Ideell kostnad

Studieförbunden är den senaste i raden som ser flyktingkrisen, inte primärt som ett sätt att få bidra, utan som ett sätt att få mer pengar. Ideellt är inte ideellt i Sverige. Det kommer alltid med en prislapp. 

I dagens Svenska Dagbladet kunde man läsa en debattartikel från Studieförbunden, som är organisationen som organiserar studieförbunden. Vi har paraplyorganisationer till allt i Sverige. Som alla får bidrag. 

Studieförbunden lanserade där ett förslag att alla tio studieförbund kunde ta ett större ansvar för integrationen genom att erbjuda asylsökande svenskundervisning. De hänvisade till sin befintliga verksamhet och alla ideella krafter. Gott så. 
 

Men som alltid i bidrags-Sverige menar ingen verkligen ideellt utan det kommer alltid med en prislapp. Här har studieförbunden sett sin chans till att öka på bidragen, med 25 miljoner  kronor extra per år för ungdomssatsning och hela 75 miljoner kronor extra per år för SFI för vuxna. 

 

De tänker sig alltså 300 miljoner kronor på tre år. Extra. Det vill säga, utöver de mycke generösa bidrag studieförbunden redan får. 

Enligt Folkbildningsrådets beslut fick förbunden hela 1,7 miljarder i bidrag för 2015. 

ABF fick 28 % av pengarna och kammade hem nästan en halv miljard (473 miljoner). Varav nästan 10 miljoner var öronmärkta just för utrikes födda. 

Studieförbundet Vuxenskolan (SV) kom på andra plats med 337 miljoner och Studiefrämjandet på plats tre med 234 miljoner. 

 

För att sätta siffran 1,7 miljarder i relation till något annat, för pengarna är ändliga och allt kommer ifrån statsbudgeten här, kan vi till exempel jämföra med hela Säpos budget från staten, som 2015 låg på 1,1 miljard. Tullverket får ungefär samma pengar som studieförbunden och Kronofogdemyndigheten fick 1,8 miljarder. 

 

Men mycket vill ha mer och vill alltså ha ytterligare 100 miljoner kronor per år. Det är just detta som är både symptomatiskt och irriterande – att bidragsentreprenörerna, och de är många, alltid tycker att mer pengar är lösningen och inte prioritering. Aldrig hör man dem erbjuda sig att prioritera om i sina befintliga verksamheter för att göra något nytt. Aldrig innebär ideellt verkligen det utan det innebär i praktiken professionellt. 

Studieförbunden har enligt egen utsago redan bidragit med studiecirklar för 78 000 asylsökande. 

 

Om man då kollar lite på vad de avlägset största förbundet ABF lägger sin halva miljard på hittar man till exempel den här kurser: Zombieöverlevnad. En 90-minuterskurs för att lära dig ”överleva” när de som dött stiger upp i gravarna och vill äta upp dig. 

Varför inte kursen ”Praktiskt tomtekurs – så flyger du med 12 renar jorden runt på 24 timmar”, eller ”Lär dig hoppa som påskharen”.

Eller varför inte ”Din guide till att överleva Godzilla”. 

 

De ger också kurser i hur du använder en mobiltelefon och i grafitti. 

 

En av kurserna som ges är en bokcircel

Om man då tittar på vad som krävs för att få alla dessa hundratals miljoner kronor i skattepengar att panga runt ett år på bland annat studiecirklar kan man läsa på kritierierna som Folkbildningsrådet ställt upp

”Villkor för statsbidrag är att studieförbunden utformar sin verksamhet så att den är oppen och tillgänglig för alla

 

Även zombiekursen bryter mot det här, eftersom ingen som inte tror på sagor kan gå den. 

Kollar man sedan på ABF:s stora samhällsprogram hittar man det här: rad upp och rad ner med LO-kurser. 
 

Faktum är att det är 185 stycken sådana på gång just nu runt om i landet. 

 

De har även kurser som är gratis som syftar till att privata försäkringsbolaget Folksam ska få sälja mer pensionsförsäkringar. 

 

Men det finns fler förbund som har sådana här oheliga allianser, till exempel Sensus som utbildar inom Fair Trade. En organisation som själva uteslutande finansieras av skatt eftersom de fiffigt nog lagt alla intäkter i ett aktiebolag. 

 

Då inställer sig frågan nu, att om nu studieförbunden så gärna vill bidra till det varma ideella engagemanget för flyktingar som finns i landet, varför kan de inte prioritera om i sina verksamheter för att få plats med just den typen av kurser som landet verkligen behöver nu?

Något måste bort. 

Och jag tycker att ABF borde offra sin zombie-kurs. Och låta LO, i detta ansträngda läge när så många människor behöver lära sig svenska, hålla sina egna fackliga kurser. De omsätter ju bara centralt nästan 1 miljard så pengar finns. 

Resurser är ändliga. Om studieförbunden inte klarar av att prioritera själva borde de inte bara få nej på sin nya ansökan utan staten borde dra in delar av de bidrag de redan får. Stora delar. Jag förstår nämligen inte varför jag som skattebetalare ska finansiera bokcirklar jag själv inte får gå på för att jag är vit eller kurser för hur man använder mobiler. 

Det är helt korrekt att alla måste hjälpa till nu när flyktingkatastrofen väller in över Europa. Och studieförbunden får göra sin del. Genom att lägga ner vissa kurser för att starta SFI och kurser som stöttar ensamkommande. Via befintliga bidrag

Ett av de tio förbund som får del av de 1,7 miljarder är Ibn Rushd. Det nyaste tillskottet bland studieförbunden. 

 I deras årsredovisning kan man läsa vad deras målsättningar är och inte med ett ord nämns utbildning, märkligt nog. 

 

Trots att deras organisationsnamn är ”Ibn Rushd Studieförbund” kan man hitta NOLL kurser och cirklar på deras hemsida. 

 

Men jag är inte målgruppen. För deras största verksamhet är kurser i arabiska. 

Och här vill jag stanna lite grann. För majoriteten av de flyktingar som kommit hit och är på väg kan redan just arabiska. 

Så varför ska Ibn Rushd få ta del av ytterligare ett totalt extra bidrag på 100 miljoner kronor per år i svenskutbildning?

 

Det går ingen nöd på dem ekonomiskt heller. Bidraget från Folkbildningsrådet utgör mer än hälften av deras totala intäkter, på 28 miljoner. 

De tar tydligen aldrig betalt för sina kurser. För ynka 5 000 kronor redovisas som intäkt av kurserna under 2014. 

 

Vad Ibn Rushd helst gör kan man också läsa i årsredovisningen, för där redovisas att ett av deras allra viktigaste arbeten är att synas själva. 

 

Med tanke på att de gjorde nästan 600 000 kronor i ”vinst”, för jag vill inte kalla det det när det handlar om professionella bidragsentreprenörer, kan man också konstatera att mer bidrag behöver i alla fall inte den här organisationen. 

 

Faktum är att de gått plus många år på raken och har nu ett eget kapital på hela 9 miljoner kronor, vilket är den ackumulerade vinsten sedan starten. För vilket privat företag som helst hade detta varit ett jättebra resultat. 

Men nu handlar det alltså om skattepengar i slutändan. Skattepengar som alltså de sitter och hamstrar. 

 

Över lag tycker jag att alla som lever på andra människors arbete, som bland annat studieförbunden gör, borde exkluderas från mer skattebidrag tills de konsumerat upp de bidrag de fått tidigare

Den kritiken har jag riktat unisont mot samtliga skattekonsumerande organisationer. Och kommer fortsätta rikta den dit. 

Så slutsatsen här är alltså att jag blir otroligt less på alla människor i det svenska samhället som lever på andras hårda arbete, vilket skatt är, och som med stora ord pratar om ideella insatser gentemot flyktingar men som själva aldrig någonsin menar att deras egen organisation ska behöva prioritera om eller offra något. Det handlar alltid alltid alltid bara om att kräva MER pengar. 

Som skattebetalare och före detta Slöseriombudsman säger jag ett tydligt nej. 

Gå hem och gör er hemläxa istället. Ni har verkligen rätt i att alla samhällets delar måste bidra här, även ni på studieförbunden. 

Gå hem och lägg ner era meningslösa zombiekurser, låt facken få betala sina egna utbildningar och prioritera om bland era befintliga resurser så att ni kan ta emot ett betydligt större antal flyktingstudenter än ni gjorde 2014.

Utan att det kostar en enda krona till. 

Först då förtjänar ni en applåd. Först då har ni de facto själva bidragit. 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!