familj med någon som kommit hit eller är född här. Eller så lever de själva. 

Splittringen av barnfamiljer är alltså kraftigt överdriven. 

 

4 kommentarer
  1. Som vanligt blir man klokare av att besöka din blogg Rebecca! Har du några tips på andra bra bloggar / medier som du själv läser?

  2. Det är ett typiskt inhemskt drag att man stiftar lagar, förmodligen för att man vill verka handlingskraftiga, för att sedan genom div undantag och “tolkningar” göra dem verkningslösa.
    Det första exemplet på detta är inte ens invandrarrelaterat utan på 60-talet blev det bötesbelagt att som gångtrafikant gå mot rött ljus.
    Kostade då 15 kronor, “bot” ej avgift.
    Snart så blev tydligen detta för betungande för ordningsmakten så man avskaffade böterna, men lät förbudet kvarstå.
    Idag är det, fortfarande förbjudet at gå mot rött ljus, men men OM man, Gud förbjude, skulle gå mot rätt ljus blir det ingen repression..
    Dvs, i praktiken folk sk-er i om det är rött eller inte. Det är ju ändå bilisterna som är ansvariga om nåt händer. Vad hände med “eget ansvar?.
    En bagatell kanske, men ett led i rättsupplösningen.

  3. Oavsett utfallet i den sökandes handläggningsprocess så är det inte statstjänstemannen som ev. splittrar en familj.

    Den splittrades redan när mannen valde att ta sig till sverige ist för att stanna med sin familj.

  4. De ändringar som är klubbade har så många undantag så det blir endast marginella förändringar, alls några.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *