Rätt till allt

Nu är det alltså storstrejk inom byggsektorn. 

Givet hur Byggnads och Målarna betett sig under avtalsrörelsen, med förhalningar, inte dykt upp, beställt tårtor i förväg och nu Byggnads nya kampanj kan man nästan tro att detta var planen hela tiden. 

Johan Lindholm har svårt att dölja sin förtjusning över att äntligen får vara i centrum av uppmärksamheten och sitta i olika studior och hitta på allt eftersom hur allt gått till. 

Strejken berör redan nästan 10 000 personer. 

 

Följer man Lindholms Facebook-flöde kan man också se den här bilden, som ordförande för samma fackförbund som gärna pratar om ansvar, ordning och reda gör när det gäller andra, tycker var jättekul att illustrera motpartner i konflikten med. 

”Mannarna undrar hur det här kommer att påverka deras vinstdelningsplan”

 

Passande bild tycker jag för att illustrera hur intresserade Byggnads egentligen är av att komma överens.

Personligen tror jag att strejken kommer oerhört lägligt för LO-förbunden, som i åratal dragits med vikande medlemssiffror och pampskandal på pampskandal. För att visa varför de egentligen tar så höga medlemsavgifter, när man inte delar ut lägenheter och dricker vin för medlemmarnas pengar. 

Man vill skramla med tunnorna helt enkelt. 

Om vi ska ska kolla roliga bilder tycker jag den här illustrerar Byggnads inställning rätt bra. 

 

Varför strejkar då Byggnads?

Förutom att de vill ha 3,2 % i löneökning när industrin redan satt märket på 2,2 %. 

Det är oklart, om  man lyssnar på Lindholm. Antar att han inte vill säga rakt ut de absurda krav som Byggnads faktiskt bråkar om, vilka man kan kan läsa i deras yrkanden

Dessa inleds med ett stycke de döpt till ”rättvisa löner”.

För ett snitt på 33 000 kronor per månad för 20-åringar i landet är inte rättvist. Tydligen. 

Istället pratar de, som genom hela avtalsrörelsen, om vinstmarginaler och hur dessa ökat. 

 

Stämmer detta då?

Nedan ser ni hur Skanskas vinstmarginal sjunkit från 4,19 % till 3,87 %. 

Dags här att redan här påminna om att det till exempel i kommunallagen står att kommunala bolag ska göra 2-3 % i överskott för att ha kapital för investeringar och oförutsedda utgifter.

Vinstmarginaler på 3 % är alltså någon typ av minimum-krav och långt ifrån några enorma marginaler som facken gärna pratar om. 

 

Även NCC minskade sina marginaler 2014, från 4,92 % till 4,66 %. 

 

Trots att marginalerna sjunker och Byggnads alltså inte äger bolagen eller tar någon risk när det går dåligt, eller deras medlemmar (om de inte äger aktier privat förstås), kräver facket att de ska ha ”en del av kakan”. Som om 33 000 kronor per månad i snitt inte är ”en del av kakan”. Mer än en polis eller sjuksköterska tjänar efter 10 år på jobbet tjänar byggarna efter 2 års jobb. 

Vad kräver de mer då?

Att företagen inte ska kunna kräva tester om de misstänker att arbetare kommer till jobbet fulla, eller påtända, eller att de ska kunna kräva utdrag ur belastningsregister vid nyanställning. 

 

Byggnads är också emot ”arbete på arbetsgivarens villkor”. 

Det här att arbetsgivaren leder och fördelar arbetet som är kärnan i den svenska modellen, har Byggnads passande nog ”glömt bort”.

De vill nämligen inte att någon typ av deltid, visstid eller andra tillfälliga anställningar ska få finnas på byggen och tar ett företag in hyrd arbetskraft från en sådan firma ska Byggnads få bestämma lönerna för dessa, inte det företag där personerna är anställda. Rimligt. 

 

I en tid när den stora majoriteten av de arbetslösa redan är utlandsfödda och när vi har 166 000 personer som väntar på ansökan, och många fler på väg inklusive anhöriga. Där den stora majoriteten inte ens har gymnasieutbildning och behovet att just enkla jobb som inte kräver utbildning är skriande  väljer Byggnads sin vana trogen en helt annan strategi. 

För det var Byggnads som med det veto LO fick av Palme på 70-talet ledde beslutet att till slut förbjuda arbetskraftsinvandring helt och hållet. De ville uttryckligen inte att invandrare kom hit och tog svenskars jobb. 

Nu kräver de att städarna på byggen, ett av de enkla jobb byggsektorn har, ska räknas som byggare och därmed ha samma jättehöga snittlöner.

Ett mycket effektivt sätt att se till att en afgan eller syrier utan svenskkunskaper inte har en chans att få även ett sådant jobb. Tack Byggnads. 

 

De kräver också att alla medlemmar ska få vara lediga en hel arbetsvecka per år utan löneavdrag. Utöver semestern alltså. 

 

De kräver också att om ett företag anlitar en underentreprenör, det vill säga ett annat företag helt enkelt, ska Byggnads få se namn och personnummer på alla anställda.

Antagligen för att värva dem till Byggnads. 

 

Och så har vi det här med lagbasarna. Resterna från systemet när byggare var projektanställda och inte heltidsanställda, vilket de är nu. 

Men Byggnads vill ändå ha kvar lagbasarna, för de fungerar som mellanchefer/gruppchefer men till skillnad från andra chefer på ett bolag får alltså facket själva utse dessa facklojala gubbar. För det är alltid gubbar. Inte en enda kvinna fanns med på senaste lagbasutbildningarna i alla fall. Klassisk gubb-fest. 

Givetvis vill Byggnads kunna utse egna chefer på byggena, jag fattar det. Men det kan de göra när de äger företaget och bygget tycker jag personligen. 

Nu kräver de att lagbasarna inte ska få vanligt betalat som en byggare, det vill säga del av ackord. Utan han ska inte räknas in i det utan få ”parallelersättning”. Det vill säga: företaget ska tvingas betala extra för fackets egenutsedda småpåvar. 

För gud förbjude att rika Byggnads tar av sina egna kulor. Eller att det räcker med att lagbasarna faktiskt finns kvar obegripligt nog.

Det är arbetsgivaren som leder och fördelar arbetet. 

Accepterar man inte det är det bara att starta eget företag. Då får man bestämma allt själv. Och ta hela risken. 

 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!