Sosse-regeringens framgångar

Det är mycket snack om Miljöpartiet nu. 

Och det är jag givetvis mycket glad över, som länge arbetat för att de ska behandlas som alla andra partier. Nu kanske gräddfilen är slut för deras del. Man kan alltid hoppas. 

Men det kan lite grann låta just nu som om regeringens enda problem är de toviga hippies som just nu delvis styr landet. 

De fick bara drygt 6 % i valet. Detta kommer inte ändras alldeles oavsett vad som händer med språkrören eller vad MP:s kongress kommer fram till i Karlstad i maj. 

De som styr landet är framför allt Socialdemokraterna. 

Så jag tänkte passa på att påminna om regeringen Löfvens alla olika framgångar sedan de vann valet 14 september 2014. Och deras vänner i arbetarrörelsen förstås. Som de själva brukar säga ”de är två grenar på samma träd”, som försvar varför LO odemokratiskt får så mycket makt av S så fort de sitter i regering. 

Det började i princip direkt, när regeringen plötsligt utan att förankra det i Utrikesnämnden, erkände Palestina under regeringsförklaringen. Israel kallade hem sin ambassadör. 

Då skrattade Wallström och började gaffla om Ikea-paket. Diplomati, elephant-style. 

 

USA blev inte heller glada. Då passade Wallström på att läxa upp dem. Det borde väl lära dem, världens största supermakt. 

 

Den 13 januari 2015 rapporterade DN att Wallströms planerade resa till Israel inte blev av, hon portades helt enkelt. 

 

I mars jobbade hon hårt å Sveriges vägnar att få resten av världen att hata oss, med första fokus på Mellanöstern och arabvärlden.

Efter att hon sagt att Saudiarabien är medeltida stoppades hennes tal hon skulle hålla på Arabförbundets möte. Fast i ett brev meddelade sedan representanter för Saudi att det var  den utrikespolitiska förklaringen hon höll redan i februari som föranledde beslutet, då hon beskyllde dem för att vara anti-feministiska och en diktatur. Vilket givetvis är sant men rimmar alltså inte riktigt med det som är hennes jobb. Nämligen diplomati. 

Sedan kallade Saudiarabien hem sin ambassadör och stoppade alla affärsvisum för svenska företag. 

 

Sedan fick man krishantera. Igen.

Stefan Löfven fick skicka före detta talmannen Björn von Sydow på en förlåt-mig-resa, med ett brev från kungen. Som är kompis med den saudiska kungafamiljen sedan decennier. 

144 900 skattekronor för en ursäkt. 

 

Arabförbundet blev också förbannade, och fördömde Wallström.

På bara sex månader lyckades hon göra sig osams med världens enda supermakt, den enda demokratin i Mellanöstern och sedan alla de arabiska länderna.  

Och flera av de svenska företagen som exporterar dit lyckades hon också irritera till den grad att de inte ville delta i det möte Löfven desperat försökte ha för att lappa ihop saker. 

 

Löfven följde någon typ av strategi när han utsåg ministrar verkar det som.

Han utsåg en person som inte överhuvud taget är diplomatisk till utrikesminister, en högskoleminister som inte har en akademisk examen, en kulturminister som varken jobbat med kultur eller med politik, en bostadsminister som inte kunde något om bostäder och en försvarsminister som vapenvägrat. 

Han utsåg även en infrastrukturminister från staden med sämst infrastruktur (otroligt dåliga nya spårvagnar och västlänken som ingen göteborgare vill ha). Men vi ska prata mer om henne sedan. 

 

En av de första propositionerna regeringen skrev var att stoppa Lagen om valfrihet, LOV. Det var en av regeringens yngsta förmågor, socialmagister….förlåt, socialminister Gabriel Wikström som direkt från SSU skrev propositionen. Den stoppades direkt i papperskorgen för att Lagrådet sågade den. Den var helt enkelt för kass.

 

Den 28 oktober 2014 höll Löfven presskonferens med de nordisk-baltiska ländernas representanter, men glömde bort vad Estlands hette.

Svårt med namn, men när ens jobb är att presentera folk blir det ändå lite konstigt. Kanske borde han haft en sådan där knapp på sig som man kan se ibland, ”Ny på jobbet”?

 

I oktober 2014 stoppades bygget av Förbifart Stockholm och infrastrukturminister Anna Johansson tyckte inte att kostnaden på 4 miljoner kronor per dag för att fylla igen redan grävda hål i marken var så dyrt. 

 

Stefan Löfven utsåg även en landsbygdsminister som bygger svart.

För i november 2014 blev det känt att Sven-Erik Bucht byggt fyra stugor på sin mark utan bygglov. 

Han ”trodde inte det krävdes”. För han har bara varit kommunalråd i Haparanda i åratal, och det är kommuner som beviljar bygglov. 

Jag tror snarare Bucht menade att ”han inte trodde det behövdes för honom, för att han var kommunalråd”. 

Klassiskt sosse-pamps-tänk. 

 

Den 3 december 2014 fick inte Stefan Löfven igenom sin budget. Vilket man kunde räkna ut eftersom han inte har majoritet i riksdagen men inte heller förhandlat.

Han chansade, höll tummarna och hoppade. Men missade poolen. 

Samma dag när hans budget föll utlyste han extra val. Den 31 mars 2015, och partier såväl som organisationer (läs LO) började direkt avsätta kampanjbudgetar och mobilisera för nyval. 

Men den 27 december drog han tillbaka extra valet.

Det var den dagen DÖ föddes, som sedan skulle dö i oktober 2015 men det visste ingen då. Man kan tycka att han borde väntat med att utlysa extra val och istället gått iväg med de där utsträckta händerna, men lite dramatik förhöjer ju i och för sig stämningen. I 3 veckor. 

 

I februari 2015 var Stefan Löfven ute och reste. Till Indien, men när han höll sitt tal inför 4 000 indier tackade han Kina. 

 

I valrörelsen 2014 var de rödgröna jättearga på regeringen Reinfeldt för att de valt att ta en del av biståndsbudgeten till flyktingar i Sverige.

I april 2015 gav de själva ännu mer av biståndsbudgeten till flyktingar i Sverige. 

 

I början av juni presenterade Konstitutionsutskottet sitt första betänkande på den nya regeringen, byggt på de KU-anmälningar som kom in före den 31 januari 2015. Betänkandet gällde alltså bara regeringens första 5 månader. Hela 2015 års betänkande kommer i juni 2016. 

Ett historiskt enigt KU prickade regeringen rekordhöga nio gånger. 

Bland annat fick stoppet av Förbifarten, erkännandet av Palestina och hanteringen av Bromma flygplats kritik.

 

I valrörelsen berättade Löfven att, om han blev vald till statsminister, så skulle han utse en industrikansler som skulle placeras på statsrådsberedningen. 

Det tog ett år. Sedan utsåg han fyra. Fast rådgivare och inte en kansler och ingen som skulle placeras på statsrådsberedningen. Som ett advisory board alltså. 

 

Efter sommaren stod Löfven på ett regnigt Södermalm ihop med 15 000 andra personer på manifestationen ”Refugees welcome”.

Han höll ett bombastiskt tal om att här ska inga murar byggas, vi ska hjälpas åt. Nu vänder det. 

Detta sa han den 6 september. 

 

Den 12 oktober stod han på sin egen-påhittade konferens ”Sverige Tillsammans” på Münchenbryggeriet och höll återigen ett stort tal om vikten av att ställa upp för flyktingarna. Mys-jippo för att alla särskilt inbjudna kunde få känna sig goda och fina ihop med kungen. 

På samma konferensen höll chefen för Levande historia den numera ökanda presentationen om ”att ingen svensk inhemsk kultur finns”.

 

I november vill han stänga gränsen. En dryg månad senare alltså.

Han pratade om andras murar i september. Ett slags NIMBY-statement. 

Id-kontroller infördes mot gränsen till Danmark. Eller man gick ut med det i november, kontrollerna infördes 1 januari 2016.

 

Inrikesminister Ygeman gick ut och sa att upp till 80 000 förväntas utvisas av de som kom 2015. 

 

I november ville Aktuellt ha med Magdalena Andersson eller biståndsminister Isabella Lövin i sändningen. Men de tackade nej. 

Annika Strandhäll visade på Twitter varför.

När ”smartaste bästa tjejgänget” hade middag

 

När Löfven utsåg sina ministrar tänkte han vara lite nytänkande, men ville ändå placera sig med de stora före detta socialdemoratiska statsministrarna (ett ställe vi redan vet att han inte får någon plats på). Och utsåg därför en Framtidsminister, som Ingvar Carlsson hade, och Palme. 

Som regeringens äldsta minister, hon närmar sig 70 år, kändes det bra att få veta att hon har flera liv. 

Hon är även otroligt rik, och åkte i december 2015 på en rejäl skattesmäll för hon hade ”glömt” att ta upp kapitalinkomster i sin deklaration.  

 

Knappt hann Framtidsministern komma tillbaka till spåkulan på kontoret innan Aftonbladet i ett stort grävjobb som de tjuvhållit på hela julhelgen, avslöjade att fackpamparna i LO fortfarande håller på med pampfasoner. 

Vilket de alltid gjort, men det är bara när media avslöjar det som det plötsligt inte alls känns så kul som det gjort innan att bränna medlemmarnas pengar på egna grejer. 

Fackförbundet Kommunal ägde lyxkrog.

 Där porrstjärnor och dvärgar anlitats, men som trots denna satsning gått 320 miljoner back på ett antal år. Pengar landets lägst betalda betalat till sitt fackförbund. 

 

Kommunal hade dessutom satt i system att langa vin till sin representationsvåning direkt från restaurangen, vars anställda fick ta alkoholen på pirror runt kvarteret. Helt i strid med reglerna kring utskänkning. 

 

Ledningen hade även bott gratis på fackförbundets hotell i skärgården upprepade tillfällen. 

 

Sedan visade det sig att Kommunal gett utrikesministern en lägenhet  när hon tillträdde.

Nu utreds Margot Wallström för mutbrott och i januari 2016 fortsatte förundersökningen, så den lades inte ner direkt. Många förhör har redan hållits. Går det vidare till rättegång blir det väldigt intressant. 

 

Kommunals kassör Anders Bergström avgick rätt omgående när skandalen briserade. Den 31 mars 2016 delgavs han misstanke om mutbrott och det kommer gå till rättegång. 

 

Även socialförsäkringsminister Annika Strandhäll bor i en lägenhet ägd av ett fackförbund. Det är Vision som äger hennes, vilket är hennes tidigare arbetsgivare.

Där på Östermalm bor hon sedan flera år trots att familjen äger en villa på Värmdö, som fungerar som sommarhus istället.

Varför tacka nej till en billig hyresrätt när man fått förstahandskontrakt?

 

Även vapenvägrare Hultqvist fick lägenhet. Men inte av ett fackförbund utan av en militär stiftelse – Militärhögskolans bostadsstiftelse.

De passade på att ”rucka lite” på reglerna för att kunna ge honom lägenheten, egentligen i strid med sina egna regler. Jag gissar att de tänkte att det kunde löna sig. 

 

Men pampfasoner finns det gott om i LO och SEKO vill inte vara sämre så deras ordförande bor i en lyxvåning mitt i centrala Stockholm. En nybyggd vindsvåning, för 13 000 kronor per månad. En tredjedel av vad den skulle kolla om den var bostadsrätt gissar jag. De brukar säljas för över 100 000 kronor kvadratmetern. 

 

I februari drog biståndsminister Lövin på långresa till Söderhavet. Inte alls för att locka ö-nationerna att rösta på Sverige till FN:s säkerhetsråd. Inte. Utan hon var bara där för att prata klimat. Under Sveriges vädermässigt sämsta månad, februari. En slump, givetvis. Tre veckor i Söderhavet sitter som en smäck då. 

Hon pratade bara klimat. Inte röstningen. 

 

Samma månad som Lövin inte alls ens nämner att ö-nationerna borde rösta på Sverige i FN klampar Stefan Löfven med stora skor i media och pekar ut Christer Pettersson som Palmes mördare, en person som vårt rättsväsende friad i en mycket uppmärksammad rättegång. 

Men sådana detaljer bryr sig inte den socialdemokratiska statsministern om, han litar på vad Lisbeth säger. 

 

Nu skulle man kunna tro att det var slut på skandaler.

Men i april avslöjades det att regeringen i princip mutat en massa FN-ambassadörer. 

Regeringen, det vill säga Wallström och Lövin, har i största hemlighet öronmärkt minst 15 miljoner kronor från biståndsbudgeten och skickat till Dag Hammarskiöld-stiftelsen för att ombesörja bland annat en bjudresa till Stockholm. 

Och Lövin hon var inte alls i Söderhavet och pratade säkerhetsråd utan pratade bara väder. 

 

Jag sa ju att jag skulle återkomma till infrastrukturminister Anna Johansson.

Nyligen kom det fram att hon kommer att ta Göteborgs trängselskatt till statsbudgeten, helt tvärt emot vad hon lovade när hon var kommunalråd i Göteborg. Pengarna ska täcka upp för de ökade kostnaderna flyktingarna orsakar. 

 

Så ni ser, regeringens problem är inte de gröna tomtarna på loftet.

Utan regeringens problem är regeringen. Hela regeringen. Framför allt socialdemokraterna. 

Det är dit strålkastarljuset borde riktas, trots att sossarna nu gör sitt bästa för peka på vattenmelonerna – gröna på utsidan, röda inuti.  

Detta är resultatet av inte ens två års regerande. 

Jag tror att jag går och poppar popcorn och väntar på akt två nu. 

Snart är det 1 maj. Jag tänker använda #förstamaj som hashtagg för det här inlägget, och andra påminnelser om exakt hur bra de röda i de rödgröna i Rosenbad är. Det borde ni också.  

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!