Bullshit

Det är många som tycker att Gustav Fridolin kommit lindrigt undan. Han får nu fortsätta som språkrör, om kongressen väljer honom i helgen. 

Man har pratat mycket om vad som gått fel, men en sak som Fridolin är bra på är att prata. Epitetet ”det politiska underbarnet” syftar inte på en extra ordinär intelligens utan att han tidigt utvecklade retoriska färdigheter.

Det vill säga – han är bra på att snacka

Och eftersom det är hans superkraft är det helt naturligt att det är snackandet han hänvisar till i krisen – ”han har inte lyckats nå fram med budskapet”. 

Vi minns alla hans artikel i valrörelsen, den 4 mars 2014 publicerad i Aftonbladet: 

 

När man påminner diverse miljöpartister om den här artikeln har vissa försökt hävda att det inte alls stod så. Att det bara var en rubrik. Några hundra dagar var det inte tal om. 

Men det står ordagrant i artikeln: 

”Idag presenterar vi vad en ny regering skulle kunna göra under sina första 100 dagar”

Det går inte att missförstå.  

 

Vad skulle då Fridolin göra på 100 dagar som utbildningsminister?
 

  • Utarbeta en rekryteringsstrategi med SKL för att rekrytera 10 000 nyanställda i skolan
  • Höja lärarlönerna (10 000 kronor sa han i valrörelsen men siffran nämns inte i artikeln)
  • Ge alla nya lärare ett introduktionsår – en lärare per nyexad lärare
  • Inför ROT-avdrag för skolan
  • Reglera förskolans gruppstorlekar
  • Inför läsa-skriva-räkna-garanti
  • Bemanna skolbibliotek
  • Alla elever i gymnaiset ska läsa minst ett estetiskt ämne
  • Tillkalla en skolkommission
  • Fasa ut tidiga val
  • Påbörja arbetet med att bli kvitt vinstjakten

Ingen liten lista. Som han skulle ha fixat innan den 11 februari 2015.

Vad har han gjort då, nu cirka 580 dagar efter att han tillträdde?

Skolkommissionen är bildad. Och i budgeten i höstan fick lärararna 800 kronor i månaden extra, enligt Skolvärldens uträkning. Skolbiblioteken har fått 15 miljoner extra, hur mycket det räcker till är oklart. Om SKL har en rekryteringsstrategi klar är oklart men den är inledd. På nästan 600 dagar alltså. 

Vad han hann med på 100 dagar vet vi.

Ingenting nämligen. 

En annan sak som han lovat är att besöka alla landets kommuner. 

Den 30 november 2014, alltså efter att han tillträtt som utbildningsminister, stod han på Miljöpartiets kongress och lovade att besöka alla 290 kommuner, med uppmaningen:

”Vi måste jobba tillsammans

 

Jag var nyfiken på hur det gått med de där besöken och mailade Utbildningsdepartementet. 

 

Det visade sig att Fridolin inte alls ville besöka kommunerna när det kom till kritan.

Istället fick hans stab ordna olika regionala träffar dit representanter för alla kommuner var inbjudna. 

Jag frågade då om det fanns något sätt att se om verkligen de flesta kommuner träffat utbildningsministern, som det stod i första mailet. 

Svaret var kort och gott nej, någon deltagarlista hölls inte. Men träffarna var ”välbesökta”. 

 

Jag vet inte vad ni ser men jag ser att Fridolin inte gärna lämnar Stockholms-området.

Intressant nog la ha kommunbesöket på Gotland under Almedalsveckan. Praktiskt. Oklart hur många skolor han kunde träffa veckor efter att sommarlovet inletts för skolorna dock men någon träffade han kanske.  

31 gånger besökte han Stockholm. Eller ”besökte”, han bor ju här. 

Nio gånger pallade han att åka någonstans norr om Uppsala. Han besökte Östra Göinge två gånger. Han är själv från Vittsjö nära Göinge, men vid ett av tillfällena var besöket med anledning av mordet på skolan i Broby, som skedde den 11 januari.

Han har även varit i Hässleholm två gånger, vilket nära hemtrakterna också så fyra gånger av kommunbesöken för skolan förlade han alltså i sin hemmastad. Att lägga till de 31 gångerna han hade möten i sin nuvarande hemmastad Stockholm.

Besöket i Trollhättan den 30 oktober var med anledningen av begravningen av offren för skolattacken i Trollhättan den 22 oktober. 

 

Så även om besöken hade bra anledningar är det ju svårt att förstå varför de satts upp på listan för ”vi måste jobba tillsammans”-besöken. Jag undrar om det är fler besök som satts upp på listan som egentligen har med detta att göra. 

Faktum kvarstår. 

Han lovar att besöka 290 kommuner. När han sedan planerar besöken blir det istället olika möten, de flesta i eller nära Stockholm. Och man tror att alla kommuner deltagit men man vet inte för någon deltagarlista har inte upprättats på ett enda möte. 

Jag tycker att det här verkar vara helt i linje med Fridolins största talang faktiskt. Mycket snack. 

En sak han dock inte verkar särskilt bra på är att leda ett departement. 

Dagens Industri och Expressen rapporterade den 29 april 2016 att missnöjet på departementet är utbrett. 

Jag har mailat registratorn på skolenheten, som Fridolin leder direkt, och fått veta hur många som faktiskt slutat. 

När Fridolin började som departementschef på Utbildningsdepartementet var det 23 anställda på skolenheten, som är hans enhet. 

Idag är det 21 anställda. Trots det har lönekostnaderna ökat från 13,7 miljoner till drygt 14 miljoner kronor, vilket antyder att de som anställts efter hans tillträdande har fått högre löner eftersom de dessutom är 2 personer färre.

Han tyckte uppenbarligen att en assistent inte räckte utan ville ha två. 

 

Under 2015 tog två personer tjänstledigt, vilket är vanligt när man får ett nytt jobb inom statliga världen. Och två tog föräldraledighet. Ytterligare sju personer lämnade skolenheten, varav en chef och resten handläggare. Chefen verkar inte ha ersatts. 

11 personer har alltså lämnat skolenheten sedan 3 oktober 2014.

 

Enligt artikeln i Expressen var förmodligen chefen som slutade Annica Dahl, som ska ha slutat nästan direkt.

Normal personalomsättning är alltså att chefer lämnar i strömhopp med start direkt, och att totalt minst 11 personer lämnar enhet som är 23 personer stor när han tog över?

 

Över lag kan man sammanfatta hela Miljöpartiets politiska gärning med ”mycket snack och lite hockey”. Men allra minst hockey spelar Fridolin. 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!