Mediekritik

Vi var många som fick tårar i ögonen om historierna om flickorna i Nepal som säljs till bordeller och blir sexslavar som media skrev om nyligen. 

Om organisationen Love Nepal som räddar dem. 

Jag gav själv pengar dit efter att ha läst artiklarna och varje tidning skrev om dem. Ett enormt genomslag. 

Expressen, Aftonbladet, Metro, SVT

Alla berättade om familjen Alfvén som såg flickorna i Indien och startade organisationen. 

 

Love Nepal hävdar att de är religiöst obunden. Det kanske stämmer. 

Men, och här kommer kritiken mot media:

– varför tyckte ingen av redaktionerna att det var relevant information att organisationen grundades ur en missions-verksamhet?

Som ni kan läsa i exemplen ovan finns inte en enda rad om det. 

Familjen Alfvén har varit med i Livets ord, Mikael Alfvén är någon form av pastor i pingströrelsen, eller åtminstone predikar och föreläser han och är numera engagerad i Hillsong Church i Stockholm, som en fristående kyrka ur pingströrelsen om jag förstått det rätt. 

Både Fokus och Elaine Eksvärd har skrivit om Hillsong. 

Missförstå mig inte, det är aboslut inget fel med detta. Love Nepal får gärna ha band till pingströrelsen för min del. 

Men som läsare hade jag uppskattat informationen i media.

Att organisationen föddes ur en missionsverksamhet och att det var därför Mikael Alfvén var i Indien. Till exempel. 

Att sedan organisationen hävdar att de är religiöst obunden är också okej, säger de att de är det så får man tro dem. Jag ringde och pratade med dem och alla som jobbar där kommer ur den kristna rörelsen men de intygade att man inte måste det för att jobba där. 

Min kritik är mot media. 

Varför gjordes ingen research här? Eller varför bedömdes den här informationen inte ha något journalistiskt värde?

Personligen vill jag veta bakgrunden till organisationer som jag funderar på att stötta. Nu gav jag dem pengar direkt.  Men jag hade velat veta att de tidigare missionerade, för att kunna ta ett informerat beslut. 

För jag tycker att det är relevant. 

2015 predikade Mikael Alfvén i just Livets Ord. 

 

2016 predikade han på Jesusfest som Citykyrkan i Älmhult ordnar. 

 

Om man bara googlar får man historien om hur Love Nepal bildades.

Alfvén var missionär med sin organisation Mission Good News. Artikeln kommer från en tidning i pingströrelsen. 

 

Faktum är att Love Nepals verksamhet först låg i Mission Good News. I deras material jag hittade online står tydligt att det var Jesus som räddade flickorna. Det var alltså från början också en missionsverksamhet.

Pappan som hade sålt sitt barn hade bett om och fått Jesus förlåtelse. 

Med andra ord, han hade fått frälsning. En lyckad mission. 

 

2011 skrev Världen idag om Mission Good News. Då var som ni kan se budskapet ett annat än det vi läst nyss om Love Nepal. Här är det Jesus i fokus. 

”När vi nu besökte henne predikade hon om Jesus kärlek”

Flickorna är hinduer men omvänds alltså till kristna av rörelsen. 

 

Men någon gång efter 2011 bytte alltså organisationen namn, varumärke och det kristna togs bort.

Trots att det är samma personer som driver den och de gör samma saker. 

Detta tycker jag är märkligt. 

Men alldeles oavsett om de inte längre missionerar och omvänder de räddade flickorna till kristendomen tycker jag alltså att media borde ställt någon fråga om detta när de skrev om Love Nepal. Någon borde tagit med bakgrunden. Någonstans. 

De som inte har lust att stödja en före detta (?) missionsverksamhet kanske nämligen velat ha den informationen innan de gav pengar. 

Med detta sagt vill jag säga att givetvis är Love Nepals räddande av sexslavar otroligt viktigt och jag ångrar inte att jag gav pengar. Det är inte främst mot dem kritiken gäller, även om jag alltid blir lite misstänksam när man inte själv är öppen heller. De har tydligen plötsligt slutat prata om Gud i media, kanske drog de slutsatsen att de skulle få mer pengar om de lät bli. 

Kritiken gäller media. 

Förtydligande: 

Personligen har jag väldigt svårt för företeelsen mission, från alla religioner. Folk får tro på vad de vill, praktisera vilken religion de vill men att aktivt gå ut och försöka omvända folk, i fallet med Love Nepal, mycket sårbara emotionellt och fysiskt skadade kvinnor tycker jag är väldigt tveksamt. Eller åtminstone, som de gjorde innan de bytte namn. 

Det är skillnad på att ha öppna aktiviteter där man låter alla få komma och upptäcka och knacka på hemma hos folk. 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!