Äpplen och päron

Med många åsikter om ett ämne kommer också många inlägg. Och med många inlägg i debatten följer att man måste vara noga med källkritik. För att källorna också ökar exponentiellt. 

Men inte bara det – man måste även ha koll på vad statistiken säger. 

Migrationsdebatten är full av skit här, från höger till vänster. Från rasister till välmenande finliberaler. Både rasister och de som propagagerar för en mer generös invandring än idag svänger sig med märkliga siffror. 

Jag gillar som bekant att utgå från att en spade är en spade. Och därefter formera min åsikt. Vi kan inte diskutera frågor under rätt förutsättningar om vi inte har rätt fakta på bordet, för fel fakta ger ju fel lösningar och fel slutsatser. 

Idag läste jag Expressen-krönikören Lars Lindströms kolumn där han påtalar vikten av just källkritik, i en text som handlar om att oron över en systemkollaps är obefogad. 

Här är vi som synes helt överens. Källkritik är generellt en bristvara och det är inte minst nödvändigt när man, som bland annat Lars och undertecknad, driver opinion. 

 

Sedan hänvisar till han till bloggaren och journalisten Staffan Landin

 

Lindström citerar Landin att beläggen för att ingen systemkollaps håller på att hända är att arbetslösheten sjunker, brottsligheten sjunker, sysselsättningen ökar etc. Det är också detta Landin använder som belägg för samma sak på bloggen. Och det är här jag vill stanna. 

För statistiken är helt korrekt och källorna bra. Men jag tycker att flera av dem inte är relevanta givet vilken slutsatsen är.

De ska bevisa att det inte finns någon fog för oro över systemkollaps som migrationsvågen kan orsaka, för att det går bra på X, Y, Z sätt. 

Här blandas äpplen och päron. 

Innan jag går vidare vill jag bara stanna vid ordet ”systemkollaps”, som ursprungligen kom från utrikesminister Wallström i en intervju i DN den 30 oktober 2015. 

Vi har därefter pratat otroligt mycket om detta. Det handlar inte om Sveriges allmänna ekonomiska tillstånd. Utan hur mycket mottagningssystemet för just flyktingar och välfärdssystemet rent tekniskt kan ta emot utan att kollapsa. Fysiska saker, som antal bostäder, antal tolkar, antal socialsekreterare, antal flyktingförläggningar etc är alltså det som sätter ramarna. Fysiska ramar, men även mänskliga. Finns det inte socionomer som kan placera barn så finns det inte. Man kan inte trolla. 

Men systemkollaps kan även hänvisa till situationen efter mottagandet, när alla dessa människor ska hitta försörjning, bostad, dagisplatser och skola etc. Initialt handlar hänvisningen till system däremot om just mottagningssystemet, eftersom det är där vi är nu. I ett akut läge. Med asylboenden, tolkar, flyktingförläggningar, identitetsprövningar etc. 
 
Det är här många debattörer medvetet eller omedvetet missförstår. Att systemkollaps hänvisar till att Sverige som land plötsligt upphör att fungera tvärt. Allt kollapsar.

Det är inte det systemkollaps handlar om. Givetvis kan en sådan kollaps sprida sig i systemen och påverka fler system och i slutändan leda till total kollaps men det är alltså inte det Margot Wallström menade med systemkollaps. 

Men OM man hävdar just det, att samhället kommer gå under, han man givetvis fel. 

En sak som är på väg att hända i mottagningssystemet just nu är en allt mer alarmerande brist på socialsekreterare.

Det är dessa som i kommunerna jobbar med såväl ensamkommande som nyanlända, och sedan med samma människor när de fått uppehållstillstånd och behöver bostäder, försörjningsstöd etc. Socialsekreterare är hjulen som får systemet att snurra.

I en kolumn i Dagens Samhälle skrev Jenny Sonesson nyligen att 7 av 10 socialsekreterare vill säga upp sig enligt Akademikerförbundet SSSR. I Stockholm har ett stort antal sagt upp sig i protest mot att ansvariga politiker beslutat att anställa folk utan socionomexamen och dessutom ge dessa outbildade och oerfarna högre lön än de befintligt anställda. 

Om man går in på Platsbanken idag kan man se att det finns 865 lediga tjänster för socialsekreterare, många handlar just om att jobba med olika delar av migrationen, såsom ensamkommande, flyktingar etc. 

 

För att sätta detta i relation till något kollade jag på SCB:s statistik över utbildning 2014 (tabell 14.10). Antalet examinerade socionomer minskade mellan 2013 och 2012 och låg på 2 369 personer.

Detta innebär att bara dagens utbud av jobb som socialsekreterare (man kan ju jobba med andra saker som socionom) motsvarar 37 % av hela årskullen socionomer.

Detta visar att vi alltså har en aktut situation här, orsakad av migrationsvågen. Centern har till exempel också föreslagit att man börjar anställa andra är socionomer som socialsekreterare. 

 

Om vi ska återgå till Landins statistik inleder han med ett diagram som visar att arbetslösheten sjunker. Vilket stämde, fram till april 2015 som hans valda diagram visar.

Om man istället utgår från vad Arbetsförmedlingen själva sa i november 2015 har minskningen nu helt avtagit och planat ut. Nivån på arbetslöshet sjunker inte längre

 

Arbetsförmedlingen skriver också att utomeuropeiskt födda står för hela ökningen av de inskrivning som är utrikes födda, det vill säga från den grupp som hela migrationsvågen handlar om. Bland de öppet arbetslösa dominerar tyvärr utrikes födda stort, och även bland de långtidsarbetslösa. En grupp som också ökar. 

 

Landin har alltså gamla siffror i sitt inlägg. Men att den totala arbetslösheten sjunker är heller inget belägg för att ingen systemkollaps finns i sikte. Den statistiken säger ingenting egentligen om vår kapacitet för flyktingmottagandet utan om hur landets ekonomi är. 

Ska man kolla på arbetslöshet måste man bryta ner siffrorna på inrikes och utrikes födda, på utbildningsnivå etc. 

Lite längre ner i sitt blogginlägg, under punkt 3, använder Landin även måttet sysselsättning som belägg för sin tes. Och den ökar, det rapporterade bland annat SCB om för några dagar sedan bara. Däremot är sysselsättning är ett väldigt brett mått. 

Enligt SCB är definitionen följande

”Personer som under en vecka utförde arbete på minst en timme……eller var tillfälligt frånvarande på grund av smester, sjukdom, tjänstledig, arbetskonflikt, VAB etc….. personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska program.”

 

Så sysselsatta säger alltså ingenting om huruvida personerna jobbar eller inte utan bara att de inte är öppet arbetslösa. De kan vara sjuka, tjänstlediga eller gå en kurs på Arbetsförmedlingen. Eller jobba med aktivitetsstöd. En person som inte jobbar bidrar inte netto till systemet. 

Därför är arbetslöshetstatistiken betydligt mer relevant att använda om man vill veta hur det går för samhället men framför allt om man vill diskutera migration, som både Lindström och Landin syftar till med sina inlägg.

För även om siffrorna inte säger något om systemkollaps säger den något  om hur nästa stadie av mottagandet kommer att gå – när folk fått uppehållstillstånd. 

Vad gäller arbetslöshet är den direkt korrelerad med utbildningsnivå. Att bara titta på att utlandsfödda är överrepresenterade i arbetslöshetstatistiken duger inte heller för de är specifikt de med låg utbildning som framför allt dominerar där. Utlandsfödda med högre utbildning är i mycket lägre andel arbeslösa.

 

Efter 3-5 år är bara 18,5 % av de högutbildade arbetslösa, jämfört med 45,2 % av de med låg utbildning. 

 

Siffran 8 år används slarvigt i debatten. Att det skulle ta 8 år för en flykting att i snitt få ett arbete. Den är tyvärr inte sann. Rätt siffra är att efter 8 år har 50 % ett arbete. 

Nedan kan ni se hur det fördelar sig efter utbildning. Efter 9 till 11 år i landet är fortfarande 35,8 % av de med låg utbildning arbetslösa. Bara 8,9 % av de högutbildade. 

 

 

Om man sedan kopplar ihop den statistik vi redan har på utrikes födda och kollar på hur utbildningsnivån enligt SCB:s rapport från 2014 – Utbildningsnivå hos utrikes födda – kan vi se att den för det första anger eftergymnasial utbildning.

Detta är inte  att likställa med högskoleutbildning. 

Eftergymnasial utbildning betyder allt från en yrkesutbildning som dansare eller svetsare på något år till läkarexamen. Ska man få en bild av hur högutbildade personer är måste man titta på bland annat statistik från Universitet- och Högskolerådet, som hanterar valideringen. Detta gör jag längre ner. 

Mest intressant är som sagt lågutbildade, eftersom de klarar sig sämst i Sverige. Över 50 % av somalierna och 38 % av syrierna har bara förgymnasial utbildning, vilket innebär allt från 1 till 9 år i grundskola. Över 65 % av syrierna har alltså högst gymnasieutbildning och 75 % av somalierna. 

 

Fokus måste alltså ligga på den stora majoritet med låg utbildning. 

I nästa steg av mottagandet, när folk som har fått uppehållstillstånd ska börja söka jobb, är det alltså en stor grupp nyanlända som rent statistiskt sannolikt kommer bli långtidsarbetslösa under lång lång tid framöver. Givet samma arbetsmarknad och samma ingångslöner. 

Men av de syrier som uppger att de har eftergymnasial utbildning verkar majoriteten faktiskt ha just akademisk utbildning. Antalet valideringar ökar också och 2015 validerades 21 481 utländska examen, varav 8 578 akademiska utbildningar.

Viktigt att notera är dock att statistiken anger totala antalet och alltså innehåller även svenskföddas examen från utländska universitet, som ju också måste valideras för att gälla i Sverige. Siffrorna är alltså inte bara asylsökanden utan även arbetskraftsinvandrare och återvändande svenska medbogare. 

 

 

Under punkt två använder Landin hushållens totala disponibla inkomst som argument för att det går bra för landet. Som man kan se på SCB:s statistik ökade gruppen samtliga personer över 20 års disponibla inkomst med 4 100 kronor mellan 2012 och 2013. 

Däremot ökade gruppen utrikes födda sin inkomst med bara 500 kronor. Och bryter man ner statistiken ännu mer, och tittar på ”Övriga länder”, som migrationsvågen handlar om då de ingår i Utomeuropeiskt födda, minskade den disponbibla inkomster för grupperna som varit 11-20 år i landet och över 21 år. Jämfört med snittet på 222 000 kronor i inkomst för samtliga låg också denna grupp allra lägst, har dessa grupper bara en snittinkomst på 151 000 kronor. 

 

Att min disponibla inkomst ökat bidrar alltså visserligen till något högre skatteintäkter totalt till staten men det innebär inte att utlandsföddas inkomst ökat. Disponibel inkomst är alltså ett bra mått om man vill se till köpkraft och hur samhället i stort utvecklats men är märkligt att använda om man vill driva tesen att migrationen inte påverkar saker. 

Landin och Lindström har rätt i att många siffror är glädjande och visar att Sverige inte är i någon lågkonjuktur.

Men säger mycket lite om vår förmåga att hantera migrationen helt enkelt för att desssa data inte mäter det. 

Den sista saker som jag vill härröra till begreppet systemkollaps är de finansiella resurserna. För det är de som i slutändan måste dels lösa allt praktiskt som uppstår med hög migration och det är pengar som kan undvika en systemkollaps, även om pengar till exempel inte kan köpa fler utbildade socionomer då det tar 3,5 års högskoleutbildning för det och går inte att göra fortare. 

Regeringen har delat upp kostnaderna för migrationen på tre separata poster, där den första är Migration. 2013 var kostnaderna 9,8 miljarder och 2016 beräknas de uppgå till 17,6 miljarder. 

 

Det andra stället där kostnader för migrations finns är i biståndsbudgeten, där 8,1 miljarder 2016 går till flyktingskostnader. 

 

Det tredje området är Jämställdhet och nyanlända invandrares etablering, utgiftsområde 13. Utfallet 2014 var 11,8 miljarder och 2016 är budgeten 20,6 miljarder, för att stiga till 27 miljarder nästa år och hela 30,8 miljarder för 2018. 

 

Totalt handlar det alltså om direkta kostnader på 46,3 miljarder för 2016.

För 2017 är siffran 48,5 miljarder och för 2018  är den 49,4 miljarder. Men då utgår budgeten från att vi tar emot färre de åren, för Migrationsverkets kostnader och biståndsdelen minskas de åren och deras kostnadser härrör de initiala mottagandet framför allt. Medan kostnaderna beräknas öka radikalt för etableringen. 

Om detta inte stämmer och vi även 2017 och 2018 tar emot lika stort antal som 2015 kommer inte kostnaderna minska initialt utan öka. Och kostnaderna för etablering också öka. 

Vad gäller dessa kostnadsnivåer kan man inte prata om kollaps utan om omfördelning. Migrationen kostar minst 50 miljarder per år. Det handlar om att omfördela resurserna från andra områden. Då får vi acceptera sämre samhällsservice, sämre försvar eller något annat. Pengarna är en ändlig resurs.

Kommunerna kan också tvingas öka barngruppen i förskolor, skjuta på investeringar i vården och infrastruktur etc för att täcka upp kostnader som inte täcks av statsbidragen, som ju är tillfälliga. Men alla personer i kommunen som inte är tillfälliga utan som stannar där kommer orsaka kostnader varje år. Tills de får jobb och därmed bidrar till systemet. 

I dagsläget finansieras migrationen både med omfördelning och ökade lån.

För statsskulden ökar, både i belopp och andel av BNP enligt statistik från Riksgäldskontoret. 

Framför allt ökar andelen lån av BNP nu.
 

Slutsatsen här är att bevisa att folk använder äpplen och päron och sedan själva använda just det är tyvärr vanligt men blir inte rätt för det. Vilket Lindström och Landin gör. 

För det första handlar systemkollaps om mottagningssystemet. Inte Sverige som helhet. Den som hävdar att Sverige kommer kollapsa som helhet har fel. I dagsläget i alla fall. Bevis för att Sverige inte kommer kollapsa som helhet blir alltså inte bevis alls för att systemkollapsen inte finns eller är nära. 

För det andra visar den statistik de hänvisar till ingenting om mottagningssystemets kapacitet utan visar bara mått på hur Sverige går totalt sett utefter vissa variabler. Mottagninsgssystemet handlar i hög grad om fysiska saker, som antal socionomer, bostäder etc. Deras statistik handlar inte om det alls.  

För det tredje, den statistik som de hänvisar till är snarare aktuell att titta på när man diskuterar vad som händer EFTER mottagandet och ansökningsprocessen är över. För då påverkar invandringen i allra högsta grad dessa system. System utanför mottagningssystemet alltså.  Inkomstnivåer, låg arbetslöshet, BNP per capita etc visar däremot hur starka finansiella resurser vi har just nu. Och de visar också, nerbrutet på födelseland, hur statistiken och därmed finansierna kommer påverkas när alla vi slussat igenom mottagningssystemet ska in i nästa system – arbete. Där ser det tyvärr just nu inte ljust ut, inte om man ser till majoriteten som är lågutbildade. 

Denna stora grupp måste vi, om vi ska lyckas integrera, reformera arbetsmarknaden för. Det är det debatten om lägre ingångslöner etc handlar om. 

Ska man bevisa att folk använder fel statistik och källor borde man alltså använda rätt statistik själv till att börja med. 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!