Först långsamt, sedan plötsligt

Lyssna.

Snap. 

Små ljud överallt. Från olika delar av Sverige, olika delar av samhället kommer det. Snap. 

Det är samhällskontraktet som går sönder. 

Det finns en bra citat här. Jag hittar inte originalet men det lyder ungefär så här. 

På frågan ”hur gick du i personlig konkurs” svarade han ”först långsamt, sedan plötsligt”.

Sverige har ett av de högsta skattetrycken i världen. 1990 låg det på över 50 %, 2014 var siffran 43,5 %. Definitionen på skattetryck är hur stor andel av landets BNP som kommer från skatter och sociala avgifter. 

Ca 60 % av statens intäkter kommer från skatt på just arbete. Vi har högst marginalskatt i hela världen, dvs skatten på den sist intjänade kronan är med regeringens skattehöjningar nu över 60 %. 

 

Men svensken har ändå någonstans accepterat den enorma skattebördan för att det generella välfärdssystemet som de olika regeringarna gradvis byggt upp, både vänster och höger, har skyddat dem. Människor har ändå tyckt att de fått någonting tillbaka och inte ens den mest borgerliga svensken vill avveckla välfärdsstaten. De allra flesta svenskarna vill ha nuvarande system kvar, där vi har maxtaxa till förskolan, avgiftsfri grundskola och gymnasium, möjlighet för alla att studera på högskola, nästintill avgiftsfri vård etc. 

Det svenska skattetrycket om solidarisk finansiering, där alla får betala, dessutom progressiv beskattning som gör att de med inkomst över 36 000 kronor per månad får betala betydligt mer (statlig skatt på 50 % mot ca 30 % i kommunalskatt), bygger på förtroende för systemet. Att även om man tvingas betala till sådant man exempelvis inte gillar, eller betala för sådant man aldrig eller sällan kommer utnyttja så accepterar man systemet. 

I gengäld lovar staten att de som betalat in till systemet vid behov ska få tillbaka det de behöver.

Det är det vi kallar samhällskontraktet.

Börjar folk tvivla på systemets hållbarhet, att samhället verkligen kommer göra sin del av avtalet, har vi stora problem. Inte bara för att viljan att betala skatt sjunker utan för att motsättningarna i samhället kommer att växa, med massa problem som följd. 

Men vi ser nu fler och fler tecken på att kontraktet bryts. En liten del i taget. 

Orsaken är flyktingsströmmen men det är viktigt att poängtera att det inte är flyktingarna som bryter kontraktet. Det är samhället. Det är politiker och offentliga instutioner som har valt att lösa problem så här, ibland för att lagen någonstans kräver det, ibland inte. Det är alltså dessa som kritiken gäller, inte asylsökande. De har ingen skuld i dåliga politiska beslut fattat av våra egna förtroendevalda. De råkar bara anledningen till problemet. Lösningen står politikerna för. Eller snarare, de dåliga lösningarna. 

För några dagar sedan blev det känt att en familj som hyr ett hus av Lidingö kommun vräks för att ett nyanländ ska få bostaden. En konsekvens av den nya lagen att alla kommuner måste ta emot en viss andel flyktingar. 

 

I Kumla utanför Örebro har nyanlända förtur i bostadskön. 

 

Solna beslutade i höstas att ge flyktingar förtur i bostadskön. I februari gick stadens politiker ut och sa att 4000 nödbostäder ska byggas, vissa kan hamna på Östermalm. Nyligen skickades det in en förfrågan om Gärdet till Kungliga Hovstaterna som äger marken. Östermalm är ett av landets dyraste områden att bo i och kön för att få bostad där överstiger 25 år i Stockholm. 

 

Jag förstår att politiker i kommuner sitter i en rävsax när de måste ta emot flyktingar och inte har bostäder. Men det är inte heller rätt väg att flyktingar ska få gå före skattebetalare som väntat i åratal på att få en första lägenhet, en större lägenhet eller en mer central lägenhet och tålmodigt har väntat i det mest rättvisa systemet som finns – kö. 

Men det är inte bara bostäder som detta gäller. 

Nu kommer larmrapport efter larmrapport om skenande köer i tandvården. Asylsökande har nämligen rätt till såväl akut sjukvård som akut tandvård, och som i alla vårdsystem prioriteras i akuten de mest akuta. Andra får stå tillbaka och köerna växer. Något bättre system än prioritering efter nöd har inte jag heller, men alldeles oavsett så blir det svenska skattebetalare som hamnar längre bak i kön. 

I Uppsala till exempel, kan köerna vara 2 år för Folktandvården. Eller i Enköping där de växt till 1,5 år. Viss kö kan förklaras med att privata tandläkare av någon oklar anledning inte fått leverera just vård till asylsökande via landstinget så Folktandvården har haft monopol, men framför allt är det trycket på tandvården som ökat. 

 

Även sjukvården belastas nu hårt på grund av just trycket från aktuksjukvård av flyktingar, inklusive psykiatrin. Till exempel i Östergötland. I Skåne säger personalen att ”det kommer att krascha”.

 

Att inte hjälpa människor i nöd är givetvis inget alternativ. Samtidigt måste man ha klart för sig att de som ingått samhällskontraktet blir otroligt besvikna över att se att deras plats i kön bara blir högre och högre. Att ta emot så här många flyktingar utan att först säkerställa bland annat vårdresurser är ett av problemen. 

Ett annat problem som verkligen sticker i ögonen på folk är de särskilt låga avgifter nyanlända får. När en vanlig skattebetalare, oavsett inkomst, får betala till exempel 300 kronor i egenavgift för ett läkarbesök får asylsökande betala 50 kronor, och får ersättning för resan till sjukhuset om de vill, vilket ingen medborgare får. Tandvården kostar lika lite, trots att vi i Sverige inte som vuxna omfattas alls av någon subvention av tandvård generellt (det finns udantag) utan vi får vackert betala många tusenlappar om det vill sig illa. För ett enskilt tandläkarbesök. 

Snap.

Samhällskontraktet krackelererar. 
 

Detta system är det våra folkvalda som hittat på, och som ska ställas till svars. 

Det enda raka tycker jag är att asylsökande får betala samma avgifter som alla andra, så har de inte råd kan man helt enkelt avkräva den betalningen när de har någon typ av inkomst. De får helt enkelt betala senare, både för tandvård och sjukvård. Om de inte får uppehållstillstånd dras summan av på den återvändandeersättning vi fortfarande har, om vi ska ha kvar den vilket jag inte tycker. Om de får uppehållstillstånd kan räkningen skickas när de har någon typ av inkomst. 

För det är just det här.

Det måste vara SAMMA regler. Vi kan inte ha ett samhälle där vissa får särskilt bra regler.

Ett rättvist och demokratiskt samhälle bygger på likabehandlingsprincipen. En person som inte är asylsökande, antingen har de fått PUT eller så är de födda här, får bara betala vad det kostar att gå till tandläkaren eller skjuta upp tills man har råd. Det finns inget ”gratisätande” för dem på tandvården. Att gå dit och inte kunna betala tar inte tandläkaren hänsyn till, då kommer fakturan till slut skickas till Kronofogden. 

Men avstegen från just likabehandlingsprincipen fortgår tyvärr.

Nyligen blev det klart att friskolor ska låta nyanlända gå före i kön. Att miljöpartisten som banat väg för odemokratiska islamister i sitt parti var nöjd var tämligen väntat. Att ”liberalerna” var lika n nöjda och dessutom hänvisade till att ”det är svårt för nyanlända att konkurrera om platserna” som skäl är något att höja på ögonbrynen åt. 

 

Nej, det är inte orättvist att den som ställer sig i kö nu inte har samma köplats som den som ställde sig i kön för fem år sedan. Kö är det mest rättvisa system som finns, den gör inte skillnad på vem du är, hur mycket pengar du har eller var du är född. Den bygger på tid. Som alla människor har, och tid är dessutom gratis. Ställa sig i kö är oftast gratis (bostadsköer tar ofta en avgift dock).

Det står 50 000 barn i kö bara i Stockholm till den populära Engelska skolans olika enheter. Vissa barn har garanterat stått där sedan de var bebisar.

På vilket sätt är det rättvist att de nu ser sig omsprungna av barn som kom hit för fem minuter sedan? Friskolorna och politikerna vill anföra att det är platser som inte finns så att kötiden inte förlängs. Men om det funnits möjlighet att bygga ut med 10 %, varför har de populära skolorna inte gjort det förrän nu? Och på så sätt kortat köerna för t ex de 50 000 nedan som står i kö? Det gör det inte mer moraliskt försvarbart faktiskt. Antingen tror vi på kön som en del av likabehandlingsprincipen eller så gör vi inte. 

Vårt lands politiker tror inte på det. Normalt riktar jag min kritik mest åt vänster men här är det borgerliga uter och cyklar lika vingligt. 
 

Bygg hemskt gärna ut populära friskolor och det snabbt, men de som ska komma in är de som köat längst. Punkt slut. En utbyggnad gör att de som står sist kommer fram fortare. Punkt slut. Vi ska inte ha gräddfiler&nbsnbsp;baserat på etnicitet i det här landet.

Vi ska behandla alla männsikor lika oavsett bakgrund, sexuell läggning och kön

 

Trots att asylsökande har helt andra villkor än de som bor här vad gäller sjukvård har de ännu inte några skyldigheter. Sverige kräver inte att asylsökande ska hälsoundersökas, det är valfritt. 

Och följdaktligen ökar nu bland annat TBC, även kallad lungsot, i Sverige markant. Bara 2015 ökade antalet anmälda fall med 22 %, det finns säkert mörkertal här dessutom. 

 

Men det är inte bara TBC som ökar. Den multiresistenta bakterien MRSA ökar kraftigt i bland annat Skåne enligt SVT i januari 2016. 

 

De som betalar priset för att dessa smittor ökar är framför allt de invånare här som redan nu har nedsatt immunförsvar. De gamla, små barn och de svårt sjuka.

För deras skull borde hälsoundersökning vara en del av asylsökandet.

Det är frivilligt att söka asyl, då ingår det förpliktelser i och med ansökan. Som exempelvis att man accepterar att genomgå en hälsoundersökning.

Vill man inte det ska vi givetvis acceptera det men då får man söka asyl i ett annat EU-land. Som liberal tror jag inte på tvång. I vissa länder scannas kroppstemperaturen av redan på flygplatsen ankomstcentral. När jag åkte till Vietnam 2007 och landade i Hanoi gick jag igenom en sådan. Börjar den blinka rött antar jag att man får följa med och just undersökas av en läkare, om man vill komma in i landet. Annars får man sätta sig på ett plan hem. 

Jag är mamma själv till två små barn och  jag förstår absolut dynamiken och tankarna bakom samhällets beslut att behandla asylsökande barn som alla andra. Men även om de förbereder integration för de som får stanna och det därmed ökar sannolikheten att den går snabbare, ger man samtidigt de barn som får avslag ett ännu värre avsked. 

Och att ge förskola åt asylsökande som sitter och väntar på besked och därmed inte jobbar är bara befängt. Förskola har vi för att folk ska kunna jobba. Jobbar man inte och dessuto inte ens har tillstånd att stanna i landet ännu får man ta hand om sina egna barn.

Det är inget straff att få ta hand om sina egna barn, även om vårt sosseland tutat i oss det och därmed föraktas de medborgare som väljer att göra det idag. Det kan alla föräldrar som av olika anledningar valt bort förskola till sina bebisar, kanske hela vägen till skolan då skolplikten träder in, vittna om.

Jag älskar vårt dagis och skulle passa synnerligen dåligt som hemmaförälder, jag höll på att bryta ihop i slutet av min 18 månader långa föräldraledighet av intellektuell uttorkning. Jag älskar att barnen kan vara där och ha kul när jag jobbar. Men dagis är till för att föräldrar ska kunna jobba och det bygger på samhällskontraktet. Jag och övriga av landets skattebetalare betalar mycket skatt för att upprätthålla det systemet. 

Det måste vara kvalificering för att få tillgång till välfärden som nyanländ.

Här ingår till exempel rätt till förskola innan uppehållstillstånd, som jag tycker borde tas bort. 

 

Flyktingar som söker asyl men inte fått besked har även rätt att direkt gå i skolan. Det är ändå en annan sak än förskolan kan jag tycka. Gå i skola är en mänsklig rättighet och en asylprocess kan ta lång tid. Däremot är jag som sagt emot gräddfiler. Språkundervisning och förberedande klasser är lämpligt initialt, som idag.

71 000 barn i skolåldern kom till Sverige 2015 enligt Skolverket. En årskull är 100 000 barn. Det är väldigt mycket barn. 

Svenska skolan har stora problem som bekant, och störst problem med resultaten har enligt Skolverkets egna rapport just utlandsfödda barn. För deras skull, och för skolans, vore det inte lämpligare att ha ett tydligare för-steg innan den ”riktiga” skolan? Bara en tanke. 

 

Detta är bara några exempel på ett brutet samhällkontrakt. 

Om vi ska betala världens högsta skatter förväntar vi oss också att den andra parten i avtalet håller sin del. Just nu håller samhället på att en liten bit i taget att bryta det löftet. 

Det är en väldigt oroande utveckling. 

För vad händer med ett samhälle när medborgarna slutar lita på det offentliga? Att så många löften bryts att tilliten är borta. Det tar lång tid att bygga upp ett förtroende, ett ögonblick att rasera det. 

Vi har stora samhällsutmaningar. Men lösningar med gräddfiler och undantag är helt fel väg att gå. Vi kan inte avvika från likabehandlingsprincipen, alldeles hur gärna vi än vill vara snälla mot alla.

För det är som att kissa i sängen – först blir det varm och skönt, sedan blir det kallt och obehagligt. 

Största konsekvensen av detta är raserad tillit. Men folks vilja att bidra till skattesystemet kommer också på sikt att minska. De individuella motsättningarna öka, när grupp ställs mot grupp i systemet, på grund av dåligt fattade politiska beslut. Och vi kan se en ännu värre parlamentarisk situation 2018, om SD blir andra största eller största parti i Sverige. Ett scenario som inte framstår lika otänkbart som bara för ett år sedan. 

Inget av allt som hänt kan skyllas på flyktingar. De har inte fattat de politiska besluten. Det är politikerna som har. 

Det enda rätta är att gå tillbaka till den moraliskt riktiga likabehandlingsprincpen i samhället och ett samhälle som håller sin del av avtalet. 

Vi ska behandla alla invåndare lika oavsett etnicitet. Kö är det mest rättvisa systemet av alla. Och att ha samma avgifter och ökad kvalificeringsnivåer i välfärden, som är konstruerat på inbetald skatt, är rättvist.

Mot alla. 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!