Myter om socker och annat

Uppdatering längst ner på sidan 160510 efter kommentarer om socker

Gabriel Wikström har knappt hunnit förbjuda cigaretter och snus så mycket det gick den här gången innan han är ute och vevar sin folkhälsobatong mot landets vuxna och myndiga individer.

”Sitta är det farligaste man kan göra

I samma artikel i Aftonbladet pratar Wikström om lagändringar för att få oss att äta mindre socker och röra på oss mer. 

 

Därför känner jag att det nu är dags för att avliva myter igen. 

För det är inte bara inom exempelvis jämställdhetsområdet det florerar sådana, som blivit vedertagen sanning trots brist på stöd i fakta. Inom hälsa och livsmedel kryllar det med dessa. 

Man skulle kunna tro att den som är folkhälsomagister i det här landet kunde bygga sin argumentation på det men så verkar fallet inte vara. 

Ni tror kanske precis som Wikström att vi äter massa mer socker nu än tidigare, rör på oss mindre etc. Ni har alla hört det i massa sammanhang, läst det i olika hurtbulle-tidningar som vill få dig att köpa tidningen, fått det upprepat av olika hälsoprofiler som vill sälja föredrag och PT-timmar via olika inbjudningar från traditionell media.

Men det stämmer inte. 

Vi äter MINDRE socker nu än vi gjorde för 50 år sedan. 

Jag har läst statistik från Jordbruksverket. Rapporten är från 2013 och mäter till 2011 men några dramatiska förändringar i vår livsstil har knappast hänt sedan dess. 

1960 låg sockerkonsumtionen, både direkt och indirekt, på 45 kilo per person och år.

2009 låg den på all time low, med 36 kilo per år. Precis som förra dippen skedde den direkt efter en finanskris, då många blev av med jobbet och därmed också drar in på onödigt. 

2010 var konsumtionen 42 kilo per år. Fortfarande lägre än 1960 alltså. 

 

Tvärtom vad man kan tro givet kafé-utbudet i städerna dricker vi inte heller mer kaffe nu än för 50 år sedan. Konsumtionen är ungefär samma som 1960 men betydligt lägre än på 70-talet. Vi dricker dyrare kaffe bara. 

 

Däremot har konsumtionen av rotfrukter och grönsaker skjutit i höjden, från 15 kilo per person och år till helt otroliga 46 kilo per person och år.

Vi äter alltså idag mer grönsaker och rotfrukter än socker. 

 

Det som hänt vad gäller sockerkonsumtionen är att vi äter betydligt mindre rent socker, en tredjedel av vad vi åt på 60-talet. Istället äter vi sockret i livsmedel idag, som till exempel i sötade drycker och godis. 

Samtidigt dricker vi mindre lättöl och folköl. 

 

Ni har alla hört om det farliga vita mjölet?

Vetemjölet. Som utmålas av vissa som samma typ av gift som socker. De som kan något om livsmedel, det vill säga vetenskapen, håller inte med men så försöker inte heller de skrämma upp folk i onödan för att kränga sin müsli eller vad de nu säljer, som vissa hälsodebattörer vill. 

Men givet att man tror att mjöl är giftigt, då måste man ju minska konsumtionen. 

Hur ser det då ut? Minskar vi konsumtionen?

Ja. Sedan 1960 har konsumtionen av vetemjöl minskat från 50 kilo per person till 45 kilo medan ”Övrigt mjöl och gryn” ökat från 5 kilo till över 10 kilo.

Idag äter vi alltså mer till exempel bulgur, quinioa och havregryn.

 

En annan sak som debatteras flitigt är kött. Vi måste äta mindre kött för att det är dåligt för klimatet, men också dåligt för hälsan påstås det. 

Istället borde vi äta mer grönsaker. Vilket jag redan konstaterat att vi gör. Men om man ska äta kött borde man äta mer kyckling och mindre nötkött, det har ni alla hört. Ljust kött ska vara bättre för allt möjligt. 

Som ni kan se har visserligen den totala köttkonsumtionen ökat. Men det som är mest klimatpåverkande – nötkött – åt vi 2010 nästan ca 5 kilor mer per person är 1960, främst för att nötkött blivit billigare och fler har högre inkomst, är min gissning. 

Det som däremot ökat mycket senaste 50 åren är konsumtionen av just fågel, från ynka 5 kilo per person och år till 28 kilo. 

 

Fisk är bättre för både hälsa och miljö, säger hälsodebatten. Om man äter fisk som inte är rödlistad. 

Då är det kanon att fiskkonsumtionen formligen exploderat i Sverige sedan 1995, då sushin gjorde sitt intåg i svenska hushåll och därmed den asiatiska matlagningen där det ingår mycket fisk. 

1960 åt vi 5 kilo per år. 2011 åt vi mer än dubbelt så mycket, nästan 12 kilo.

 

Hur är det med motionen då? Vi rör på oss alldeles för lite säger Gabriel Wikström.

Men enligt en rapport från SCB som mätte motionsvanor mellan 1980 och 2002 ökade det regelbundna motionerande och de som inte motionerade alls minskade. Framför allt började kvinnorna motionera betydligt mer. 
 

Kollar man på nyare statistik från Riksidrottsförbundet kan man se att trenden fortsatte. Från 1998 har andelen som motionerar mer än 2 ggr per vecka ökat från 37 % till 47 % och andelen som aldrig motionerar krympt från 13 % till 8 %.

Fler rör på sig överhuvud taget och betydligt fler tränar mycket och regelbundet alltså. 

 

Samma rapport konstaterar att fetma och stillasittande mer och mer koncentreras till de lägsta socialgrupperna, där många utlandsfödda finns. 

Att då hävda att det är kontorssittande som är problemet, som är vanligt i debatten, är alltså helt fel. Kontorsråttorna är de som i allra högst grad svettas på gym och i löparspår, vissa mer än det är hälsosamt. 

Så vi kan sammanfatta det här med följande: 

– vi äter mindre socker än vi gjort tidigare
– vi äter rekordmycket grönsaker och rotfrukter
– köttkonsumtionen ökar visserligen men det är framför allt för att vi äter mer kyckling
– vi äter mer än dubbelt så mycket fisk som tidigare
– vi rör på oss betydligt mer än för 30 år sedan, och det har ökat explosionsartar sedan 2002

Alla försök att hävda motsatsen bygger inte på fakta utan på en djup och grundad vilja att få bestämma över andra människor, kosta vad det kosta vill. 

Det är moralism och inte fakta hela folkhälsodebaklet bygger på. 

Det finns inget som helst argument för att minska sockerkonsumtion och få oss att äta nyttigare. Vi äter redan historiskt bra. 

Istället handlar ohälsa och fetma om socioekonomiska skillnader. Och den gruppen med lägst inkomster, de som lever på bidrag, väntar öka till makalösa nästan 1 miljon personer till 2020. Bland annat på grund av den stora flyktinginvandringen men också för att taket i sjukförsäkringen är borta.

Jag avslutar med en bild jag hittade på Twitter, där den norske professorn Ingvard Willhelmsen intervjuas i NRK (som jag hoppas har rätt text för att det är så bra men sådant går ju att manipulera….)

 

Uppdatering 160510:

Efter att ha fått en mängd kommentarer med påståenden om socker-statistiken har jag kontaktat Jordbruksverket för att reda ut vad som ingår i deras statistik och tabellerna jag hänvisat till i inlägget. 

Nedan är deras svar: 
 

Som ni kan se ingår andra sockerlösningar i statistiken, som fruktos etc. Att hävda att den helt utesluter dessa är alltså fel. 

Men Jordbruksverket medger att de har med ”vissa delar” och att inte heller stevia och aspartam ingår. 

Så lite fog för kritiken att deras statistik inte inkluderar allt finns, däremot inte alls i den utsträckning vissa debattörer vill hävda. Och de sockerarater som används för att undvika exempelvis vitt socker – stevia och aspartam – finns alltså inte alls med. 

På det hela taget äter vi mindre socker än 1960.

Och även om en del av 1702 inte ingår i statistiken så kan man alltså inte säga att vi äter rekordmycket socker. Det är bara att läsa statistiken. Konsumtionen har flyttat från att konsumera rent socker till att äta socker i produkter. Att sedan en del av det sockret inte är socker utan  olika sockerlösningar baserat på fructos och majs, till exempel, innebär alltså inte att svensken konsumerar historiskt mycket socker.

1993 åt vi 50 kilo per person och år. Vi är inte ens i närheten av det, även om man tar hänsyn till det bortfall Jordbruksverket meddelar här. 

Det finns en mängd personer som säljer olika saker inom hälsa som vill göra gällande att det är precis tvärtom, att vi äter sämre än någonsin tidigare och rör oss mindre. Man måste utöva källkritik även mot dessa faktiskt. 

Detta stämmer inte. Faktum är att fetma och dålig hälsa de senaste decennierna blivit mer och mer ett problem för de med lägst inkomster medan de med högre inkomster äter bättre än någonsin och tränar mer än någonsin. 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!