Noll jobb

Det är vanligt att politiker låtsas att det är de som fixar jobb. Det har politiker alltid gjort, oavsett politisk färg. Men extra mycket låtsas vänstern, eftersom de samtidigt har ett inbyggt motstånd och förakt mot företag. Även om högerpartierna också gärna låtsas att det är de som fixar jobb ligger det i borgerlighetens innersta att samtidigt arbeta för företagen.

Nuvarande regering gick till val, och har fortfarande, målet att Sverige ska ha lägst arbetslöshet av EU-länderna 2020. Även om det målet smart nog är relativt, så är bara alla andra sämre än idag lyckas vi utan att ha gjort något alls. 

En av deras stora reformer var traineejobben. 30 000 trainee-jobb skulle hjälpa till att fixa arbetslösheten. 

Vad blev det det?

Enligt en intervju med Ylva Johansson i tidningen Arbetet från 12 februari 2016 hade då 47 personer fått ett traineejobb. Bara 361 personer hade skrivit utbildningskontrakt. 
 

Förra året satsades det 380 miljoner kronor på utbildningskontraktet i vårbudgeten. Resultatet på 361 personer känns alltså lite klent. 

 

Målsättningen från 32 000 backade visserligen regeringen ifrån redan förra året, så den aktuella målsättningen är 590 stycken i år. Bara 543 kvar i år alltså för att uppnå målet. 

 

En av vårens budgetsatsningar på arbetsmarknad är på sociala företag. Regeringen satsar 60 miljoner kronor. 

 

Det finns ca 1 miljon företag i Sverige. Hur många är då sociala? Enligt sajten www.socialtföretagande.eu och andra källor jag hittat finns det ca 300 sociala företag i Sverige idag. De växer med 60-70 företag per år och för detta ska alltså regeringen satsa 60 miljoner kronor. Har de tänkt sig 1 miljon kronor per företag? Oklart. 

 

Men inga politiker skapar jobb. Det gör företag. Det politiker kan göra är att antingen se till att företagen har så goda förutsättningar som möjligt att växa och vilja anställa. Eller göra det billigare att anställa, till exempel med olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. 

Idag finns det följande stöd att söka som arbetsgivare: nystartsjobb, yrkesintroduktion, särskilt anställningsstöd, instegsjobb, traineejobb, extratjänst, lönebidrag, praktikant. 

 

Enligt en artikel i DN den 16 januari 2015 satsas det 20 miljarder per år av budgeten i olika anställningsstöd. Det är en avsevärd summa pengar som går till att skattebetalarna betalar olika arbetsgivare, inte bara privata utan även offentliga, för att folk ska jobba där. 

 

Enligt samma artikel har 150 000 enkla jobb försvunnit från landet sedan 2000, samtidigt som gruppen utan gymnasiebetyg ökat. Mycket på grund av den höga invandringen. 

 

Enligt Arbetsförmedlingens senaste årsredovisning ökade antalet inskrivna med högst förgymnasial utbildning 2015, vilket nu motsvarar 31 % av alla inskrivna. Hälften av dessa har inte ens en utbildning som motsvarar vår grundskola. 

 

De skriver vidare att av deltagarna i etableringsuppdraget uppgår nu 51 % som har utbildningsnivå på högst förgymnasial nivå. 

 

Det är som ni kan se ungefär samma antal personer inskrivna 2015 som 2013, skillnaden är att gruppen nyanlända och utomeuropeiskt födda ökar. 

 

En av dessa former är yrkesintroduktionen. Bara den kostade 85 miljoner sedan den infördes enligt en utvärdering Statskontoret gjorde

 

Även här är målet 30 000 anställningar, men det bidde inte så många som man tänkt. Bara
1 432 personer har haft denna typ av subvention än så länge, till en total kostnad på 59 000 kronor per person. 

 

Instegsjobb är en annan av åtgärderna. Även här går det alltså trögt. Som bäst har 3 000 personer haft instegsjobb. 

 

Men skam den som ger sig.

Så regeringen hittar på ännu än form av stödjobb – beredskapsjobb. Eller, det är snarare en gammal reform de dammat av. Deras plan är att det ska bli 5 000 sådana. 

Om de kommer leverera procentuellt samma resultat som traineejobben (47 av 32 000) kan vi se fram emot hela 7,3 beredskapsjobb under 2015. 

 

Så vi kan alltså konstatera två saker: regeringen har inga andra idéer än att införa fler åtgärder till den flora av åtgärder som redan inte fungerar, och de har ingen politik för företagen över huvudtaget.

För samtidigt som deras paradreform traineejobben, som lagts till alla de subventioner som redan finns, genererat 47 jobb, satsar regeringen på att ännu färre företag vill anställa. 

De har nämligen tänkt att införa utökat sjuklöneansvar för företagen. Som om de två veckor de redan har inte räcker. 

I valrörelsen lät det dock annorlunda. Då ville Stefan Löfven ta bort den andra sjuklöneveckan. Från en artikel i Arbetet med rubriken ”Löfven behåller fokuset på företagagen” från 2012 ville han satsa 1,5 miljarder på att slopa sjuklöneveckan för att få folk att våga anställa. 

 

Småföretagarnas Riksförbund gjorde en enkät i valrörelsen 2014, där över 40 % av deras medlemmar sa att de skulle anställa om sjuklöneansvaret skulle slopas. 

 

Men i likhet med allt sittande regering gjort är alltså löften inte värda något alls, de är bara ett medel för att ta makten. Så nu tänker regeringen inte alls ta bort sjuklöneansvaret för att företag ska vilja anställa mer. 

Istället ska de tvingas betala 25 % av sjuklönen för långtidssjukskrivna.  Det här har sossarna tänkt ska öka suget efter att anställa fler, framför allt folk som varit sjukskrivna tidigare kommer ju stiga enormt i efterfrågan. 

 

Studio Ett sammanfattade det hela med en träffande rubrik: 

”Nu får chefen ta hand om mig”

Eller som jag skulle säga: 

”Chefen betalar”

 

Det är företag som skapar jobb. Inte politiker. Men de politiker vi har är inte ens lite intresserade av att öka företagens vilja och möjlighet att anställa fler. Istället är lösningen hitte-på-jobb som inte funkade förut och inte kommer funka nu. 

Vi kommer behöva 460 000 nya jobb om alla som idag saknar jobb och som kommer att komma ut i arbetslivet ska kunna jobba. Om vi ska ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020 snarare. Vilket inte är noll arbetslöshet. 

 

Men medan Innovationsrådet sitter och dricker kaffe med Löfven och hans fyra industrikanslers gnuggar geniknölarna de möten de har per halvår, och medan Ylva Johansson är fullt upptagen med att hitta på nya låtsasjobb, så kommer antalet arbetslösa öka. För varje år. Eftersom vi har en hög invandring, det är bara att kolla på de officiella siffror som finns. 

Och kön mellan Göteborg och Malmö kommer att växa. 

Kanske Stefan Löfvens Framtidsminister kan berätta hur det kommer funka med beredskapsjobben och de andra låtsas-jobben? Bota arbetslösheten är nog däremot helt uteslutet. 

Nu när taket i sjukförsäkringen är borta kan jag tänka mig att det ligger nära till hands att göra som den förra sosse-regeringen: skyffla över folk från arbetslöshetsstatistiken till sjukförsäkringen. Så vi kan låtsas att arbetslösheten sjunker. Då förtidspensionerades tiotusentals personer per år. 

Ska vi ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020 måste vi byta regering.

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!