Landsbygsministern och köttet

S-E Bucht uttaldes nyligen om att kött inte är ett problem. Vilket det inte är. Men vad landets slappa journalister missat att skriva om är att det finns en särskild anledning till varför han är extra intresserad av kött – hans lillebror äger Norrlands största charkföretag och slakteri. 

Sven-Erik Bucht, tidigare kommunalråd i Haparanda, är numera landsbygdsminister och egenskap av det intervjuades han i Gomorron Sverige i veckan. 

Han vill i regeringens nya livsmedelsstrategi inte ha med några riktlinjer om hur mycket kött folk borde äta, en helt rimlig åsikt.

Det är inte regeringens sak att komma med den typen av moralistiska pekpinnar, vilket han säkert måste brotta ner en Miljöpartist eller två på något regeringssammanträde om inom kort eftersom de är av helt motsatt åsikt. Ju fler pekpinnar desto bättre. 

 

Det blev genast storm i landets vänstermedia och Djurens rätt-aktivisterna blev så upprörda att de omedelbart skickade in en debattartikel till Nyheter24. 

Jag håller som sagt helt med Bucht. Och det här med köttet och klimatet är en uppförstorad myt av de som redan innan klimatfrågan avskydde kött, av helt andra, ideologiska anledningar. 

Enligt IPCC handlar kött- och mjölkproduktion (observera att även mjölken och därmed alla mjölkprodukter ingår här, som ost, smör, grädde, youghurt etc) om 2 miljarder ton CO2-utsläpp, eller 4 % av de tottala globala växthusgasutsläppen per år. Den samlade trafiken släpper ut 14 %. 

Det är rent hitte-på att köttproduktionen står för en femtedel av alla utstläpp, som vissa klimatdebattörer vill göra gällande.

Det handlar snarare om en tjugondel, och dessutom inte från koldioxid utan metangas och lustgas. 

För de som vill förkorvra sig själva i alla klimatutsläpp rekommenderas att läsa rapporten ”Mitigation of climate change”, (IPCC 2014). I kapitel 11 står det om kött. 

 

Däremot är det inte konstigt att Sven-Erik Bucht gärna pratar om kött och dess förträfflighet.

För hans bror Per-Olof Bucht äger och driver sedan 2001 Norrlands största charkföretag – Nordchark. 

Han äger även ett eget slakteri – Norrbottensgårdens Slakteri AB. 

Han är idag vice VD för Nordchark. 

 

Det är därför heller inte konstigt att S-E Bucht nyligen gick ut i en debattartikel i Expressen (21 december 2015) och krävde att restauranger och storkök ursprungsmärker sitt kött. Visserligen var deras förslag att märkningen skulle vara frivillig men det svenska köttets förträfflighet lyftes fram särskilt. 

”Sverige har länge utmärkt sig som ett föredöme….men för att kunna välja svenskt kött måste vi naturligtvis veta varifrån köttet kommer”

En märkning som skulle innebära att svenska producenter, bland annat brorsans företag Nordchark, får en konkurrensfördel gentemot utländska kollegor.  

 

Jag tycker att det är rätt anmärkningsvärt att en person som har personliga intressen i de frågor som ligger i statsrådsportföljen just får detta område.

Det är det vi brukar kalla en jäv-situation i andra sammanhang.

När Sven-Erik Bucht utsågs till minister intervjuades olika personer i Norrländska socialdemokraten, bland annat hans bror Per-Olov. 

 

I en artikel från februari 2014 intervjuades Per-Olov Bucht om Nordchark, då han bland annat berättade hela historien när han som facklig ombudsman i Livsmedelsarbetarförbundet var med om när Scan la ner sin produktion 1999 i Luleå. 

Han fick då, till skillnad från sina kollegor, tack vare sin förtroendepost i facket, behålla jobbet med att förvalta lokalerna men de fick enligt reglerna inte hyras ut till något charkföretag. Efter 2 år ändrades dock reglerna och 2001 köpte han därför Nordchark tillsammans med några andra kollegor, som idag inte finns med som ägare till något av de bolag han driver. 

Idag har de 24 anställda (enligt årsredovisningen, så de har tydligen anställt 2 till efter artikeln skrevs).

 

Idag omsätter Per-Olov Buchts koncern 109 miljoner kronor per år, varav Nordchark omsätter 53 miljoner kronor. 

Koncernmodern heter Norrbottensgården Utveckling AB. 

 

Trots att S-E Bucht är del av den ”feministiska regeringen” verkar engagemanget för just den frågan vara rätt ljummen i broderns koncern. Där finns inte en enda kvinna på vare sig ledande position eller i styrelsen.

Men eftersom jag ju inte tror på kvotering eller att det skulle sitta någon särskild kompetens mellan benen på folk har jag givetvis inga synpunkter på det. Det är hans företag och de som styr det är säkert mycket kompetenta oavsett kön. 

 

Moderbolaget genererade en utdelning på totalt 1,1 miljoner kronor till ägarna, hur många de är vet jag dock inte men jag vet att Bucht inte äger det ensamt. Bra jobbat att omsätta 109 miljoner och ett resultat som medger utdelning tycker jag. 

 

I slakteriets årsredovisning för 2014 kan man läsa att deras slaktvolym var 990 ton förra året. En hel del svenskt kött har passerat deras grindar alltså. 

 

Mot bakgrund av det här är det alltså inte konstigt att Sven-Erik Bucht älskar kött och gärna pratar om det. Eller att han tycker att svenskt kött ska premieras. 

 

Givetvis är det landsbygdsministerns jobb att prata kött, och svenska producenter. Men det blir också en väldigt konstig situation när han samtidigt har familjeband i köttbranschen. Vad jag vet äger inte S-E Bucht någon andel i bolagen så det finns ingen finansiell jävs-situation att prata om, tror jag. 

Men det finns ju helt solklart ett egenintresse ändå i frågan då hans bror driver Norrlands största charkföretag och slakteri.

Det går liksom inte att komma ifrån. 

Det går helt enkelt inte att bortse ifrån att all politik som syftar till att föra fram svenskt kött, som en ursprungsmärkning på restauranger till exempel gör, är saker hans bror kommer tjäna pengar på. 

Att ens behöva tänka på varför förslag läggs och var lojaliteten därmed finns hos ett statsråd är inte bra för demokratin. 

Uppdatering 160212:

Bara 90 minuter efter detta blogginlägg publicerades la Norrländska socialdemokraten ut en artikel om det inklusive kommentar från Buchts pressekreterare. 

Nu har jag inte riktigt anklagat honom för jäv utan snarare frågat om det är en intressekonflikt.

Men trevligt ändå att media plockar upp saker jag avslöjar på bloggen. 

 

Liked it? Take a second to support Rebecca Weidmo Uvell on Patreon!