Genus, Amen.


Vi är inte religiösa i det här landet. Faktum är att vi är ett av de mest sekulariserade länderna. 

Men det är en mänsklig inneboende egenskap att söka förklaringar till vad som händer utanför en själv.

Bara för att vi är sekulariserade innebär det inte att vi inte har behov av tro på något större. Fast inte i religiös mening utan vi svenskar är bra på att samlas kring olika andra saker, vad som tillfälligtvis känns modernt.

Svensken är dessutom extremt konsensusorienterad och trendkänslig, alla vill ha samma typ av annourlunda saker. Se på löpningstrenden, eller pilotglasögonen. 

Min vän satirtecknaren ”I fablernas land” har ritat en passande bild. 

En sådan är genusvetenskap. Som under framför allt 2000-talet spridit sig långt in i politiken, akademien och debatten. Det är den ”vetenskapliga” grenen av hen-toaletter, cis, en istället för man, fokus på folks hudfärg, kvotering, Rättviseräknare och annat aktuellt. 

Vad är då genusvetenskap?

Enligt Stockholms Universitet är ett kunskapsområde ”som belyser kön som social och kulturell företeelse”. Man studerar maktrelationer men inte bara kön utan också klass, sexualitet, ålder och etnicitet. 
 

Nyckelordet är maktrelationer. Den signalerar varifrån genusteorierna kommer ifrån – marxismen. En av de som legat till grund för denna nya lära är filosofen Michel Foucault. Han var även marxist och utvecklade teorier om maktanalys. 

Intersektionalitet är en annan grund i genusteorierna. För det handlar om teorier och framför allt åsikter, och inte vetenskap. 

Intersektionalitet är en feministisk sociologiskt kritisk teori för att studera hur olika former av diskriminerande maktordningar samverkar i ett samhälle

Inom genus och alla som har de rosa genusglasögonen på är ett av favoritorden ”normkritik”. Det betyder ungefär samma sak som de andra två. 

Människors hjärnor sorterar information på samma sätt oavsett om du är vit, svart eller gul. På en millisekund när vi ser något sorterar vi in det i ett fack baserat på tidigare erfarenheter och kunskaper. Detta har varit en av människans överlevnadstrick. Att snabbt kunna bedöma ny information och förstå den, att sätta den i ett sammanhang. 

Exempel – du ser en kvinna som har ett asiatiskt utseende och sorterar därför in personen i ”asiatisk” och ”kvinna”. 

På samma sätt utgår du från majoriteten av saker när du klassificerar in saker, automatiskt. Exempelvis är 90 % av befolkningen heterosexuell. Då utgår man naturligt från det när du till exempel läser en text om två personer som är tillsammans – att det är en man och en kvinna.

Det är detta som kallas ”normen”. 

Att jobba mot fördomar är alltid bra, som fördomen att tjocka är lata, att handikappade automatiskt inte är kapabla, att kvinnor är på ett visst sätt etc. Den delen av normkritik är bra. Men normkritik handlar lika mycket om att ifrågasätta att utgå från majoriteten och tidigare erfarenheter och kunskaper, som något dåligt. Jag ser inte problemet här. Att inte ha fördomar om homosexuella men ändå i ett nytt möte eller i en text eller bild utgå från att personerna är hetero för att den abosluta majoriteten är det. 

Personligen kämpar jag vidare med min normkritik mot sosse-samhället, att skatt kommer ur en kran i Rosenbad och är oändliga och annat som verkar vara normen i just det svenska samhället. Som den enträgna normkritiker jag är. 

Ett annat problem med normkritik är att det ska appliceras överallt, i alla sammanhang, jämt. Det är tröttsamt. Det är nämligen inte det viktigaste i alla givna lägen. Att lösa brott är prio inom polisen till exempel. Inte normkritik. Att utbilda barn att läsa, räkna och skriva är prio ett inom skolan. Inte normkritik. Och så vidare i all oändlighet. 

Som ni kan läsa bygger genusteorierna på socialistisk ideologiskt byggda teorier om hur världen ser ut. För redan i definitionerna fastställs att samhället är diskriminerande och att det handlar om ytliga saker som kön och etnicitet. Och att det handlar om makt, som om makten per se sitter i kön, hudfärg etc. Det är inte ens föremål för diskussion inom genus, det är en av förutsättningarns om byggt hela ämnet.

ATT det ser ut så. Den ställer inte frågan OM. 

Detta är ett av många skäl varför genusvetenskap inte är någon vetenskap. 

Den frågar inte. Den påstår. Och givert den det påstår är svaret på alla frågor den ställer att det är diskriminerande att det ser ut på ett visst sätt, att skälet till diskrimineringen är maktanalys och att lösningen är det ändras. Svaret är aldrig att ja, det ser ut så här men det är inget problem. Det är ingen nyfiken vetenskap utan en missionerande ideologiskt driven verksamhet som mest syftar till opinionsbildning och att få leva på skattepengar. 

Men det hindrar inte Sverige från att fullständigt omfamna denna nya religion och formligen kasta skattepengar över det. Allt som innehåller ämnesraden ”normkritik” får pengar, verkar devisen vara om man tittar lite grann på vad som produceras inom denna bransch.

För det är mycket mer än bransch är något som har med forskning att göra. 

Genusvetenskap lockar till sig många socialistiska feminister som vill lära sig mer om hur man delar upp världen i norm och icke-norm, ser diskriminering i varje situation och hur man tillskriver sina medmänniskor en viss uppsättning gemensamma nämnare baserat på om du har snopp eller fiffi, svart hud eller blek, gillar att ligga med samma kön eller motsatt etc.  

Vilket paradoxalt är själva definitionen på fördomar. Att du är si eller så om du är…..fill in the blank. I sin mission att kritisera normer använder de fördomar. För det är fördomsfullt att hävda att folk som är funktionsnedsatta, kvinnor, homo eller något annat har något gemensamt bara för att de är just så och därför ska fylla en kvot i olika sammanhang. ”Representera” sin grupp.

Så vad har då framtidens genusteoretiker valt att skriva sina examensruppsatser om då på de av landets univeristet som ger genusvetenskap?

En person vid Karlstad valde att analysera Diseny-prinsessor. Sagor skapade av duktiga animatörer. Analysen bygger bland annat på att mäta hur stor andel av taltiden de ritade tjejfigurerna har jämfört med de manliga ritade sagofi. 

Detta gav personen en magisterexamen i det svenska högskolesystemet. Det gratis svenska högskolesystemet. 

En annan genusvetare analyserade hur kvinnliga hiphop-artister uttrycker sexualitet i sina texter, genom att analysera åtta texter. En hel kandidatuppsats – åtta låttexter. 

En annan kandidatuppsats vid Stockholms Universitet har analyserat The Walking Dead och hur påhittade sagofigurerna zombies uttrycker sin sexualitet, och de överlevande.

 Analysera sagor verkar ha en central roll inom genusvetenskap. No questions asked. 

En kandidatuppsats från Karlstad inom genus analyserar musiken i TV-serien Tudors

Om man inte har lust att få akademisk examen på att analysera TV-sagor så kan man få det genom att prata med sex stycken personer om hur studentfracken ….agerar?

Eller så kan man ”analysera” troll-kommentarer på sociala medier. Som den här personen gjort av kommentarer på ett enskilt performance-verk som lagts ut på Youtube. 

Men det finns ju moderna klassiker av akademiska prestationer inom genusvetenskap. Som avhandlingen om tågstationerna. Detta är ännu värre än kandidatexamen för dessa avhandlingar har tagit åratal och gett personen en doktorsexamen. 

Eller avhandlingen från 2010 om ”Trumpeten som genussymbol”, som nådde rätt stor publicitet faktiskt, bland annat skrev forskaren vid KTH Tanja Bergkvist om den i Svenska Dagbladet. Hon drev dessutom en blogg som fokuserade bland annat på genus-vansinnet inom forskningen. 

Trumpeten fick nämligen statligt forskningsstöd på över 500 000 kronor. 

En annan avhandling, visserligen inom kulturvetenskap, analyserar andra feminister. Så kallade ”gudinnefeminister”.

I Umeå har någon blivit doktor med avhandlingen om slöjdens maskulinitet och förkroppsligande.   

Inte sällan när man surfar runt i genusteorietikernas lilla värld kommer man till ett ställe där man knappt förstår ett ord.

Som den här doktorsavhandlingen, som handlar om ”normativa aspekter av individers begreppsbildning”.

The cognitive models that research on conceptual change has generated have been the subject of criticism, suggesting that these reflect an unrealistic view of learning as an overly “cold” and isolated process. Accordingly, representatives of this criticism suggest that research on conceptual change should investigate to what extent the cold cognition relates to “warm” affective constructs. In the present thesis, the warmth is not considered as prior to conceptual change, but is inferred from the very process of conceptual change itself. The aim is to investigate and describe how this warmth – in terms of normativity – is expressed in conceptual change and how individuals, in these processes, emerge as subjects in their interchange with the environment.”

???

En annan doktorsavhandling har fokuserat på barn i lågstadiet, det vill säga 8 år till 9 år, och bland annat deras sexualitet.

Men det är inte bara forskningen som kastar pengar och har omfamnat genus som rättesnöre. Även skolan har gjort det.

För två år sedan skrev Lärarförbundets tidning om det normkritiska projektet några kommunala skolor för lågstadieelever haft – genusdans. 

En genuspedagog som skrev en debattartikel på SVT Opinion tog att inte uppmärksamma dagisbarnens födelsdagar som ett exempel på att jobba med normkritik. För att komma ifrån att ”peka ut ålder och att bli stor” som något jätteviktigt. 

Peak dumhet, skulle jag kunna kalla det här men jag avstår. 

Skolverket är statens myndighet för att styra och stödja svensk skola. En viktig myndighet alltså. På deras hemsida är det tydligt hur stort genomslag genusteorietikerna haft där. För varför inte försöka få fler på tåget genom att börja med barnen? Gärna lågstadiet. Som ni kan se i de andra exemplen. 

Genusvetenskapen är missförstådd

På Skolverket har man dock inte ifrågasatt genus. Tvärtom, man deltar gärna i missonerandet. Bland annat genom olika typer av skolmaterial för lärare, som den här genuskartan, eller vad man ska kalla det, för lärare om genus i skolan. 

Eller det här materialet av RFSU till landets lärare i naturvetenskap. Som Skolverket alltså upplåter sin sajt till som officiell statlig myndighet. För RFSU är ingen vetenskap, det är åsikter. De sysslar med opinionsbildning. Och deras åsikt är att det till exempel finns en ”cis-norm”, vilket de tycker att landets naturlärare ska lära barnen i skolan. 

Allt byggt på den grundläggande marxistiska teori hela genusområdet i grunden bygger på. Att man autoamtiskt har makt etc baserat på yttre attribut och ytliga saker som kön.

I det materialet kan man läsa om fiktiva exempel från klassrummet. Exempel om hur en lärare undervisar om urinblåsan och där läraren ”uteslutande utgår från relationen man-kvinna” när denne pratar om att kvinnans urinblåsa mynnar ut vid slidan och att i slidan  kan man exempelvis föra in en tampong, eller en snopp. Vilket sist jag kollade är helt korrekt. 

Man kan även smuggla knark men det antar jag läraren inte tog upp. 

Det materialet tar också upp att det är fel att utgå från att rymdfysik är svårt och kräver komplicerade matematiska beräkningar. Och det är dåligt eftersom att skriva en sonett är ”lika svårt”. 

Vilket alltså är något som Skolverket tycker är lämpligt att vi lär våra barn. Att det är fel att utgå från att rymdfysik är matematiskt.

En annan del av materialet tycker att det är fel att man inom biologin utgår från hane och hona hos djur. 

Genusvetarna verkar ha ett komplicerat förhållande till andra vetenskaper generellt, och naturvetenskap och matematik i synnerhet. Kanske för att dessa är riktiga vetenskaper med ett rätt och ett fel svar.

Enligt Anna Palmer, som utbildar i pedagogik och alltså utbildar blivande lärare, borde man ”utgå från kroppen” när man ska lära barn matematik.

Till exempel åka snowboard. 

Och så undrar vi varför vi är dåliga i matte på PISA. 

En person som intresserat sig för fysik och bristen på genus är Moira von Wright som för närvarande är chef över Södertörns högskola, ett av genusvetenskapens fästen (hon har sagt upp sig och ska snart sluta).

Hon skrev en rapport ”Genus och text” (som ska ligga på Skolverkets hemsida men länken är trasig), som är mycket vetenskapskritisk. Forskning och Framsteg intervjuade henne.

När hon utnämndes till chef över hela Södertörn högskola fick hon kraftig kritik av flera professorer inom naturvetenskap vid både KTH och Chalmers som ifrågasatte hur man kan utnämna en vetenskapsfientlig person till högskolechef. Rimlig fråga. 

För i hennes rapport skriver hon till exempel att ”en hel del av det traditionella vetenskapliga kunskapsinnehållet i fysiken borde plockas bort”.

Ett exempel hon ger är att det i läroböcker i fysik står att en sägen kring regnbågen är att det finns en skatt vid dess slut men att detta inte är sant då regnbagen rent bokstavligt inte tar slut på en bestämd plats. Regnbågen är ju ett ljusfenomen.

”När författarna uttalar sig förringande om regnbågen och endast godkänner ett ”objektivt vetande” om den förringar man sagan och tusenårig levnadsvisdom”.

Samma visdom som trodde jorden var platt, att det fanns troll och som botade alla sjukdomar med åderlåtning. 

Men sådant här avskräcker alltså inte staten från att formligen ösa pengar på allt som har ordet ”genus” eller ”normkritik” i ansökan. 

Vetenskapsrådet distribuerar till exempel stora pengar varje år. Många hundra miljoner kronor. En del går till genus. Söker man i deras databas under ”genus” hittar man massa godbitar.

Till exempel forskningsstudien ”Att bli ”människa: genusteori och djur i en mer-än-mänsklig värld”

Hur är djur aktiva i produktionen av könade identiteter?

Det känns verkligen som mina 1,2 miljoner kronor per år under fem år är solklart värt att få reda på det. 6 miljoner kronor har det forskningsprojektet hittills kostat. 

I Jönköping jobbade en person på en avhandling där utgångspunkten var att ”entreprenörskap är manlig könsmärkt och framställer företagande kvinnor som sekundära och underpresterande”. 

För 8 miljoner kronor fick vi alltså bland annat första klassens förolämpningar. 

Forskaren uppvisar dessutom lite härliga fördomar själv, genom att hon konstaterar att ”förhoppningen att kvinnor ska starta eget inom vård och omsorg har inte infriats”.

Nähe. Men om man kollar på siffror, som ju är en del av den förhatliga matematiken och vetenskapen, har alltså antalet kvinnliga företagare ökat rejält. 

Verkligheten enligt genusvetaren:

Verkligheten:

En avhandling om det autonoma, som är fullständigt obegriplig att förstå vad de ens forskar om, har fått 1,2 miljoner kronor. 

Eller vad sägs om: 

”Inom genusteori och feministisk filosofi antas självet vara situerat men ofta också ?relationellt? till sin konstitution och alltså beroende av andra personer. En viktig fråga är därför om ett sådant själv kan vara autonomt. Den vanliga uppfattningen är ju att den som är autonom är självständig och oberoende. För att besvara frågan avser projektet att relatera diskussionen om det relationella självet till de mest avancerade teorierna om personlig autonomi”

Vad sägs om 20 miljoner till ”forskning om sociala mediers betydelse för antagandet att vapenindustrin är bra, naturligt och nödvändigt”?

Forskningsrådet ger även 720 000 kronor per år i tidskriftsstöd till Tidskrift för genusvetenskap. 

Men det finns ju fler forskningspengar att hämta. Till exempel Vinnova. De gav pengar till det här projektet, kallad ”c.alongen”.

För 215 000 kronor skrev de brev, per post

För att ”sättet vi samlas på i ett rum för att samtala konstnärligt och politiskt följer en rad normer som är kopplade till patriarkala värden, som föreläsning och panelsamtal

Föreningen Fanzingo fick 300 000 kronor nästan, för att prata med public service så att de ”blir mer demokratiska”, ergo kvotera in deras definition av mångfald som bygger på den klassiska intersektionella etnicitet, sexualitet, kön etc. Rubriken på deras egen hemsida var ”nu förändrar vi medierna!

De var besvikna över att SR och UR inte var tillräckligt intresserade. 

Medan vissa får skattepengar för att skriva avhandlingar om djur och genus, går på statlig finansierade universitet med studiemedel för att skriva uppsatser om fracken eller tvingar lågstadiebarn att dansa genusdans inkluderar andra ”feministiskt självförsvar” på schemat. Som barnen på Hisingen, som blev tvungna att gå på det i skolan.  

För vi behöver verkligen satsa på mer saker utanför läroplanen. 

Fiffigt nog har Ung Vänster redan nischat in sig på just feministiskt självförsvar. Och sossarnas ABF. Så ju mer efterfrågan man lyckas bygga på det, desto mer indoktrinering av barn kan man få på skoltid. 

Genus har blivit religion i Sverige, som fått alla politikers öra och hundratals miljoner varje år går via våra universitet och forskningsanslag, via genuspedagoger inriktade på små barn och feministiskt självförsvar till tonåringar, till olika delar av de teorier som bygger på marxistisk analys om makt och kön, etnicitet etc. 

Säg normkritik och du får bidrag och en politikers uppmärksamhet. 

Det enda jag ser är åsikter.

Vetenskap är det är inte. Tragiskt nog har de till och med fått Skolverket att sprida läran vidare till våra lärare och elever. Med lärare som på biologilektionen fokuserar på huruvida det är genuspolitiskt korrekt att säga att man kan stoppa in saker i slidan och inte på om barnen lär sig något ser det mörkt ut att vända det stora skepp åt fel håll som skolan just nu är. 

Själv blir jag bara politiskt deprimerad över att se hur otroligt mycket pengar vi skattebetalare betalar på ovetenskapligt trams. 

Copy link
Powered by Social Snap